Amra kommer från Bosnien och är 35 år. Hon är utbildad till civilingenjör material
teknik/metallurg. Samma år som hon kom till Sverige gick hon på Sfi och efter det läste hon svenska som andraspråk A+B. Kontakten med arbetsförmedlingen etablerades direkt när hon kom till Sverige, men hon förstod aldrig varför hon skulle gå deras kurser när de inte hade med hennes utbildning att göra. Hon sökte sig till aspirantutbildningen för att få sin utbildning godkänd i Sverige. Målet var också att få en bra kontakt med arbetslivet. Amra anser att inte kunna behärska språket har varit ett hinder för henne. Amras strategier för att nå ut till arbetslivet har varit att kunna prata svenska, bevaka annonser, anpassa sina ansökningar till olika arbeten, men främst att inte tappa självförtroendet och modet. För att öka
tillgängligheten till arbetsmarknaden tycker Amra att både arbetssökande och arbetsgivare måste ändra på sina vanor och åsikter. För att assimileras i det svenska samhället är kontakten med svenskar och svensk kultur viktigt. Idag arbetar Amra som metallexpert, ett arbete som motsvarar hennes utbildning från hemlandet.
Bakgrund
Amra kommer från Bosnien och 35 år. Hon är utbildad till civilingenjör i material teknik/metallurg.
– Jag arbetade på en arkitektbyrå i Bosnien, min nuvarande man bodde redan i Sverige, sedan tolv år tillbaka. Det var svårt att bestämma sig om jag skulle flytta eller inte, men efter tre år av överväganden ville jag det ändå, för min mans skull. Ni inser väl att det betydde att jag var tvungen att lämna mitt gamla liv, min familj, vänner, jobb och allt möjligt.
Utbildning
– Samma år som jag kom till Sverige läste jag på Sfi och efter det läste jag svenska som andraspråk A+B, på komvux.
Amra läste också engelska och samhällskunskap.
Kompletteringar av utbildning i Sverige
För att kunna använda sin utbildning från hemlandet i Sverige, sökte hon sig till Aspirantutbildningen för att få sin utbildning godkänd i Sverige.
– Jag valde Aspirantutbildningen för att se hur de kunde hjälpa mig som kommer från ett annat land med en avslutad utbildning. Till en början undrade jag verkligen vad jag gjorde där tillsammans med 25 andra ingenjörer, ekonomer, jurister och andra akademiker från halva världen. Jag undrade hur vi alla skulle vi ha nytta av samma utbildning och jag var orolig att jag bara skulle förlora tid.
På aspirantutbildningen fick Amra bekanta sig med arbetsmarknaden via praktik. Hon fick också lära sig hur jobbansökningar ska skrivas och vad som är viktigt i en
ansökningshandling.
– Jag tycker att Aspirantutbildningen är bra, men man kan bli besviken om man bara förväntar sig att få jobb genom den.
Arbetsmarknad
Amra tog kontakt med arbetsförmedlingen direkt när hon kom till Sverige.
– Jag förstod aldrig varför jag skulle gå deras kurser när de inte hade med min utbildning att göra. Jag ville göra mitt jobb inom mitt yrke.
Hon har sökt tre arbeten under tiden som hon inte studerade. Ett av de sökta arbetena ledde till anställningsintervju.
– Det var ganska jobbigt, den pågick i fyra timmar med två personer. Tyvärr fick jag inte det arbetet, men det var en nyttig erfarenhet. Ett hinder för mig har varit att inte behärska språket, vilket är en nackdel när man söker jobb.
Idag arbetar Amra som metallexpert på den arbetsplats där hon hade sin praktik genom aspirantutbildningen, ett arbete som motsvarar hennes utbildning från hemlandet.
Strategier
– Jag har kämpat för att kunna lära mig att prata svenska och jag har istället för att
arbetsförmedlingen ska meddela om lediga tjänster, själv bevakat annonser. Det är viktigt att koncentrera sig noggrant på varje annonstext för att kunna anpassa sina ansökningar till olika arbeten. Jag har också försökt att få kontakt med andra som tillhör samma
yrkeskategori som jag, för att höra om deras erfarenheter. Det gäller också att inte tappa självförtroendet och modet.
Amras mål med aspirantutbildningen var att få en bra kontakt med arbetslivet. Hon valde därför att läsa en kort avancerad kurs i materialteknologi och satsade 20 poäng på praktik.
Diskriminering
Enligt Amra har hon aldrig upplevt sig orättvist behandlad.
Ökad tillgänglighet till arbetsmarknaden i framtiden
– Jag tycker att både arbetsgivare och arbetssökande måste ändra på sina vanor och åsikter för att öka tillgängligheten på arbetsmarknaden. Man måste mötas på halva vägen, det handlar om att ge och ta.
Amra säger också att man måste ha kontakt med svenskar och svensk kultur för att knäcka de svenska koderna.
– Det är först då man kan assimileras i det svenska samhället.
Analys
Detta arbete är uppbyggt av de erfarenheter som de invandrade akademiker har delgett oss i intervjuer. Genom deras livshistorier har vi fått fram vilka möjligheter personerna har för att nå ut till den svenska arbetsmarknaden, samt vilka hinder som uppstår och hur man kan överbrygga dessa. I intervjuresultaten har det framkommit vilka strategier som har använts för att få det arbete de har idag, samt vilka förbättringar som skulle kunna åtgärdas för att göra arbetsmarknaden mer tillgänglig för invandrade akademiker. Vi har i vårt bakgrundskapitel gett exempel på olika åtgärdsprogram som skulle kunna verka i positiv riktning för de individer som vi intervjuat. Vi har också utifrån teoretiska utgångspunkter försökt finna de faktorer som påverkar intervjudeltagarnas möjligheter.
För många invandrade akademiker är språket ett hinder som genom en välfungerande Sfi-undervisning kan vändas till en möjlighet. Det är tydligt att Sfi är en viktig länk, men den måste vara anpassad efter individen och fungera effektivt och verka för ett snabbare inträde till arbetslivet eller studier.
De som är vana vid att studera språk eller behärskar sitt eget språk mycket bra, har lättare för att ta till sig ett nytt språk. Det beskrivs att när man har en utbildning från sitt hemland där språket används frekvent, är det ett bra verktyg till att lära sig ett nytt språk i det nya landet. Inlärningen påverkas dessutom av vilken ålder man är i.
Det är svårt att hålla motivationen uppe till att upprätthålla svenskkunskaperna, om man dels inte har ett arbete och dels inte känner några svenskar. Det framkommer i
undersökningen att det är mycket viktigt att snabbt komma ut i arbetslivet så att språkkunskaperna inte stagnerar.
En motivationshämmande faktor är att vara inställd på att vistelsen i det nya landet ska bli kort. Om man kommer som flykting finns hela tiden tanken på ett återvändande till hemlandet. Därför är det svårt att vara motiverad att till en början lära sig språket.
Att inte få arbeten som man söker med anledning av att man inte behärskar språket tillräckligt bra, kan beskrivas som en språkparadox. Den innebär att en person inte får något arbete för att han eller hon bedöms ha för svaga kunskaper i det nya språket, samtidigt som det är just ett arbete han eller hon behöver för att bli säkrare språkmässigt. Detta är något som är uppenbart i intervjuresultaten, de som snabbare har kommit ut i arbete har haft en fördel språkmässigt.
Vi kan se att det språkliga avståndet spelar en viss roll när det gäller intervjudeltagarna. Med detta menar vi att kvinnan från Holland har bättre språkkunskaper än kvinnan som kommer från Polen och de som kommer från forna Jugoslavien. Anledningen till detta kan vara att holländskan liksom svenskan tillhör den germanska språkgruppen, medan de andra tillhör den slaviska språkgruppen. Kvinnan från Holland har dessutom varit i Sverige kort tid i jämförelse med flera av de andra. När det gäller kulturellt avstånd språkmässigt är det svårt för oss att se vilka företeelser och fenomen som skiljer de olika länderna åt.
I samtliga intervjuresultat har det framkommit att språket är det främsta hindret. Vi ställer oss dock lite frågande till att det har så stor betydelse med tanke på hur man i dagens samhälle kan arbeta. Med detta menar vi att det finns många möjligheter där man inte nödvändigtvis måste ha ”klockren” svenska, t.ex. arbete i ett globalt företag, där datorer och engelska språket är vanligt förekommande. Vi är förstås medvetna om att språket är viktigt i många yrken, men vi tror att det till stor del handlar om att smälta in i samhället i alla sammanhang. Vilka kriterier ska man egentligen behöva uppnå för att vara ”svensk”? Prata svenska utan brytning och inte skilja sig från mängden, för att få arbete.
Arbetsförmedlingen borde vara en möjlig väg ut i arbetslivet. Men det har kommit fram att Arbetsförmedlingen inte har haft en framträdande roll för våra intervjudeltagare.
Arbetsförmedlingens uppdrag är att matcha arbetssökande med lediga platser samt påskynda inträdet på arbetsmarknaden för utsatta grupper. Många invandrare missförstår
Arbetsförmedlingens uppgift. De tror att de ska hjälpa till att ordna ett arbete, när de i själva verket visar vägen till möjliga arbeten. Det är påtagligt att Arbetsförmedlingens uppdrag borde bli mer tydligt, eftersom många anser att de får ett dåligt bemötande när de varken får den hjälp eller den information som de anser att de behöver.
Arbetsförmedlingen Internationella Akademikers uppdrag är att på ett mer tillfredställande sätt möta invandrade akademikers behov och på så sätt påskynda vägen till arbete. Detta genom att de ser till att invandrade akademiker får personliga möten med tänkbara
arbetsgivare. Vi kan också se, att om man tittar på den här arbetsförmedlingen ur ett annat perspektiv, kan man fråga sig varför det är nödvändigt att upprätta en arbetsförmedling särskilt för invandrade akademiker. På något sätt känns det som om det brister i strukturen, eftersom arbetsförmedlingen ska vara tillgänglig för alla. Det har emellertid visat sig i intervjuresultaten att bemötandet och åtgärderna inte varit tillfredställande. Vi tolkar
intervjuresultaten som om något inte fungerar bra, då man som invandrad akademiker känner sig som en börda för att man kommer från ett annat land.
I vårt bakgrundskapitel har vi beskrivit Aspirantutbildningen som en tänkbar lösning för invandrade akademiker att göra de kompletteringar som är nödvändiga för svensk behörighet. Det har visat sig att Aspirantutbildningen har varit en lyckad väg att gå för två av
intervjudeltagarna. De har genom praktik fått arbete som motsvarar eller nästan motsvarar deras utbildning från hemlandet.
Undersökningen visar att intervjudeltagarna har använt sig av olika strategier för att komma dit de är idag. Förutom ovannämnda möjliga vägar, har de tagit underkvalificerade arbeten för att ”få in en fot” i arbetslivet. Man har kämpat hårt med språkkunskaperna, varit ihärdig arbetssökande och försökt att etablera kontakter. Återkommande har varit att de har haft en stark vilja, aldrig gett upp och inte tappat självförtroendet.
De hinder som de invandrade akademiker vi har intervjuat, har stött på, kan tolkas som strukturell diskriminering. På frågan om diskriminering, framgår det att några känner att de blivit orättvist behandlade i arbetslivet och att det har varit ett hinder för dem. Även om vissa intervjudeltagare inte direkt uttalar ordet diskriminering i olika sammanhang, tolkar vi somliga hinder och händelser som strukturell diskriminering. Exempel på detta kan man se i mannen som var arbetslös i nio år och inte ens fick ett arbete som potatisplockare. Något som också är anmärkningsvärt är när man har känslan av att vara ovälkommen som invandrare hos en instans som faktiskt ska vara tillgänglig för alla. Vi tycker inte att det är en rimlig
anledning att känslan av att räknas bort vid en anställning beror på att man inte är född i Sverige eller har ett ”svenskklingande” namn.
Vår intention med att lyfta fram Sfi, Arbetsförmedlingen, Arbetsförmedlingen Internationella Akademiker och Aspirantutbildningen var att visa möjliga vägar in i
arbetslivet. Vi har under arbetets gång kommit fram till att dessa har verkat på ett positivt sätt för flera av intervjupersonerna. Trots allt kvarstår hinder eftersom samhället och strukturen i
det är uppdelat i ”vi” och ”dem”, det vill säga ”svenskar ”och ”invandrare”. För oss har det blivit tydligt att den strukturella diskrimineringen är svår att motverka, då den inte är påtaglig och den finns i hela samhällsstrukturen.
Humankapital är den samlade kompetens som man tar med sig in i arbetslivet. Genom vår undersökning har det visat sig att alla intervjudeltagare har ett gediget humankapital som de har valt att förvalta på olika sätt. Det framkommer att ett gediget humankapital kan vara till en nackdel vid sökandet av underkvalificerade arbeten. Även om inte alla använder sitt
humankapital fullt ut i sina nuvarande arbeten, så är de nöjda med sin livssituation idag. Det vi kan konstatera är att oavsett vilket humankapital man innehar, måste det på ett eller annat sätt anpassas till landet man kommer till. Detta kan innebära att visst humankapital går till spillo, då det inte går att anpassa till det nya landet.
Hur man ska göra arbetsmarknaden mer tillgänglig är en svår och ogreppbar fråga. Här har vi genom intervjudeltagarnas erfarenheter fått fram en bild av vilka faktorer de tror kan underlätta vägen för invandrade akademiker mot arbete. Det framkommer att en instans eller myndighet som snabbt tar hand om och ger vägledning till invandrade akademiker, hade ökat tillgängligheten och besparat dyrbar tid. Sveriges komplicerade regelverk har en fördröjande effekt, där resultatet blir att värdefull kompetens går till spillo, kompetens som hade gynnat både den svenska välfärden och den enskilde individen. Något som poängteras är att det måste ske en förändring i attityden hos både arbetsgivare och arbetssökande. Språkets betydelse har även här en framträdande roll, en mer effektiv språkundervisning underlättar vägen mot arbetslivet.
Diskussion
Vi har valt att skriva om detta ämne då vi anser att debatten är aktuell och nödvändig för att människor måste inse att alla som vill har rätt till arbete. Vi anser också all den kompetens som går till spillo är slöseri med resurser, dels på individnivå, med allt vad det innebär att vara exkluderad från arbetsmarknaden. Men även i ett samhällsperspektiv där välfärden gynnas av att alla arbetar.
Vi anser att Sfi är en av de viktigaste länkarna ut i samhället och vidare ut i arbetslivet. Den måste vara anpassad på ett sätt så att språkinlärningen blir effektiv och resultatrik så snabbt som möjligt. Detta för att motverka att man fastnar i Sfi allt för länge, som vi har sett i våra intervjuresultat. Att fastna för länge i Sfi leder inte till att man kommer närmare
arbetsmarknaden. Vi tror, genom intervjuresultaten att det är i arbetslivet som
språkkunskaperna upprätthålls och utvecklas. Vår uppfattning är att man krymper som
människa när man inte behärskar det nya språket. Språket är en stor del av identiteten och kan man inte uttrycka och formulera sig kan omgivningen få uppfattningen om, att man inte kan, man blir en annan person i det nya språket. Vi är fullt ut beredda på att hålla med om att språket är nyckeln som öppnar många dörrar.
Vi tycker att Aspirantutbildningen är ett framgångsrikt medel för att snabbt och effektivt få inträde på arbetsmarknaden. Vi är medvetna om att alla utbildningar inte går att
komplettera på Aspirantutbildningen, vissa utbildningar måste göras om från början. Aspirantutbildningens mål om att hitta lämpliga praktikplatser har vi sett som positivt, med goda resultat som har lett till arbete. Kanske inte alltid ett arbete som motsvarar utbildningen i hemlandet fullt ut, men ett arbete där man har stor nytta av sin utbildning.
Vidare funderar vi mycket kring hur humankapitalet påverkar människors livssituation. Med detta menar vi hur människor väljer att använda sitt humankapital. Ett humankapital är en dyrbar investering som några av de invandrade akademikerna väljer att investera ännu mer i. Detta gör de för att de vill kunna arbeta med det som de har utbildat sig till i sitt hemland. Om man väljer att inte investera mer i sitt humankapital får man vara beredd på att ta ett underkvalificerat arbete. Vi tycker att det är beundransvärt att de invandrade akademiker som kommer till Sverige, för det första är tvungna att lära sig ett helt nytt språk och en helt ny kultur. För det andra att de är tvungna att komplettera sin utbildning, en utbildning som de redan har lagt ner många år på i sina hemländer. Detta för att få ett arbete som motsvarar deras kompetens. Vi undrar över vår intervjudeltagare som har en tandläkarutbildning, som har valt att inte göra kompletteringar och som idag arbetar som vårdare. Vår uppfattning är att
han är lycklig för att ha ett arbete som vårdare. På frågan om kompletterande studier menar han att löneskillnaderna inte skulle vara så stora och att han redan hade höga lån. Vi tycker att det argumentet är svagt, eftersom vi vet att löneskillnaden blir stor och han får användning av sitt humankapital. Vi tror att språket är hans stora hinder, men vi har förståelse för att alla inte väljer att till varje pris ha ett arbete som motsvarar sin utbildning. I detta fall handlar det om att han lyckats komma ur bidragsberoendet och arbetslösheten och detta är fullt tillräckligt för honom.
Den strukturella diskrimineringen är svår att komma åt, då den ofta är djupt rotad i institutioner och kanske inte alltid är en medveten handling. Vi vill gärna skylla på att det beror på okunskap och rädsla, men frågan är hur länge man kan skylla på dessa faktorer. Det är uppenbart och återkommande i debatter i media att det är lättare att anställa en person som är född och utbildad i Sverige och som känns mer bekant för arbetsgivaren. Den strukturella diskrimineringen är svår att bevisa, men för oss är det uppenbart att den existerar. Vi har svårt att se konkreta förslag på hur man skulle kunna angripa den strukturella diskrimineringen. Så länge som samhället är uppdelat i ”vi” och ”dem” det vill säga svenskar och invandrare, så kommer allt det som ingår i samhället också vara uppdelat. Det måste till en förändring på samhällsnivå för att angripa problemen på individnivå. Vi anser att det är viktigt att också vara medveten om att det kanske inte alltid handlar om diskriminering i alla fall, då tänkta arbeten går till den person som faktiskt har rätt kompetens.
Något annat som vi tycker är viktigt att diskutera är hur man bryter på det svenska språket. Det är ett välkänt fenomen att det är mer charmigt att bryta på amerikanska än på t.ex. arabiska. Vad är det som ger den amerikanska brytningen högre status, är det själva brytningen eller handlar det om vilket land man kommer ifrån och vilka föreställningar som finns om människorna därifrån. Vi tror att det har betydelse hur nära kulturer ligger varandra, det man känner igen, tycker man om.
Något som är återkommande i vårt arbete är det viktiga i att etablera kontakter för att få ett socialt nätverk. Vi anser att praktiken kan bidra till att bygga upp ett kontaktnät som kan hjälpa till på vägen ut i arbetslivet. För någon som är född och uppvuxen i Sverige är detta en självklarhet, men för någon som kommer till Sverige i vuxen ålder, kan det vara ett stort problem att etablera dessa kontakter.
Avslutningsvis vill vi framhålla att vi är medvetna om att det inte går att trolla fram arbeten hur som helst, men det är viktigt att alla får möjlighet att visa vad man kan och får samma chans till arbeten. Vi hoppas att vi med detta arbete har kunnat synliggöra de möjligheter och strategier som man som invandrad akademiker kan använda sig av för att ta
sig förbi de hinder som uppstår på vägen. Det är viktigt att inte glömma att många faktiskt