6. INTERVJURESULTAT
6.3 Intervjuresultat: resurs och ansvarsfördelning
Vilken typ av resurs- och ansvarsfördelning skapas i nätverken?
Resurs- och ansvarsfördelningen inom ramen för samverkan på och kring skadeplats dikteras i mångt och mycket av hur omfattande situationen är och vilka förutsättningar som ryms inom den. Exempelvis kommer förekomsten av hot i någon form att skapa ett övertag för berörd aktör, oftast polis eller räddningstjänst, vilka då ska skydda såväl insatspersonalen som medborgare i anslutning till skadeplatsen. Detta övertag handlar främst om befogenhet att exempelvis spärra av, utrymma eller på annat sätt begränsa andra aktörer eller medborgare. Detta regleras i mångt och mycket av befintliga lagrum vilka har nämnts i kapitel 2 och 5.
Det förekommer däremot ett visst mått av överlapp mellan aktörerna, bland annat genom den ökade komplexiteten i samhället och fler inblandade aktörer.184 På den faktiska skadeplatsen sker en direkt och tämligen automatisk samverkan mellan de befälhavande från respektive aktör. Beroende på situationen hamnar exempelvis ansvaret för säkerheten på antingen Polisen eller räddningstjänsten alternativt på båda. Sjukvårdspersonalen får därefter tillträde till de drabbade så fort som området där dessa befinner sig bedöms som säkert, alltså att zonen inte är ”het”, alternativt att de drabbade 179 P4, R6, R7 180 R1 181 P1, P2, P4, P9, R4 182 P7, R1, R3, R4, R5, R7 183 P2, P3, P5, P10, R4, R6 184 P4, P10, R1, R4, R6, R7
55 förflyttas från den heta zonen. Den heta zonen är ännu inte bedömd som säker på grund av exempelvis förekomsten av giftiga utsläpp, explosionsrisk eller en förövare som anses farlig och som ännu inte är omhändertagen av polis.185
En faktor som väger in är att intervjupersonerna ofta pekar på en stor grad av samverkan avseende resurs- och ansvarsfördelning i nätverken. Med detta menas att nyckelbegreppet vid diskussioner om begreppet samordning är ”tillsammans”, vilket exemplifieras med citaten nedan på frågan om vad personernas definition av samordning är:
” … i förhållande till andra och tillsammans med dessa få ut maximal effekt vid lösandet av uppgift.”186
”… samverka och samordna syftar till parallellitet, gemensamma mål ska nås tillsammans.”187
Samtidigt pekar den sista intervjupersonen på vikten av att samverkan ska vara konkret och även ha ett syfte: ”… det får ju inte bli flummigt heller, utan det får ju vara struktur i det hela…”188
Uppfattningen bland några av intervjupersonerna är att samverkan på lokal nivå, i anslutning till skadeplatsen, oftast sker automatiskt och att eventuella problem löses i dialog.189 På den regionala
nivån uppfattas problem och frågor om resurs- och ansvarsfördelning ske på ett motsvarande sätt, däremot återfinns det andra friktioner där än på den lokala, mer om detta längre ner.
Ett återkommande tema är att Polisen inte fullt ut har landat efter omorganisationen, detta spiller över på flera områden kring skadeplatsen och även det dagliga arbetet, bland annat rörande utbildningar vilket nämndes tidigare. En upplevd styrka för Polisen i och med omorganisationen är samtidigt att det har införts nationellt övergripande koncept inom flera olika områden, exempelvis inom ledning. Detta samlade koncept gör att Polisen som aktör har eller ska ha fördefinierade fördelningar inom den egna organisationen rörande samverkan med andra myndigheter och aktörer, till exempel inom ramen för regional samverkan.190 Vid en händelse som eskalerar, eller befaras eskalera, så pass mycket att den behöver hanteras som en särskild händelse initieras en sådan och en så kallad 185 P5, P6 186 R6 187 P5 188 P5 189 P4, P7, P9, P10 190 P1, P3, P8, P9, P10
56 kommendering skapas, vilket utgör en bemanningsstyrka vilken vigs åt den specifika händelsen. Det finns även möjlighet att tillskapa en stabsfunktion med fasta ingående delar enligt Nato-standard vilket är en del av harmoniseringen med Försvarsmakten.191 Inom ramen för denna stabsorganisation finns specifika nyckelaktörer vilka äger samverkansansvaret med den regionala ledningen. Antingen kan det vara den som är ansvarig för händelsen som då har med sig möjligheter att disponera de tilldelade resurserna direkt192, alternativt då en större stab har etablerats kan det vara en person från en av stabsfunktionerna som avdelas specifikt för detta förbindelseuppdrag. Den personen agerar då enbart som förbindelseperson och ska enbart dela och förmedla information mellan polisens stab och det regionala samverkansforumet.193
Några intervjupersoner från Polisen upplever sig se klara fördelar med denna typ av organisations- och ledningsfilosofi för den egna myndighetens del då staben och organisationen kan anpassas efter situationens krav, den blir dynamisk i sin natur och kan både gå upp och ner i skala. Samma ledningskoncept används på samtliga nivåer inom myndigheten vilket några anser skapar en förtrogenhet med uppbyggnaden vilket utgör en styrka.194 Räddningstjänsterna har också möjlighet
att etablera en stab men här finns inte samma form av samlat nationellt grepp och upplevelserna om vilka beslut som kan fattas av den person som avdelas för att deltaga i det regionala samverkansforumet skiljer något mellan de olika räddningstjänsterna. Inom vissa räddningstjänster eller räddningstjänstförbund har personen som avdelas beslutsrätt över de samlade resurserna195 medan det hos andra finns ett tydligt förbindelseuppdrag i likhet med Polisen. Uppgiften består då i att hålla kontakt med egen ledning inom räddningstjänsten och förmedla information mellan ISF och den egna organisationen.196
Uppfattningarna om det regionala samverkansforumet skiljer i allmänhet mellan intervjupersonerna från de båda aktörerna. De flesta ser det som ett viktigt forum för att möjliggöra effektiv samverkan och samordning för att hantera händelser men det förekommer också uppfattningar om att forumet inte riktigt fyller det tänkta syftet. Tyvärr blir det ”… mycket snack och lite verkstad”197 i vissa av dessa vid såväl övningar som möten. En uppfattning som också luftas är att ”trösklarna måste sänkas”198 mellan olika aktörer, exempelvis mellan Försvarsmakten och civilsamhället för att lättare kunna komma fram till resurs- och ansvarsfördelningar. Möjligheten till detta består till stor del i en 191 P2, P4 192 P5, P6 193 P1, P3, P8, P9, P10 194 P5, P7, P9 195 R1, R5, R8 196 R3, R4 197 P9 198 R1
57 ökning av perspektivförståelsen199 och att koppla samverkan till konkret verksamhet, ”… inte bara
samkväm”.200