Intressentteori

Enligt ABL 1:5 ska ett bolags verksamhet vara vinstbringande åt sina aktieägare, förutsatt att inget annat har specificerats i bolagsordningen. Eftersom detta har lagstadgats är det därför brukligt att man utgår ifrån att ett aktiebolag ska göra vinst, och vinsten går direkt till aktieägarna i form av dividend. Intressentteorin kommer här in i den mening att den

vanligen förklaras bestå av en samling idéer, uttryck och metaforer relaterade till den centrala tesen, att syftet med verksamheten i grunden går ut på att bringa mervärde åt intressenter. Robert och Freeman (2015) skriver att förutsättningen för intressentteorin är att företaget känner till dessa intressenters intressen och sedan försöker möta dem genom ett försök att skapa mera värde för flera intressenter. Inom intressentteorin uppfattas aktieägarna som de främsta intressenterna och därför bör deras intressen komma först. Ett annat konstaterande som Robert och Freeman gör är att ett välskött företag som för ett effektivt samarbete med sina intressenter också får en långsiktig lönsamhet som bieffekt av detta.

Ofta kan aktieägarteorin (Shareholder theory) och intressentteorin (Stakeholder theory) blandas samman eftersom de har väldigt lika drag. Aktieägarteorin utgår enbart från aktieägarnas perspektiv och att mervärde ska genereras åt dem, och beskrivs ofta som ett egoistiskt perspektiv. Denna teori var vanlig att använda under 1900-talet, fram tills det blev större betoning på även andra intressenter som är minst lika viktiga (Karlöf & Helin Lövingsson, 2007). Intressentteorin har ett bredare perspektiv och fokuserar på att generera mervärde åt alla intressenter, dvs också till exempel långivare, borgenärer och andra berörda. Enligt intressentteorin ska människor inte betraktas som medel för att göra vinst, utan snarare som ett mål i sig själv. Därmed avvisar intressentteorin en strikt ekonomisk syn och antar en bredare grund att stå på. (Gribnau & Jallai, 2017)

Vem är då intressenter till ett företag? Karlöf och Helin Lövingsson (2007) skriver att de intressenter som vanligen tas upp i liknande sammanhang är anställda, ägare, leverantörer, kunder, långivare, samhället, media och investerare. I praktiken blir det alltså alla parter som företaget har kopplingar till i sin dagliga verksamhet. Intressenterna varierar mellan företag; för vissa företag kan reglerande myndigheter, politiska intresseorganisationer, lokala påtryckningsgrupper och enskilda individer vara intressenter (Skärvad, 2020). Vid diskussioner om hållbarhet kan också framtiden och planeten ingå i intressentuppsättningen.

Alla intressenter har för ett företag olika uppgifter och olika intressen gällande företaget.

Kort sagt kan intressenterna förklaras enligt följande: anställda bidrar med sitt arbete, vill ha en god lön som ersättning och även en arbetsplats var de trivs. Ägare vill ha avkastning på det kapital som de satsat, men bestämmanderätt kan också vara en belöning i sig.

Leverantörer säljer varor och tjänster till ett företag, och vill ha betalt i rätt tid. Kunder vill

ha den tjänst eller produkt som de har beställt, men även information, service, kredit och säkra leveranser. Investerare och långivare kan ibland vara samma aktör, och de fungerar till viss del likadant eftersom båda lägger in kapital i bolaget. En investerare vill ha avkastning och kan därför också fungera som ägare. En långivare vill ha både ränta och säkerhet på det lånade kapitalet. Långivare vill också ha ekonomiskt stabila företag som sköter amorteringar enligt överenskommelser. Samhället önskar att alla företag agerar enligt samhällsnyttiga handlingar, dvs. skapar sysselsättning och betalar skatt. I gengäld för detta ordnar samhället utbildningar och kommunikationer som företag har nytta av, var media kommer in. (Skärvad, 2020)

Både Karlöf och Helin Lövingsson (2007) och Skärvad (2020) nämner intressentmodellen.

Det är en sammanställning av de intressenter som räknades upp i förra stycket, och var alla intressenter är lika nära företaget. Grundtanken för en intressent är att man samarbetar med företaget tills de belöningar man får i gengäld är lika stora eller överstiger det som man själv ger. Det är alltså på företagets ansvar att se till att man kan återgälda samtliga intressenter så att de hålls kvar. Karlöf och Helin Lövingsson (2007) skriver att intresserelationerna behöver identifieras och analyseras för att kunna utvecklas och för att hålla kvar alla intressenter. Eftersom alla intressenter är olika borde man analysera varje intressentrelation enskilt, till exempel genom en SWOT-analys.

Ovan nämndes åtta olika intressenter. För att kunna ge belöning åt en intressent är det därför troligt att det kommer att påverka en annan intresserelation negativt. För att ta ett exempel så kan jag illustrera intresserelationerna mellan ägare och samhället. Samhället upprätthåller till exempel vägkonstruktionerna i sådant skick att företag kan distribuera både inköp och försäljning, samt även allmännyttiga saker som sjukvård. I gengäld vill de ha medel av företag för att kunna finansiera allt detta, vilket sker i form av skatt. All skatt som betalas minskar på den vinst som aktieägare baserar sin dividend på, vilket resulterar i att ju mera skatt ett företag betalar, desto mindre avkastning får aktieägare. Det blir här en intressekonflikt mellan samhället och ägarna, var företaget måste bedöma i hur stor mån de ska lyssna på ägarna och samhället. (Skärvad, 2020)

Till samhället hör inte bara staten, utan också medmänniskor. Här kommer den problematik in som beskrivs i kapitel 2, om skatteplanering och det humanistiska perspektivet. Är det moraliskt och etiskt försvarbart att skatteplanera? Åsikterna är ungefär lika många som det finns antal människor, och som Gribnau och Jallai (2017) skriver så gäller denna

frågeställning i lika hög grad företag som privatpersoner. Oavsett var man positionerar sig i frågan så kommer det att finnas avvikande åsikter, både om skatteplanering som sådant och hur man på samma gång är tillmötesgående mot alla intressenter.

Ett ideal vore om man skulle kunna mötas med alla parter, men företagsledningen måste här göra väl avvägda bedömningar över vad som är bäst. Trots allt står det i ABL 1:8 att

”bolagets ledning skall omsorgsfullt främja bolagets intressen”. Det är därför på ledningens ansvar att tillgodose samtliga intressenter, det handlar om att hitta en balans mellan alla intressenters krav och önskemål så att det inte påverkar företagets överlevnad om en eller några av intressenterna skulle dra sig bort (Skärvad, 2020).