En förfinad ”konditionsträning”
skulle kunna hålla sjukdomen i
schack och därmed höja patien-
ternas livskvalitet. En engagerad
forskare kontaktar Innovations-
labbet via LinkedIn med propåer
om en app för patientmonitorering.
AV: PER ENGLUND
HÖSTEN 2014 FÅR jag en kontaktförfrågan på LinkedIn av en person. Vem kan det vara?
Det visar sig att han arbetar på KI och är överläkare på Thoraxkliniken vid Karolinska Universitetssjukhuset. Jag accepterar kontaktförfrågan och har en stilla undran: Varför vill överläkaren ha kontakt med mig?
Det visar sig att överläkaren forskar på den ovanliga lungsjukdomen IPF, idiopatisk lungfibros. Det är en kronisk och progressiv sjukdom där ärrvävnad på lungan gör det allt svårare att andas. Överläkaren hade sett att en förfinad ”konditionsträning” skulle kunna hålla sjukdomen i schack och därmed höja patienternas livskvalitet.
Överläkaren hade en genuin Triple Helix-önskan där näringsliv, sjukhus och akademi skulle samverka. Han hade i sina initiala trevanden läst om Apple Watch och tänkte att däri låg lösningen: Att enkelt kunna monitorera patienterna, med hjälp av smart watch teknik, och få mätdata som puls och rörelse och dessutom gärna syresättning av blodet. Och utifrån denna data skräddarsy konditionsträningen.
Men vem kan fixa detta? Jo, överläkaren söker på LinkedIn, och får två träffar, på mig och på min bekant som jobbar som affärsutvecklare hos Apple. Att ställa sig frågan vem? innan vad? och hur? kan ha stora fördelar. Strax efter att jag fått förfrågan på LinkedIn, kommer ett LinkedIn-mail från överläkaren där han vill träffas. Jag svarar med vändande post och vi bestämmer att ses redan nästa dag.
Intressant case för labbet
Över en kopp kaffe kan man gå från klarhet till klarhet. Vi fann raskt att detta var ett intressant case för labbet. Det handlade om en avgränsad patientgrupp med behov av mätutrustning. Patienterna skulle automatiskt kunna dirigeras till sjukhuset för att övervakas i digitaliserad form när deras värden visar att det behövs. Samma system skulle vid en eventuell uppskakning kunna användas för betydligt större patientgrup- per, som de med KOL eller hjärtsvikt.
Nästa fråga var av teknisk karaktär: Var ska informationen lagras? Vi beslutade att det initialt är enklast att lagra informationen i det nationella kvalitetsregistret för IPF. På det här stadiet hade vi ingen finansiering för projektet.
Överläkaren och jag tog fram dokumentation till intagsmötet på Innovationslabbet för eHälsa där det beslutas om projekt ska köras eller inte. Vi fick okay att arbeta vidare. Samtidigt sökte systemvetarstudenter på Örebro universitet efter spännande systemut- vecklingsprojekt för sitt terminslånga examensarbete. Svaret på våra böner! Efter en teknisk utveckling av örebrostudenterna skulle också sedan studenter vid KI kunna ta det till nästa steg och titta på effekterna av den tekniska idén.
Systemvetar-studenterna behöver ett fadderbolag och det blir ett IT-konsultföretag som axlar den rollen i vårt projekt och blir fadder för teknikutvecklingen. Affärsut- vecklaren hos IT-konsulten ser en stor potential inom området MedTech. Detta kan bli klivet in i en ny affär för dem. Affärsutvecklaren har gjort det förr och kände stor till- försikt.
Nu hade vi en utmärkt Triple Helix-bemanning. Från näringslivet var IT-konsulten och Apple ombord, vi hade både Örebro Universitet och KI med oss. Och sist men inte minst, en engagerad överläkare på klinik!
Grus i maskineriet
Vi drar igång projektet! Studenterna och deras handledare får träffa överläkaren och kliniken. Vi börjar med en problemformulering, och går vidare med att definiera beho- vet, för att slutligen hitta en lösning som vi kan börja utveckla. Vi får raskt tillgång till Apples Developers Kit och all uppbackning som är möjlig från Apples Sverigekontor. Toppen, men det är en hake, Apple har inte lanserat sina klockor än. Och på frågan när svarar de att de har för avsikt att lansera den under 2015. Skräp, projektet rullar och ska vara klart i månadsskiftet maj – juni. Tänk om vi inte får fram klockorna i tid. Nu kom- mer det grus i maskineriet. Tre saker inträffar som påverkar projektet på ett genomgri- pande sätt.
För det första uteblir klockorna. De första lanseras på Europamarknaden i april 2015. Några kolleger från andra bolag åker till Apples butik i Paris och ligger i sovsäck ett par dagar för att vara först i kön när klockorna släpps. Vilka dyrgripar. Kan inte Apple i Sverige fixa fram ett på klockor åt våra studenter så att arbetet kan fortsätta? Nej. Det är faktiskt på det viset att de inte kan. De har helt enkelt inte fått några klockor tilldelade. Detta innebär att våra studenter bara kan göra programmeringen mot stub- bar som pratar som en klocka. Således kan vi inte pröva vårt system i en PoC, ”Proof of Concept”. Projektet löper ändå i hamn på ett bra sätt och kan utveckla och pröva det tekniska konceptet med hjälp av andra sensorer till grund för en senare PoC.
Självklart ska man ligga långt fram och använda det senaste när man jobbar på ett innovationslabb. Men, om det är icke existerande teknik faller labbets strategi att pröva. Vi tog helt enkelt ett felaktigt beslut här.
Kostnaderna sticker iväg
Det andra problemet uppstår när affärsutvecklaren hos IT-konsulten tar semester. Han tillhör den lyckliga skara som kan ta semester i sex månader för att segla hem en kata- maran från medelhavet. Förmodligen är det den rekreationen som gör honom så enga- gerad och idérik de resterande månaderna. I och med att affärsutvecklaren försvinner har vi fått vi en ny sponsor från IT-konsulten. Hon är en mycket bra person med driv och engagemang men har också konsultbolagets DNA i kroppen och vill sälja timmar. Vilket blir en fråga då studenternas projekt är avslutat i juni. Frågan är hur man ska gå vidare efter sommaren. En möjlighet är att studenterna jobbar vidare med stöd av IT-konsulten. IT-konsulten behöver då beläggning åt handledaren, det vill säga ett betalande IPF-projekt. Och nu sticker kostnaderna iväg, och det blir svårt då sjukhuset inte har pengarna. Sjukhuset och projektet söker dock finansiering och eventuellt skulle vi kunna få ihop fyrahundratusen kronor vilket precis skulle räcka.
Överläkaren drar öronen åt sig då han vill se en långsiktighet som gagnar hans forskning, men har inte räknat med finansiering av teknisk utveckling. Vi kan här kon- statera ytterligare ett misstag i vår ansats. Visst har vi följt Triple Helix-strategin, men vi har inte lagt tillräckligt med energi på ”Expectation Management”, deltagarnas för- väntningar.
Sommaren kommer, snart är höstterminen igång och vi måste ta beslut om hur vi går vidare. Uppstartsmöten planeras mellan klinik och IT-konsulten. Pengar vet vi inte om vi har. Vi håller tummarna. Det går i alla fall att få tag på klockor nu. Mötet är pla- nerat till den första måndagen i september.
Den sista veckan i augusti jagar överläkaren ett möte med mig. Han är lika energisk som en brittisk telefonförsäljare vilket är mycket olikt våra överläkare. Vi ska ha ett möte på torsdagen med det finska bolaget som har byggt kvalitetsregistret. Jag är redan dubbelbokad men vänder ut och in på mig för att få till mötet. Det blir på en italiensk restaurang vid Karlbergs pendeltågstation för att logistiken ska gå ihop.
Efter att ha beställ mat och utväxlat de vanliga artighetsfraserna, tar den finska kol- legan till orda: ”Noo har jaaa gjoort det”. Vaaa? Jo det var sant, han hade lagt en vecka på att utveckla gränssnittet till kvalitetsregistret så att det kunde ta emot data från patien- terna från Apples klockor. Case closed.
Fredagen gick åt till att avboka måndagens startmöte. Sedan tog det tid att reflektera. Var detta bra eller dåligt? Vad kan man lära?
Självklart var det bra att kliniken fick en lösning och att det gick att göra så smidigt. Det var också en lösning som vi initialt trodde var stängd. Det finska bolaget satt och väntade på resultat från oss. Sist men inte minst, vad kan man lära? Jo, hastighet och kreativitet är oerhört viktigt i innovationsarbete. När vi gick över till att speca och offe- rera tog detta mer tid än att utveckla det överläkaren faktiskt ville ha. Vi ska definitivt inte misströsta, alla inblandade lärde sig mycket och det var god stämning genom hela projektet. n