siktigt arbete, som i vårt fall det fokus på och
ständiga rörelse mot att bedriva innovativa
projekt som pågått på Karolinska under en
lägre tid, kan finna utlopp successivt.
AV: FREDRIK LUNDKVIST
I MITTEN AV OKTOBER 2015 har det gått en dryg månad sedan styrgruppen för CAPACITY
– projektet som förberett en förkommersiell upphandling för en ny IT-lösning för perioperativ- och intensivvård – avslutat projektet. Under det senaste ett och ett halvt åren har jag satt mig in i alla aspekter av förkommersiell upphandling. Mitt och Karo- linskas självförtroende på området ”innovationsupphandlingar” är mycket stort, dels av praktisk erfarenhet och dels från feedbacken på de många presentationer på området som vi genomfört. Även i en europeisk kontext anar jag att vi ligger långt fram. I novem- ber 2014 hade jag varit i Milano på ett EU-event som marknadsförde utlysningar inom Horizon 2020 gällande medel för att öka användningen av förkommersiella upphand- lingar inom offentlig sektor. Då beslöt Karolinska, på grund av tidsbrist och för låg bidragsdel från EU, att inte söka medel för CAPACITY. Men besöket fick mig att ana realiserbarheten att kunna konkurrera om dessa medel.
Nu, ett år senare, närmar sig en till utlysning från Horizon 2020 inom området för- kommersiella upphandlingar. Det är finansieringsexperten på Innovationsplatsen som påminner mig om dessa utlysningar. En av dem kan beskrivas som: Att genomföra en förkommersiell upphandling för att få fram en IT-lösning för stärkt patientinvolvering. I den lösning vi arbetat med att åstadkomma har vi inte haft ett direkt patientinvol- veringsperspektiv. Det finns ingen direkt koppling till CAPACITY som lösning men vi har vid denna tidpunkt, hösten 2015, drivit fram en upphandling av T5, det sjukhusö- vergripande datalagret av patientens fysiologiska mätdata. Vi har generellt lärt oss om, samt avsett applicera, internationella standarder i T5 projektet. Allt detta borde kunna skapa synergier med en IT-lösning riktad mot patientinvolvering, tänker jag. Sjukhuset har under en längre period bedrivit ett systematiskt arbete med att skapa kompetens och nätverk för att använda innovation som medel för verksamhetsutveckling och jag vet att det hos ledningen för Utveckling och Innovation finns en öppenhet för att få successiv utväxling på dessa strukturer. Därtill borde det finnas särskilt intresse att finna externa medel för att applicera den medvetet upparbetade kunskapen om för- kommersiella upphandlingar på ett område – patientinvolvering – som är högt på den interna strategiska agendan.
Jag funderar över begreppet ”patientinvolvering” och drar mig till minnes hur läkare och kirurger jag träffat pratat om rökningens och alkoholens påverkan på utfal- len av operationer. Borde inte här finnas ett icke adresserat behov att påverka och för- ändra patienternas beteende och livsstil inför operation? Att involvera dem i sin egen,
förbättrade prognos för operationen? Borde inte det vara höjden av patientinvolvering? Jag tar några trevande kontakter på sjukhuset: Hur var det nu: Var det så att livsstils- faktorer har påverkan på utfall av operationer? Är påverkan stor? Vem vet mer? Till slut får jag ett namn på en av Europas ledande forskare på området på Bispebjergs-Fredriks- bergs Universitetssjukhus i Köpenhamn. I mitt samtal med henne visar sig den hastigt skapade tesen ha stort stöd i forskningen. Vi bör och kan inför en elektiv operation involvera patienten i att förändra sitt beteende, använda vår data om utfall för olika identifierade riskgrupper samt patientens kontinuerliga övervakade aktiviteter innan operation för att inspirera patienten till att införa och bibehålla en mer nyttig livsstil inför operation. Forskaren ställer sig genast bakom tesen och potentialen och Bispeb- jerg vill delta i ansökan. Med extern samarbetspartner samt forskning i ryggen känner jag att det går att lyfta idén om att söka medlen. Jag bokar möte med chefen för Innova- tionsplatsen samt direktören för Utveckling & Innovation och beskriver utlysningen och den övergripande tesen. Båda bifaller och jag får medel för att kunna genomföra ett arbete med att ta fram ansökan som ska in två månader senare. Med en belastning som inte tillåter det fulla fokus som ansökan kräver tar jag in en konsult som hjälpt mig i CAPACITY och som har stor insikt i förkommersiell upphandling.
Konsulten bedriver under de kommande månaderna ett mycket intensivt arbete med att hitta och få med även Hospital Clinic i Barcelona, Karolinska Institutet samt en patientförening för ansökan. I mitten av februari skickas ansökan in. Sent i juni får vi beskedet att ansökan fått den högsta poängen av samtliga sökande, antagits som num- mer ett och tilldelats knappt 40 miljoner kronor från EU.
I skrivande stund har avtalet med EU nyligen skrivits på och arbetet med att förbe- reda projektuppstart första november pågår för fullt. Vi hoppas på att nå kliniska resul- tat efter att ha utmanat marknaden att ta fram en modern och effektiv lösning baserad på forskningsevidens från studier om livsstilsfaktorer och utfall av operationer samt beteendevetenskap. Vi tror också att insatsen stärker vårt självförtroende och vår för- måga att skriva effektiva ansökningar mot Horizon 2020 och liknande EU-program.
En lärdom är att nytta inte alltid uppstår i varje enskilt projekt. Ett systematisk lång- siktigt arbete, som i vårt fall det fokus på och ständiga rörelse mot att bedriva innovativa projekt som pågått på Karolinska under en lägre tid, kan finna utlopp successivt. Att inse när en möjlighet uppstår och dra nytta av den kompetens som skapats och de nät- verk som upprättats tidigare behöver inte vara en slump, utan en, om inte fördefinierbar, så snarare förutsägbar förmåga och nytta med ett systematiskt innovationsarbete. n