Förvånande i undersökningen är den omfattande okunskap som respondenterna har på området islam och muslimer. Att generaliserande drag i resonemangen skulle framkomma var något som väntades redan innan intervjuerna, men inte att kunskapsnivån och intresset skulle vara så lågt som det visar sig. Att tre av de fyra intervjuade inte ens vet att orden muslim och islam har med varandra att göra, är kanske mest slående. Det verkar som om respondenterna snarare ser ordet muslim som synonymt med orden invandrare, utlänning eller flykting, än som besläktat med religionen islam. Ungefär i mitten på Christoffers intervju, som för övrigt var den sist utförda intervjun, frågades det ”om han anser att muslimer och invandrare är ungefär samma sak”. Han svarar bestämt att så är fallet.
Det verkar inte heller som om respondenterna har helt klart för sig att muslim är en religiös tillhörighet. Det verkar som om respondenterna tror att muslimer snarare är en homogen kulturell, näst intill nationell, folkgrupp. Roy beskriver det som att det idag finns en tendens till att se muslimer som en ”nyetnisk grupp”. I västeuropeiska samhällen talas det om en muslimsk kultur som skulle delas av alla som säger sig vara muslimer. Denna tendens blir alltså synlig i intervjuerna. Problemet är bara det att det inte finns någon sådan enhetlig grupp, varken i Sverige eller i övriga världen, det finns endast en muslimsk befolkning.95
På frågan om det var muslimer som slog ner Annikas bror, svarar hon; ”Nej, det var araber”. Detta tycks vara ett märkligt svar, då många araber är muslimer. Hennes sätt att svara på frågan tyder på att hon inte vet detta. När Denise ska förklara vilka invandrargrupper som hennes föräldrar förbjuder henne ifrån att umgås med svarar hon;
”Albaner och zigenare och muslimer och araber. ”Juggar” också, men det är inte så farligt tycker dom”.96
95 Kapitel Kunskapsbakgrund, sid. 7 96 Intervju D
Det som är noterbart här är att hon/hennes föräldrar blandar samman nationaliteter, religiositeter och kulturella grupper. Frågan är hur medveten Denise är om att så är fallet. Går det då att överhuvudtaget tala om islamofobiska tendenser bland unga, när ungdomarna inte verkar ha klart för sig vad som är islam och muslim? Är det kanske så att man endast kan tala om en främlingsfientlighet som handlar om ungas rädsla för allt annorlunda. Kan man verkligen säga att ungdomarnas negativa inställning till slöjbärande i TV, är tecken på en islamofobisk tendens, eller är det ett uttryck för ogillande av det som de inte är vana vid? Intervjuerna är bara fyra till sitt antal och kan inte utgöra grunden för någon generell tendens bland Sveriges ungdomar, men resultatet är ändå anmärkningsvärt. Kanske är det så att en betydande del av de ungdomar som fyllt i Intoleransrapportens enkät, har tänkt ”invandrare/utlänning” och inte muslim i dess rätta bemärkelse när de svarat för sitt ställningstagande vad gäller muslimer. Om så är fallet är det inte rättvist att kalla ungdomar för islamofobiska. Denna undersöknings resultat talar för att ungdomarna snarare har en mer eller mindre främlingsfientlig inställning, som förvisso tar sig uttryck i vissa negativa åsikter som handlar om muslimer. Men att tala om islamofobi, skulle vara att dra allt för långtgående slutsatser.
7 Slutsats och diskussion
Ungdomarna i undersökningen har en anmärkningsvärd negativ inställning till muslimer. Rädslan för det ”annorlunda” verkar vara främsta orsaken till deras intolerans. Den här undersökningen visar också på att de socioekonomiska och psykologiska bakgrundsfaktorerna, påverkar respondenternas inställning till muslimer. Intressenivån hos respondenterna tenderar att vara könsrelaterad. Familjen utgör den källa för information som starkast påverkar ungdomarnas inställning till muslimer och invandrare, tätt följt av media. Frånvaron av att tala om muslimer och islam bland vänner, gör att denna informationskälla verkar mindre inflytelserik. Inte heller undervisningen i skolan tros ha påverkat ungdomarnas inställning till islam och muslimer nämnvärt.
Som nämnts ovan ger ungdomarna i undersökningen uttryck för en negativ inställning till muslimer. Det har dock i undersökningen också framkommit tydliga tecken på att de intervjuade tenderar att använda begreppet muslim som synonymt med begrepp som invandrare och utlänning. Reservation för att tala om islamofobiska tendenser bland unga bör därför utfärdas. Mer korrekt skulle istället vara att tala om den främlingsfientlighet som finns bland unga, och som förmodligen bottnar i överdriven rädsla för allt ”icke-svenskt”. Vidare forskning runt hur ungdomar skiljer mellan begreppen muslim, invandrare och utlänning efterfrågas.
Skolan bör i större utsträckning ta sitt ansvar i strävan mot att minska de fördomsstrukturer som ungdomar tenderar att ha mot minoriteter. Undersökningens resultat tyder på att okunskap och rädsla förstärker en intolerant hållning mot muslimer och invandrare. Bättre och mer omfattande undervisning om den muslimska mångfalden bör därför finnas i skolan. Större ansträngningar från skolan för ett utökat möte mellan elever med etnisk svensk bakgrund och elever med annan etnisk bakgrund är ett annat konkret förslag till hur man i skolan kan arbeta för att minska rädslan för det ”annorlunda” och påvisa hur små de faktiska skillnaderna är.
Jag är glad över mitt beslut om att utföra individuella intervjuer istället för gruppintervjuer. Detta då jag tror att djupet i samtalen inte blivit det samma i grupp. Antalet intervjuer känns dock magert, även om det förmodligen varit svårt att hinna med bearbetningen av fler. Det hade varit bättre att om jag haft en arbetspartner då dubbelt så många intervjuer hade kunnat utföras. Arbetet hade därigenom fått starkare slagkraft. Jag har även känt mig ensam många gånger under arbetets gång. Saknat ett ”bollplank” helt enkelt.
Vidare är jag förvånad över hur svårt det var att få ihop en urvalsgrupp. Samarbetsviljan och intresset för min undersökning var inte så stort på skolan där intervjuerna utfördes som jag hade förväntat mig. Jag förvånades över den nonchalans jag möttes av från många av lärarna. Förmodligen beror detta på att lärarna var stressade och hade fullt upp med sin undervisning, men jag hade ändå förväntat mig större respons. Jag har således lärt mig att man måste vara ute i än bättre tid än vad jag var, om man vill få bättre gehör för sin sak. Alltså borde jag ha gått ut betydligt tidigare än vad jag gjorde med information till lärare och personal.
Jag hade planerat mina intervjuer mycket väl och hade ett välarbetat intervjuunderlag. Detta gav mig struktur och var till ett stort stöd under själva intervjuerna. Det faktum att jag inte utfört så många intervjuer tidigare tog sig uttryck i att jag allt för ofta misslyckades med att låta tystnaden infinna sig. Jag tror att jag hade kunnat få ut än mer av intervjuerna om jag haft större uthållighet vad gäller de tysta stunderna av intervjuerna. Vidare fann jag det mycket svårt att låta bli att ifrågasätta respondenternas inställning. Särskilt svårt var det att inte säga emot när respondenterna uttryckte sig uppenbart främlingsfientligt.
Jag har också genom detta arbete insett hur svårt det är att lära elever för livet. Det oroar mig att respondenterna inte alls kan minnas vad de lärt om islam och muslimer i skolan och jag frågar mig hur jag själv ska gå till väga för bättre framgång. Det verkar vara mycket svårt att lära elever om sådant som de inte finner intressant. Detta arbete har fått mig än mer motiverad att försöka få elever intresserade av sådant som de tidigare inte brytt sig om. Min förhoppning är att genom att skapa intresse hos eleverna också göra det möjligt för dem att komma ihåg och reflektera över det som de lär på mina lektioner. Min önskan är att mina elever genom ökad kunskap också ska kunna inse när deras uttalanden och inställningar blir främlingsfientliga och generaliserade.