5. Disciplinärenden i kollegiets protokoll
5.4 Jämförande analys av samtliga disciplinärenden
Analys av strukturer och kollegiehabitus
Det framgår både i 1878 och 1905 års läroverksstadga att en av de grundläggande förutsättningarna för förvisning från läroverket var om en lärjunge genom osedlighet utövade ett skadligt inflytande på medlärjungar.122 Vid en jämförande analys av samtliga förseelser är det tydligt att skadligt inflytande på medlärjungar var den svåraste förseelsen som en lärjunge kunde begå. I likhet med andra förseelser berodde det även på förseelsens omfattning och om det skedde vid upprepade tillfällen. Men det är tydligt att det behandlades som ett hot mot kollegiets strukturerande funktion på läroverket. Alla ärenden som påträffats då kollegiet beslutat att en lärjunge utövat skadligt inflytande resulterade också i minst två terminers förvisning.
Sett över hela den undersökta perioden är det också värt att notera att det inte finns några fall av våldsbrott som tagits upp i kollegiets protokoll. Det står tydligt i både 1878 och 1905 års läroverkstadga att all form av skymfande och våldsam behandling av medlärjungar är förbjuden samt att lärjungarna ska respektera allmän lag och fastställd ordning.123 Däremot skriver Samuelsson att slagsmålen fram tills början av 1900-talet var en del av lärjungarnas vardag och att lärarna inte ingrep i dessa då det skulle anses vara mjäkigt. Han fortsätter med att beskriva att det var tidsenligt att blunda om en lärjunge var blåslagen. Dessa slagsmål stod framför allt mellan olika skolor och samhällsklasser. Kollegiet hade som uppgift att uppfostra pojkar till män, och den stadgade våldskultur som fanns i läroverksförfattningarna återfanns även i hur disciplinärenden behandlades.124 Det faktum att det inte återfinns några våldsbrott i protokollen under de 32 år som undersökts utöver ett fall av ofredande mot lärare tyder på att denna tradition förmodligen levde vidare under 1900-talet. Florin och Johansson bekräftar även detta när de
120 Carlsson (1950) i Börjesson (2006), s. 251 ff.
121 ULA, Högre allmänna läroverket i Uppsala med föregångare, matriklar över intagna elever D1B:5 1891-1929 (s. 187, 185, 232, 248, 255).
122 Zimmerman (1896), s. 21; Bergqvist och Nordfelt (1910), s. 26.
123 Zimmerman (1896), s. 19; Bergqvist och Nordfelt (1910), s. 24.
124 Samuelsson (1952), s. 478 f.
36 påpekar att denna våldstradition var en del av det manliga idealet som bevarandes på läroverken även om det successivt förändrats och omvandlats under slutet av 1800-talet, och början av 1900-talet.125 Under början av perioden var även strykklassen fortfarande i bruk, trots att den avskaffades i 1878 års läroverksstadga. Detta framkommer av ärendet rörande lärjungen Åhlén som under en period i slutet av 1897 var nedflyttad i strykklass på grund av sitt dåliga uppförande.126 Detta tyder i viss mån på att kollegiets syn på våld skilde sig från den nationella synen under början av den undersökta perioden.
Det står i 1905 års läroverksförfattning att lärjungarna skulle hålla sig borta från förlustelser och njutningsmedel. Detta eftersom det kunde ha en negativ inverkan på den andliga och kroppsliga utvecklingen. Någon sådan formulering återfinns i 1878 års författning. I kollegieprotokollen återfinns endast några disciplinärenden där alkohol varit inblandat. Det har då framför allt handlat om att lärjungarna haft ett oanständigt uppförande i samband med förtäring av alkohol. Således var inte alkoholförtäring något som kollegiet fäst speciellt stor vikt vid, utan snarare hur alkoholen förtärdes. Detta bekräftas även av det faktum att Florin och Johansson skriver att drickandet av sprithaltiga drycker var en del av det manliga ideal som odlades bland lärjungarna på läroverket.127
I detta sammanhang är det värt att lyfta fram disciplinärendet som rörde lärjungen Wallenström och det som rörde lärjungen Lengqvist. Båda dömdes för förseelser där superi var inblandat och båda gjorde det vid åtskilliga tillfällen. Skillnaden var att Wallenström var ute i offentligheten bland värdshus och caféer samt att han vid flera tillfällen varit redlöst full.
Lengqvists förtärde istället sprithaltiga drycker på läroverket och han var inte redlöst full.
Däremot begick han flertalet andra förseelser. Wallenström blev trots förmildrande omständigheter förvisad medan Lengqvist endast fick en offentlig varning.128.
Våld och dryckenskap kan i viss mån ses ha varit kopplat till ett manligt ideal som bejakades av kollegiet i dess uppfostran av lärjungarna, men de skulle även inkorporera ett borgerligt ideal.
Oavsett straffvärde var en del av detta borgerliga ideal att förmedla en bild till lärjungarna där ärlighet och hederlighet var två viktiga hörnstenar i den sociala världen. Detta framgår av att en majoritet av alla disciplinärenden rört stölder av olika slag, oavsett om påföljden varit förvisning eller inte. Det framgår dessutom att en lärjunge som inte vågade vara ärlig och stå för det brott han begått sågs som feg, vilket ofta kunde leda till en hårdare bestraffning från kollegiet. I samtliga disciplinärenden rörande tre eller fyra terminers förvisning har lärjungarna ansetts vara oärliga i någon form.
Den patriarkala framtoning som kollegiet skulle ha enligt läroverksförfattningarna innebar inte bara en allmän uppfostran utan också att läroverksläraren skulle fungera som en fadersfigur i
125 Florin och Johansson (1993), s. 45 ff.
126 Zimmermann (1896).
127 Florin och Johansson (1993), s. 45 ff; Zimmerman (1896); Bergqvist och Nordfelt (1910), s. 25.
128 ULA, Högre allmänna läroverket i Uppsala med föregångare, kollegiets protokoll A1A:7 1897-1918 (1/4 1908, 14/4 1908).
37 konkret bemärkelse.129 Vid samtliga straffvärden återfinns fall där kollegiet ansett att det funnits förmildrande omständigheter i form av sjukdom och framför allt låg ålder. Detta visar delvis att det manliga idealet hörde till vuxenvärlden, vilket var någonting som pojkar skulle växa in i under sin tid på läroverket.
Analys av social bakgrund, kapital och sociala strategier
Samuelsson skildrar en varierad bild av Uppsala allmänna läroverk under slutet av 1800-talet. Han påpekar att det hade en integrerande roll i den bemärkelsen att man inte såg skillnad på lärjungar från olika sociala bakgrunder när det gällde överlägganden av kollegiet. Samtidigt skriver han att det finns en del fall där gamla lärjungar uttryckt att enskilda lärare inom kollegiet uttalat sig negativt om de lärjungar som kom från enklare förhållanden.130
Vid analys av samtliga förseelser går det att konstatera att det fanns vissa skillnader när det gäller lärjungarnas sociala bakgrund. Den största andelen lärjungar iblandade i disciplinärenden kom från småborgerlig bakgrund. Det går även att konstatera att tjänstemannaklassen finns tydligt representerad i samtliga straffvärden. Dock återfinns det, utifrån de begränsade material som undersökts, inga skillnader som klart visar på att kollegiet skulle favorisera lärjungar med en viss klasstillhörighet. Det går att konstatera att det framför allt är småföretagarklassen och tjänstemannaklassen som är representerad bland förvisningsärenden, vilket är naturligt eftersom dessa grupper utgjorde 65 % av den sociala rekryteringen till läroverken. Här följer en tabell över social bakgrund vid samtliga disciplinärenden, kategoriserat utifrån straffvärde:
Sammanställning av lärjungarnas sociala bakgrund utifrån klasstillhörighet131
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9
Förvisning 3+ terminer Förvisning 2- terminer Ingen förvisning
129 Zimmerman (1896), s. 34; Bergqvist och Nordfelt (1910), s. 54;
130 Samuelsson (1952), s. 468.
131 Carlsson (1950) i Börjesson (2006), s. 251 ff.
38 Majoriteten av alla disciplinärenden rörde lärjungar som konverterade ekonomiskt kapital mot utbildningskapital. Den grupp med starkast symboliskt kapital bland de som konverterade kapital, storföretagarklassen, återfinns inte bland de ärenden som ledde till förvisningar. Däremot finns en bred representation av småborgerligheten bland de ärenden som lett till förvisningar och även bland de ärenden som lett till varning eller påverkan på uppförandebetyget.
Det återfinns förhållandevis få lärjungar med bakgrund i bildningsborgerskapet bland de lärjungar som blev förvisade, och samtliga av dessa gällde disciplinärenden rörande en termins förvisning. Inga av lärjungarna från bildningsborgerskapet blev heller dömda för att ha utövat något skadligt inflytande. Bildningsborgerskapet återfinns desto mer bland de lärjungar som varnades eller fick påverkat uppförandebetyg. Nedanstående tabell visar disciplinärenden med uppdelning enligt lärjungarnas sociala strategier. De lärjungar som konverterade kapital är kategoriserade enligt sin tillhörighet bland borgerligheten. Den sista kategorin utgör bondeklassen, arbetarklassen samt jordbrukets nederklass.
Sammanställning av lärjungarnas sociala bakgrund utifrån sociala strategier132
0 2 4 6 8 10 12 14
Förvisningar 3+ terminer Förvisningar 2- terminer Inga förvisningar
132 Carlsson (1950) i Börjesson (2006), s. 251 ff.; Broady (1998).
39 6. Slutsats och sammanfattande diskussion
Syftet med studien var att undersöka likheter och skillnader i läroverkskollegiets behandling av disciplinärenden mellan 1895 och 1927, med utgångspunkt i Bourdieus sociologiska teorier om habitus och sociala strategier. Detta för att se hur lärjungarnas habitus påverkades och om det fanns några skillnader beroende på lärjungarnas sociala strategier. Syfte var även att undersöka huruvida det gick att urskilja ett kollegiethabitus och hur strukturerna som kollegiet förmedlat genom detta kollegiehabitus artat sig.
Sett till resultatet kring analysen av disciplinärenden går det att dra slutsatsen att det fanns en habitus som dominerade inom kollegiet, dock var inte alltid kollegiet enat i sina beslut och det hände regelbundet att enskilda medlemmar i kollegiet reserverade sig mot ett beslut. Kollegiets habitus och dess strukturerande praktiker återspeglade i hög grad de borgerliga mansidealen.
Följaktligen går det att bekräfta ståndpunkten att Uppsala högre allmänna läroverk hade en reproducerande roll av den borgerliga sociala världen. Därmed går det även att konstatera att kollegiets hantering av disciplinärenden på Uppsala högre allmänna läroverk stämde relativt väl överens med den bild som skapats av Florin och Johanssons forskning kring läroverken på nationell nivå.
Lärjungarnas habitus formades av kollegiet genom de strukturerande praktiker som genomsyrade verksamheten på läroverket. Detta var en långsiktig process och de borgerliga mansidealen var någonting lärjungarna skulle växa in i på läroverket. Äldre pojkar förväntades ha anammat dem till betydligt högre grad än de unga, vilket framgår av att kollegiet ofta var betydligt mer förlåtande i sin hantering av disciplinärenden när det gällde yngre lärjungar. Lärjungarna förväntades vara föredömen för varandra vilket framgår av hur allvarligt kollegiet behandlade lärjungars skadliga inflytande över andra lärjungar. Det går även att konstatera att kollegiet såg kamratuppfostran som ett betydelsefullt verktyg för att förmedla strukturerande praktiker.
Kollegiet verkar även ha varit medvetet om det faktum att ett förvisningsstraff ofta fick hårda konsekvenser för en lärjunges uppfostran, då de många gånger ledde till att lärjungen inte återvände till läroverket.
En viktig aspekt av det system med dispositioner som kollegiet förmedlade var vikten av ärlighet och hederlighet. Detta framgår av hur hårt kollegiet bestraffade lögnaktighet och undanflykter. Att stå för sitt ord och sitt handlande var således en viktig del av hur lärjungarna fostrades. Detta framgår även av att en överväldigande del av alla disciplinärenden rörde stölder och olika former av oärlighet. Detta bekräftar även Landahls forskning att lögnaktighet och oärlighet var även ett hot mot det disciplinära systemet som kollegiet upprätthöll, eftersom det hotade synliggörandet av lärjungen och lärjungens handlingar.
Kollegiets syn på dryckenskap visar att självdisciplin var en viktig egenskap hos lärjungarna eftersom förtäring av alkohol i sig inte sågs som ett allvarligt brott, däremot hade sättet som
40 lärjungarna gjorde det på en avgörande roll. Det går även att konstatera att våld ofta var en del av lärjungarnas vardag, dels genom det stadgade våldet och dels genom det som skedde bortom kollegiets åsyn. Det framgår att kollegiet på Uppsala högre allmänna läroverk fortsatte att använda våld för att förmedla sina strukturerande praktiker, trots att det till stor del avskaffats i läroverksstadgan. Bristen på våldsbrott i protokollen samt de redogörelser som återfinns i den sekundära litteraturen leder till slutsatsen att våld var någonting som hörde till pojklivet och till processen att omdanas från pojke till man. Dock går det även att dra slutsatsen att denna syn på våld och dryckenskap framför allt hörde till 1800-talets syn på manlighetsuppfostran och att det successivt minskat under 1900-talet.
När det gäller lärjungarnas sociala strategier krävs det mer forskning för att kunna säkerställa tydliga resultat. Det som framgår av studien är att disciplinärendena ganska väl återspeglar den sociala rekryteringen till läroverket. De grupper som framför allt fanns representerade var de grupper som konverterade kapital, speciellt småborgerskapet. Medan bildningsborgerskapet återfanns i mindre grad bland disciplinärendena. Studien öppnar upp möjligheten till vidare forskning inom detta område. Genom en bredare kvantifierande undersökning av materialet rörande Uppsala högre allmänna läroverk är det möjligt att det skulle kunna finnas större skillnader vad gäller sociala strategier. Framför allt skulle en större undersökning kunna säkerställa eventuella skillnader. Dessutom skulle man genom en större studie tydligare kunna definiera vad den konkreta effekten var av kollegiets hantering av disciplinärenden, genom en mer detaljerad uppföljning av varje enskild ärende.
41 6. Käll- och litteraturförteckning
Otryckta källor
Landsarkivet i Uppsala (ULA)
Högre allmänna läroverket i Uppsala med föregångare.
Kollegiets protokoll 1865-1897.
Kollegiets protokoll 1897-1918.
Kollegiets protokoll 1918-1931.
Matriklar över intagna elever 1891-1929.
Litteratur samt elektroniska referenser
Bergqvist – Nordfelt (1910), Handbok ang. läroverksförfattningar I. Stockholm: Kungl. Boktryckeriet P.A. Nordfeldt och söner.
Björklund, Jan (2011), ”Dags för läraren att åter ta plats i skolans kateder”
< http://www.dn.se/debatt/dags-for-lararen-att-ater-ta-plats-i-skolans-kateder>. 2011-03-14.
Broady, Donald (1998), Kapitalbegreppet som utbildningssociologiskt verktyg.
< http://www.skeptron.uu.se/broady/sec/ske-15.pdf>. 2011-03-14.
Börjesson, Mikael (2006), Om att klassificera sociala grupper.
< http://www.skeptron.uu.se/broady/sec/p-borjesson-06-att-klassificera.pdf> 2011-03-31.
Carlsson, Sten (1950), Svensk ståndscirkulation 1680-1950. Uppsala: J.A. Lindblads förlag.
Dahlgren, Stellan – Florén, Anders (1996), Fråga det förflutna – En introduktion till modern historieforskning. Lund: Studentlitteratur.
Englund, Peter (1986), Samhällsorientering och medborgarfostran i svensk skola under 1900-talet, Kap 1-4.
Uppsala: Uppsala universitet.
Esaiasson, Peter m.fl. (2007), Metodpraktikan – Konsten att studera samhälle, individ och marknad.
Stockholm: Nordstedts juridik AB.
42 Florin, Christina – Johansson, Ulla (1993), ”Där de härliga lagrarna gro…” - Kultur, klass och kön i det svenska läroverket 1850-1914. Stockholm: Tiden.
Florin, Christina – Johansson, Ulla (1996), Tre kulturer – tre historier. Disciplinering i läroverk, flickskolor och folkskolor under 1800-talets senare hälft. Utbildningshistoria 1996. Uppsala:
Föreningen för svensk utbildningshistoria.
Foucault, Michel (2003), Övervakning och straff. Lund: Arkiv förlag.
Huch, Kurt. J. (1977), Vägen in i klassamhället. Stockholm: Wahlström och Widstrand.
Landahl, Joakim (2006), Auktoritet och ansvar – Lärares fostrans- och omsorgsarbete i historisk belysning.
Stockholm: Arbetslivsinstitutet.
Larsson, Esbjörn (2005) Från adling uppfostran till borgerlig utbildning. – Kungl. Krigsakademien mellan åren 1792 och 1866. Uppsala.
Larsson, Esbjörn – Westberg, Johannes (red.) (2011) Under utgivning, Utbildningshistoria – En introduktion. Uppsala: Opublicerat.
Richardson, Gunnar (1963), Kulturkamp och klasskamp – Ideologiska och sociala motsättningar i svensk skol- och kulturpolitik under 1880 talet. Göteborg: Akademiförlaget.
Richardson, Gunnar (2010), Svensk utbildningshistoria – Skola och samhälle förr och nu. Lund:
Studentlitteratur.
Samuelsson, Sixten (1952), Högre allmänna läroverket i Uppsala. Uppsala: Almqvist och Wiksells.
Sjöstrand, Wilhelm (1965), Pedagogikens historia III:2 – Utvecklingen i Sverige under tiden 1809-1920.
Lund: Gleerups förlag.
Zimmerman, Alfred (1896), Stadga för rikets allmänna läroverk af den 1 nov. 1878 med däri intill år 1896 vidtagna ändringar. Stockholm: P.A. Nordstedt och söners förlag.