Hur pojkar blev män på Uppsala högre allmänna läroverk: En analys av disciplinärenden på Uppsala högre allmänna läroverk mellan 1895 och 1927

(1)

UPPSALA UNIVERSITET Rapport2011vt4805 Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier

Examensarbete i utbildningsvetenskap Inom allmänt utbildningsområde, 15 hp

Hur pojkar blev män på Uppsala högre allmänna läroverk

En analys av disciplinärenden på Uppsala högre allmänna läroverk mellan 1895 och 1927

Författare: Johan Ekmark Martin Handledare: Sara Backman Prytz Examinator: Jörgen Mattlar

(2)

2 Abstract

Denna studie analyserar disciplinärenden på Uppsala högre allmänna läroverk mellan 1895 och 1927. Syftet med undersökningen är att studera hur ett kollegium förmedlar sina strukturerande praktiker genom disciplinering för att därigenom urskilja de ideal som rådde på läroverket. De disciplinärenden som återfunnits i kollegiets protokoll har i samtliga fall rört möjligheten till förvisning från läroverket, vilket innebär att läroverkskollegiet fått resonera för sin ståndpunkt i de olika förseelserna. Utifrån Bourdieus teoretiska begreppsvärld undersöks kollegiets strukturerande praktiker och dispositioner, samt hur kollegiet förhöll sig till lärjungars sociala strategier. Källmaterialet har undersökts både kvalitativt och kvantitativt. För att urskilja kollegiets habitus och dess strukturerande praktiker har en kvalitativ textanalys använts, medan en kvantitativ textanalys använts för att sammanställa lärjungarnas sociala strategier.

Resultaten av studien visar, utifrån disciplinärenden, att Uppsala högre allmänna läroverk var en institution för social reproduktion. Borgerligheten skickade sina söner till läroverket för att dessa skulle ackumulera utbildningskapital och ta del av de borgerliga mansidealen. Genom kollegiets strukturerande praktiker främjades kamratuppfostran, där ärlighet och hederlighet var centrala delar av den sociala världen. Studien visar också att våld var en viktig del i den manlighetsuppfostran som skedde på läroverket.

Nyckelord: utbildningshistoria, utbildningssociologi, Uppsala högre allmänna läroverk, kollegium, disciplinärenden.

(3)

3 Innehållsförteckning

Abstrakt ... 2

Innehållsförteckning ... 3

1. Inledning ... 5

1. 1 Syfte och frågeställningar ... 6

2. Bakgrund ... 7

2.1 Uppsala högre allmänna läroverk och dess rektorat ... 8

2.2 Läroverkskollegiet ... 9

2.3 Disciplinering i läroverken ... 10

3. Teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning ... 12

3.1 Teoretiska utgångspunkter, definitioner och begrepp ... 12

3.2 Tidigare forskning ... 15

4. Metod, urval och källkritik ... 18

4.1 Metod ... 18

4.2 Material och källkritik ... 19

4.3 Forskningsetisk reflektion ... 19

4.4 Urval och avgränsningar ... 20

4.5 Disposition av undersöknings resultat ... 20

5. Disciplinärenden i kollegiets protokoll ... 21

5.1 Disciplinärenden omfattande tre till fyra terminers förvisning ... 21

5.1.1 Ordningsbrott ... 21

5.1.2 Brott av ekonomisk art ... 22

5.1.3 Kollegiebeslut rörande tre till fyra terminers förvisning ... 24

5.2 Disciplinärenden omfattande en till två terminers förvisning ... 26

5.2.3 Kollegiebeslut rörande en till två terminers förvisning ... 28

5.3 Disciplinärenden rörande varning eller uppförandebetyg ... 31

(4)

4

5.3.3 Kollegiebeslut rörande varning eller uppförandebetyg ... 33

5.4 Jämförande analys av samtliga disciplinärenden ... 35

6. Slutsats och sammanfattande diskussion ... 39

6. Käll- och litteraturförteckning ... 41

Otryckta källor ... 41

Litteratur samt elektroniska referenser ... 41

(5)

5 1. Inledning

Skolminister Jan Björklund har på många sätt aktualiserat diskussionen om disciplin i skolan.

Speciellt genom sin retorik om ordning och reda samt sitt resonemang för en återgång till ”den traditionella skolan”, i syfte att återfå kontrollen över klassrummet och elevernas bildningsgång.¹ Enligt Foucault har disciplin och straff länge varit spelat en central roll i vårt samhälle och det har ofta förknippats med statens behov av att kontrollera sina invånare. Statens maktutövande har under historien utvecklats från ett brutalt och direkt straffutövande till ett samhälle som brukar disciplin och ett mer diskret och normaliserat straffutövande.² Denna normaliserade disciplin är tydlig i skolan där elever förväntas rätta sig efter vissa normer och bestraffas om de inte följer dem. Skolan har i detta avseende länge fungerat som ett kontrollredskap för staten som vill försäkra sig om att befolkningen fostras och lär in vissa strukturella normer och regler som gäller för samhället.

Under 1800-talet var svenska utbildningssystemet uppdelat i en folkskola för majoriteten av befolkningen och i läroverk vars främsta syfte var att utbilda statliga ämbetsmän. Detta förändrades dock successivt under 1800-talets mitt då det skedde stora sociala förändringar i det svenska utbildningssystemet, främst på grund av en växande och kapitalstark medelklass som ställde krav på att få samma utbildning som den gamla samhällseliten. Detta gjorde att läroverken kom att gradvis öppna sig för en bredare del av befolkningen. Folkskolan och läroverken fortsatte utvecklas parallellt under hela 1800-talet. Det skulle dröja fram tills 1894 för dessa skolformer att kopplas samman, då det slogs fast att läroverkets första klass skulle bygga på folkskolans tredjeklass.³

Läroverken förblev dock till stor del de privilegierades skola. Skildringar och berättelser från allmänna läroverket i Uppsala beskriver en situation där den gamla samhällseliten fostrades tillsammans med borgerlighetens barn. Enligt vissa skildringar kunde denna blandning av lärjungar ibland vara problematisk, exempelvis då lärjungar upplevde att de blev diskriminerade på grund av att ett visst kapital värdesattes av lärarkåren.⁴

1 Björklund, ”Dags för läraren att åter ta plats i skolans kateder”, 2011-05-02.

2 Foucault (2003), s. 171.

3 Larsson och Westberg (2011) under utgivning, s. 322 f.

4 Samuelsson (1952), s. 468 f.

(6)

6 1. 1 Syfte och frågeställningar

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur ett kollegium förmedlar normer och värderingar genom disciplinering. Detta för att se om det finns likheter och skillnader beroende på ärendets art och omfattning. Detta för att få en bild av kollegiets värdegrund eller kollegiets egen habitus.

Uppsatsen syftar även till att undersöka huruvida det fanns några skillnader när det gäller kollegiets behandling av lärjungar med utgångspunkt i kapital och sociala strategier. Utifrån detta kommer studien att undersöka likheter och skillnader i hur de olika disciplinärendena behandlas.

Studien syftar inte till att generellt gälla alla svenska läroverk utan undersökningen fokuserar enbart på Uppsala högre allmänna läroverk för att visa hur förhållandena på ett läroverk kunde se ut mellan 1895 och 1927.

Studien är även relevant ur ett nutida utbildningspolitiskt perspektiv, då det förs en politisk debatt om huruvida den svenska skolan ska bli mer disciplinär, och därför är det också intressant att undersöka hur ett kollegium skapar strukturer och påverkar lärjungar genom disciplinering.

Utifrån syftet har följande frågeställningar formulerats:

 Hur påverkades lärjungarnas habitus utifrån kollegiets behandling av disciplinärenden?

 Kan man genom undersökning av disciplinärenden på Uppsala högre allmänna läroverk utskilja någon Kollegiehabitus⁵?

 Om det går att utskilja en kollegiehabitus, hur artar sig då de strukturer som kollegiet förmedlat?

 Hur kan disciplinärendena analyseras med utgångspunkt i Bourdieus teorier om kapital? Finns det några skillnader beroende på lärjungarnas sociala strategier?

5 Termen kollegiehabitus behandlas i teoriavsnittet.

(7)

7 2. Bakgrund

Under 1800-talets första hälft skedde stora förändringar i det svenska samhället. Den gamla eliten från ståndsamhället förlorade makt på bekostnad av en allt mer påtaglig borgerlighet. Detta innebar också krav på mer utbildning åt en framväxande medelklass. Detta innebar krav på att läroverken skulle reformeras för att borgerlighetens barn skulle få tillträde till högre utbildning.⁶

Det skulle dock dröja fram tills 1850-talets skolstadgor innan läroverken på allvar började förändras. Då beslutades det att apologistskolan, lärdomsskolan och gymnasium skulle slås ihop till en enhet. Detta innebar att läroverkens utbildning gick från att vara en utbildning främst för blivande präster till att bli en utbildning för ett bredare skikt ur samhällets övre klasser. Innan 1850-talet hade läroverksutbildning framförallt varit en utbildning i klassiska språk. Successivt under 1800-talet fick läroverken en bredare roll inom det svenska utbildningsväsendet. Detta innebar att utbildning i de klassiska språken fick en reducerad roll till förmån av reallinjen.

Reallinjens framväxt kan ses parallellt med borgerlighetens tillträde till läroverken. Från början innebar reallinjen en skolgång utan de klassiska språken och den hade en reducerad ställning gentemot den klassiska linjen.⁷

Det skulle dock dröja fram tills 1864 innan överföringen av studentexamen från universiteten till läroverken, det var inte förrän 1878 års skollag som reallinjen blev en fullgod utbildning. Då bestämdes det att de tre första åren i läroverket skulle vara latinfria, sedan skulle lärjungarna välja mellan två likvärdiga linjer, latin- respektive reallinjen. Inom latinlinjen fanns en helklassisk avdelning, med undervisning i grekiska, och en halvklassisk, utan undervisning i grekiska. Det var även i samband med 1878 års skolstadga som skolorna vid läroverksutbildningen fick samlingsnamnet Högre allmänna läroverk. 1895 beslutades det att folkskolans tredjeklass skulle motsvara läroverkens första klass, vilket innebar att det skapats en koppling mellan folkskolan och läroverken.⁸

Läroverken förblev dock en skola för endast en marginell del av befolkningen även in på 1900-talet. Under slutet av 1800-talet var 40 % av lärjungarna från småborgerskapet, 25 % från bildningsborgerskapet, 10 % från storborgerskapet. 1915 var 65 % av lärjungarna från småborgerskapet, 15 % från bildningsborgerskapet och 5 % från storborgerskapet.⁹

Den stora förändring som skedde i 1905 års läroverkstadga var att man bröt med kyrkan och avskaffande eforustjänsten, istället centraliserades övervakningen av läroverken till en statlig myndighet, läroverksöverstyrelsen. Tidigare hade en lokal kyrklig representant haft i uppdrag att inspektera läroveken, samt att de haft den avgörande rösten i kollegieärenden. Denna reform

6 Larsson och Westberg (2011) under utgivning, s. 124f.

7 Richardson (1963), s. 156f; Richardson (2010), s. 61f.

8 Sjöstrand (1965), s. 333f; Florin och Johansson (1993), s. 82f.

9 Florin och Johansson (1993), s. 206.

(8)

8 innebar en viktig brytpunkt i läroverkens sekulariseringsprocess och gjorde att staten fick en betydligt större insyn i hur läroverksstadgorna efterföljdes på lokal nivå.¹⁰

2.1 Uppsala högre allmänna läroverk och dess rektorat

Under slutet av 1800-talet var Uppsala högre allmänna läroverket ett av de största i landet och bestod av rektor, samt 7 lektorer, 16 adjunkter samt 3 övningslärare. Under 1860-talet låg lärjungar antalet runt 360 och ökade stadigt under 1800-talets senare hälft fram tills början av 1900-talet då skolan hade 524 lärjungar. Över lag avspeglas den nationella förskjutningen mellan latinlinjen och reallinjen på läroverket. 1860 var det en majoritet med latinare som gick på läroverket, men 1899 har latinarna endast en marginell övervikt gentemot realisterna, vilket tyder på att Uppsala högre allmänna läroverk följde den nationella trenden som innebar att borgerligheten, och de reala ämnenas¹¹ inflytande ökade stadigt under perioden.¹²

Under början av 1800-talet roterades rektorssysslan bland lektorerna på läroverket, men gradvis under 1800-talets första hälft förändrades rektorsämbetet och blev en allt starkare maktposition, vid 1800-talets mitt hade rektorn på de flesta läroverk blivit ett fast ämbete som tillsattes av Kungl. Maj:t.¹³

De rektorat som Samuelsson skriver om från 1860-talet fram till 1927 karaktäriserar på många sätt perioderna som beskrivs av Uppsala högre allmänna läroverk. De verksamma rektorerna var Manfred Mustafa Floderus 1866-1899, Carl Axel Brolén 1899-1911 och Alfred Nordfelt 1911- 1927.¹⁴ Dessa rektorer beskrivs av Samuelsson genom gamla lärjungars minnen som stränga och hårdhänta personer men som samtidigt var föredömen för det ämbete som de representerade.

Brolén beskrivs som ännu hårdare än sin företrädare;

Under sina tolv rektorsår gav Brolén sin prägel åt läroverket. Det är möjligt, att hans företrädares sista år varit ”för snälla” och att framför allt de äldre lärjungarna lärt sig något av självsvåld och nonchalans. (…) Brolén ville införa en hel del nyheter med bättre ordning och hållning, med noggrannhet i yttre former, militärisk hälsning och annat förut okänt.¹⁵

Ovanstående citat visar hur det kunde låta när ett rektorat avlöste det andra. Rektor Brolén ansåg att sin företrädare haft en allt för snäll inställning till lärjungarna, och försökte därmed införa en ny militärisk ordning. Men det som utmärkte rektor Brolén mest var hans beundran för de klassiska språken, vilket också satte honom i en koalitionskurs mot den rådande läroverksutvecklingen med latinets allt mer försvagade roll.¹⁶ Rektor Nordfelt hade under sitt

11 Reala ämnena är en äldre definition av de naturvetenskapliga ämnena.

12 Samuelsson (1952), s.422 f; Florin och Johansson (1993), s. 109 ff.

13 Florin och Johansson (1993), s. 95 f.

14 Samuelsson (1952), s. 424, s. 493, s. 514.

15 Samuelsson (1952), s. 493.

16 Samuelsson (1952), s. 499 f.

(9)

9 rektorat flera olika uppdrag i diverse kommittéer, vilket innebar att Samuelsson då fick träda in som biträdande rektor. Alfred Nordfelt spelade en viktig roll i reformerandet av läroverken på nationell nivå och arbetade nära den politiska liberalismen och den nya statliga byråkratin kring skolfrågorna rörande 1905 års läroverksförfattning.¹⁷

Samuelssons beskrivningar av ovanstående rektorer som starka och självständiga ledare får även stöd av läroverkstadgorna. De fastställer att rektorn hade det yttersta ansvaret för ordningen på läroverket samt att han var förste bland gelikar i kollegiet eftersom han ofta intog positionen som ordförande i kollegiet och hans röst då vid lika votering fällde avgörandet. Dessutom hade rektorn ett stort utrymme för att diktera sin egen policy när det kom till ordningen på läroverket samt hur bestraffningar av lärjungar skulle se ut. Det var även rektorn som beslutade huruvida ett disciplinärende skulle tas upp till kollegiet eller inte, samt att rektorn som ansvarade för att ge förslag till överstyrelsen om hur många lärare som skulle finnas vid läroverket.¹⁸

2.2 Läroverkskollegiet

Läroverkskollegiet bestod av rektor samt adjunkterna och lektorerna på läroverket. Sedan deltog även övningslärare och extralärare på möten vid behov. De träffades regelbundet och diskuterade läroverkets olika ärenden och hade ett stort inflytande över de större frågorna i läroverkets styre.

Enligt läroverksförfattningen var alla ledarmöter i kollegiet skyldiga att delta i kollegiets sammankomst och det krävdes speciell dispens om en ledamot var frånvarande. För att exempelvis kunna godkänna ett fall som rörde avlägsnandet av en lärjunge från läroverket krävdes det att minst två tredjedelar av kollegiet var närvarande.¹⁹

1905 års läroverksstadga slår fast att: ”Ärenden, som röra undervisningen, skoltukten eller läroverkets angelägenheter i allmänhet och enligt denna stadga eller särskilda föreskrifter tillhöra kollegiets pröfning, handläggas af detsamma med den myndighet, samma stadga eller särskilda föreskrifter medgifva.”²⁰

Det är även viktigt i sammanhanget att påpeka att läroverkslärarens var en del av den statliga byråkratin och definierades på många sätt med bildningsborgerskapet, vilket också ofta stämde överens med deras sociala bakgrund. Läroverksläraren skulle fostra landets blivande elit därför sågs också yrket som prestigefullt och viktigt i skapandet av en nationell borgerlig värdegemenskap.²¹

18 Bergqvist och Nordfelt (1910), s. 26, s. 55.

19 Bergqvist och Nordfelt (1910), s. 76 f.

20 Bergqvist och Nordfelt (1910), s. 78.

21 Florin och Johansson (1993), s. 144 f.

(10)

10 2.3 Disciplinering i läroverken

Foucault påpekar att varje disciplinärt system använder sig av normaliserande sanktioner, alltså straff som är ämnade att få individen att följa normen i det rådande systemet. Inom det disciplinära systemet finns ett eget rättskipningsprivilegium, med specifika förordningar, speciella strafformer och egna domstolsinstanser. Foucault påpekar också att disciplinsystemen tar vid där de allmänna lagarna lämnar ett område öppet och straffar förseelser som är relativt obetydliga i den mån att det inte blir domstolsärenden.²² Detta återspeglar de regler för ordning och tukt som återfinns i läroverksförfattningarna. 1878 års läroverksstadga kräver att lärjungarna ska visa ovillkorlig lydnad för sina lärare samt att lärjungarna omedelbart ska underkasta sig sina lärares bestraffningar om någon form av brott begåtts.²³

Som regel var det upp till varje enskild lärare att bestraffa lärjungar och vid allvarligare förseelser var det läroverkets rektor som hade till uppgift att ta över denna bestraffning. När rektorn ansåg att ett brott var sådan art att det inte direkt gick att hitta en lämplig bestraffning, eller att det av någon anledning behövdes en undersökning för att komma fram till brottets art kunde han ta upp ärendet för läroverkskollegiet. Kollegiet fick därmed efter genomförd undersökning besluta om lämplig bestraffning vilket, beroende på brottets art, bestod av antingen försämrat vitsord i uppförande och flit, varning eller i allvarligare fall förvisning från läroverket i upp till fyra terminer.²⁴

Under 1800-talet var kamratuppfostran och pennalism en del av det disciplinära systemet, lärjungar från de högre klasserna straffade lärjungarna från de längre klasserna, denna ordning levde kvar länge i olika former ända fram tills 1900-talet, trots att den förbjöds i 1820 års läroverksstadga.²⁵ Disciplineringen på läroverket skedde hela tiden med en avvägning mellan privilegier och bestraffningar. De lärjungar som nått högre klasser fick fler befogenheter, exempelvis fastslog både 1878 och 1905 års läroverksstadga att kroppslig aga inte fick tilldelas till lärjungar i de högre klasserna, det fastställdes dessutom att ordningsmän skulle utses bland lärjungarna för att hjälpa till att hålla ordningen.²⁶ Lärjungarna placerades även inom klassrummet enligt en rumshierarki där de mest presterande lärjungarna sattes längst fram i klassrummet medan de sämst presterande fick sitta längre bak. Längst bak i klassrummet fick de lärjungar sitta, som på grund av någon förseelse, flyttats ner i så kallad strykklass. Dessa lärjungar var vid upprepad förseelse underkastade omedelbar aga av läraren.²⁷

22 Foucault (2003), s. 178 f.

23 Zimmerman (1896), s. 18.

24 Florin och Johansson (1996), ”Tre kulturer – Tre historier: disciplinering i läroverk, flickskolor och folkskolor under 1800-talets senare hälft” s. 21.

26 Ibid. Bergqvist och Nordfelt (1910), s. 25f.

(11)

11 Detta disciplinerande system skulle enligt läroverksförfattningen vara en del av lärjungarnas fostran för att de skulle lära sig den sedliga fostran som krävdes för att bli en god medborgare.

Lärjungarna var allt som oftast inackorderade på läroverket tillsammans med klassföreståndaren.

Detta gjorde att klassföreståndaren fick en form av patriarkal roll samt att han ofta fungerade som en form av fadersgestalt åt lärjungarna.²⁸

En annan viktigt aspekt av det disciplinära systemet som utformats på läroverken var panoptismen. Enligt panoptismen är det viktigt att det disciplinära systemet osynliggörs medan individen synliggörs tydligt. Det var viktigt att möjligöra den konstanta övervakning av lärjungarna som lärarna ansvarade för, med andra ord att synligöra individerna i det disciplinära systemet och försäkra sig att de hela tiden vara medvetna om dess struktur.²⁹

29 Landahl (2006), s. 42; Foucault (2003), s. 196 ff.

(12)

12 3. Teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning

I följande avsnitt kommer en redogörelse för de teoretiska verktyg och begrepp som uppsatsen använder sig av. De teoretiska utgångspunkterna i studien har valts med hänsyn till tidigare forskning samt utbildningshistorisk tradition. Därefter kommer även ett avsnitt om tidigare forskning kring läroverken samt hur denna forskning är relevant för studien. Det bör även poängteras att forskningen kring Uppsala högre allmänna läroverk är liten, och därför har även litteratur som rör den utbildningshistoriska utvecklingen ur ett större perspektiv tagits upp.

3.1 Teoretiska utgångspunkter, definitioner och begrepp

Uppsatsen kommer att utgå från Bourdieus sociologiska begrepp om habitus och kapital. Detta för att definiera de strukturer och dispositioner som kollegiet indirekt förmedlat till lärjungarna på Uppsala högre allmänna läroverk i samband med disciplinärenden. Undersökningen kommer att använda sig av Donald Broadys kapitalbegreppet som utbildningssociologiskt verktyg som sammanfattar Bourdieus teorier eftersom denna i komprimerat format redogör för större delen av Bourdieus sociologi. Broady skriver att människors habitus är det system av dispositioner som formats av de liv som de hittills levt, och förvärvas främst i familjen och under skolgången. Det styr människors sätt att handla och agera samt föreställningar som de har om den sociala världen. Habitus bidrar även till att den sociala världen återskapas, formas och förändras beroende på hur väl människors habitus stämmer överens med varandras. Samtidigt sker denna omvandling av habitus inte nödvändigtvis på ett medvetet sätt utan är snarare ett omedvetet resultat av social interaktion.³⁰

Habitus ger även människor ett register med sociala strategier som används vid ackumulation av kapital och Bourdieus teori utgår från att dessa sociala strategier används av grupper och individer för att försvara och förbättra sin position i samhället, alltså för ackumulation, reproduktion och konvertering av kapital.

Broady skriver att habitus kan ses som en form av förkroppsligat kapital.³¹ Kapital i sin tur är ett begrepp som inte bara ser till de tillgångar som är knutna till produktionsapparaten utan även till kulturella, sociala och även symboliska tillgångar. I studien kommer utgångspunkten vara att lärjungarna fick kapital från hemmet, och att det till stor del var beroende av faderns yrke eller titel. Detta kan i viss mån vara missvisande eftersom modern inte tas i beaktande, men utifrån matriklarna är endast information om modern nedtecknad i faderns frånvaro, vilket motiverar ståndpunkten i studien. Undersökningen utgår från att kollegiets habitus bildat en struktur för inkorporering³² som format lärjungarna, detta kan liknas vid termen socialisation som används i

30 Broady (1998), s. 16.

31 Broady (1998), s. 3.

32 Broady (1998), s. 18.

(13)

13 den tyska utbildningssociologiska traditionen.³³ Med kollegiehabitus menas de dispositioner och strukturer som varit dominerande vid de kollektiva beslut som tagits av kollegiet vid hantering av disciplinärenden.

Utgångspunkten i uppsatsen kommer vara att de högre läroverken var avsedda för en bred borgerlighet. Borgerligheten satte, oberoende av kulturellt eller ekonomiskt kapital, sina söner i läroverken för att dessa skulle ta del av de borgerliga idealen. Det viktigaste bland dessa var ordning, logik och förnuft samt driftkontroll och disciplin. De kan ses som en produkt av en vetenskapligt rationell ideologi. Samtidigt skulle lärjungarna fostras i ett manligt ideal där handlingskraft och mod sågs som viktiga egenskaper.³⁴

När det gäller studiet av det manliga ideal och den maskulinitetsfostran som lärjungarna fick på läroverket kommer uppsatsen att utgå från Larssons ståndpunkt att man genom Bourdieu kan studera hur den manliga ordningen upprätthölls och reproducerades genom en institution för män. Detta stämmer även överens med Florin och Johanssons bild som beskriver läroverken fram tills 1927 som ett sista fäste för manlighetsuppfostran.³⁵ 1878 års läroverksstadga fastställer att läroverksläraren hade som uppgift att övervaka lärjungarnas uppförande och skick under läroverksvistelsen, kollegiet hade alltså ett ansvar för lärjungens bildning och en patriarkal samt fostrande roll, vilket innebar att de i faderns frånvaro skulle agera som en manlig förebild.³⁶ Läroverkskollegiet hade därmed som uppgift att fostra och examinera lärjungarna utifrån ovanstående kriterier, vilket innebar att de i disciplinärenden var tvungna att ta ställning till hur lärjungarna brutit mot rådande regler.

Eftersom studien är baserad på disciplinärenden och hanteringen av dessa, krävs det även tydliga definitioner av termer rörande disciplinering och sanktionering. Foucault har framför allt undersökt fängelser och arméinstitutioner men hans beskrivning av de disciplinära systemen och sanktionssystemen stämmer väl överens med den miljö som lärjungarna uppfostrades i under sin tid på läroverken. Han redogör för framväxten av disciplin som redskap för den normaliserande sanktionen vilket används i varje disciplinärt system. Varje disciplinärt system har en uppsättning straffmekanismer vars syfte är att inordna individen till institutionens rutiner och normer. Han beskriver hur institutioner använder sig av olika kontrollmekanismer för att övervaka och forma individer, och att panoptismen, synliggörandet och övervakandet, var en viktig del av det disciplinära systemet.³⁷ Landahl påpekar att skolvardagen genomsyrades av panoptismen i form av anmärkningsböcker, uppförandebetyg och frånvaroanmärkningar samt i form av lärarnas direkta övervakning av lärjungarna.³⁸

33 Huch (1977), s. 9 ff.

34 Florin och Johansson (1993), s. 45 ff.

35 Larsson (2005), ”Från adlig uppfostran till borgerlig utbildning. Kungl. Krigsakademien mellan 1792 och 1866.” s. 53; Florin och Johansson (1993), s. 47.

36 Zimmerman (1895), s. 22.

37 Foucault (2003), s. 168, 178, 198.

38 Landahl (2006), s. 42.

(14)

14 Florin och Johansson kritiserar Bourdieus teorier genom att poängtera att de inte rymmer förändring över tid och påpekar att dessa därför inte är översättbara till Sverige under 1800-talet.

Larsson använder sig dock av Bourdieus teorier i sin avhandling om den svenska kadettutbildningen och problematiserar historiserandet av Bourdieus teorier. Han påpekar att Bourdieu såg sina begrepp som ett verktyg för att angripa empiri snarare än för att ge förklarande teoretiska konstruktioner, vilket då också då möjliggör analys över tid.³⁹

Uppsatsen utgår från begreppet social klass som definition för att beskriva individer eller grupper med ursprung i likartade samhällsförhållanden. Dessa sociala klasser innebär även en klassificering i en samhällig hierarki.⁴⁰ Således gäller det att se skillnad på sociala strategier och social klass. Sociala strategier används för att försvara och förbättra sin position i samhället medan social klass är en klassifiering för att definiera en position i samhället.

Samhällshierarkin kommer i uppsatsen att definieras utifrån Börjessons Om att klassificera sociala grupper där han sammanställt Carlssons klassificering av det svenska klassamhället efter representationsreformen och de förändringar som skedde under 1800-talet. Denna klassificering ser ut enligt följande:

Tabell 1. Sten Carlssons klassgrupperingar⁴¹

Klassbenämning Övergripande beskrivning Omfattande yrken

Storföretagarklassen De som innehar den bästa Direktörer, disponenter, grosshandlare, - ekonomiska ställningen större fabriksidkare, skeppsredare, ledare

för större företag, samt även rentierer, godsägare och innehavare av större fastigheter som en underavdelning.

Ämbetsmannaklassen Akademiskt utbildade Präster, jurister, läkare, universitets- och Ämbetsmän i statlig eller läroverkslärare, civilingenjörer, lantmästare, kommunal tjänst jägmästare, officerare, m fl.

Tjänstemannaklassen Lägre befattningshavare i Post-, tull-, järnvägstjänstemän(ej LO, kommunal, statlig, eller anslutna), folkskolelärare, underofficerare, enskild tjänst bank- och försäkringstjänstemän, bokhållare,

verkmästare, kontors- och butiksanställda, inspektorer. Huvudsakligen TCO-anslutna

Småföretagarklassen Minuthandlare, hantverksmästare

Bondeklassen Bönder och större jordägare

Jordbrukets nederklass Lantproletariat Torpare, backstugusittare, soldater, inhysejon (endast relevant för 1800-talet) och jordbruksarbetare

Industriarbetarklass Industriproletariat (endast Industriarbetare och hantverksarbetare samt relevant för 1800-talet). vissa personalgrupper inom handel och

samfärdsel.

Arbetarklass Omfattar alla Industriarbetarklass + småbrukare och Arbetarkategorier lantarbetare. Huvudsakligen LO-anslutna.

Källa: Börjesson, Mikael (2006). Om att klassificera sociala grupper, några svenska exempel. s. 256.

39 Florin och Johansson (1993) s. 70; Larsson (2005), ”Från adlig uppfostran till borgerlig utbildning. Kungl.

Krigsakademien mellan 1792 och 1866.” s. 49.

40 Larsson och Westberg (2011) under utgivning, s. 311.

41 Carlsson (1950) i Börjesson (2006), s. 251.

(15)

15 De grupper som i den här uppsatsen räknas till borgerligheten är storföretagarklassen, ämbetsmannaklassen, tjänstemannaklassen och småföretagarklassen, vilket stämmer väl överens med den definition som Florin och Johansson använder i sin forskning om läroverken.

Uppsatsen kommer också att behandla medelklassen som synonymt med borgarklassen.⁴²

Borgerligheten använde sig av olika sociala strategier för att försvara sin position i samhället.

Studien utgår från att läroverken fick en reproducerande funktion för bildningsborgerskapet, som hade ett starkt kulturellt kapital. Bland dessa räknas framför allt akademiker men även officerare med starkt symboliskt kapital. Samtidigt fick läroverken en konverterande funktion för storborgerskapet.⁴³ Här syftas framför allt på storföretagarklassen, vilket innebär större jordägare och företagare som använde sig av sitt ekonomiska kapital för att få utbildningskapital. Det samma gäller för småborgarklassen som bestod av en blandning av småföretagare, hantverkare, lägre tjänstemän etc. Utöver det faktum att storborgerskapet hade ett starkare ekonomiskt kapital än småborgerskapet utgår även denna undersökning från att de hade ett starkare symboliskt kapital.⁴⁴

Slutligen bör det poängteras att under 1800-talet sker en rad reformer inom det svenska utbildningsväsendet, inte minst när det gäller läroverken, vilket också innebar att benämningen på det som senare blev allmänna läroverk varierar. Dock kommer undersökningen att använda benämningen läroverket i bestämd form när Uppsala högre allmänna läroverk åsyftas.

3.2 Tidigare forskning

En hel del forskning har gjorts kring läroverken på nationell nivå. Dessa arbeten är dock ofta av äldre forskningstradition med fokus på läroverkens utveckling över tid samt 1800-talets idédebatt kring utbildning.⁴⁵ För att få en modernare överblick har en del av litteraturen i studien tagits från allmän forskning kring utbildningshistoria.

För en bredare översiktsbild av den svenska utbildningshistorien finns översiktsverk som Richardsons Svensk utbildningshistoria. Skola och samhälle förr och nu samt Utbildningshistoria – En introduktion av Larsson och Westberg. Dessa verk beskriver i helhet den svenska utbildningshistorien och tar upp de flesta skolformer, inte minst läroverkens utveckling ur ett större utbildningspolitiskt perspektiv. Dessa arbeten placerar perioden som ska undersökas i en bredare kontext men behandlar den samtidigt bara översiktligt.⁴⁶

Westberg och Larsson diskuterar även i sin bok olika perspektiv på utbildning och gör där en jämförelse i ett större utbildningspolitiskt sammanhang mellan social klass och utbildning från

43 Florin och Johansson (1993) använder sig av den franska termen bourgeoisie istället för borgerskap, men för att vara enhetlig och konsekvent används här istället termen borgerskap.

44 Florin och Johansson (1993), s. 56; Carlsson (1950), s. 113 ff.

46 Larsson och Westberg (2011) under utgivning; Richardson (2010).

(16)

16 1800-talet och framåt. De diskuterar Bourdieus sociologi som ett alternativt sätt att se på social klass samt skolans roll när det gäller att upprätthålla skillnader mellan olika sociala klasser.⁴⁷

För en djupare analys av 1800-talets utbildningshistoria och dess förutsättningar ger Sjöstrands Pedagogikens Historia III:2. Utvecklingen i Sverige under tiden 1809-1920 en tydlig inblick i den dåvarande utvecklingen. Sjöstrand kommenterar bland annat den författningsmässiga utvecklingen för läroverken i en större samhällelig kontext samtidigt som han redogör för kampen mellan latinlinjen och reallinjen i de svenska läroverken. Han beskriver också huvuddragen av den sekulariseringsprocess som läroverken genomgår under 1800-talet.⁴⁸ I Kulturkamp och klasskamp. Ideologiska och sociala motsättningar i svensk skol- och kulturpolitik under 1880- talet redogör Richardson grundläggande för de förhållanden och motsättningar bland annat i fråga om latinets relevans i det svenska utbildningsväsendet inför perioden som studien avser samt även samtida kritik mot läroverkens utformning och organisation.⁴⁹

Englunds Samhällsorientering och medborgarfostran i svensk skola under 1900-talet är även värd att omnämnas. Visserligen fokuserar hans studie till stor del på folkskolan, men samtidigt behandlar boken även den allmänna utbildningspolitiska utvecklingen i Sverige, från patriarkal fostran till medborgerlig utbildning vilket ger en insikt i den ideologiska omvandling som ägde rum i det svenska utbildningsväsendet under förra sekelskiftet.⁵⁰

Florin och Johansson ger en utförlig inblick i de svenska läroverken i ”Där de härliga lagrarna gro...”, som beskriver läroverkens framväxt och utveckling mellan 1850 och 1914, samtidigt som den beskriver lärjungen och läroverksläraren. Florin och Johansson gör också en tydlig koppling mellan läroverkets utveckling och medelklassens formering. Samtidigt var det endast några procent av landets befolkning som faktiskt bedrev studier på läroverken, 1875 var 73 % av läroverkseleverna från borgerlig bakgrund, och 1915 hade andelen växt till 85 %. De beskriver även de disciplinära system av examination och kontroll som användes för att uppfostra borgerlighetens barn.⁵¹ I den här studien används boken som underlag för att beskriva det svenska läroverket och dess syfte. Florin och Johansson beskriver i ett bredare sammanhang de normer och värden som genomsyrade det svenska läroverket med utgångspunkt i kultur, klass och kön. Däremot återfinns inget material från Uppsala högre allmänna läroverk i boken utan materialet som omfattar kollegieprotokoll och liknande handlingar är främst taget från Rudbeckianska skolans arkiv i Västerås.

I artikeln Tre kulturer – tre historier: disciplinering i läroverk, flickskolor och folkskolor under 1800-talets senare hälft fokuserar Florin och Johansson på den dagliga disciplinering av lärjungarna som

47 Larsson och Westberg (2011) under utgivning, s. 316.

48 Sjöstrand (1965).

49 Richardson (1963), s. 69.

50 Englund (1986).

(17)

17 skedde bland annat i läroverken. Där liknas läroverksläraren vid en fadersgestalt för lärjungen vilket är ett faktum som denna undersökning också till stor del kommer utgå ifrån.⁵²

För en djupare inblick i 1900-talets lärarroll och problemet med disciplinering och fostran av elever bör Landahls Auktoritet och ansvar – lärares fostran- och omsorgsarbete i historisk belysning tas upp, där han beskriver hur lärarrollen utvecklats under 1800-talet och 1900-talet. Landahl beskriver bland annat att den oärliga eleven var ett hot mot det disciplinära systemet under 1800-talet och början av 1900-talet som baserade sin makt på synliggörande och övervakande.⁵³

Det finns en stor mängd mer eller mindre biografiska verk kring specifika läroverk. För att få en djupare inblick i Uppsala allmänna läroverk använder sig studien av Samuelssons Högre allmänna läroverket i Uppsala. Samuelssons verk är heltäckande och rör såväl organisation som kollegium och lärjungar. Verket sträcker sig från 1200-talet fram tills början av 1930-talet.

Samuelsson var verksam på läroverket under större delen av perioden som den här studien undersöker, både som adjunkt och biträdande rektor samt även senare som rektor på skolan.

Boken ger en grundlig och ingående inblick i Uppsala allmänna läroverk, samtidigt som den ger en viktig inblick i det kollegium som fattat beslut i de disciplinärenden som studien undersöker.

Samuelsson beskriver exempelvis att rektorn under perioden 1911-1927 var mot hård bestraffning av lärjungar.⁵⁴ Det måste dock poängteras att de personporträtt från början av 1900- talet som Samuelsson beskriver i boken i viss mån är beroende av hans egen ställning och personliga relationer till de personer som beskrivs.

Slutligen kan också Kurt J. Huchs bok Vägen in i klassamhället nämnas. Boken behandlar hur familj och skola formar barn in i det tyska samhället och analyserar det tyska parallellskolsystemet. Huch tar upp och analyserar socialisationsprocessen som sker i hem och skola utifrån en marxistisk tradition genom en analys av det tyska parallellskolsystemet. Huch klassdefinition och diskussion om relationer till produktapparaten är svåra att tillämpa på denna uppsats, däremot är hans generella resonemang, kring hur skolgång har en reproducerande funktion i samhället, desto mer intressant.⁵⁵

53 Landahl (2006), s. 37.

54 Samuelsson (1952), s. 519.

55 Huch (1977).

(18)

18 4. Metod, urval och källkritik

Här kommer en redogörelse för det källmaterial som studien i denna uppsats använder sig av samt motivering varför vissa avgränsningar gjorts. Här förs även en källkritisk diskussion om materialet enligt den källkritiska metoden och en redogörelse för hur jag gått tillväga för analysering, systematisering samt kategorisering källmaterialet. Sedan förs även en kortfattad diskussion där forskningsetiska överväganden motiveras.

4.1 Metod

Den metod som används i undersökningen kan definieras som en kvalitativ textanalys⁵⁶. Detta eftersom syftet med undersökningen är att systematisera innehållet i Uppsala högre allmänna läroverks kollegieprotokoll, för att sedan kunna analysera disciplinärenden. Detta för att sedan logiskt ordna samt klargöra strukturerna i kollegiebesluten. Samtidigt används i viss mån en kvantifierande metod vid jämförelser och sammanställning av data, exempelvis då lärjungarnas sociala bakgrund och sociala strategier ska analyseras. Den kvalitativa metoden är dock grundläggande i studien eftersom källmaterialet som undersökt är omfattande och sträcker sig över en lång period medan studien enbart inriktar sig på vissa specifika delar av källmaterialet.⁵⁷ De disciplinärenden som påträffas i kollegieprotokollet mellan 1895 och 1927 samlas tillsammans med beslut och motivering kring relegeringen, dessa jämförs sedan med läroverkets matrikel och inskrivningsdokument för att möjliggöra en komparation⁵⁸ av likheter och skillnader i de olika disciplinärenden samt de företeelser som begåtts och hur kollegiet motiverade sitt beslut.

I undersökningen systematiseras innehållet för att på så sätt se vad för påverkan kollegiet haft på lärjungarnas habitus samt om det går att urskilja ett kollegiehabitus. Samtidigt sker en kategorisering av källmaterialet eftersom undersökningen kommer att utgå från straffskalan vid studiet av disciplinärendena. Efter varje del i undersökningen sker en analys av kollegiebesluten som sedan sammanställs i en större jämförande analys som sträcker sig över hela straffskalan.

Undersökningen har till syfte att i den mån det är möjligt anamma ett öppet förhållningsätt för att låta källorna ligga till grund för besvarandet av frågeställningarna. Däremot används sekundärlitteratur för att vidare utveckla vissa förklaringar alternativt för att återknyta det som återfinns i källorna till den tidigare forskningen.⁵⁹

56 Esaiasson (2007), s. 238.

57 Esaiasson (2007), s. 242 f.

58 Se Dahlgren och Florén (1996) för närmare beskrivning.

59 Esaiasson (2007), s. 245 f.

(19)

19 4.2 Material och källkritik

Det material som har används i undersökningen är från landsarkivet i Uppsala och består av kollegieprotokoll från Uppsala högre allmänna läroverk från 1895 fram tills 1927. Sedan har även matriklar över inskrivna lärjungar används för de elever som varit involverade i disciplinärenden i protokollen. De dokument som undersökts i studien är officiella dokument till Uppsala högre allmänna läroverk, som översågs av eforus och sedan av läroverksöverstyrelsen. Således har inte speciellt stor vikt lagts vid de källkritiska kriterierna för äkthet och oberoende.⁶⁰

Eftersom det skiljer högst några månader mellan att beskrivna företeelse skedde och de anteckningsdatum som står i protokollet kommer det inte heller läggas stor vikt vid kriteriet samtidighet. Däremot är det värt att nämna att de disciplinärenden som påträffats i kollegieprotokollen är baserade på intervjuer och undersökningar som kollegiet gjort med sina värderingar och synsätt vilket innebär att kriteriet för tendens blir desto mer intressant. Eftersom uppsatsen grundar sig i att undersöka disciplinärenden och kollegiet förmodligen har haft av intresse att behandla lärjungar likvärdigt i sin bedömning är det endast efter genomförd undersökning som tendensen i källmaterialet kommer att kunna prövas.⁶¹

Dessutom bör Samuelssons verk Högre allmänna läroverket i Uppsala nämnas här då det till viss del används som sekundärkälla i undersökningen, dock med viss reservation eftersom detta är ett biografiskt verk som skrivits i efterhand, speciellt eftersom Samuelsson själv var verksam under den undersökta perioden. Biografier och memoarer tenderar att idealisera och försköna bilden av händelser, fördelen med Samuelssons verk ligger i att det ger en inblick i den vardagliga skolkulturen på ett sätt som inte återfinns i kollegieprotokollen.⁶²

4.3 Forskningsetisk reflektion

De disciplinärenden som behandlas i kollegieprotokollet berör enskilda lärjungar, och ur forskningsetisk synpunkt skulle man kunna argumentera för att dessa borde vara anonyma eftersom vissa av lärjungarna kan ha släktingar som fortfarande är vid livet. Men det är enligt sekretesslagen fullt acceptabelt att använda sig av dessa uppgifter då dessa ärenden skedde i början av seklet och sekretessen inte längre gäller för källorna. I detta fall gäller det att göra en avvägning mellan krav om individskydd med krav om att forskningen ska behålla en intersubjektiv prövbarhet.

Eftersom hela undersökningen grundar sig på att analysering och kategorisering enskilda disciplinärenden kommer lärjungarnas namn att användas i undersökningen då det bedöms att det inte finns någon risk för att individer på något sätt kommer till skada av undersökningen i studien, samtidigt som det ger uppsatsen en tydlig genomskinlighet. Dessutom riktar sig studien

60 Esaiasson (2007), s. 318-319.

61 Esaiasson (2007) s. 320-322; Dahlgren och Florén (1996), s. 190-191.

(20)

20 till en begränsad grupp inom forskarsamhället och syftar inte på något sätt till att offentliggöra eller på något sätt hänga ut dessa lärjungar inför allmänheten.

4.4 Urval och avgränsningar

Undersökningen ämnar inte på något sätt att skapa en generell bild över hur disciplinärenden behandlades i läroverk under perioden, utan fokuserar på att undersöka specifika förhållanden på Uppsala läroverk för att exemplifiera rådanden förhållanden under början av 1900-talet.

Som tidigare nämnts är kollegieprotokollen omfattande och de rör allt som har med läroverkets dagliga drift att göra. Denna undersökning är baserad på alla de fall som återfinns i kollegieprotokollet mellan åren 1895 och 1927, det är alltså de disciplinärenden som är av svårare art då rektorn för läroverket valt att involvera hela kollegiet för att bedöma hur ärendet ska behandlas.

Den tidsmässiga avgränsningen i studien har gjorts av praktiska skäl, fram till 1894 var läroverket helt separerat från folkskolan, men i och med 1894 års reform fastställdes det att kunskapskraven för läroverkets första klass skulle motsvara folkskolans tredje klass, vilket då möjliggjorde en bredare rekryteringsbas för läroverken.⁶³ 1927 års läroverksstadga gjorde att flickor fick tillträde till de högre allmänna läroverken⁶⁴. Detta skapar en ganska naturlig avgränsning för studien eftersom den nya läroverksstadgan också förändrade förutsättningarna för kollegiets arbete i och med att flickor nu fick tillträde till läroverket.

4.5 Disposition av undersöknings resultat

Redogörelsen är uppdelad enligt straffskala, bland de straff som utdelades i de disciplinärenden som påträffats i protokollen återfinns; förvisning, offentlig varning eller varning inför klass samt påverkan på uppförandebetyg. Resultatet av undersökningen är uppdelad i tre delar, först kommer de grövsta förvisningsärenden som omfattade tre till fyra terminer.

Sedan kommer disciplinärenden som omfattade en till två terminer, och slutligen redogörs de ärenden där det inte blev någon förvisning men som trots detta varit uppe för kollegiets diskussion. Varje del är i sin tur uppdelad i tre avsnitt. Först kommer en redogörelse för de ordningsbrott som fanns i kollegieprotokollen, fylleri, skadegörelse, fusk etc. Sedan kommer en redogörelse för brott som i grunden var av ekonomiskt art, stölder, snatteri och liknande.

Slutligen kommer i varje avsnitt en analys där kollegiets resonemang och beslut tas upp och jämförs med undersökningens teoretiska utgångspunkter. Därefter kommer en jämförande analys som tar upp och jämför samtliga disciplinärenden.

63 Richardson (2010), s. 100.

64 Richardson (2010), s. 199-120.

(21)

21 5. Disciplinärenden i kollegiets protokoll

De disciplinärenden som är nedtecknade är brott och förseelser mot §47 i 1878 års läroverksstadga samt §51-§53 i 1905 års läroverksstadga. Eftersom det finns relativt få skillnader i de stadgade ordningsreglerna mellan de två läroverksförfattningarna har endast tidsaspekten tagits i beaktning vid specifika fall då det funnits tydliga skillnader över tid, som exempelvis vid fylleribrott. Rörande de förseelser som gett minst tre terminers förvisning, samt ordningsbrotten har samtliga förseelser skrivits ner. Däremot när det gäller ekonomiska brott är materialet omfattande och har därför begränsats till de förseelser som exemplifierar och definierar de strukturer och dispositioner som kollegiet indirekt förmedlat till lärjungarna. Samtliga ärenden rörande all statistisk data har däremot tagits i beaktande.

5.1 Disciplinärenden omfattande tre till fyra terminers förvisning

Enligt båda de läroverksstadgor som gällde under perioden som undersöks är det maximala straffet som en lärjunge kan få fyra terminers förvisning, med undantag för de fall då en lärjunge blir fälld i domstol då kollegiet hade rätt att för alltid förklara en lärjunge ovärdig att fortfölja sina studier vid läroverket.⁶⁵

5.1.1 Ordningsbrott

Det är två fall av grova ordningsbrott som återfinns i protokollet. Det första är nedtecknat den 1 april 1908 och gäller för en rad förseelser av lärjungen Dubois som bröt mot §51 och §53 av rådande läroverksförfattning, däribland ofredande mot lärare. Följande citat är från den undersökning som finns nedtecknad i protokollet:

Dubois har gjort sig skyldig till högljudda och fräcka ord mot lärare vid Vaksalagatan. Sedan har han och den andra ynglingen följt efter lärarna och under hånskratt och svordomar till Drottninggatan och ända till Börjegatan, samt oaktadt upprepade uppmaningar icke upphört att ofreda dem. Detta ofredande pågick speciellt på lärare Neij, då Dubois sprungit efter honom och gripit honom i armen, samt gått in i den öppnade porten och hindrat lärare Neij att komma in till sin bostad.⁶⁶

Vidare gjorde Dubois sig skyldig till en rad fylleribrott där han och en annan lärjunge varit på värdshus och kaféer berusade och stört den allmänna ordningen. Den ovan nämnde lärare Neij ska även ha påträffat Dubois vid ett tidigare tillfälle då denne var onykter och förklarade detta i

65 Zimmerman (1896), s. 21; Bergqvist och Nordfelt (1910), s. 27.

66 ULA, Högre allmänna läroverket i Uppsala med föregångare, kollegiets protokoll A1A:7 1897-1918 (1/4 1908).

(22)

22 förhör. Dubois skrev även nedvärderande anteckningar om lärare Neij. Förutom dessa förseelser ska Dubois ha varit lögnaktig och opålitlig vid förhör med rektorn.⁶⁷

Det andra grova fall av ordningsbrott som funnits i kollegiets protokoll gäller lärjungen Godberg. Denne gjorde sig skyldig till flera förseelser mot §51-§53, däribland försök till fusk samt att han varit berusad och stökig. Godberg förekommer första gången i protokollet den 6 april 1923 då han tillsammans med en grupp andra lärjungar försökt stjäla en bok i latin inför en kommande skrivning. Han blev på grund av detta förvisad av kollegiet under den innevarande terminen. Sedan ska han under sin förvisningstid olovligen ha vistats på läroverket, och när han sedan återvände ska han ha begått fusk igen. Slutligen var han den 23 februari 1925 tillsammans med en annan lärjunge berusad och stökig.⁶⁸

5.1.2 Brott av ekonomisk art

De ekonomiska brotten är betydligt fler. De mest omfattande begicks av lärjungen Pettersson och lärjungen Selén. Dessa var verksamma under året 1903 och begick en lång rad förseelser mot

§51 i rådande läroverksstadga, däribland mer eller mindre grova stölder. De båda lyckades enligt kollegiets undersökning lyckades övertala andra lärjungar att begå stölder. Denna liga av lärjungar begick en lång rad olika stölder under året i diverse bodar i Uppsala.⁶⁹ Av de lärjungar som påverkats av Pettersson och Selén var det framför allt en lärjunge vid namn Björkman som utnyttjats. Denne hade gått om sin klass ett flertal gånger. Han ska enligt en reservation i protokollet, skriven av extraläraren Engstrand; ”hvad förståndsutveckling och mognad beträffar, icke bör jämföras med sina jämnåriga utan med sina klasskamrater.”⁷⁰

Under 1910 begick lärjungen Zachrisson och lärjungen Löfström i likhet med Pettersson och Selén en rad olika stölder, bland annat mot andra lärjungar på läroverket. Dessutom sålde de sitt stöldgods och gjorde sig skyldiga till skadegörelse vid ett flertal tillfällen, både på läroverket och i ett antal bodar. Exempelvis ska de: ” i automaten vid Ågatan fört oväsen och uppfört sig oanständigt genom att strö ut senap, peppar, salt”⁷¹, vilket tyder på att de inte hade någon större respekt för allmän lag och ordning. De flesta av dessa tillgrepp gjorde de tillsammans. Zachrisson

68 ULA, Högre allmänna läroverket i Uppsala med föregångare, kollegiets protokoll A1A:8 1918-1931 (6/4 1923), (29/5 1923), (23/2 1925).

71 ULA, Högre allmänna läroverket i Uppsala med föregångare, kollegiets protokoll A1A:7 1897-1918 (1/12 1910)

(23)

23 förfalskade dessutom sin fars namnteckning vid ett tillfälle för att ta ut en postanvisning värd 50 kronor.⁷²

När det gäller de ekonomiska brotten fanns slutligen också domstolsärendena. Förvånansvärt få förseelser anmäldes eller togs upp som polisiära ärenden under den undersökta perioden.

Generellt sett valde rektorn och kollegiet att i första hand hantera disciplinärenden internt men det finns två fall under perioden där polisen blivit indragen. Det första fallet togs upp i protokollet samtidigt som ärendet Zachrisson och Löfström. Det gällde lärjungen Hjälm och lärjungen Malmström, som nattetid brutit sig in i en handelsbutik på skolgatan, där de stal silverslantar samt karameller. De blev sedan intagna till polisförhör där det nekade till att ha begått något brott, dock ska de senare vid förhör inför rektorn ha erkänt de förseelser som de begått. De erkände då även att de hjälpt Zachrisson och Löfström att sälja stöldgods.⁷³

Eftersom deras förseelser blivit ett polisiärt ärende valde kollegiet att i liksom i Zachrissons och Löfströms fall döma ut ett längre förvisningsstraff. Dock skrevs det vid samma tillfälle men i en senare paragraf en reservation mot att döma ut ett sådant hårt straff för Malmström. Detta på grund av att han enligt uppgift var nikotinförgiftad, och därmed i sjukdomstillstånd. Därför nöjde sig kollegiet med att ge Malmström en offentlig varning och att han blev anbefallen att infinna sig hos läroverkets läkare för observation.⁷⁴

Det andra domstolsärendet togs upp i protokollet den 25 november 1916 då en rapport kommit in till rektorn från polisens detektivavdelning. Där det framkom att lärjungen Wallström var anhållen och misstänkt för stöld av koppar till ett värde av 62 kronor och 50 öre. Det framkom också att Wallström erkänt tillgreppet och att målet skulle tas upp i domstol den 27 november. Kollegiet beslöt därför att utse adjunkt Samuelsson från läroverket för att representera och föra Wallströms talan.⁷⁵

Den 6 december 1916 noterades i protokollet att Wallström blivit fälld dels för att ha begått inbrott och dels för stöld. Straffet blev villkorlig dom och bestod av 3 månaders straffarbete.

Kollegiet beslutade därför att förvisa Wallström från läroverket till dess att domen vunnit laga kraft. Den 19 december 1916 hade domen vunnit laga kraft, och kollegiet beslutade att för alltid förvisa Wallström från läroverket enligt §55 i rådande läroverkstadga.⁷⁶

76 ULA, Högre allmänna läroverket i Uppsala med föregångare, kollegiets protokoll A1A:7 1897-1918 (6/12 1916, 19/12 1916); Bergqvist och Nordfelt (1910), s. 27.

(24)

24 5.1.3 Kollegiebeslut rörande tre till fyra terminers förvisning

Analys av strukturer och kollegiehabitus

Kollegiet bestod av en rad individer, men det finns vissa strukturer och dispositioner som dominerat vid kollegiebesluten. Något som var gemensamt med alla beslut kring ovanstående lärjungar var att deras inflytande på medlärjungar behövde begränsas, då deras inflytande förmodligen sågs som ett hot mot läroverkskollegiets fostrande praktiker. Detta framkommer exempelvis när man ser på motiveringen till beslutet om Petterssons förvisningsbeslut:

J. M. Pettersson i IVR, som, född 1890, lit 1901 inskrevs i läroverkets I klass och njutit undervisning i klasserna I-IV samt vid terminernas slut erhållit för uppförande betyget B (godt), blef, då han gjort sig skyldig till en mängd tillgrepp och utöfvat ett skadligt inflytande på sina medlärjungar, på grund af käroverksstadgan § 49 mom. 6. Dömd till förvisning från läroverket för detta och hela nästkommande lässår.⁷⁷

Enligt ovanstående citat läggs lika stor vikt vid Petterssons skadliga inflytande över medlärjungar som vid de tillgrepp han utförde, det läggs stor vikt i både 1878 och 1905 års läroverksförfattningar vid begränsningen av skadligt inflytande på medlärjungar samt att förvisning därav sågs som en legitim metod att förhindra detta. Enligt läroverkstadgan hade dessutom varje läroverkslärare en skyldighet att fungera som en fadergestalt på läroverket, vilket innebar att de hade ett ansvar för varje enskild lärjunge, även de som inte respekterade kollegiets strukturerande praktiker. Detta innebär att kollegiet som helhet var tvunget att ta ställning utifrån denna patriarkala roll när beslut togs om förvisning, och i ovanstående fall valde kollegiet att försöka förhindra spridning av skadligt inflytande till andra lärjungar istället för att försöka omdana dem.⁷⁸

Utifrån kollegiebesluten kan man dra slutsatsen när strukturen i det disciplinära systemet hotades av lärjungar var det ibland nödvändigt att förvisa en lärjunge för att försäkra sig om att ordningen bibehölls. Florin och Johansson skriver att det var viktigt att upprätthålla en hierarki bland klasserna som rangordnade och definierade lärjungarnas status i gruppen, med andra ord en struktur i det disciplinära systemet som skapade ordning och fastställde hur lärjungarna skulle mätas med varandra.⁷⁹

78 Bergqvist och Nordfelt (1910), s. 60.

79 Florin och Johansson (1996), ”Tre kulturer – Tre historier: disciplinering i läroverk, flickskolor och folkskolor under 1800-talets senare hälft” s. 24ff.

(25)

25 En annan viktigt aspekt vid längre förvisningar verkar ha varit att lärjungarna tydligt visat för kollegiet att de under en längre tid inte visat någon som helst ansats att förbättra sig. Detta illustreras tydligt av beslutet kring Godbergs förvisning:

Angående Godberg: Att han av föregående brottstraffningar och däremellan av klassföreståndare och rektor gjorda föreställningar och varningar icke låtit sig rätta samt genom sitt uppförande utövat menligt inflytande på medlärjungar, förklara honom ovärdig till att vid läroverket åtnjuta undervisning samt att på grund härav döma honom, att för innevarande och de tre nästkommande terminerna från läroverket förvisas.⁸⁰

Denne fick upprepade chanser att bättra sig efter att ha återkommit från sin första förvisning från läroverket, som gällde den innevarande terminen, men valde att fortsätta med att bryta mot rådande ordningen. Över lag verkar kollegiet under Nordfelts rektorstid ha varit mer benäget att försöka få felande lärjungar att bättra sig än under tidigare rektorat, vilket också är tydligt i Godbergs fall. Denne hade redan 1923 begått och straffats för fusk och sedan fortsatt att utföra olika förseelser innan han slutligen fick en hård förvisning 1925 som han dessutom aldrig återkom från.⁸¹

Bland ovanstående förvisningsärenden var det få som återkom till läroverket från sin förvisning, vilket också visar att det var en effektiv metod för att begränsa skadligt inflytande på medlärjungar. Zachrisson är den ende av ovanstående som återkom, men han lämnade senare läroverket för sjömansyrket, Löfström ska ha fortsatt sina studier på en annan läroanstalt på Östermalm. Övriga lärjungar återkom inte till läroverket och är markerade i matrikeln som relegerade. Med andra ord verkar det som att lärjungar som fick en lång tids förvisning ofta inte återupptog sina studier vid läroverket, trots att läroverksstadgan fastställer ett maxstraff på fyra terminer. Kollegiet, eller åtminstone delar av det, verkar också ha varit medvetna om att en längre tids förvisning var ett straff som ofta innebar väldigt hårda konsekvenser. Detta framgår av att lektor Rydbergs reserverade sig mot Dubois hårda förvisningsdom, trots att denne ofredat en kollega till Rydberg.⁸²

81 ULA, Högre allmänna läroverket i Uppsala med föregångare, matriklar över intagna elever D1B:5 1891- 1929 (s. 184).