I följande avsnitt framlägger jag resultatet för min granskning av läroböcker publicerade i enlighet efter Lgr 11 och Lgy 11. Här besvaras även samtliga frågeställningar.
5.1 Lgr 11
Hur skildras och presenteras Jehovas vittnen i läroböcker publicerade i enlighet med Lgr 11?
Undersökningen har synliggjort att läromedlens framställningar har en liknande återkommande struktur. Textinnehållet är vanligen utsorterat och grovt förenklat där författarna varken utreder eller förtydligar händelser samt begrepp tillräckligt. Detta frambringar därför en ovisshet. Frekvent skildras Jehovas vittnen som en homogen grupp som allenast knackar dörr och inte celebrerar högtider. Sedermera framstår författarna som ytterst avvaktande kring att kategorisera Jehovas vittnen i ett fack, där merparten benämner dem som en rörelse. Endast en lärobok betecknar dem som ”sekt”. Majoriteten av
faktaredovisningarna kan betraktas som förenklade och stundom ytterst tendentiösa. Dock förskönas rörelsen i en av de granskade läroböckerna, med målande beskrivningar kring tillvaron efter det slutgiltiga kriget, Harmageddon och det hjältemod Jehovas vittnen ska ha påvisat under Hitlers diktatur.
Gällande organisationens uppkomst och etablering i Sverige, redogörs varierande årtal i samtliga läroböcker, varav två böcker inte nämner det alls. Det kan tyckas att det är underligt att några har valt att utesluta tidsangivelser angående detta. Likaså exkluderar vissa författare statistiken om antalet medlemmar globalt och inom Sverige, men de som nämner ett antal upplevs vara uppdaterade siffror. Samtliga förbigår även att belysa hur denna statistik beräknas.
Vidare är läroböckernas avsnitt om Jehovas vittnen mycket korta och därmed gör författarna grova urval, dessa orsakar i de flesta fall att beskrivningarna inte utvecklas tillräckligt. Flera påståenden lämnas svävande och lämnar sålunda läsaren ovetande, till exempel ”det finns andra och bättre metoder än blodtransfusioner123”. Fortsättningsvis skildras missionen ytterst kort där författarna frekvent sätter dörrknackningen som ekvivalent med missionen. Jehovas vittnen som organisation framställs som att det enbart kretsar kring dörrknackningen, därmed förlänas en missvisande bild.
41
Jehovas vittnens syn på treenigheten nämns inte i samtliga läroböcker, men vid de tillfällen det nämns är utläggen mycket kortfattade. Redogörelserna blir oklara när författarna endast belyser att rörelsen förkastar tron på treenigheten och inte förklarar motivet. Läsaren får inte möjlighet till att utveckla någon djupare förståelse kring detta. Detsamma gäller för rörelsens syn på blodtransfusioner, firande av högtider eller Harmageddon, några centrala punkter som läroböckerna frekvent inte berör på djupet eller i överhuvudtaget nämner. Därför varierar läroböckernas urval kraftigt. En del författare redogör för slutskriget, Harmageddon, men inte tillämpar beteckningen och andra nämner att Harmageddon ska ske, men inte vad det innebär. De drag som särskilt karaktäriserar Jehovas vittnen väljer författarna att förenkla och de presenteras därmed ofördelaktigt. Rörelsen skildras som något avvikande vilket försvårar förståelsen för Jehovas vittnen och är läsaren okunnig kring ämnet färgas lätt individen av framställningarna.
Avslutningsvis skildras Jehovas vittnen mestadels kortfattat, och därför förmedlas en
homogen bild av organisationen som är ofördelaktigt. Vid olika beskrivningar vidareutvecklar sällan författarna och den mest centrala informationen utelämnas. Detta stärker i sådana fall läsarens förutfattade meningar om Jehovas vittnen. Kort om tabellen som presenterades vid litteraturgenomgången; läroböckernas beskrivningar av rörelsen motsvarar läroplanens centrala innehåll, trots att avsnitten om Jehovas vittnen utgör en liten procent i läroböckerna.
5.2 Lgy 11
Hur skildras och presenteras Jehovas vittnen i läroböcker publicerade i enlighet med Lgy 11?
Vid första anblick kan vi observera att läroböckernas framställningar varierar både strukturellt och informationsmässigt. Vissa betecknar Jehovas vittnen som ett samfund eller en rörelse, medan andra uttrycker dem som en ”sekt”. Enligt granskningen är det särskilt två läroböcker som skildrar rörelsen i en negativ betoning. Författarna nästintill eftersträvar att kategorisera Jehovas vittnen i ett fack, och i detta fall i ett kontroversiellt sådant. Deras beskrivningar upplevs stundom tendentiösa, färgade och subjektiva. Dock utreds och förtydligas merparten av författarnas faktaredovisningar som sedermera medför en djupare förståelse.
Beträffande rörelsens uppkomst och etablering i Sverige, presenteras varierande årtal i
samtliga läroböcker, varav en bok inte nämner det alls. Detta presenteras ytterst kortfattat och finner därmed inga invändningar i deras beskrivningar, däremot är det förvånande att den ena läroboken utelämnat årtal kring rörelsens etablering. Gällande statistiken om antalet Jehovas vittnen globalt upplevs det att böckerna är uppdaterade, dock understryker allenast en lärobok
42
detta. Vidare skildras missionen förhållandevis homogent, dörrknackningen är ekvivalent med missionen, vilket inte är fullständigt korrekt. Endast en bok lyfter fram olika sätt på hur ett vittne kan missionera och resterande läroböcker är onyanserade i sina framställningar gällande detta.
Jehovas vittnens läror kring treenigheten och bibeln skildras merendels kortfattat, sålunda stimuleras inte läsarens utveckling till en djupare insikt. Läroböckernas urval av faktamaterial är ytterst varierande, en del författare redogör för grundliga beskrivningar kring
Harmageddon, medan andra inte tillämpar beteckningen. Sedermera är framställningarna alltemellanåt onyanserat formulerade, till exempel är vissa mer subjektiva och andra mer kritiska. Därmed presenteras Jehovas vittnen som både fördelaktigt och ogynnsamt beroende på vilken lärobok som studerats. Fortsättningsvis har läroböckerna en viss tendens att lyfta fram flera utmärkande drag hos Jehovas vittnen, men att dessa är grova förenklingar. Rörelsen skildras som särskilt platt och glädjelös när författarna inte motiverar deras olika påbud, det skapas ingen acceptans eller förståelse. Till följd därav kan mottagarna som är okunniga kring ämnet färgas av författarnas undermåliga förklaringar.
Avslutningsvis skildras Jehovas vittnen ofta objektivt, men lika frekvent ofördelaktigt, när olika yttranden inte vidareutvecklas eller att basal information utelämnas. Detta kan möjligen validera läsarens förutfattade meningar eller uppfattningar. Kort om tabellen, motsvarar läroböckernas beskrivningar av Jehovas vittnen, läroplanens centrala innehåll om nyreligiösa rörelse, trots den lilla procent som rörelsen utgör i böckerna.
5.3 Läromedlens framställningar i jämförelse
På vilket sätt skiljer framställningarna i böckerna mellan Lgr 11 och Lgy 11?
Framställningarna skiljer sig inte markant, emedan samtliga läroböcker uppvisar brister i deras oklara beskrivningar där väsentlig fakta utelämnas. Dock skiljer sig det tillägnade utrymmet om Jehovas vittnen markant. Läroböckerna skrivna i enlighet med Lgr 11 dedicerar mycket korta avsnitt om rörelsen, med undantag för läroboken Religion B. De böcker som är skrivna utifrån Lgy 11 är mer omfattande och i viss mån detaljrika. Troligen bottnar detta sig i att författarna har haft fler sidor eller utrymme i sitt förfogande och därmed haft möjlighet att vara mer detaljrika i sina förklaringar. Vidare är samtliga böcker mer eller mindre
översiktliga och problematiska då viktig information stundtals utesluts. Som tidigare nämnts utelämnar författarna motiven till deras synsätt eller tillvägagångssätt. Därigenom är
framställningarna jämbördiga. Det kan exempelvis röra sig om att de förenklar beskrivningar kring högtidsfiranden, blodtransfusioner, synen på treenighetsläran eller missionen. Onödiga
43
generaliseringar vidtas och sällan klarläggs rörelsens motiv till de olika bestämmelser de har inom organisationen. Avslutningsvis har granskningen belyst att Jehovas vittnen presenterats som både fördelaktigt och ogynnsamt i respektive undersökning.