Den jämförande beskrivningen presenteras här genom sex kortfattade skildringar av de lekar vi observerat, med syftet att få en tydlig överblick av materialet, samt spegla leksituationerna på ett levande sätt.
Förskolan “Aprikosen” - Doktorslek
På förskolan Aprikosen fick vi möjlighet att observera och intervjua tre barn när de lekte en planerad doktorslek tillsammans med deras pedagog. Inför besöket så hade jag förberett pedagogen på min ankomst via mejl, där jag bifogat missiv till förskollärare och vårdnadshavare. Jag förtydligade även lite extra vad studiens fokus innefattade och tydliggjorde syftet med detta. När jag kom till förskolan, så var det lugnt på avdelningen och pedagogen var inomhus med tre barn, medan övriga barn var på promenad. Jag presenterade mig för barnen och bad dem berätta vad de heter. Barnen visade bilder på sig själva från en liten korg och sa sina namn. De talade om för mig att deras pedagog hade förberett dem på att jag skulle komma dit och titta på när de lekte en doktorslek. Barnen berättade även att de hade lekt tillsammans med sin pedagog förut. Pedagogen samlade barnen och introducerade leken genom att först berätta vad de skulle göra tillsammans, för att sedan presentera sig själv som doktor iklädd doktorskläder. Därefter bjöd hen in barnen i ett närliggande lekrum. Rummet är iordningställd med en brits för undersökning, doktorsredskap och stolar som väntrum. När man klev in i rummet så kunde man höra hjärtslag i högtalaren. Den förberedda lekmiljön gav mig en spännande känsla i kroppen som jag upplever även speglades i barnens kroppsspråk, som jag uppfattade som engagerade och spända på vad som skulle ske. Barnen fick varsin nummerlapp och instruktioner om att sätta sig i väntrummet medan doktorn kallade in sina patienter för undersökning. De väntande barnen hade möjlighet att kika på sina kamrater medan de väntade på sin tur. Ett av barnen fnissade och skrattade förväntansfullt medan hen väntade på sin tur, medan de andra två var mer betraktande i sin framtoning. Jag upplevde barnen som väldigt lyhörda på pedagogen, medan de väntade på instruktioner i de olika undersökningsmomenten. Pedagogen var hela tiden kvar i sin roll som doktor samtidigt som hen undersökte barnen, ställde deras diagnoser, opererade, bandagerade, ställde frågor som; “Hur känns det i huvudet?”, lyssnade in barnens tankar och funderingar och benämnde olika begrepp så som febertermometer och blodgrupp i leken. Pedagogen tog in verkligheten in i leken och berättade att man ibland måste stanna och sova över på sjukhuset om man är sjuk och att barnet skulle få stanna på sjukhuset i fem dagar. Två av barnen signalerade mot slutet av detta moment att de också ville vara doktor. När pedagogen hade undersökt alla barn, berättade pedagogen att hen skulle gå på semester och att barnen nu själva kunde få vara doktor om de ville, medan hen hjälpte barnen på med doktorskläderna. Barnen satte genast i gång att undersöka alla redskap och varandra. Alla tre barn var
18 engagerade i samma lek och jag upplevde att de både gav och tog regi i leken genom att ge instruktioner och ta instruktioner på olika sätt. Två av barnen kommunicerade med varandra nästan hela tiden i leken, medan det tredje barnet ibland gjorde små utflykter för att exempelvis hämta en ficklampa. Efter en stund kom pedagogen tillbaka in i rummet. Nu hade hen ritat blod på sin hand och agerade patient i leken. Här upplevde jag att leken tog ännu mer fart, där både pedagog och barn var likvärdigt involverade. De skrattade tillsammans medan de undersökte, gav diagnoser, bandagerade, gav sprutor och lagade mat till patienten som skulle få frukost på sjukhuset. Här tog pedagogen en mer passiv roll i leken och lät sig regisseras av barnen som upplevdes än mer aktiva och engagerade. Även här användes begrepp som mjölktänder och röntgenbild av både pedagoger och barn på ett naturligt sätt i doktorsleken. En stund in i leken tog vi en paus, för att genomföra den planerade barnintervjun. Efter detta tog barnen upp doktorsleken igen tillsammans med pedagogen på avdelningen.
Förskolan ”Bananen” - Bockarna Bruse
På denna förskola observerades fyra barn och deras pedagog, i en planerad rollek som de lekt tillsammans vid minst ett tidigare tillfälle. Pedagogen hade fått information om studien och mitt besök på förskolan via telefon och det mailade missivet och uttryckte en tydlig tanke om den planerade aktiviteten vid vårt första telefonmöte. När jag kom in på avdelningen träffade jag fyra barn som skulle delta i aktiviteten. Övriga barn och pedagoger var utomhus denna förmiddag. Vi hälsade på varandra och jag berättade för dem varför jag var där just denna dag. Pedagogen startade aktiviteten genom att samla barnen för att berätta för dem vad de skulle leka tillsammans denna förmiddag. Rolleken var planerad med utgångspunkt från sagan om Bockarna Bruse. För att introducera sagan hade pedagogen tagit fram små figurer, samt små rekvisita och började med att ställa frågor till barnen som handlade om hur figurerna såg ut och vilken funktion dessa hade i sagan. Här ställdes frågor som: “Vad ser det här ut som? - Vad är det här? - Brukar bocken vara här?” Pedagogen gav barnen förslag på hur man skulle kunna börja sagan: “Ska vi börja leka där bocken inte tycker att det ser så gott ut?” Efter detta inledande moment började barnen att leka med figurerna i sagan. Här talade barnen de olika rollernas repliker och svarade på frågor om vad som händer i sagan. De började vid ett tillfälle även att sjunga på sången om Bockarna Bruse. Efter att alla barn hade fått tid till att leka med de figurer som de velat vara i leken, så förberedde pedagogen barnen inför nästa moment genom att ta fram rekvisita i form av en gymnastikbänk som bro, filtar som gräs och vatten, samt bockarnas horn som var gjorda av toalettpappersrullar. Pedagogen frågar barnen vilka roller de ville ha i leken. Här kunde man välja att vara en av de tre bockarna, trollet, eller stenen som trollet lutar sig på under bron. Pedagogen blev tilldelad rollen som troll och ett barn valde rollen som sten. Stenens funktion blev att stötta de andra med repliker, samtidigt som stenen fick möjlighet att observera och ta stöd av pedagog och kompisar i leken. De andra tre barnen tog rollerna som de olika bockarna. Dessa roller varierades under leken tills dess att alla barn fått vara de roller som de önskade. Pedagogen vägledde och stöttade barnen i leken genom att ställa frågor som: “Vad vill du vara? - Vem går först? - Vad sa bocken då?”. Ibland hjälper pedagogen barnen med sina repliker när de blir osäkra på vad de ska säga, vilket kunde yttra sig genom att barnen sa; “Nu kommer jag inte ihåg…” Barnen tog även en stöttande funktion gentemot varandra i leken, där de klappade på varandra och påminde varandra om vad de skulle säga och när. Jag upplevde att barnen tittade på pedagogen ofta och frågade denne om vad de skulle göra och säga i leken, samtidigt som alla barn verkade väl medvetna om sagan, de olika rollerna och vad de lekte tillsammans. Vid ett tillfälle uppkom en situation där den största bocken var först när de skulle gå över bron. Detta uppmärksammade pedagogen genom att fråga barnen vad som skulle hända om den stora bocken gick först upp på bron? Barnen gav svag respons på denna fråga och pedagogen frågade igen
19 om de kanske inte tycker att leken går till så? Pedagogen ger som förslag att det kanske skulle bli en ny saga om den stora bocken hade gått först, vilket inte utvecklades till något vid just detta tillfälle. Vid slutet av detta lekmoment regisserade ett av barnen pedagogen genom att säga: “Ät nu ditt gräs!”
Barnen skrattade tillsammans med pedagogen när pedagogen agerade troll och blev stångad långt ner i ån i leken.
Förskolan ”Citronen” - Familjelek
Vid ”Citronens” förskola observerades en familjelek med fyra barn, en pedagog och en förskollärarstudent. Pedagogen hade fått information via mail, där jag utöver missivet förklarat syftet med studien och att pedagogen skulle vara deltagande i leken tillsammans med barnen. När jag kom till avdelningen märktes det tydligt att barnen redan var informerade om vad som väntade. Jag presenterade mig själv och syftet med mitt besök denna förmiddag. Barnen visade mig runt på sin avdelning och berättade att de skulle leka tillsammans idag. Pedagogen började med att samla ihop barnen och berätta hur mycket hen såg fram emot den lek som de nu skulle leka tillsammans. Därefter ställer pedagogen en öppen fråga till barnen – Vad ska vi leka? Alla barnen svarade ”mamma, pappa, barn” och pedagogen frågade ett barn i taget, vilken roll hen ville ha i leken. Det blev två storasystrar, en bebis och en granne. Pedagogen tog rollen som mamma och studenten tog rollen som hund. Alla deltagare hittade på ett varsitt låtsasnamn i leken. Efter detta började de ordna med sina olika hem.
Grannen och hunden bodde mellan två byråer i rummet och övriga familjen bodde i en stor kub med genomskinliga tyger och dekorationer som fick agera väggar. De använde rekvisita som metallformar och glaspärlor som tallrikar och mat i leken. De använde inte några traditionella utklädningskläder i leken, men hade träklossar som fick agera mobiltelefoner. Dessa användes på initiativ av pedagogen för att hålla kontakten med grannen och bjuda in dem på fika. Pedagogen var kvar i sin rollkaraktär som mamma i familjen under hela leken, sjöng vaggvisor när barnen skulle sova och sa repliker som man skulle kunna relatera till mammarollen: “Jag vill inte att du sitter i telefonen hela dagen!” Varav barnet svarade utifrån sin rollkaraktär som syster: “Jag bara messar”. Pedagogen benämnde begrepp som veckodagar, månader och antal genom sin rollkaraktär och ställde frågor och påståenden som fick barnen att resonera om sin närliggande miljö. Detta yttrade sig bland annat genom denna konversation mellan mamman och grannen;
Mamma: “Hej grannen, har du flyttat till denna stadsdel?”
Granne: “Jag tänkte hyra en lägenhet i Linköping, men det var någon annan som hyrde den och då flyttade jag till den här stadsdelen”
Mamma: “Var det kommunen som fixade den lägenheten?”
Pedagogen nämnde även begrepp som adoption och körkort och tog fasta på en del begrepp och ställen som barnen talat om i leken, exempelvis Stockholm och ett närliggande bageri. Alla karaktärer fyllde en funktion i leken. Leken upplevdes som flödande, där de olika karaktärerna reagerar och agerar på varandras repliker och handlingar. Leken avslutades med ett stort födelsedagskalas för familjens bebis, där alla sjöng och hurrade. Sedan pausade vi för vidare intervjuer med två av barnen, medan de andra fortsatte att leka en stund till.
20 Förskolan ”Druvan” - Glasslek
Inför denna datainsamling meddelades deltagande pedagog muntligt och via missiv. Här framfördes syftet med studien samt att det är sociodramatisk lek vi valt att fokusera på i detta arbete och att det också var detta som skulle ligga till grund för observationen. Inför observationstillfället delgav medverkande pedagog att leken som här skulle ta form var en planerad affärslek samt att syftet var att de skulle leka tillsammans. Det blev även bestämt att observation och intervju skulle genomföras utomhus. Väl framme vid Druvans utemiljö lekte barn från alla avdelningar och den nyfallna snön lockade många till snögubbsbygge och snöskottning. Vid denna observation deltog tre barn och en pedagog i leken. Leken initierades genom att pedagogen ställde frågan: ”Ska vi leka affär?”. Hen rullade sedan bollar av den nyfallna snön och presenterade dessa som glassar, vilka kunde säljas i affären. Den lilla boden förvandlades således till affär och leken började ta form. De tre barnen deltog aktivt i lekens början, varav två gick in i karaktär och agerade försäljare. Detta kunde visa sig exempelvis genom att de förändrade rösten när de ropade: ”Kom och köp” och ”Det blir 24 kronor tack” eller suckade och sa
”Den här måste in i ugnen nu”. Ett av barnen rörde sig i utkanten av leken och var till större delen passiv för att sedan helt utgå ur glassleken och börja leka själv. Pedagogen förde leken framåt genom att ställa frågor om det som skedde i leken samt genom att reglera barnens beteenden i leken. Detta kunde exempelvis visa sig genom frågor såsom: ”Vad är den glassen för form?” eller beteendereglering genom att säga ”Stopp, inte så” och ”Nej, du får inte kasta den”. Pedagogen gick under lekens gång inte in i någon synbar roll utan pratade och rörde sig på samma sätt som innan leken började. Leken upplöstes när pedagogen reste sig för att gå på ett möte.
Förskolan ”Enbäret” – Knäcka snöbollar
På Enbärets förskola informerades pedagogen muntligt och via missiv, där vi redogjorde för studiens syfte samt att vi ville undersöka pedagogens deltagande i sociodramatisk lek. Inför detta studietillfälle delgav pedagogen att barnen på denna förskola inte särskilt ofta leker rollekar utan att majoriteten av den lek som sker är springlekar. Vid denna observation deltog två barn och en pedagog. Även här tog leken plats utomhus på förskolans gård, där alla avdelningar var ute och lekte i snön. Denna lek var spontan och iscensattes inte i förväg. Pedagogen observerade inledningsvis aktivt barnen i leken och avvaktade tills det uppstod en ingång för deltagande. Barnen utformade här en lek som utgick från premissen att de deltog i en sport som kallades ”knäcka snöbollar.” Sporten gick ut på att springa, hämta en snöboll och pricka denna i en måltavla. Det ena barnet som deltog gick bitvis in i karaktär i leken, vilket kunde visa sig genom att han förändrade rösten, sitt sätt att gå och springa och att han lade till ljudeffekter när han kastade snön. Det andra barnet som deltog gick inte in i någon märkbar karaktär genom att förställa röst eller rörelser, vilket kan tolkas som att hon deltog i leken som sig själv.
Pedagogen agerade domare i leken och förde den framåt genom att kommentera lekens skeende, på ett liknande sätt som pedagogen på Druvans förskola gjort. Detta kunde visa sig genom att pedagogen delade ut poäng då något av barnen gjorde mål. Exempelvis sa pedagogen ”Tio poäng till dig och tio poäng till dig – ni ligger lika!”, ”Nu vann [barn 1]!”, ”…två poäng till, då är det fyra poäng nu”. Pedagogen applåderade också då och då i leken och gjorde vid några tillfällen segergester när något av barnen gjorde mål, men utan att förändra röst eller kroppsspråk. Detta skedde snarare i egenskap av sig själv som pedagog. Leken avslutades då barnen sprang för att gunga.
Förskolan “Fikonet” - Flygplanslek
På fikonets förskola informerades pedagogen om studiens syfte samt att det var pedagogers deltagande i sociodramatisk lek som skulle ligga till grund för observationen. Detta skedde genom missiv och
21 genom muntlig kontakt per telefon. Under detta studietillfälle var vi inomhus på en av Fikonets avdelningar. I samband med att observationen gjordes meddelade pedagogen att de aktivt arbetat med lek som pedagogiskt verktyg och att de över tid kunnat se att barnen på avdelningen utvecklat lekfärdigheter de inte hade tidigare. Här observerades ett barn och en pedagog i en spontan leksession.
Fler barn deltog under rollekens gång, men då vi inte kommit överens om att observera någon av dessa har vi valt att inte redogöra för deras roller i leken. Ett av barnen på avdelningen initierade leken genom att använda sig av utklädningskläder. Detta barn föreslog att det skulle byggas ett flygplan eftersom de skulle ut och resa. Det barn och den pedagog som vi valt att observera byggde flygplanet tillsammans med hjälp av stolar och duplo. Under denna sekvens gick ingen av dem in i roll utan samtalade om flygplanets konstruktion samt hur de kunde bygga planet så alla skulle få plats. När flygplanet byggts färdigt fick passagerarna sätta sig. Pedagogen som deltog i byggandet gick här in i roll som passagerare och ändrade kroppsspråk och röst och frågade under flygresan: “Var ska du åka?”,
”Vad har du med dig i ditt handbagage?” och ”Är vi framme snart? Jag vill bada nu!”. Hen uttryckte också
”Innan vi lyfter får alla ta på sig säkerhetsbältet!” och ”Det kallas handbagage då, det kan du checka in där borta”.
I denna sekvens i leken gick även barnet som observerades in i roll genom att samspela med andra barn där de då ändrade röstläge och anpassade sin vokabulär till lekens handling. Rolleken upplöses sedan när planet landat och passagerarna skulle åt olika håll. Däremot tog andra lekar vid och utgick från de olika scenarion som uppstod när passagerarna nådde sina destinationer.