Vi har i detta avsnitt valt att kartlägga de olika undervisningsstrategier som pedagogerna använt sig av i leken. Utifrån denna kartläggning har vi sedan sammankopplat dessa pedagogiska
förhållningssätt med de intervjusvar vi samlat in och således synliggjort barnens perspektiv på de vuxnas delaktighet i den sociodramatiska leken. I tabell 2 presenteras de leksituationer och de undervisningsstrategier som utmärkt sig i de observationer vi genomfört;
Sociodramatisk lek - rollek i socialt samspel mellan flera individer Generell lek - icke specificerade lekaktiviteter
Rollgestaltning - att gestalta en rollkaraktär genom sina erfarenheter och sin fantasi Lekresponsiv undervisning - variationen mellan fantasi (som om) och verklighet (som är) Direkt deltagande - pedagogers explicita vägledning i sociodramatisk lek
Indirekt deltagande - pedagogers implicita vägledning i sociodramatisk lek Guidning - vägledning i generell lek
Aktiv närvaro - stödja leken genom att vara aktivt deltagande Passiv närvaro - stödja leken genom att vara passivt deltagande
22 Tabell 2
Aprikosen Bananen Citronen Druvan Enbäret Fikonet
Sociodramatisk lek Sociodramatisk lek Sociodramatisk lek Sociodramatisk lek
Generell lek Generell lek
Rollgestaltning Rollgestaltning Rollgestaltning Rollgestaltning
Lekresponsiv undervisning
Lekresponsiv undervisning
Lekresponsiv undervisning Direkt deltagande Direkt deltagande
Indirekt deltagande Indirekt deltagande Indirekt deltagande Indirekt deltagande
Guidning
Aktiv närvaro Passiv närvaro
Aprikosen - Doktorsleken
På Aprikosens förskola har vi kunnat kategorisera att pedagogen arbetat med lekresponsiv undervisning och direkt & indirekt deltagande. Denna planerade doktorslek kan vi definiera som sociodramatisk, eftersom pedagogen gick in i en tydlig roll i leken tillsammans med barnen. Denna rollgestaltning visade sig i sättet pedagogen gestaltade rollerna som både doktor och patient, där denne använde sig av kostym och rekvisita samt använde sig av medicinska termer och fackspråk i samtal med barnen.
Konkreta exempel på lekresponsiv undervisning skulle kunna vara när pedagogen utifrån egen erfarenhet talade om hur man i ibland måste sova över på sjukhuset och stanna i flera dagar, för att sedan råda barnet att stanna på sjukhuset i fem dagar. Här talade även pedagogen om röntgenbilder och blodgrupper i samband med att hen ställde diagnoser på barnen i sin roll som doktor, vilket också indikerar att pedagogen varierat “som om” och “som är”. I Aprikosens lek förberedde pedagogen lekmiljö med hjälp av britsen, stolarna i väntrummet och hjärtslagen i högtalaren. Detta är en form av direkt deltagande. Pedagogen planerade även vilken typ av rekvisita och kostym som skulle ingå i leken, vilket vi anser är en typ av direkt deltagande. Under lekens gång föreslog pedagogen även möjliga scenarion i lekens narrativ och erbjöd olika material för att föra leken framåt, vilket räknas som en del av det indirekta deltagande som kan användas i leken.
I intervjun med barnen på Aprikosen har vi valt att lyfta fram tre specifika intervjusvar som vi tydligt kunnat koppla till observationen, och som vi sedan valt att lyfta i diskussionen.
Citat 1:
“I: I den leken ni gjorde nu - berätta för mig hur det kändes att en fröken var med och lekte Barn 1 & Barn 3: Roligt.
I: Vad var det som var roligt?
Barn 1: Att hon hade, ehm, blod på handen och, och så var det att hon var med”.
23 Detta svar är ett uttryck för den rollgestaltning som vi menar att pedagogen använde sig av i leken. När pedagogen aktivt gick in i rollen som patient och förstärkte sin karaktär genom att rita blod på handen, anser vi detta vara en betydande faktor för att respondenten upplever leken som rolig.
Citat 2:
I: “Fanns det nån gång som ni lekte, som det kändes extra bra att [pedagogen] var med och lekte med er?
Barn 1: Att liksom hon... eh... låtsades att hon liksom hade skärt sig med kniv med blod…
I: Ja, när hon hade det där röda på händerna?
Barn 1: Mmm…
I: När hon hade... låtsades att hon hade skurit sig med blod, var det extra kul då? Varför var det så roligt då?
Barn 1: Man fick tvätta bort det och så var det att man kunde tro att det var riktigt blod på och…
I: Ja…
Barn 1: ...och då kunde man liksom ta på sig sina handskar.
Respondenten nämnde specifikt att leken var extra rolig för att “man kunde tro att det var riktigt blod”, vilket vi ser som ett uttryck för hur barnet uppfattar pedagogens sätt att väva in verklighetstrogna inslag i leken. Denna typ av lekresponsiv undervisning kan alltså i detta fall ha förstärkt barnets positiva upplevelse av pedagogens delaktighet i leken. När vi jämfört det vi sett under observationen med barnens intervjusvar, så har vi även uppfattat det som att barnen har tidigare erfarenheter och en förförståelse för pedagogens deltagande i leken. Detta visade sig i observationen när barnen före lekens början talade om att de lekt med pedagogen vid tidigare tillfällen. I intervjun kan man även förstå detta genom nedanstående exempel;
Citat 3:
I: Är det nån gång när ni leker tillsammans med en fröken, som det inte är roligt att de är med i leken?
Barn 1: Det har aldrig varit så.
I: Det är alltid roligt när en vuxen är med och leker? Ja, [barn 1] nickar.
I: Brukar vuxna vara med er och leka?
Barn 1: Ja!
Barn 1: [Pedagogens namn] gör alltid det.
Bananen - Bockarna Bruse
På Bananens förskola har vi kunnat se att pedagogen använde sig av direkt & indirekt deltagande i en sociodramatisk lek. Här förbereddes också miljö och material, i likhet med det pedagogen gjorde på Aprikosen. Denna lek hade två olika skeenden, där pedagogen i båda fall aktivt delade ut repliker och regisserade barnens handlingar i leken utifrån sagans narrativ. Tidigare nämndes hur pedagogen väglett och stöttat barnen i leken genom att ställa frågor som; “Vad vill du vara, Vem går först, Vad sa bocken då?”. Hen hjälpte också barnen med sina repliker när de blev osäkra på vad i sagan som kom härnäst, vilket visade sig genom att barnen exempelvis sa; “Nu kommer jag inte ihåg…”. Samtidigt som pedagogen stöttat barnen i leken har denne deltagit genom olika roller, såsom bock och troll. Detta gjordes genom rollgestaltning. I bakgrunden redogjorde vi för definitionen av direkt och indirekt
24 deltagande samt att detta är kopplat till den sociodramatiska leken. Utifrån denna definition har vi kunnat konstatera att pedagogen i denna observation använt sig av direkt deltagande, eftersom hon Det förekom även indirekt deltagande, då pedagogen gav förslag och erbjöd valmöjligheter som förde lekens handling framåt. Ett konkret exempel på detta är bland annat när rollen som sten konstruerades för den som behövde ta stöd från pedagogen och som gärna deltog, men utan att behöva memorera repliker.
Från intervjun på Bananens förskola har vi valt att lyfta tre citat som vi kunnat relatera till de strategier vi kategoriserat i observationen.
Citat 1:
“B2: Jag tycker bara om att fröken ska vara med.”
Citat 2:
“I: Brukar fröknar vara med er och leka? När ni leker?
B2: Några gånger.
I: Några gånger, mmm.. brukar ni vara inne eller ute då, när de är med er och leker?
B1: Inne och ute, inne och ute!
I: Inne och ute, ja. Brukar alla fröknarna vara med er och leka?
B2: Men inne är det inte så många gånger, men ute är det många gånger.”
Även på Bananens förskola uttryckte barnen att pedagogens deltagande var något de upplevde som positivt. Exempelvis uttrycker Barn 2 att denne “tycker bara om att fröken ska vara med”. Detta är möjligt att analysera i anslutning till svaret som indikerar att barnen upplever att de vuxna är med och leker på förskolan. Vi tolkar det som att barnen har erfarenhet av pedagoger som leker, vilket vi här analyserar som en möjlig grund för att pedagogens närvaro blir önskvärd i leken.
Citat 3:
B2: “Jag tycker om när [pedagogen] är lilla bocken och stora och mellan!”
Det är möjligt att tolka detta svar som att Barn 2 uttrycker att pedagogens deltagande via roll är något positivt, oavsett vilken roll i leken som antas. Detta sista citat kan därför betyda att pedagogens rollgestaltning även här haft positiv inverkan på barnets upplevelse av pedagogens delaktighet i rolleken.
Citronen - Familjeleken
I Citronens familjelek kunde vi urskilja kategorierna lekresponsiv undervisning och indirekt deltagande.
Här antog pedagogen rollen som mamma och gestaltade den genom att improvisera repliker utifrån en mer auktoritär rollgestaltning och genom att sjunga vaggvisor för barnen. Även här har vi definierat leken som sociodramatisk, eftersom både pedagoger och barn gestaltat tydliga roller i leken. Pedagogen lyfte även in barnens närmiljö i dialog med barnen på ett sätt som vi relaterar till definitionen av lekresponsiv undervisning, eftersom fantasi och verklighet blandades upp i leken. Här lyfte pedagogen in begrepp som “kommunen”, samt benämnde närliggande områden och bagerier, hela tiden i sin rollkaraktär som mamma och granne. Vidare föreslog pedagogen på Citronens förskola exempelvis att
25 barnen kunde “använda de där telefonerna” för att ringa till grannen. Denna uppmaning skulle kunna förstås som ett försök till att inkludera alla barn i den sociala rolleken. Genom att indirekt vägleda leken på detta sätt kunde pedagogen föra lekens handling i en ny riktning.
I intervjun på citronens förskola framkom två citat vi valt att analysera i relation till pedagogens deltagande, samt som vi även inkluderat i diskussionen.
Citat 1:
“I: När var det extra kul när ni lekte med [pedagogen]?
B2: På kvällen
I: När det var kväll? Vad var det som var roligt då?
B2: Ehm, att... eh... [pedagogen] var så rolig när vi skulle gå och lägga oss.”
Utifrån den leksituation som observerades i samband med denna intervju är det möjligt att dra paralleller till hur pedagogen agerade när de i leken skulle gå och lägga sig. Hen sjöng vaggvisor och nattade alla barn utan att bryta karaktär. Vi anser det därför möjligt att även i detta fall relatera svaret från respondenten till den aktiva rollgestaltningen och att detta i sin tur var en betydande faktor för att leken upplevdes som “bra” och “rolig”.
Citat 2:
“I: Vad var det som kändes extra roligt att en fröken var med er och lekte?
Barn 2: Ehm... att den kan hitta på så många roliga saker. “
Även här tycker vi oss se ett samband mellan respondentens svar och de observationer som gjordes vid tillfället. Ett konkret exempel på detta var när pedagogen gav förslaget att ringa och bjuda in grannen på fika. Vi menar att pedagogens undervisningsstrategi, den indirekta vägledningen, i denna situation påverkade lekens utgång och flöde och att detta i sin tur skulle kunna medföra att barnet uppfattat pedagogens deltagande som extra roligt.
Druvan - Glassleken
På Druvans förskola kunde vi kategorisera pedagogens undervisningsstrategi som guidning. Här deltog pedagogen i leken genom att rulla snöbollar och benämna dessa som glassar. Genom att presentera ett lekmaterial på detta sätt anser vi att pedagogen använt sig av det vi tidigare definierat som guidning för att få i gång leken. Utifrån vår förförståelse för roller och karaktärer inom sociodramatisk lek har vi kunnat konstatera att pedagogen på Druvans förskola inte arbetade med rollgestaltning, eftersom hen aldrig antog någon tydlig karaktär i leken. Pedagogens deltagande innefattade att krama snö, benämna begrepp som stor och liten, kommentera lekens handling, samt reglera barnens handlingar genom att tillrättavisa barnen när de kastade snö. Eftersom pedagogen inte gestaltade sin roll som glasstillverkare med verktyg såsom röstförändring, kroppsspråk eller anpassat vokabulär så anser vi att hen deltog i leken som glasstillverkare, men i egenskap av sig själv. Detta ligger till grund för att vi inte kunnat klassa leken som sociodramatisk, då pedagogen inte gick in i roll i leken. Detta är också anledningen till att vi anser att pedagogens deltagande räknas som guidning och inte indirekt deltagande, eftersom det indirekta deltagandet som undervisningsstrategi också innefattar att pedagogen erbjuder
26 handlingsutrymme i leken genom rollgestaltning. Eftersom vi inte kunnat kategorisera Druvans lek som sociodramatisk har vi valt att benämna denna som generell lek.
I intervjun med barnen på Druvans förskola har vi lyft fram tre citat som vi kopplat till pedagogens deltagande i leken.
Citat 1:
I: I leken som ni lekte nu… berätta för mig hur det kändes att en fröken var med och lekte.
B1: Det kändes bra.
B2: Mmmm, braaaa.
I: Det kändes bra? Vad var det fröken gjorde som gjorde att det kändes bra?
B1: Eeehm, att göra glassar.
I: Att göra glassar? Just det.
B3: Men min glass går sönder
I: Vad var det som var bra med att göra glassar med fröken då? Gjorde hen något speciellt så det kändes bra?
B2: Bra för hon [ohörbart]
I: Vad sa du – gav hon er glassar?
B2: Mmmm
Detta tolkar vi som ett uttryck för att de uppfattat pedagogens delaktighet i leken som positiv. Däremot går det att utröna i svaret att det inte finns en tydlig koppling till pedagogens undervisningsstrategi, utan att det här snarare rör sig om pedagogens delaktighet per se. Respondent nummer 2 (B2) uttrycker att det kändes bra när pedagogen gav barnen glassar. Detta innebar också att leken fortgick, vilket i sin tur skulle kunna ligga till grund för att respondenten uppfattade detta som något positivt.
Citat 2:
“I: Känner du någon gång att du vill leka själv? Med bara barn?
B1: Mmmm
I: Vad kan det vara för lek då?
B1: Eeeeh… Elsa & Anna.
I: Elsa & Anna? Aah. Varför vill du leka… vänta, vet ni vad, nu ska vi lyssna på [barn 1]. Varför vill du leka med bara barn då?
B1: För att det är kul!
I: Varför tycker du inte att fröknarna ska vara med då?
B1: Därför att det känns kult att leka med och att de inte ska komma in och störa.”
Citatet ovan kan vara ett uttryck för att barn stundvis upplever att pedagoger som kommer in i barns sociodramatiska lek stör, snarare än utvecklar och för leken framåt. Detta har vi analyserat på två olika sätt. I den första analysen menar vi att det finns en möjlighet att barnen upplever att pedagogerna inte
27 på samma sätt kan delta i deras lekvärld, då Elsa & Anna- leken bygger på ett narrativ som pedagogerna kanske inte är bekanta med. Detta kan vi dock inte säkerställa då vi inte deltagit eller observerat leken i fråga. I den andra analysen vi gjort av detta citat finns en möjlighet att pedagogerna på Druvans förskola inte har för vana att delta i barns sociodramatisk lek. Här vill vi även lyfta in det faktum att barnet som inte ville att pedagogen skulle delta i Elsa & Anna-leken var samma barn som drog sig undan i glassleken vi observerade. Vidare vill vi ansluta denna analys med ytterligare ett citat;
Citat 3:
“I: Får fröknarna vara med och leka med barbie på förskolan?
B2: Jaa-aa!
I: Får de det?
B2: Men de är inte.”
Barn 2 uttrycker att denne tycker om att leka med barbie. På frågan om pedagogerna får vara med och leka svarar barnet att de får, men att de inte är det. Detta svar i relation till den analys vi gjorde med möjligheten att pedagogerna inte deltar i den sociodramatiska leken förstärker vår bild av att barnen är ovana vid pedagogernas deltagande i rollek, vilket i sin tur också skulle kunna påverka hur barnen upplever pedagogens delaktighet i både den Elsa & Anna-lek B1 hänvisar till, såväl som den glasslek vi observerat vid studietillfället.
Enbäret - Knäcka snöbollar
I denna observation har vi kunnat kategorisera pedagogens deltagande som passiv & aktiv närvaro. I början av denna leksituation avvaktade pedagogen och inväntade en inbjudan från barnen. Genom att först observera barnens lek, för att sedan gå in i leken via en inbjudan, stöttar pedagogen barnens lek genom sin passiva respektive aktiva närvaro. När pedagogen deltog aktivt i leken var detta i tydlig funktion som domare, dock utan att förändra sitt sätt att prata och röra sig och utan att förändra sin vokabulär. Vi menar därför att pedagogens deltagande inte kan räknas som rollgestaltning. Däremot tar sig pedagogen an rollen som domare i egenskap av sig själv som undervisare, där fokuset i denna roll handlar om att lyfta fram matematiken i leken genom att benämna siffror. Mot bakgrund av att det inte sker någon rollgestaltning har vi inte kunnat definiera leken som sociodramatisk och kallar den, i likhet med Druvans lek, för generell lek.
Utifrån intervjusvaren vi fick från barnen på Enbärets förskola har vi valt att lyfta tre citat som utmärkt sig rörande pedagogens deltagande i leken.
Citat 1:
“I: Berätta hur det kändes att en fröken var med och lekte!
B1: Det var väldigt bra!
I: Det var väldigt bra? Vad härligt! Vad var det hon gjorde som gjorde att det kändes bra?
B2: Hmmm… jag kastade snö på marken. Jag fick det!
B1: Jag med!!
B2: och jag fick KROSSA snö då!!”
28 I likhet med barnen från övriga förskolor, så uttrycker även barnen på Enbäret sig positiva till pedagogens deltagande. Det vi däremot kunnat analysera som anmärkningsvärt i denna konversation handlar om att Barn 2 uttrycker en glädje över att få tillåtelse att kasta snö på marken, för att sedan krossa den. Detta svar går inte att tydligt koppla till pedagogens undervisningsstrategi, vilken vi här kunnat klassa som närvaro, utan kan snarare tolkas som ett uttryck för att respondenten upplevde att pedagogen agerade på ett tillåtande sätt som förde leken vidare.
Citat 2:
“B2: Ja, förra gången när jag var här, då var du inte här och då, och då [pedagog på förskolan]… ville inte… hen kunde inte leka med oss då.
I: Brukar [pedagog på förskolan] leka med er?
B2: Njaaa…
B1: Väldigt… näe?
I: Nej? Okej. Skulle ni vilja att [pedagog på förskolan] lekte med er?
B2: Mmm B1: Mmm
I: Okej. Är det mest barn som leker eller leker vuxna också?
B2: Bara barn kan leka.”
Detta svar kan, i likhet med intervjusvaret på Druvans förskola gällande barbies, tolkas som att barnen på Enbärets förskola är ovana vid att pedagogerna deltar i barnens rollek. Både Barn 1 och Barn 2 uttrycker här att de gärna vill att en pedagog ska delta i leken, men att denne inte brukar göra det. De specificerar även att bara barn kan leka, vilket också är ett möjligt uttryck för att de är ovana vid att pedagogerna deltar i rolleken. I följande konversation fortsatte vi att tala med barnen om vuxnas deltagande i leken på förskolan. Här kan vi uppfatta en tydlig vilja och lust att leka tillsammans med de vuxna, men att de refererar till en lek som skedde för länge sedan. Detta stärker vår tolkning av att barnen kan vara ovana vid att leka tillsammans med pedagogerna på förskolan.
Citat 3:
“I: Är det bara barn som kan leka?
B2: Ja…
B1: och sen… det var länge sen när vi fångade alla fröknar.
I: Fångade ni alla fröknar?
B1: Ja, med rockringar.
I: Nähe? Vad hände då?
B1: Det var superkul!
I: Ja, det låter superkul. Vad gjorde fröknarna då? När ni fångade dem?
B1: De försökte smita!
29 I: Nähe?!
B2: De försökte smita [skratt] men vi fångade dem B1: Alla barn fångade alla, alla fröknar!
I: [skratt] och då försökte fröknarna smita? Det låter som en jätterolig lek.
B2: [Barn 1], ska vi leka den sen igen?”
Fikonet - Flygplansleken
I leken på fikonet har vi kunnat kategorisera pedagogens undervisningsstrategier som lekresponsiv undervisning och indirekt deltagande. När pedagogen på Fikonet deltog i leken som passagerare gick hen in i rollgestaltning, där denne ändrade kroppsspråk och röst. När pedagogen således gick in i roll och framförde repliker som gav narrativets utveckling olika möjligheter menar vi att denne använde sig av det vi kategoriserat som det indirekta deltagandet i leken. Exempelvis kunde detta röra sig om att pedagogen frågade en annan passagerare på planet var de skulle åka och föreslog att piloten skulle köra fortare för att pedagogen så gärna vill bada. Hen föreslog även att ett av barnen som agerade passagerare skulle “checka in sitt handbagage där borta”, vilket också är ett exempel på indirekt deltagande som förde leken framåt. Att lyfta in begreppet handbagage och benämna att det ska checkas in anser vi också vara ett uttryck för lekresponsiv undervisning. Mot bakgrund av detta har vi kunnat identifiera Fikonets lek som sociodramatisk.
Utifrån intervjusvaren från barnen på Fikonets förskola, så har vi valt att lyfta fram två citat som belyser barns perspektiv på pedagogers deltagande i flygplansleken.
Citat 1:
“I: Nu när ni lekte flygplan här ute – hur kändes det då att det var massa fröknar med och lekte?
B1: Lite konstigt.
I: Vad var det som gjorde att det kändes konstigt att fröknar var med och lekte?
I: Vad var det som gjorde att det kändes konstigt att fröknar var med och lekte?