Efter att ha undersökt skriftliga och arkeologiska källor från Niya, dyker frågan upp: Vilken status hade egentligen kvinnan i Niya? Vid första anblicken verkar kvinnans sociala status relativt hög, medan hennes religiösa status förefaller vara raka motsatsen - eller knappt synbar alls! Kharosthi-dokumenten avslöjar en hel del om kvinnans sociala status och den hierarkiska samhällsordning som präglade kungariket Kroraina. Däremot avslöjas tämligen lite om kvinnans status i religionen, vilket gör det hela svårare att undersöka. Det skriftliga materialet tyder på ett exkluderande av kvinnan i religionen. Kvinnan nämns inte alls i buddhistiska sammanhang, förutom när hon är förövare och angriper en munk. Andra Kharosthi-dokument vittnar om rester av gammal förhistorisk religion med inslag av häxeri. De s.k. häx-kvinnorna är på väg att utrotas. Men, spåren av häxorna lyckas inte försvinna. De finns kvar i dokumenten. Utan dem hade kvinnan varit totalt osynlig i religionen. Däremot framkommer ytterst lite i övrigt om den förhistoriska religionen, och desto mer om buddhistiska munkar, klosterregler och ceremonier mm. Kvinnan är osynlig, medan mannen är påtagligt synlig och aktiv i buddhismen, enligt den skriftliga primärkällan. Vad tyder det på?
Naturligtvis kan det bero på att kvinnan skötte sig så exemplariskt, att hon inte behöver nämnas alls i religiösa sammanhang, eftersom Kharosthi-dokumenten mestadels handlar om tvister och olösta konflikter. Även om det vore smickrande att tro det som kvinna, är det föga troligt. Munkarna har diverse regler med straffskalor för allt från slagsmål till utebliven tjänstgöring. Och dispyter avhandlas om utlåningsverksamhet och affärstransaktioner, där munkar är inblandade. Det är mänskligt att fela ibland. Liknande regler eller konflikter borde därför ha funnits dokumenterade även för kvinnan - om hon hade haft en framstående position. Men, varken nunnor, fina titlar eller klostergemenskap nämns för kvinnan i Niya. Inte en enda buddhistisk kvinna förekommer i Kharosthi-dokumenten. Ändå är det svårt att föreställa sig ett buddhistiskt samhälle utan aktivt kvinnligt deltagande. Det finns säkert där någonstans, men var? Kvinnans osynliggörande i religionen kan, anser jag, bero på en medveten taktik att exkludera kvinnan från religiösa sammanhang. Som en slags social manipulation eller härskarteknik, där mannens ställning i religionen blir förstärkt, medan kvinnans ställning försvagas. Genom att undvika kvinnans namn överhuvudtaget i buddhistiska sammanhang, förminskas hennes religiösa betydelse och hennes tidigare status degraderas. Det finns nu ytterst lite plats kvar för kvinnan i religionen. För när hon fortsätter sitt religiösa utövande som magiker eller häxa, så döms hon till döden. Hur kvinnan än gör, så blir det fel!
Den enda skriftliga rest som finns kvar från kvinnans forna glansdagar i religionen är från Kharosti-dokumentens avsnitt om häxor. Och vid första påseendet säger inte texterna mer än att dessa häx-kvinnor fruktades, och att häxeri var belagt med dödsstraff. Och det är inte belägg nog för att kunna fastställa kvinnans religiösa status. Samtidigt kan arkeologiska rester från Lop Nur vid Tarimbäckenet bestyrka att det förekom kvinnliga magiker i landets norra del, liksom sekundära källor berättar om förekomsten av häxor och schamankvinnor i Niyas närområde, Kina. Trumpinnar, häxhattar, djurskelett och efedrakvistar är några av gravföremålen som kopplas samman med magiker och schamaner vid religiösa riter eller magiska kulthandlingar, eftersom häxan och schamankvinnan ansågs ha magiska krafter och kontakter med andevärlden. Men, mycket av de 4000-2400 år gamla gravfynden är från en annan del av landet, och från en annan tid när kringvandrande nomader rörde sig fritt i Xinjiang-regionen. Det är inte säkert att kvinnan hade samma status i Niya, eller att det ens bodde människor i dess närområde då. Vad
44 talar för ett samband? Samtidigt kan det fastställas att staden existerade åtminstone ett par århundraden innan buddhismen etablerades, enligt kinesiska primärkällor. Rent språkligt tycks det finnas band mellan södra och norra delen av landet, genom Niyas talspråk, tokhariska. Det talades norr om Taklamakanöknen, nära fyndplatserna. Det visar på kontakter och rörlighet mellan invånarna. Begravningsriterna påminner också starkt om varandra, liksom gravföremålen. Därför vore det inte konstigt om invånarna spred trosföreställningar, religiösa riter och kulthandlingar mellan Niya och Lop Nur, menar jag. Likheter uppvisas även med den kinesiska kvinnans höga religiösa status som häxa, schaman eller magiker. Även om skrifter och föremål inte anger hur länge den förhistoriska religionen hade funnits i Niya, så bestyrker de ändå förekomsten av den gamla religionen, liksom av häxor. Och vid närmare påseende och djupare efterforskning avslöjar texterna alltså mycket mer, än vid första anblicken, om kvinnans tidigare höga religiösa status i Niya - som häxa!
När nya religioner med mer patriarkala strukturer är på frammarsch, förändras kvinnans status i Kroraina, precis som i Kina. Ändå vittnar det religiöst blandade landskapet i regionen om en stor tolerans för olika religioner, hos både invånare och regenter. Den ursprungliga religionen borde ju därför kunna leva vidare. Folket i Niya fortsätter dessutom med sina gamla riter, seder och bruk, som t. ex offrandet av djur till lokala gudar. I Kina misslyckas buddhismen med att utrota riten med djuroffer, trots förbud. Det tyder på att folkets andliga behov av nya religioner inte helt har ändrats. Men, medan riten med djuroffer får fortgå, bekämpas häxeriet desto hårdare. Varför? Svaret, anser jag, ligger i att vissa delar av den förhistoriska religionen ansågs mer hotfulla än andra. Där kvinnan har en framträdande roll och högre status tycks utrensningen gå hårdast fram. Det måste inte bara förbjudas, utan också bekämpas med alla tillgängliga medel, dvs. dödsstraff. I grunden kan kvinnodominansen i gudinnedyrkan, häxeri och schamanism ha upplevts som skrämmande och exkluderande av mannen, anser jag. Kvinnor i dessa positioner utövade magi, och ibland vände schamankvinnan och häxan sina magiska krafter mot sin egen omgivning. Det är klart att hon blev fruktad! Kvinnan tilldelas därför en ny religiös roll och status; att upprätthålla den himmelska och sociala ordningen genom att vara en god hustru och föda barn. Ju fler söner, desto högre status.
Frågan är om kvinnans status i Niya degraderas och konstrueras på liknande sätt som i Kina. I Niya är buddhismen den främsta religionen under synkretistisk tid, och inte konfucianismen som i Kina. Och buddhismen förefaller ha en mer andlig framtoning och mer jämlik syn, i jämförelse med konfucianismens strikta hierarkiska familjeordning och moraliska lära. Den buddhistiska kvinnan erbjöds en friare ställning och alternativ livsstil till det traditionella familjelivet; att i stället bli nunna och leva i kloster - fast inte i Niya! Betoningen på det inre andliga välbefinnandet borde ändå innebära en högre religiös status för kvinnan. Samtidigt tycks kvinnan under buddhistisk tid vara utestängd från den religiösa sfären i Niya. Häxornas magiska utövande påverkade inte bara det religiösa livet, utan också det sociala. Förbudet mot häxor resulterar i att kvinnan exkluderas helt från den offentliga sfären, eftersom det inte finns någon annan alternativ roll för henne där. Vissa tidiga buddhistiska traditioner ifrågasätter dessutom om kvinnan kan uppnå nirvana eller bli en bodhisattva. Så helt jämlik tycks alltså inte buddhismen vara vid denna tid. Mycket tyder på att buddhismen bidrar till att konstruera kvinnans roll, identitet och status som hustru och moder - både religiöst och socialt. Det sanktioneras och legitimeras dessutom av de skriftliga dokumenten, anser jag.
Kharosthi-dokumenten osynliggör inte kvinnans status i samhället, på samma sätt som i religionen. Hur kommer det sig? Det kan ju bero på att kvinnan själv är inblandad och delaktig i fler vardagskonflikter, dispyter och tvister som dokumenten tvingas styra upp. Min tolkning är dock att det snarare beror på att mannens egendom, kvinnan, måste regleras genom diverse avtal och kontrakt. På det sättet ger kvinnan upphov till fler tvister, juridiska ärenden och fastställande av status. Dokumenten vittnar om att sociala, kulturella och historiska faktorer,
45 där även juridik och ekonomi ingår, bidrar till konstruktionen av kvinnans roll, identitet och status som främst hustru och moder. Och där är mannens tolkning av samhällsordningen normerande. Dokumenten ger en bild av ett klassamhälle med en hierarkisk ordning i Niya. Där har den fria kvinnan visserligen en relativt hög status i jämförelse med slavinnan. Men, även fria kvinnor har en inbördes rangordning, beroende på bl. a familjens status eller om brudgåvan har erlagts eller inte. Och enligt dokumenten är det viktigt att behålla kontroll över kvinnans juridiska och ekonomiska rättigheter, liksom över hennes möjlighet att leva ett självständigt liv utan man och barn. Lagar, regler och förordningar, liksom kontrakt och avtal, påverkar och styr kvinnans liv i hög grad. Även om kvinnan har både arvsrätt, äganderätt, och juridisk rätt att vittna, starta en juridisk process eller avgöra adoptionsärenden, så regleras dessa lagar och förordningar ändock av män. Genom att kvinnan betraktas som mannens egendom och kunde behandlas som en handelsvara, blev kvinnans rättigheter starkt begränsade.
På vilket sätt medverkar kvinnan själv till att hennes identitet, roll och status blir socialt konstruerad? Eller är hon endast en oskyldig bricka i mannens spel om makt, hierarkier, status och allianser? Självklart finns det ett socialt samspel mellan man och kvinna i Niya, där man gemensamt bygger upp kvinnans status och håller den tolkningen för sann. Giftermål, med eller utan brudgåva, var ett sätt att skapa allianser där släkterna och ägorna knöts samman. Kvinnan blev då både en del av männens affärsuppgörelse och ett kitt som fogade samman ordningen i samhället. Men, den kulturella sedvänjan med brudgåva innebär att man sätter ett marknadsvärde på kvinnan. Det bidrar till en krass människosyn och människohandel, där vissa kvinnor anses mindre värdefulla och därför skänks bort. Andra kvinnor är mer värdefulla, får hög status och en juridisk trygghet genom brudgåvan. Sedvänjan med brudgåva förefaller ha varit väl etablerad under synkretistisk tid, liksom illegitima respektive legitima hustrur, både i Kina och Kroraina. Slaveriet är en annan cynisk marknad för människohandel. Liksom adoption av barn. Där medverkar kvinnan självt aktivt till genomförandet av transaktionerna och att kvinnan värderas på marknaden. Samtidigt kan kvinnan bidra till att trygga familjens ekonomi. Ger då Kharosthi-dokumenten en rättvis bild av kvinnan och hennes sociala status? Det handlar ju främst om tvister och avtal, där inte alltid kvinnan själv är aktör. Ger inte det en missvisande bild? Samtidigt som objektiviteten starkt måste ifrågasättas, eftersom kvinnans liv inte dokumenteras av henne själv utan av mannen, så vittnar texterna även om kvinnor som är handlingskraftiga, känner till sina rättigheter, gör affärer, förfogar över egendom mm. Det tyder på en mer nyanserad bild av kvinnan, som ger henne en relativt hög status. Fast full jämlikhet får kvinnan aldrig med mannen, vilket gör bilden ambivalent. Kharosthi-dokumenten återger visserligen kvinnans berättelse sett ur manligt perspektiv, och det skapar svårigheter att göra en helt rättvis och objektiv kartläggning av kvinnans status. Men, det är ändå en fantastisk primärkälla, som ger en unik inblick i kvinnans vardagsliv - trots att den skrevs ned av män. Den nya tiden och religionen möter den gamla, under synkretistisk tid. Och när de patriarkala religionerna och Kharosthi-dokumenten eftersträvar en ny ordning, så förpassas kvinnan till hemmets sfär. I en jämförelse mellan skrifter och föremål växer det fram en komplicerad och dubbelbottnad bild av kvinnans status. Socialt får vissa kvinnor en relativt hög status, medan andra behandlas som en ren handelsvara. Ingen av de nya religionerna låter kvinnan inta en central ställning. Kvinnans uppgift är att reproducera sig, utifrån en manlig normbild. För den som ändå försöker återta sina magiska kontakter väntar dödsstraff. Utrensningen har påbörjats!
46