Förutom buddhistisk och förhistorisk religion tyder arkeologiska föremål på att även hellenistisk religion och grekisk mytologi förekom i Niya under synkretistisk tid.159. Jag vill undersöka vilken betydelse de olika religionerna kan ha haft för kvinnans religiösa status i Niya och vad arkeologiskt material vittnar om, samt titta närmare på kvinnosynen i religionerna. Då det finns ytterst lite skriftligt material i detta ämne för specifikt Kroraina, väljer jag att undersöka även Kinas samtida religioner och deras kvinnosyn. Undersökningen av kinesiska religioner är relevant, anser jag, då Kroraina var en kinesisk lydstat och inflytandet från Kina måste varit kännbart på många sätt i Niya – även religiöst.
4.1. Förhistorisk religion och kinesisk folkreligion
Redan på 4000-talet f.v.t. existerade ett slags nätverk i Asien, där kultur, språk och religion mm. spreds mellan olika folkslag som vandrade fritt mellan områdena. Kinesiskt sidentyg från 1000-talet f.v.t. har hittats ända borta i Egypten, och vägen förbi Taklamakanöknen var öppen långt före Han-dynastin på 200-talet f.v.t.160 Anledningen till att man i så hög grad accepterade nya religiösa strömningar i området kunde vara många. Regenterna i de små kungarikena runt Taklamakanöknen kunde naturligtvis anse att en ny religion var av intresse för sitt eget och folkets andliga välmående. Men, det kunde också vara av strategiska skäl; för landets kulturella utveckling och framtida handelskontakter.161 I kinesiska historiska dokument från Han-dynastin kartläggs Kroraina av Kina och länderna skapar relationer med varandra.De tidiga kontakterna mellan länderna kan ju mycket väl ha påverkat det religiösa landskapet i Niya innan buddhismen gjorde entré, menar jag. Arkeologiska föremål visar inte bara att kinesisk militär var stationerad i landet, utan att man även hade ett kulturellt utbyte med varandra. Bland föremålen återfinns såväl kinesiska militära dokument som utsirade drakhuvuden i trä och broderade drakar med tydligt kinesiskt ursprung.162 Och just draken förekommer i kinesisk mytologi där t. ex drakkvinnor dyker upp bland olika gudinnor, vilket hade sina rötter i den gamla kinesiska folkreligionen.163 För att kunna besvara frågan om hur Niyas förhistoriska religion kan ha sett ut, kompletteras studien här med material om folkreligionen i Kina. Innan Kina enades under Ch´in-dynastin dominerades kinesisk religion av den gamla folkreligionen. Enligt Encyclopedia of Religion innefattar kinesisk folkreligion bl. a schamanism, mytologi med gudaväsen, demoner, offerkult och förfädersdyrkan. Man vördade sina avlidna förfäder som man offrade djur och spannmål till. Schamanerna kunde kommunicera med både förfäderna, gudarna och andarna, samt bedriva exorcism. Senare under Han-dynastin blev buddhismen, daosimen och konfucianismen de tre stora och etablerade religionerna i Kina. Dessa försökte få bort kulten med offer till förfäderna, men misslyckades.164
Folkreligionen innefattades också av mytologi med gudinnedyrkan, där det kinesiska landskapets mäktiga sceneri med floder, berg och himlens skyar kunde påverka folkets liv, 159 Hansen, The Silk Road: A New History with Documents, s. 65
160 Foltz, Religions of the Silk Road: Premodern Patterns of Globalization, s. 2 ff.
161 Foltz, Religions of the Silk Road: Premodern Patterns of Globalization, s. 48 f
162 Hansen, The Silk Road: A New History with Documents, s. 54-59
163 Thorborg, Kvinnor i Kina: Pirater, järnflickor och finanslejon, s. 20
164 Goossaert, Vincent, s. 1613 ff., ”Chinese Religion: Popular Religion”, i; Encyclopedia of Religion, vol. 3, 2 nd ed., Jones (ed.)
35 trodde man. Det uppstod en tro på bl. a flod- och regngudinnor, förutom drakkvinnorna. Långt tillbaka kan t.o.m. en modergudinnekult ha funnits i Kina, med tron på en gudinna som beskyddade kvinnan. När konfucianismen sedan uppstod som lära, filosofi och religion under 500-talet f.v.t. förmedlades ett mer patriarkalt system i Kina, med tydlig social hierarki och starka familjevärderingar. Det ändrade synen på gudinnekulten och gudinnans roll förändrades. Daoismen, som förespråkar ett mer jämlikt och balanserat förhållande mellan man och kvinna, kan däremot ha fångat upp något av modergudinnekultens positiva syn på kvinnan, kvinnokroppen och sexualiteten, menar professor Thorborg.165 Det kanske förklarar en del av daoismens fortsatta popularitet – hos halva delen av befolkningen, i alla fall.
Det är oklart om modergudinnekult har funnits i Kroraina. Men, arkeologiska fynd från Lop Nur, i norra Kroraina, skulle kunna peka i den riktningen, anser jag. År 1934 upptäckte den svenske arkeologen Folke Bergman inte bara välbevarade mumier, utan också tre höga träfigurer på begravningsplatsen. Två av dem föreställde troligen kvinnor (bilaga 6). I Loulan hittade Stein mindre kvinnofigurer i trä och sten. Alla dessa kvinnofigurer kunde symbolisera gudar, ansåg Bergman.166 Föremålen hittades i samma region, Tarimbäckenet, där man i modern tid har upptäckt ytterligare fynd av kvinnliga mumier från ca. 2000-400-talet f.v.t. De äldsta mumierna är troligen nomader av indoeuropeiskt ursprung eller kaukasier, med rött eller brunt hår. Flera mumier är påklädda och har föremål med sig i kistorna; en säck med spannmål, en skål, textilier mm. Olika gravfynd och avsaknaden av t. ex vapen tyder på att man levde i ett fredligt och jämlikt samhälle, anser professor Victor H. Mair. En kvinna hade en hög konformad svart hatt, liknande vår tids häxhattar vid Halloween. Och ytterligare kvinnomumier med hattar har återfunnits, fast med fjädrar. Den höga hatten tyder på inflytande från gammal iransk tradition med magiker och präster, enligt Mair.167 Min slutsats är att alla dessa fynd indikerar att kvinnan i Kroraina kan ha haft en relativt hög status som magiker i religionen under förhistorisk tid, och att kvinnofigurerna kan härstamma från en gudinnekult.
Kharosthi-dokumenten berättar om resterna av en tidigare existerande förhistorisk religion. Kameler fördes fram till offerhögtiden och kor offrades vid bron till guden Bhatros ära, som inte alltid tycktes vara nöjd med offergåvan.168 Dessa riter med djuroffer tycks vara mer accepterade än häxeri, som var ett brott och belagt med dödsstraff. Allt detta tyder på att invånarna inte hade släppt greppet om sin gamla religion sedan förhistorisk tid. Ändå håller vissa sedvänjor på att rensas ut, dvs. sedvänjan där kvinnan tidigare hade haft en hög status. Gamla gudar och blodiga djuroffer får däremot vara kvar i de religiösa ceremonierna, trots buddhismens etablering. Kvinnan är därmed på väg bort från den religiösa sfären i Niya.
4.2. Konfucianism och daoism
Konfucianismen trängde undan folkreligionen i Kina och gav den en alltmer undanskymd plats efter Ch´in-dynastin. Daoismen kan däremot redan på 300-talet f.v.t. ha övertagit det kvinnliga symbolspråket från gudinnekulten, där kvinnans kropp, sexualitet och fertilitet hyllades. Kvinnans funktion som medium, exorcist eller prästinna levde också kvar bland daoistiska nunnor. Konfucianismens grundare Mäster Kong, även kallad Konfucius, fokuserade mer på idéer som skulle ena det politiskt splittrade Kina. Hans lära byggde bl. a på den redan etablerade kinesiska filosofin om balans och harmoni, som han vidareutvecklade till ett hierarkiskt system 165 Thorborg, Kvinnor i Kina: Pirater, järnflickor och finanslejon, s. 20 ff.
166 Bergman, Folke, Archaeological researches in Sinkiang, Stockholm, Bokförlags Aktiebolaget Thule, vol. VII, 1939, s. 61, 67 f.
167 Mair, Victor H., ”Mummies of the Tarim Basin”, Archaeology, vol. 48, No. 2, Mars-april (1995), s. 28-35
36 för familjen och samhället. I konfucianismen var mannen överordnad kvinnan, eftersom kvinnan annars kunde förleda mannen. Risken att mannen leddes in på fel vägar i livet, ansågs tydligen större än för kvinnan, påpekar Thorborg.169
Den kluvna inställningen mot kvinnan i Kina har sin bakgrund i texter, riter och sedvänjor i just den patriarkala konfucianismen, där moraliska värderingar styrde samhället. Ändå fanns en liknande inställning gentemot kvinnan redan ett par hundra år före Konfucius lära uppstod, menar Stewart McFarlane som är doktor i kinesisk religion. Kvinnan hade visserligen en viktig roll i konfucianismen - som moder till makens söner. Men, det var endast genom barnafödandet som kvinnan fick sin religiösa status, samtidigt som hon betraktades som oren under menstruation och förlossning. Familjestrukturerna återspeglar både den sociala och kosmiska ordningen. Och där spelar termerna yin och yang en viktig roll. De symboliserar de kosmiska urkrafterna i gammal kinesisk filosofi och tradition. Yin står för det mörka, jordiska, passiva och kvinnliga. Medan yang står för det ljusa, himmelska, aktiva och manliga. Det gäller att upprätthålla en balans mellan dessa, i själen och kosmos. Balansen uppstår symboliskt genom föreningen mellan man och kvinna, eller kejsaren och hans hustru. Ändå fanns det en ojämlikhet i detta, då det ansågs att kvinnans mörka tillgångar aldrig tog slut, till skillnad mot mannens ljusare. Likaså var kvinnan mer mottaglig för det ljusa än mannen var mottaglig för det mörka. Den tanken i gammal kinesisk tradition kan förklara mannens syn på kvinnans orenhet, sexualitet och fertilitet, vilket fortlevde när konfucianismen växte fram och etablerades. Den nya religionen, konfucianismen, proklamerade nu att kvinnan var underordnad mannen i allt och måste lyda honom i livets olika skeden, så som folket också måste lyda kejsaren.170 Kvinnans religiösa roll begränsades alltså starkt i Kina, utom i folkreligionen som levde vidare i skymundan. Samtidigt accepterade inte daoismen den patriarkala läran och värderingarna i konfucianismen, vilket skilde dem starkt åt. Enligt professor Ellen Marie Chen är daoismen en religion med kvinnlig filosofi, som har sitt ursprung i det antika Kina. Den går tillbaka till en tid då en matriarkal värdegrund var rådande, och därmed har daoismen äldre rötter. Daoismen betonar också hur yin och yang kompletterar - och inte främst kontrasterar - varandra. En viss kritik finns mot det här feministiska resonemanget, menar McFarlane, pga. att kvinnan ändå fick en socialt och religiöst låg status i Kina, trots influenser från daoismen.171
Professor Li-Hsiang Lisa Rosenlee, feminist och konfucian, hävdar att även om konfucianismen medfört ett förtryck av kvinnor i Kinas historia, så är det fel att bara göra den till syndabock. I stället för att fördöma konfucianismen måste man skilja innehållet i den nutida läran, från förr i tiden när kejsaren legitimerade sin makt genom att utnyttja religiösa idéer. Därför krävs en mer feministisk tolkning av konfucianismen i framtiden, menar Rosenlee. Hon ifrågasätter även om daoismen verkligen är så feministisk som vissa feminister påstår, då de bl. a utgår från att yin och yang är jämlika.172 Oavsett vilket, så behöll folkreligionen och daoismen en del av greppet om folket, fastän konfucianismen förändrade kvinnans religiösa roll och status i Kina. Förhållandet kan ha varit ungefär detsamma i Kroraina, anser jag, där den förhistoriska religionen trängdes undan då buddhismen etablerades. Häxorna förpassades ut i kulisserna, när munkarna gjorde entré. Kvinnans roll i Niya var nu enbart som hustru och moder, liksom i Kina.
169 Thorborg, Kvinnor i Kina: Pirater, järnflickor och finanslejon, s. 22 ff.
170 McFarlane, ”Chinese Religions”, s. 158 ff., 164, i; Women in Religion, Holm & Bowker (ed.)
171 McFarlane, ”Chinese Religions”, s. 165 ff., i; Women in Religion, Holm & Bowker (ed.)
172 Rosenlee, Li-Hsiang Lisa, Confucianism and Women, Albany, State University of New York Press, 2006, s. 15, 149, 159 f.
37 4.3. Hellenism
Vissa oöppnade Kharosthi-dokument hade kvar sigillet av lera, och där fanns intryckta bilder på grekiska gudinnor och gudar, som t. ex Athena och Herakles. Liknande sigill var vanligt förekommande i Gandhara-regionen. Eftersom Niya tog emot immigranter därifrån vittnar dessa sigill om att de tog med sig sin egen religion. Gandharerna, som hade grekiskt påbrå, var starkt influerade av grekisk mytologi och hellenistisk religion. De hade dyrkat dessa gudar och gudinnor sedan Alexander den stores dagar, då hans armé befann sig i regionen. Även andra arkeologiska fynd vittnar om det hellenistiska arvet. På en textil från Niya finns Tyche, städernas och lyckans gudinna. I Khotan har man hittat ett textilt motiv med en grekisk kentaur tillsammans med en krigare. Och i Miran upptäckte Stein rester av en väggmålning runt en buddhistisk stupa, föreställandes bl. a guden Eros, som var målad i typisk romersk stil.173 Olika fynd tyder alltså på att hellenismen existerade i Kroraina. I vilken grad som det påverkade Niyas invånare är oklart, men de arkeologiska föremålen vittnar om att det var ett naturligt inslag i stadslivet, när t.o.m. tillsyningsmannen och kungen använde sig av dessa gudabilder på sigillen. Det är inte heller tydligt hur hellenismen tog sig uttryck religiöst i Kroraina, förutom stupan i Miran. Den visar att buddhismen accepterade hellenistiska inslag i det religiösa utövandet och är ett praktexempel på synkretism i landet. Det kan vara av intresse att undersöka vilken roll som kvinnan hade inom hellenistisk religion, eftersom immigranterna var förtrogna med densamma. De tog uppenbarligen med sig den grekiska mytologin till sitt nya hemland. Hellenistisk religion innefattade religiösa festhögtider och mysteriekult med lokal prägel runt Medelhavsländerna, med dyrkan av olika gudar och gudinnor. Egyptens främsta modergudinna Isis hade en motsvarighet i både Syrien, Rom och Grekland. Den grekiska motsvarigheten till Isis var fruktbarhetsgudinnan Demeter. I den grekiska mytologin förklaras årstidernas växlingar med att Demeters dotter, gudinnan Persefone, rövas bort till underjorden och våldtas av guden Hades. När Demeter sörjer sin dotter vissnar landskapet ned under vintern, och när Persefone kommer på besök till sin mor varje år blommar naturen upp igen. Gudinnekulten kring Demeter och Persefone var en del av de eleusinska mysterierna i Grekland, som dog ut först på 400-talet v.t. och innefattade festligheter och offerriter till gudinnornas ära. Varje vår utfördes mystiska badriter för nyinvigda i kulten, samt ett stort offentligt skådespel med en procession från Eleusis till Aten där man välkomnande våren och firade Persefones återkomst. På hösten tackade man fruktbarhetsgudinnan för årets grödor i en tio dagar lång skördefest, när man återvände i procession med alla prästinnor och präster. Förutom initiationsriten med renande bad offrade man även djur till gudinnans ära. Deltagarna kom närmare gudinnan genom dessa mystiska riter, och fick del av hennes beskydd och kunskap, trodde man.174 Detta är bara ett exempel på grekisk mytologi som tog sig uttryck i kulten kring två av flera olika gudinnor. Exemplet tyder på att kvinnan kunde få en framträdande roll i offentliga riter, heliga skådespel och religiösa festivaler, och t.o.m. fick utföra religiösa ceremonier som prästinna, tillsammans med sin manlige kollega. Kvinna hade alltså en relativt hög status i den hellenistiska religionen med sin kult kring gudinnornas fruktbarhet och livgivande.
Gandharerna måste ha varit bekanta med riterna från Grekland, där kvinnan öppet fick delta i den religiösa sfären. Gudinnekulten, där Demeter var central, kan inte ha varit helt främmande för dem, anser jag. Kharosthi-dokumentens sigill tyder i alla fall på deras kunskap om grekisk mytologi och gudinnedyrkan. Hur kvinnans roll såg ut i hellenismen i Niya är dock oklart. Gudinnekult kan ju ha varit ett välbekant fenomen sedan tidigare i Niya, med tanke på resterna av den gamla förhistoriska religionen och eventuell modergudinnekult från förhistorisk tid. Det skulle kunna förklara invånarnas öppenhet för hellenismen. Samtidigt pågick en utrensning av 173 Hansen, The Silk Road: A New History with Documents, s. 56, 65, bild nr. 12 & nr. 5B
38 den förhistoriska religionen med bl. a häxeri, vilket väcker frågetecken varför just hellenismen med sin gudinnekult accepterades. Jag anser att det är möjligt att den upplevdes som relativt harmfull och inte lika farlig som den lokala förhistoriska religionen, då kvinnans sociala status inte verkar ha varit speciellt hög i de hellenistiska områdena kring Medelhavet. Den grekiska kvinnan betraktades som mannens egendom och fick inte äga sin arvslott utan bara förvalta den. Och i Rom hade kvinnan inte heller samma juridiska rättigheter som mannen, även om hennes frihet inom äktenskapet ökade under kejsartiden.175 Kvinnans låga sociala status i hellenismen kunde alltså inte utgöra något större hot för religionen i Kroraina, likt häxeri hade gjort. Hellenism med sin mytologi fick stanna i Niya.
4.4. Buddhism
Det framgår inte av primärkällan i vilken grad som kvinnan i Niya var aktiv buddhist och hur hon uttryckte sin religiösa övertygelse, inte heller vilken roll eller status hon hade. Det är inte mycket man får veta om den buddhistiska kvinnan i Niya, trots att buddhismen präglar staden med sina munkar, byggnader, ceremonier mm. Kharosthi-dokumenten avslöjar att buddhismen tog sig lite annorlunda uttryck i Niya vilket också påverkade kvinnan, då munkarna kunde leva ett vanligt familjeliv vid sidan av klosterlivets religiösa ceremonier. Och det var flera bakomliggande anledningar till att det såg ut som det gjorde i Kroraina, enligt van Schaik. Han menar att den buddhistiska församlingen i Niya varken var ekonomiskt jämbördig med grannförsamlingarna och inte heller tillräckligt betydelsefull för att upplevas som ett hot mot kungamakten, vilket senare blev situationen i Kina. I stället fick munkarna stöd av de kungliga lagarna och de tycks även ha använt drottningens mark. Det skulle tyda på att kungamakten sanktionerade buddhismen i landet. Ändå var församlingen inte tillräckligt välbemannad i Niya för att klara av alla religiösa ceremonier, utan i stället löste man det problemet genom att kalla in extra munkar som hade fru och barn hemmavid. Det betydde att antalet skattebetalande män kunde fortsätta bidra till kungarikets ekonomi, genom att inte leva klosterliv på heltid. Och det skulle, enligt van Schaik, vara skälet varför munkarna gifte sig, adopterade barn och hade egendomar; familjestrukturer upprätthölls och skatteintäkter gynnade statsmakten. Samtidigt kunde munkarna ändå leva i celibat – om de ville hålla klosterlöftet.176
Kharosthi-dokumenten nämner varken buddhistiska drottningar, nunnor eller någon klosterorden, bhikkhuni, för kvinnor. Däremot tillät redan Buddha på sin tid, för ca 2500 år sedan, att kvinnor fick delta i gemenskapen. Hans egen moster blev den första kvinnliga följeslagaren, sedan Buddha godkände att även kvinnorna fick klä sig i munkdräkt, raka huvudet och delta aktivt. En församlingsgemenskap för nunnor grundades med åtta speciella regler, men några århundraden senare blev klimatet hårdare. Kvinnor ansågs inte längre självklart kunna uppnå nirvana, det högsta målet för buddhisten, och att bli fri från det eviga kretsloppet med återfödelse. Ändå valde många kvinnor även fortsättningsvis att leva som nunnor. Några av dessa kvinnors andliga insikter uttrycktes bl. a i diktform och samlades i ett litterärt verk, Therigatha, som långt senare blev en del av Theravada buddhismens samlade verk. Ca 500 år efter Buddhas livstid uppstod en ny buddhistisk tradition, Mahayana, som tolkade församlingslivet mer liberalt än tidigare. Nu var kvinnorna återigen välkomna i gemenskapen och det växte fram en större öppenhet mot kvinnan. Ändå fortsatte diskussionerna i tidig buddhism om huruvida en kvinna kunde nå full upplysning eller inte, bli en Buddha i kvinnlig gestalt eller nå förstadiet som bodhisattva. Vissa Mahayana-texter såg bortanför 175 Winbladh, Marie-Louise, ”Kvinnor kring Medelhavet”, s. 66, 74, i; O forna tiders kvinnor, Thålin-Bergman(ed)
176 van Schaik, ”Married Monks: Buddhist Ideals and Practice in Kroraina”, South Asian Studies, vol. 30, 14 okt (2014), s. 269-277
39 genustänkandet och kunde se en kvinnlig form av Buddha, medan andra betraktade kvinnor och upplysning som helt oförenliga, enligt Rita Gross som skrivit om feministisk buddhism i boken Buddhism after patriarchy.177
Det är oklart om Mahayana var etablerad i Niya. Ett enda Kharosthi-dokument nämner en buddhistisk tradition, vilket råkar var Mahayana, samt en text som nämner termen bodhisattva.178 Det skulle kunna tyda på att Mahayana var verksam där. Däremot finns det inget i övrigt som säger hur samhället i så fall skulle ha påverkats av det. Och även andra, icke-mahayanska, traditioner var mycket framgångsrika i Asien vid denna tid, t. ex Dharmaguptakas och Sarvastivadins.179 Det som kan ha medfört att Mahayana blev så folklig och populär för ca. 2000 år sedan var att den inkluderade lokala sedvänjor och traditioner när den spreds längs vägen i Asien, menar Richard Foltz, professor och religionshistoriker. Dessutom visade Mahayana empati för de svaga i samhället och hade en inkluderande inställning gentemot lekmän, som också ansågs kunna uppnå nirvana.180 Jag anser att det mesta talar för att Mahayana skulle varit verksam i Niya. För i Niya var deltidsmunken med familj en realitet, vilket förutsatte en öppen och tolerant hållning från den lokalt etablerade klosterorden. Det som däremot skulle tala emot detta, är att inga nunnor tycks ha existerat i Niya. Inte heller nämns