UPPSALA UNIVERSITET Teologiska institutionen Religionshistoria D2, 15 hp VT 2021
Handledare: Gabriella Beer
Examinator: Jens Wilhelm Borgland
Häxor, drottningar, slavinnor
och andra kvinnor i Niya
En studie av kvinnans status utifrån
Kharosthi-dokument och arkeologiska gravfynd i Niya
Petra von Knorring
2
Abstract
Once upon a time there was an oasis kingdom called Kroraina. It was situated in what is today the Xinjiang-region in China. In 1901 approximately one thousand Kharosthi documents was discovered under the sand in the ruins of the ancient lost city of Niya, Kroraina. The documents and artefacts reveal the everyday life of inhabitants and religious syncretism, in about the 3rd and 4th centuries C.E. Niya was abandoned shortly after it peaked, and much of its history is still a mystery, likewise the story of its women. The aim of this thesis is to examine the status of women in Niya, both in local society and in religions. To achieve this, I use a theory of social constructionism and a method of content analysis with a gender perspective. In the study of Kharosthi documents and graves of female mummies I discovered a connection. The result shows that the former high status of women in religion and society was decreasing, and a lower status of woman was at the time for Buddhist establishing in Niya. The time of witches was gone. The time of monks was coming. But different kinds of male-dominant religions in this syncretistic landscape contributed to this decline for women. It doesn´t matter if she is a witch, a female slave or even a queen. Womens position in Niya was a mix; high and low at the same time, and sometimes almost invisible.
3
Innehållsförteckning
Kapitel 1 Inledning………..4
1.1. Introduktion………..4
1.2. Syfte och frågeställningar……….5
1.3. Avgränsning……….6 1.4. Definitioner………..7 1.5. Forskningsöversikt………...8 1.6. Källmaterial………..9 1.7. Metod……….10 1.8. Teori………...12 1.9. Disposition……….14 Kapitel 2 Bakgrund………15
2.1. Staden Niya/Cadota i kungariket Kroraina……….15
2.2. Kharosthi-dokumenten………...16
Kapitel 3 Kvinnan i Kharosthi-dokumenten……….18
3.1. Kvinnan som slavinna eller fri: Ägodel och ägare……….18
3.2. Kvinnan som hustru eller sambo: Brudgåva och kontrakt………..21
3.3. Kvinnan som biologisk moder eller adoptivmoder: Adoption och mjölkpenning……….24
3.4. Kvinnan som häxa och offer: Fria eller fälla………..26
3.5. Kvinnan som drottning och av kunglig börd: Bihang eller partner………29
3.6. Kvinnan som buddhist och munkhustru: Aktiv eller passiv utövare………..32
Kapitel 4 Kvinnan i religionen under synkretistisk tid………..34
4.1. Förhistorisk religion och kinesisk folkreligion………...34
4.2. Konfucianism och daoism………..35
4.3. Hellenism………37
4.4. Buddhism………38
4.5. Fyndplatser och kvinnogravar………40
4.6. Begravningsriter och gravföremål………..41
Kapitel 5 Jämförelse och diskussion……….43
Kapitel 6 Slutsatser………46
Referenser……….48
Bilaga 1: Foto på ruiner i Niya………...51
Bilaga 2: Karta över Kroraina/Shanshan………...52
Bilaga 3: Kronologisk tabell………..53
Bilaga 4: Sökord………54
Bilaga 5: Kharosthi-dokument………...55
Bilaga 6: Kvinnofigur från gravplats vid Lop Nur………56
Bilaga 7: Ritning över Niya/Cadota………...57
4
Kapitel 1 Inledning
1.1.Introduktion
Lýipeya reports that they took out three witch-women. They killed only the woman belonging to him, the remaining women they released.1
Citatet är hämtat från den engelska översättningen av ett Kharosthi-dokument som handlar om dödsstraff för häxeri i staden Niya. Kvinnor som betraktades som häxor bröt uppenbarligen mot rådande regler och lagar. Och det finns fler dokument som vittnar om kvinnor som försöker gå sin egen väg, där vissa lyckas men många misslyckas eller straffas. Ibland är kvinnan en handelsvara, en slavinna, och ibland köper eller säljer hon själv - både barn och andra vuxna kvinnor.2 Hos de skriftlösa folken förekom tron på häxor och trollkvinnor. Häxans inre egenskaper kunde förknippas med magi, dvs. övernaturliga krafter, handlingar och redskap. Ofta visste inte häxan själv hur det gick till, utan utförde bara handlingen. Häxeriet handlade inte främst om skrock eller ockultism, utan hade snarare en social och religiös funktion.3 Dokumenten om häxor, som hittades i Niya, var nedskrivna vid tiden för buddhismens etablering i landet Kroraina, i nuvarande Kina. Niya hade sin storhetstid ca. 100-300-talet v.t. och då hade invånarna fått både ett skriftspråk och en ny religion.4 Det skulle tyda på att den gamla religionen från förhistorisk tid levde kvar, vid sidan av buddhismen. Jag vill undersöka om så är fallet, och hur kvinnans status såg ut i både religionen och samhället.
Samtida arkeologiska föremål har också upptäckts, vid sidan av dokumenten i Niyas ruiner (bilaga 1). Gravfynden kan berätta mycket om människornas vardagliga liv. I flera av kistorna fanns mängder av tillbehör, speciellt hos de mumifierade kvinnokropparna av trolig kunglig börd.5 För naturligtvis levde det inte bara slavinnor och häxor i kungariket, utan många andra kvinnor - också drottningar och allsköns kvinnor av kunglig börd. I en gammal legend berättas det hur den blomstrande ökenstaden Niya en dag vissnar ned och dör pga. en tragisk kunglig kärlekshistoria. När rikets kung förälskade sig i sin yngsta dotter blev konsekvenserna förödande. Prinsessan var kär i en man av annan härkomst och det hela slutade med att mord och krig följde i dess spår. Enligt legenden straffades kungafamiljen även med en sex dagar lång ökenstorm som slutligen ödelade Niya och dess invånare. Naturligtvis är sanningshalten låg för denna berättelse som vill lägga en moralisk aspekt på Niyas mystiska undergång för ca. 1600 år sedan. Ändå finns det fortfarande en förhoppning hos vissa arkeologer att en dag återfinna lämningar av både kungafamiljen och det kungliga slottet.6 Utifrån Kharosthi-dokumenten, som berättar om attacker från omkringboende i grannstaden eller bergen, så finns teorier om att Niyas plötsliga undergång berodde på just en attack.7 En annan orsak kan vara 1 Burrow, Thomas, A Translation of the Kharosthi Documents from Chinese Turkestan, Hertford, Stephen Austin
and Sons, Ltd, 1940, nr. 63
2 Burrow, A Translation of the Kharosthi Documents from Chinese Turkestan, nr. 573, 551, 415, 528 m. fl. 3 van Baaren, Th. P., Vi människor: De skriftlösa folkens religion och kultur, Stockholm, Kungl. Boktryckeriet P. A.
Norstedt & Söner, 1972, s. 221, 241
4 Hansen, Valerie, The Silk Road: A New History with Documents, New York, Oxford University Press, 2017, s 38f 5 Hansen, The Silk Road: A New History with Documents, s. 57 ff.
6 Xiguang, Li, ”The Lost Kingdom of Niya”, The Washington Post, 11 oktober (1995),
washingtonpost.com/archive/1995/10/11/the-lost-kingdom-of-niya (Hämtat: 2021-01-10)
7 Hansen, Valerie, ”Religious Life in a Silk Road Community”, s. 290, i; Religion and Chinese Society, vol. I,
5 klimatförändringar som tog fart redan på 300-talet v.t., inte bara i regionen utan också globalt.8 Det är väl inte omöjligt att det var en kombination av olika faktorer. Kroraina började föra en alltmer tynande tillvaro när Kina drog tillbaka sina militära trupper från huvudstaden Loulan, oroligheterna ökade och handeln sjönk i området tills riket försvann från kartan.9 (Bilaga 2) Spekulationerna kring försvinnandet bidrar till ett skimmer av mystik kring kungariket. Utgångspunkten för min studie är att ur ett religionshistoriskt perspektiv undersöka kvinnans status i Niya vid tiden för tillkomsten av Kharosthi-dokumenten, som beskriver folkets vardag och nedtecknas av kungar och tillsyningsmän.10 Dokumenten, liksom gravfynden, berättar inte bara om människornas liv utan också om deras religion under kinesisk kejsartid. Därför anser jag att mitt uppsatsämne är relevant och viktigt för det religionshistoriska studiet. Gravfynden i Niya är tysta vittnesmål om kvinnans liv från en tid då religionen präglades av synkretism. Gamla religioner levde kvar och nya tillkom, så att det blev en stor sammanblandning. I Xinjiang-regionen i Kina var stora religioner på frammarsch, som buddhism, kristendom, zoroastrism och judendom, vilka existerade sida vid sida. I Asien hände det även att dessa blandades samman till en helt ny religion, som i manikeism.11 Någonstans i det religiöst toleranta landskapet bland alla arkeologiska fynd och skriftliga dokument finns spår kvar av kvinnan, också i religionen - trots att hennes röst har varit tyst genom historien. Min undersökning vill åter göra kvinnans röst hörd från Niyas sanddyner!
1.2. Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att undersöka vilken status som kvinnan hade i staden Niya på ca. 250-350-talet v.t., ur en religiös och social synvinkel. Utgångspunkten är att först undersöka ett urval Kharosthi-dokument som inbegriper kvinnan, och på så sätt kunna fastställa hennes sociala och religiösa status i primärkällan. För att få en mer komplett bild av kvinnans status i religionen, undersöks etablerade religioner i Niya och grannlandet Kina under synkretistisk tid. I undersökningen kompletteras därför den skriftliga primärkällan med referenslitteratur, liksom av arkeologiskt material. Syftet är alltså att ge en överskådlig bild av kvinnans status utifrån primärkällorna, däribland även kinesiska historiska dokument i viss mån, vilka understödjs av sekundärkällorna. Utifrån det insamlade materialet och undersökningen kan en jämförelse och diskussion göras kring resultaten, som ger svar på frågeställningarna. Invånarna i det lilla bortglömda kungariket fick sin historia tillbaka genom gravfynden och dokumenten, som återfanns i ökensanden. Jag vill återskapa specifikt kvinnans plats i historien om Niya, genom att fastställa hennes status. Då behöver kvinnan inte längre vara en historielös statist i kulisserna, utan kan återfå en huvudroll i dramat om Niya och Kroraina bland otaliga kungar och tillsyningsmän, dvs. alla beslutsfattande män som skrivit ned de historiska dokumenten - också om kvinnan. Huvudfrågeställningen är följande:
Vilken status hade kvinnan i samhället och religionen i Niya på ca. 250-350-talet v.t?
Huvudfrågan delas upp i två underfrågor för att tydliggöra och precisera syftet: Vilken social och religiös status hade kvinnan i de Kharosthi-dokument som inbegriper kvinnan? Och vilken 8 Frankopan, Peter, Sidenvägarna: En ny världshistoria, Stockholm, Albert Bonniers förlag, 2017, s. 67
9 Sims-Williams, Nicholas, & Bi, Bo,” A Sogdian Fragment from Niya”, s.101, i; Great Journeys across the Pamir
Mountains, Chen, Huaiyu & Rong, Xinjiang (ed.), Boston, Brill Academic Publisher, 2018
10 Hansen, ”Religious Life in a Silk Road Community”, s.287, i; Religion and Chinese Society, vol. I, Lagerwey (ed.) 11 Foltz, Richard, Religions of the Silk Road: Premodern Patterns of Globalization, New York, Palgrave Macmillan,
6 status hade kvinnan i religionerna som var etablerade i Niya under synkretistisk tid? Begreppet social status handlar även om status i kulturell, ekonomisk och juridisk mening.
1.3. Avgränsning
Avgränsningsperioden för analysen om Niya är ca. 250-350-talet v.t., vilket är tillkomsttiden för den skriftliga primärkällan, Kharosthi-dokumenten.12 Niya och resten av kungariket hade sin storhetstid under denna period, innan staden slogs i spillror och landet drabbades av en stark nedgång. Många av Niyas gravfynd härstammar dessutom från denna tid.13
Uppsatsens huvudtitel indikerar vilka grupper av kvinnor som medverkar i undersökningen. Det innebär inte att den främst handlar om häxor, drottningar och slavinnor. Både kvinnor som nämns vid namn och de utan namn, titel eller bakgrund finns med i studien, dvs. de som ofta hamnar i historieskrivningens periferi. Mängder av kvinnor i Niyas historia förblir dock tysta vittnen, också i min studie. Av utrymmesskäl görs ett urval bland Kharosthi-dokumenten för att styrka studien, dvs. avtal, kontrakt, rapporter och rättsliga fall med kvinnor inbegripna, samt endast de gravfynd som bestyrker kvinnans status. Trots fåtalet dokument som berör häxor så vittnar texterna ändå om att dessa kvinnor var nog så viktiga för att nämnas och tillskrivas speciella förhållningsregler kring. Häxorna har inga namn, vilket däremot slavinnorna har. Kharosthi-dokumenten nämner även drottningar i några av texterna, men inte heller deras namn står med.14 De olika grupperna av kvinnor finns med i uppsatsens huvudtitel för att kontrastera
varandras status; hög såväl som låg, respekterade såväl som ringaktade osv.
Då jag inte behärskar kharosthi eller kinesiska, vilket primärkällorna är skrivna på, grundar sig min studie i stället på engelskspråkig litteratur. Det hade naturligtvis underlättat om jag kunnat ta del av dokumenten på originalspråk. Men, eftersom referenslitteraturen hänvisar till de engelska översättningarna av primärkällorna, kan jag tryggt förlita mig på dessa. Hänvisningar och citat från Kharosthi-dokumenten är hämtade från översättningen av Thomas Burrow, professor i sanskrit. Översättningen av de kinesiska historiska dokumenten är gjord av A.F.P. Hulsewé, professor i kinesiska. Citaten från dessa primärkällor kvarstår på engelska i studien, för att textens betydelse inte ska gå förlorad i ytterligare en översättning.
Av utrymmesskäl är det inte möjligt att redogöra för allt skriftligt och arkeologiskt material om Niya, utan avgränsningen har gjorts utifrån undersökningens frågeställning och syfte. Studien av arkeologiskt material utgår bl. a från den första utgrävningsrapporten av expeditionsledaren sir Marc Aurel Stein. Rapporten är från hans upptäckt och utgrävning av Niya år 1901 v.t.15
Nya utgrävningar av det mer omfattande slaget ägde rum i mitten av 1990-talet av kinesisk-japanska expeditioner.16 Det har inte varit möjligt för mig att ta del av utgrävningsrapporterna på originalspråk, och inte heller har jag återfunnit några engelska översättningar. Min undersökning utgår därför från arkeologiskt referensmaterial i tidningen ”The Washington Post” och tidskriften ”Archaeology”, samt hos historieprofessor Valerie Hansen och svenske arkeologen Folke Bergman.
12 Hansen, The Silk Road: A New History with Documents, s. 62 13 Hansen, The Silk Road: A New History with Documents, s. 59
14 Burrow, A Translation of the Kharosthi Documents from Chinese Turkestan, nr. 27, 39, 58, 63, 350, 590 m. fl. 15 Stein, M. Aurel, Ancient Khotan: Detailed Report of Archaeological Explorations in Chinese Turkestan, vol. I,
Oxford, At The Clarendon Press, 1907, s. v, 316 ff.
16 Sims-Williams & Bi, ”A Sogdian Fragment from Niya”, s. 83, i; Great Journeys across the Pamir Mountains,
7
1.4. Definitioner
Kroraina låg i en region som från början bestod av olika invandrande folkslag och nomadstammar.17 År 176 f.v.t, under Han-dynastin, omnämns Kroraina i kinesiska historiska dokument. Efter Kinas maktövertagande år 77 f.v.t. kallas riket för Shanshan. I kinesiska översättningar och i Kharosthi-dokumenten används däremot samma namn som huvudstaden; Loulan.18 I min studie kallas kungariket för Kroraina, för att inte skapa onödig förvirring med olika benämningar, och för att använda invånarnas eget namn på landet innan Kinas ockupation. Niya kallades även för Cadota, vilket var det ursprungliga namnet från tiden då landet var ett självständigt litet kungarike, Jingjue. Kina började kartlägga lilleputtriket i sina rapporter till kejsaren, inför nästa maktövertagande.19 Därefter införlivades Jingjue med resten av Kroraina,
som var betydligt större. I Kharosthi-dokumenten kallas staden för Cadota, medan det i referenslitteraturen står mestadels Niya, som också är namnet på den nutida staden i dess närområde.20 Jag har valt att använda mig av båda benämningarna i uppsatsen. I kapitlet om Kharosthi-dokumenten använder jag Cadota, eftersom dokumenten är folkets berättelse på deras eget skriftspråk. I övrigt använder jag den mest förekommande benämningen; Niya. Synkretistisk tid betecknar perioden då Kharosthi-dokumenten skrevs ned och buddhismen var etablerad i Kroraina, dvs. ca. 250-350-talet v.t. Benämningen; synkretistisk tid, är medvetet vald pga. att det säger en hel del om det religiöst blandade landskapet i regionen. Enligt Encyklopedia of Religion används termen synkretism som förklaring av speciella föreningar och band mellan religioner. Begreppet synkretism fick en negativ klang under 1800-talet v.t., när filologen Hermann Usener ansåg att det betecknade ett enda ”mischmasch” av religioner som övergav ”Faderstron”.21 Enligt senare upplaga finns det ännu inte någon vetenskapligt samstämmig definition av synkretism, då det fortfarande i vissa kyrkliga kretsar anses vara en värdeladdad term.22 I min studie används ändå denna term, eftersom det inte finns något bättre
ord som ersätter det, och för att sätta fokus på Krorainas brokiga virrvarr av olika religioner. Den kinesiska benämningen för denna politiskt turbulenta period är annars: De Tre Rikena, Västra Chin-dynastin och Östra Chin-dynastin.23 Jag väljer bort dessa benämningar, då det
säger mer om den röriga kinesiska kejsartiden än om det religiöst blandade landskapet.
Förhistorisk tid har jag valt att beteckna den äldre perioden i Krorainas historia, då invånarna var skriftlösa. Det innefattar tidsperioden från det att regionen började bli bebodd och fram till synkretistisk tid när buddhismen och skriftspråket började spridas genom immigranterna, dvs. i slutet av Han-dynastin (206 f.v.t.-220 v.t.).24 Denna period innefattar i kinesisk historia allt från neolitisk tid till dynastisk tid (bilaga 3).25 För att undvika förvirring med alla namn på olika kinesiska dynastier har jag för enkelhetens skull valt benämningen förhistorisk tid för Kroraina. Gravfynd skrivs däremot ut med tidsålder, när det finns sådana uppgifter.
17 Hansen, The Silk Road: A New History with Documents, s. 48
18 Hulsewé, A.F.P., China in Central Asia: The Early Stage: 125 B.C.-A.D. 23: An Annotated Translation of
Chapters 61 and 96 of The History of the Former Han Dynasty, Leiden, E.J. Brill, 1979, s. 81
19 Hulsewé, China in central Asia, s. 93
20 Hansen, The Silk Road: A New History with Documents, s. 58, 83
21 Colpe, Carsten, ”Syncretism [First Edition]”, s. 8926, i; Encyclopedia of Religion, vol. 13, 2nd ed., Jones,
Lindsay (ed.), Detroit, MacMillan Reference USA, 2005
22 Graf, Fritz, ”Syncretism [Further Considerations]”, s. 8937, i; Encyclopedia of Religion, vol. 13, 2nd ed., Jones
Lindsay (ed.), Detroit, MacMillan Reference USA, 2005
23 Watson, William, & Gyllensvärd, Bo, Arkeologiska fynd från Folkrepubliken Kina, Stockholm, Bonniers, 1974,
s. 97
24 Hansen, The Silk Road: A New History with Documents, s. 39
8 Förhistorisk religion innefattar det skriftlösa folkets religion med inslag av kinesisk folkreligion innan skriftspråk och nya religioner etablerades i Kroraina. Eftersom den förhistoriska religionen inte kunde dokumenteras, undersöks i stället resterna av den i Kharosthi-dokumenten och i gravfynd, samt referenslitteratur om den samtida kinesiska folkreligionen - även kallad ”popular religion”. Folkreligionen präglade Kina fram till Ch´in-dynastin och inbegrep schamanism, offerkult, exorcism, förfädersdyrkan och mytologi med gudaväsen mm.26
1.5. Forskningsöversikt
Vid min databassökning upptäckte jag inte någon tidigare forskning om kvinnans status i Niya eller Kroraina, vare sig i avhandlingar, uppsatser, artiklar eller referenslitteratur. Sökningen utfördes via Uppsala universitetsbiblioteks databaser. Av de 37 träffar som Kharosthi-dokumenten fick i sökningen på avhandlingar och uppsatser var flertalet studier skrivna på japanska, franska eller tyska, vilket jag inte behärskar. Övriga studier var språkvetenskapliga och avhandlar översättningar av buddhistiska texter och begrepp, eller fragment av iranska, tokhariska och gandhariska termer i Kharosthi-dokumenten etc. Då inget tyder på att de avhandlar kvinnans status, lämnar jag dem därhän. En avhandling berörde däremot mitt ämnesområde indirekt. Den undersökte Krorainas och Niyas kulturella och mänskliga landskap utifrån ett kulturantropologiskt perspektiv. Det är forskaren Mariner Ezra Padwa vid Harvard University, USA, som år 2007 doktorerade i ämnet ”An Archaic Fabric: Culture and Landscape in an Early Inner Asian Oasis (3rd-4th Century C.E. Niya)”. Det har inte varit möjligt för mig att läsa avhandlingen, då endast innehållsförteckning, abstract och introduktion finns offentligt publicerade. Där framkommer inte om forskningen berör kvinnans status i Niya.
Utifrån befintligt material från Padwas avhandling har jag ändå kunnat utläsa att ca. en sjättedel av forskningen bygger på studier av Kharoshti-dokument med fokus på äktenskapliga allianser. Resten avhandlar bosättningar och husruiner, samt den geografiska och historiska kontexten. Syftet är att jämföra texterna med dess arkeologiska kontext för att kartlägga och tydliggöra mönstret mellan det kulturella, mänskliga, historiska och geografiska landskapet. Padwa presenterar varken teori eller metod i abstract, men nämner ett dataprogram som använts för att få fram ett urval texter för sin analys. Det verkar vara en liknande digital länk med sökfunktion som jag själv använt i det metodologiska arbetet. Hans slutsats är bl. a att dokumenten vittnar om äktenskapliga allianser mellan olika släkter och stammar. Det skapade ett sammanhängande mönster i det kulturella landskapet, och även historiskt fanns det släktskap med andra kulturer i det geografiska landskapet.27 Vissa Kharosthi-dokument i avhandlingen sammanfaller med dokument i min egen undersökning. En mindre del av Padwas forskning presenteras i Susan Whitfields bok The Silk Road: Trade, Travel, War and Faith, som därför är relevant för min studie. Däremot undersöker inte jag Kharosthi-dokumenten i syfte att kartlägga strukturer mellan släkter och regioner, utan i stället genusstrukturer i samhället och religionen. Padwas studie är inte heller religionshistorisk och tycks inte beröra kvinnans status i religionen.
När det kommer till arkeologiskt forskningsresultat har jag inte heller där upptäckt någon avhandling eller uppsats som direkt berör mitt ämnesval. Av den anledningen har jag tagit del av äldre material från Steins första arkeologiska utgrävning i Niya, samt befintligt material från senare utgrävningar på 1990-talet v.t. Stein har återgett detaljerade ritningar, foton och beskrivningar från ökenstrapatserna i Xinjiang-regionen och upptäckten av Niya. Han beskriver 26 Goossaert, Vincent, s. 1613 ff., ”Chinese Religion: Popular Religion”, i; Encyclopedia of Religion, vol. 3, 2 nd
ed., Jones, Lindsay (ed.), Detroit, Macmillan Reference USA, 2005
27 Padwa, Mariner Ezra, An Archaic Fabric: Culture and Landscape in an Early Inner Asian Oasis (3rd-4th Century
9 såväl Kharosthi-dokument som gravföremål. Stein konstaterar att det behövs ytterligare studier innan man kan fastställa orsaken varför Niya övergavs och för att belägga hans egen teori om att det berodde på naturförändringar, brist på bevattningsmöjligheter och Kinas tillbakadragande av trupper. Han drar slutsatsen att fynd i form av dokument och föremål visar på nära kontakter med Kina. Dessutom tolkar Stein de ovanliga personnamnen i Kharosthi-dokumenten som att det fanns invånare av både indisk och iransk härkomst i Niya. Som språkvetare understryker han att det behövs en noggrann språkvetenskaplig forskning framöver för att tolka innehållet i dokumenten, förutom att han konstaterar att språket är en variant av tidig prâkrit med en uppblandning av termer på sanskrit.28
Mitt uppsatsämne tangeras i referenslitteraturen av främst kvinnliga forskare. Hansens bok The Silk Road: A New History with Documents lyfter fram kvinnans ställning i ett par Kharosthi-dokument. Men, hon återger de utvalda texterna med endast korta kommentarer.29 Hansen har
även skrivit om buddhism, förhistorisk religion och begravningsriter i Religion and Chinese Society, samt i Asia Major. Hennes forskningsresultat är därför relevanta för min studie. Whitfield presenterar kungarikena och städerna runt Taklamakanöknen i sin bok The Silk Road. Hon låter Ursula Sims-Williams och Padwa beskriva Krorainas historia. Padwa kommenterar kortfattat några Kharosthi-dokument, vilket ger en lätt komprimerad bild av kvinnan.30 Ändå används referensmaterialet till studien, då det finns så få sekundära källor om kvinnan i Niya.
1.6. Källmaterial
Källmaterialet består främst av den skriftliga primärkällan; Kharosthi-dokumenten. Material har även inhämtats från kinesiska historiska dokument. Uppgifter om arkeologiskt källmaterial återfinns i referenslitteraturen kring utgrävningarna. I övrigt använder jag mig av sekundära källor utifrån respektive ämnesområde i kapitlen. Kharosthi-dokumenten har uppkallats efter det numera utdöda skriftspråket kharosthi, vilket ursprungligen kom från Gandhara-regionen.31 Och medan de kinesiska dokumenten redovisar Kinas officiella bild av lydriket Kroraina, bidrar Kharosthi-dokumenten med den viktigaste kunskapen om kungarikets historia, genom att de beskriver folkets vardag.32 Därför faller det sig naturligt att använda Kharosthi-dokumenten som primärt källmaterial. Burrow numrerade dokumenten 1-764, men de är inte indelade i avsnitt eller under rubriker. Relevanta dokument som inbegriper kvinnan är kontrakt, avtal, rapporter och tvister som främst berör adoption, äktenskap, slaveri eller brottsliga handlingar mot kvinnan. De mest specifika och djupgående dokumenten finns med i studien.
Ett källrelaterat problem för undersökningen är att det har tillkommit ytterligare Kharosthi-dokument från de senaste utgrävningarna i Niya, vilka ännu inte har översatts från kharosthi till engelska. Stein hittade på sin tid ca tusen dokument, varav många var skadade och övriga 764 översattes.33 Ett annat källrelaterat problem är att det i dokumenten stundtals saknas ord, namn och meningar. De har bleknat av tidens tand eller av olika skäl försvunnit, vilket gör vissa dokument svårlästa. Underförståelsen av vissa ord är också okänd. Burrow påpekar själv att hans översättning inte är perfekt, i förordet till primärkällan; A Translation of the Kharosthi 28 Stein, Ancient Khotan: Detailed Report of Archaeological Explorations in Chinese Turkestan, vol. I, s. 373, 364
ff.
29 Hansen, The Silk Road: A New History with Documents, s. 87-90
30 Padwa, Mariner Ezra, ”Kroraina: Settlements in the Desert”, s. 184, i; The Silk Road: Trade, Travel, War and
Faith, Whitfield, Susan & Sims-Williams, Ursula (ed.), London, The British Library, 2004
31 Lin, Meicun, ”Kharosthi Bibliography: The Collections from China (1897-1993)”, s. 190, 196, i; Central Asiatic
Journal, vol. 40, No. 2, Lars Laamann (ed.), Wiesbaden, Harrassowitz Verlag, 1996
10 Documents from Chinese Turkestan.34 Ändå är Burrows omfattande översättning fortfarande erkänd, och används än idag av forskare.35 Ytterligare ett källrelaterat problem är avsaknaden
av engelskspråkiga forskningsrapporter kring de senaste arkeologiska utgrävningarna i Niya. Eftersom jag inte är expert inom arkeologi, förlitar jag mig på arkeologer och forskare i ämnet genom referenslitteraturen. De kan bestyrka kvinnans status i religionen, tack vare gravföremål och begravningsriter. Jag bifogar även kartor och planritningar, samt bilder på föremål som Stein och Bergman återger i sina respektive rapporter.
Kinesiska historiska dokument är inhämtade från China in Cenral Asia, som innefattar The History of the Former Han Dynasty, vilka alltså översatts till engelska av A.F. P. Hulsewé. Där framkommer information om olika kungariken nordväst om Kina, däribland Kroraina och Jingjue, kallat Shan-shan respektive Ching-chüeh på kinesiska. I dokumenten beskrivs regenterna med familj, antal invånare och beväpnade män, geografi och avstånd till Kinas huvudstad mm. Det är ofta rapporter med information från kejsarens sändebud.36 Av dokumenten kan man utläsa hur Kina befinner sig i krig med omkringliggande områden och att en ständig maktkamp pågår med andra folk och länder. Det handlar främst om officiella dokument med beslut och pakter, men ibland ges även inblickar i hovlivet. Folkets vardagliga liv beskrivs däremot inte på samma sätt som i Kharosthi-dokumenten, utan det är mestadels formella statsdokument som är färgade av ockupationsmaktens syn. Därför används få av dessa kinesiska dokument i min studie.
1.7. Metod
Undersökningen utgår från en kvalitativ innehållsanalys med genusperspektiv. Innehållsanalysen är i grunden en textanalys som passar bra i det metodologiska arbetet av religiöst material av skiftande karaktär. Metoden används för att kunna hantera en större mängd text och göra ett relevant urval. Texterna sätts in i en social, historisk och kulturell kontext, och materialet delas upp i kategorier för att därefter analyseras. Metoden lämpar sig speciellt väl för studier i religion, då den kan gå på djupet och analysera textens budskap.37 I mitt metodologiska arbete bidrar den kvalitativa innehållsanalysen till att klargöra, tolka och förstå texternas innehåll, som delvis består av äldre texter som behöver sättas in i en historisk kontext. Visst textmaterial förekommer också i större mängd i urvalsprocessen; 764 Kharosthi-dokument av vitt skiftande karaktär som t. ex kontrakt eller tvister, och där är metoden lämplig. Texterna i min studie är könsrelaterade, vilket gör att metod och teori vilar på en feministisk grund. Under 1970-talet utvecklades feministiska metoder bland forskare, samtidigt som kvinnorörelsen proklamerade att kvinnan genom historien varit underordnad mannen genom patriarkala strukturer i samhället. Även om åsikterna går isär bland forskare om vilka metoder som anses vara feministiska, är det inte bara en utmaning utan också en nödvändighet för feministiska studier att införliva kvinnans röst i forskningsarbetet, anser Mary Jo Neitz, professor i genusvetenskap. Hon framhåller att eftersom det metodologiska arbetet utgår från ett intresse för kvinnan, vilket påverkar frågeställningen, måste metoderna få vara olika – oavsett om de är kvalitativa eller kvantitativa.38 I min studie undersöker jag textinnehållet för 34 Burrow, A Translation of the Kharosthi Documents from Chinese Turkestan, s. v
35 Hansen, The Silk Road: A New History with Documents, s. 61 36 Hulsewé, China in Central Asia, s. 81 ff., 93 f.
37 Nelson, Chad & Woods, Jr, Robert H. ”Content Analysis”, s. 109 ff., i; The Routledge Handbook of Research
Methods in the Study of Religion, Stausberg, Michael & Engler, Steven (ed.), Abingdon, Routledge, 2011
38 Neitz, Mary Jo, ”Feminist Methodologies”, s. 54, 64, i; The Routledge Handbook of Research Methods in the
11 att återskapa kvinnans tysta berättelse från Niyas sanddyner. Tillvägagångssättet för att angripa, analysera och tolka primära och sekundära källor sker därför med ett genusperspektiv.
För att underlätta sökprocessen av relevanta texter bland det stora antalet Kharosthi-dokument använder jag mig av en digital länk.39 Med nätläsarens sökfunktion ökar möjligheten att finna dokument som inbegriper kvinnan och minimerar risken att missa betydelsefulla texter bland de 764 dokumenten. I den digitala sökningen utgår jag från dokument som är mig välbekanta sedan tidigare, vilka inkluderar sökorden adoption, bride payments, daughter, girl, mother, slave, wife, witch, women, queen. För att finna ytterligare dokument som inbegriper kvinnan - både direkt och indirekt - söker jag därefter på ord som refererar till dessa texter, samt till begreppet status i social, kulturell, ekonomisk, juridisk och religiös betydelse (bilaga 4). Flera träffar uppstår med sökord som inbegriper kvinnan ur juridiska och ekonomiska aspekter, t. ex law, owner, payment, possession. Medan sökord som förknippas med religion uteblir helt, t. ex ritual, sacred, cult. Andra religiösa termer som t. ex buddhism, monastery, sangha, inbegriper endast mannen. Sökningsfunktionen är inte genomförbar på alla engelska ord. Termen brudgåva är endast sökbar på kharosthi språkets lote eller mukesi. Sedan jag läst alla dokument som inbegriper kvinnan, har ett urval gjorts utifrån principen att gallra bort ovidkommande dokument som endast upprepar namn, vilken kvinna som tillhör vilken man etc. Jag har därefter placerat in resterande texter i respektive kontext och delat upp dokumenten i olika kategorier: Kvinnan som ägodel och ägare, äktenskap och samboskap, moderskap och adoptionsärenden, kvinnan som offer, av kunglig börd, samt religiös utövare. Dessa har sedan legat till grund för indelningen av delkapitlen i kapitel 3, för att precisera och kartlägga kvinnans status inom olika områden.
Då endast få Kharosthi-dokument avhandlar något om kvinnans religiösa status, kompletteras det skriftliga materialet med arkeologiskt material. Undersökningen av det arkeologiska materialet gör det även möjligt att få inblick i den förhistoriska religionen, när Niyas invånare ännu inte hade fått sitt skriftspråk. Enligt arkeologen Karen Johnson kan arkeologiska föremål utgöra grunden för en vetenskaplig studie av religionen i förhistorisk tid, när skriftliga källor saknas. Detta tack vare att föremålen ofta har använts i religiöst utövande, i begravningsriter mm. Johnson förespråkar arkeologiska metoder som sätter in föremålen i en större kontext av t. ex socioekonomiska, politiska och religiösa faktorer. Hon menar att det ultimata är när skriftliga och arkeologiska primärkällor kan bestyrka varandra, liksom när arkeologiska metoder och religionsvetenskap möts över vetenskapsgränserna, eftersom arkeologer oftast inte är experter på religion och vice versa.40 Kontextuell arkeologi sätter alltså in de arkeologiska föremålen i ett sammanhang, där föremål och texter inte studeras var för sig utan kompletterar varandra. I min studie jämförs bl. a gravfynd med samtida dokument för att kunna bestyrka varandra och fastställa kvinnans status i samhället och religionen.
Ett förslag på en kvalitativ feministisk forskningsmetod presenterar Lori E. Koelsch i form av metaforen av ett virtuellt lapptäcke. Koelsch, som är professor i psykologi, menar att när kvinnor i hennes forskning förmedlat sina olika berättelser via nätet och delat dessa med varandra, så bildar alla insamlade berättelser ett övergripande mönster, och därför använder hon just metaforen av lapptäcket. Koelsch studerade unga kvinnors erfarenheter av sexuella trakasserier, trauma, våldtäkter mm., men menar att metoden lämpar sig för många olika områden.41 Lapptäcks-metoden visar hur kvinnornas egna berättelser stödjer och stärker såväl 39https://depts.washington.edu/silkroad/texts/niyadocts.html (Hämtat: 2021-02-25)
40 Johnson, Karen, ”Primary Emergence of the Doctrinal Mode of Religiosity in Prehistoric Southwestern Iran”,
s. 47 ff., 63, i; Theorizing Religions Past, - Archaeology, History and Cognition, Whitehouse, Harvey & Martin, Luther H. (ed.), Walnut Creek, Altamira Press, 2004
41 Koelsch, Lori E., ”The Virtual Patchwork Quilt: A Qualitative Feminist Research Method”, Sage Journals, 26
12 forskningen som varandra. Till min egen undersökning om kvinnans status i Niya blev jag inspirerad av Koelsch lapptäcks-metafor - även om jag inte kan använda mig av denna vetenskapliga forskningsmetod virtuellt, så ser jag ändå ett liknande mönster i det metodologiska arbetet: Källmaterialet består av de olika berättelserna om kvinnor som återfinns i Kharosthi-dokumenten, samt i gravfynd, vilka tillsammans bildar lapptäckets olikmönstrade framsida. Analys och teori är trådarna som binder samman bitarna. Frågeställningarna bildar baksidan av lapptäcket som håller samman det hela, utan att det egentligen märks utåt. Och diskursen bidrar med fyllnad och substans till det sociala samspelet mellan kvinnorna, så att det uppstår ett värmande lager mellan täckets fram- och baksida.42 Kharosthi-dokumenten och gravfynden är vittnesmål om kvinnors traumatiska livserfarenheter av bl. a misshandel, våldtäkt, häxjakt och slaveri, men det är också livsbejakande erfarenheter av familjebildning, religiöst utövande mm. Därför utgör berättelserna ett ca. 1700 år gammalt och färgsprakande lapptäcksmönster. Koelsch lapptäcks-metafor bär jag med mig i den metodologiska processen.
1.8. Teori
När jag undersöker materialet används socialkonstruktionismen som teori, vilken utgår från att genus, könsroller och identitet konstrueras av sociala, kulturella och historiska faktorer.43 Eftersom studiens metod och teori har ett genusperspektiv, dvs. vilar på en feministisk grund, så behövs ett förtydligande av begreppen genus respektive feminism. Min studie utgår från definitioner av Lena Gemzöe, forskare kring genus och religion. Gemzöe menar i sin bok Feminism att termen genus har ersatt ordet kön inom vetenskapen, pga. att kön i det svenska språket kopplas samman med den biologiska benämningen. Likaså tillämpas begreppet genussystem oftare än patriarkat. Termen genus används därför i vetenskapliga sammanhang för att t. ex beskriva hur könsrollerna konstrueras utifrån historiska och sociala aspekter. Enligt Gemzöe är det alltså samhället och inte de biologiska förutsättningarna som har konstruerat könsrollerna, och som ligger till grund för att män och kvinnor behandlas olika.44 Det finns visserligen mer radikala uppfattningar om socialkonstruktionismens utmärkande drag, där även den biologiska uppdelningen anses vara socialt konstruerad, vilket starkt avfärdas av andra (se diskussion nedan).45 Men, min studie utgår från Gemzöes definition och uppfattning.
När det gäller begreppet feminism så ger religionsforskaren och feministen Rita M. Gross sin egen definition i boken Feminsim and Religion. Feminism betyder att man räknar in även kvinnan i mänskligheten, och därmed inte betraktar kvinnan som den andra varelsen eller arten, 42 Koelsch, Lori E., ”The Virtual Patchwork Quilt: A Qualitative Feminist Research Method”, Sage Journals, 26
oktober (2012), s. 823-829
43 Jensen, Jeppe Sinding, ”Epistemology”, s.42, i; The Routledge Handbook of Research Methods in the Study of
Religion, Stausberg & Engler (ed.), 2011
44 Gemzöe, Lena, Feminism, uppdaterad nyutgåva, Stockholm, Bilda Förlag och Idé, 2014, s. 83 f.
45 Judith Butler, feminist och professor i litteraturvetenskap, går steget längre än Gemzöe och ifrågasätter hela
uppdelningen av genus och kön, eftersom ingen av dem representerar vår naturliga identitet. Både genus och kön är en social och kulturell konstruktion, då samhällsnormen säger åt oss vad vi är och legitimerar det. Språket och våra handlingar kan användas för att upphäva detta när vi gör tvärtemot det inlärda mönstret, eftersom det är vad vi säger och gör som ger oss identitet, inte vad vi föds till, enligt Butler (Hitchcock, Louise A.
Theory for Classics, Abingdon, Routledge, 2008, s. 97 f.). Professor emeritus Jeppe Sinding Jensen avfärdar
uppfattningen att det inte skulle ha funnits en biologisk uppdelning mellan man och kvinna förrän det konstruerades socialt, och kallar resonemanget för ”nonsens” (Jensen, Jeppe Sinding, ”Epistemology”, s. 42, i;
The Routledge Handbook of Research Methods in the Study of Religion, Stausberg & Engler, ed.). Butlers
13 enligt Gross. I det vetenskapliga arbetet vill hon däremot benämna det som ”kvinnostudier” framför feminism, för att det inte ska bli politiskt laddat. Det är en kortfattad definition som hon sedan vidareutvecklar genom att bl. a framhålla hur viktigt det är att kvinnan inte längre framställs som objekt, vilket annars leder till att hon tystas. I stället måste kvinnan vara subjekt i vetenskapliga studier, även i patriarkala sammanhang.46 För min egen del är det sistnämnda
aktuellt, då min studie syftar till att tydliggöra kvinnans status i en patriarkal kontext. Även Gemzöe presenterar en kortfattad definition av begreppet feminism, vilket beskrivs som en ståndpunkt där man anser ”1) att kvinnor är underordnade män och 2) att detta förhållande bör ändras.”47 I Kharosthi-dokumenten blir det tydligt hur kvinnan inte bara är underordnad
mannen, utan också är fråntagen sin egen berättelse i historien, eftersom den återges av män och skrevs för män. Gemzöe tillägger att frågan om huruvida kvinnan är underordnad eller inte, har fortsatt i samhällsdebatten. Missförstånd i frågan visar att feminismen därför inte får sluta att förtydliga sig i ämnet.48 Det finns naturligtvis oändligt många fler tolkningar av feminism och det går att vidareutveckla Gemzöes och Gross definitioner ytterligare. Men, min studie utgår från Gemzöes definitioner av både genus och feminism, när jag undersöker om kvinnans status i Niya är uppbygd kring ett genussystem, dvs. traditionellt patriarkala religioner, sedvänjor mm. Som teoretiskt ramverk har jag alltså valt en teori med genusperspektiv, där begreppet kön, dvs. man och kvinna, ses som en biologisk och av naturen given indelning, medan genus, dvs. manligt och kvinnligt, är en social konstruktion som skapar vår identitet. Professor Vivien Burr beskriver fyra nyckelpremisser för socialkonstruktionismen som teoretiskt angreppssätt. Kortfattat innebär den första premissen att det inte finns en objektiv verklighet. Den andra är att världen är kulturellt och historiskt konstruerad. Den tredje är att vi tolkar världen genom mänskligt samspel. Och den fjärde är att vissa sociala handlingar anses mer naturliga än andra, då de bygger på en utvald tolkning av världen.49 Min studie vilar på en teori om att kvinnans status i Niya var konstruerad av sociala, religiösa, kulturella och historiska faktorer, i ett samspel mellan man och kvinna där mannens tolkning av verkligheten anses vara den naturliga, liksom mannens sociala handlingar anses mer rimliga.
Marianne Winther Jörgensen och Louise Phillips förtydligar Burrs premisser för socialkonstruktionismen i sin bok Diskursanalys som teori och metod. Där återges de utmärkande dragen för socialkonstruktionismen, samtidigt som författarna besvarar kritiken som riktas mot den. Socialkonstruktionismen är vetenskapligt oduglig, enligt kritiker, pga. att om verkligheten tolkas på ett bestämt sätt endast för att man anser det rätt, så blir det svårt att avgöra vad som är sant eller falskt. Det tillbakavisas av Winther Jörgensen och Phillips, som menar att det är en negativ bild och förvrängd uppfattning att man skulle tolka verkligheten lite som man själv vill. De påpekar att det är svårt att förvränga verklighetsuppfattningen. Det finns oftast fastställda grundvillkor som inte förändras över en natt, utan det tar sin tid för samhället att följa med i utvecklingen. Därför kan inte verkligheten tolkas på ett bestämt sätt bara för att man anser att det är rätt, eller plötsligt ändras från en dag till en annan.50 Det är naturligtvis viktigt att känna till kritiken, men jag anser ändå att socialkonstruktionismen är lämplig i vetenskapliga studier och delar författarnas invändningar. Det gäller att grundligt och kritiskt undersöka faktorerna som bidrar till en social konstruktion för att uppnå en korrekt bild av status, bristande jämlikhet mm. Då kan det leda till en - om än långsam - förändring av samhället.
46 Gross, Rita M., Feminism and Religion, Boston, Beacon Press, 1996, s. 16 f., 28 47 Gemzöe, Lena, Feminism, uppdaterad nyutgåva, s. 16
48 Gemzöe, Lena, Feminism, uppdaterad nyutgåva, s. 17 f.
49 Burr, Vivien, An Introduction to Social Constructionism, London, Routledge, 1995, s. 3 ff.
50 Winther Jörgensen, Marianne, & Phillips, Louise, Diskursanalys som teori och metod, Lund, Studentlitteratur
14 När historien genom tiderna har beskrivit kvinnan i olika religioner, speciellt religioner med patriarkala strukturer, så har det vanligtvis varit utifrån mannens tolkning. Kvinnans egen berättelse har ofta varit tyst, vilket gör det svårt att återskapa den i efterhand. Och när den väl återskapas så blir det utifrån källmaterial som också det är mannens version. Ändå är det viktigt att försöka fylla tomrummet som fortfarande saknas i det vetenskapliga studiet om kvinnan i religionen, menar Gross. Hon lyfter fram hur religioner som är starkt familjeinriktade, som t. ex konfucianism, också reglerar könsrollerna i traditionell mening. Och därför har kvinnan hållits kvar i hemmet, i stället för att få en aktiv roll i religionen, runt om i världen - tills i modern tid. Även inom buddhismen begränsas kvinnans tillträde till den andliga sfären, trots att buddhismen betonar andlighet framför familjeband och förespråkar jämlikhet. Det beror bl. a på att celibat premieras i en manligt dominerad klostervärld, och en negativ kvinnosyn där kvinnan anses mer jordbunden och mindre andlig än mannen, enligt Gross (se kapitel 4.4). Och eftersom kvinnor i patriarkala religioner främst har värderats efter sin insats i hemmets sfär, så har det funnits lite utrymme för kvinnan i det religiösa och offentliga sammanhanget.51 Det resonemanget kan förklara kvinnans religiösa status i Niya, där patriarkala religioner var rådande. Med socialkonstruktionismen som teori innebär det att kvinnans sociala identitet konstrueras utifrån bl. a religionen, vilken utgår från manliga normer.
1.9. Disposition
Uppsatsen har följande disposition: Efter inledningen följer kapitel 2, som ger en bakgrundsbild av ökenstaden Niya i kungariket Kroraina, samt av Kharosthi-dokumenten. Däremot förutsätter jag att ingen bakgrundsbeskrivning behövs till de olika religionerna i området, då uppsatsämnet i religionshistoria är på avancerad nivå. Bakgrundskapitlet bidrar till viktig kunskap om den geografiska platsen och källmaterialet. Det kompletterar därmed inledningen genom att sätta in ämnet i ett större historiskt sammanhang och underlättar fördjupningen av uppsatsens huvuddel. Undersökningen i huvuddelen utgår från frågeställningen om vilken social och religiös status som kvinnan hade i Niya på 250-350-talet v.t. För att tydliggöra syftet med min undersökning har huvudfrågeställningen delats upp i två underfrågor om kvinnans status, dels i Kharosthi-dokumenten, dels i religionen under synkretistisk tid. Underfrågorna bildar varsitt kapitel, 3 respektive 4. Dessa båda kapitel har i sin tur egna delkapitel för att precisera och kartlägga kvinnans status inom olika områden i samhället och religionen, vilka presenteras och förklaras löpande i undersökningen. Tidigare presenterad metod och teori ligger till grund för studiens utförande. I kapitel 5 jämförs resultaten från de båda kapitlen i huvuddelen, och en diskussion följer. I avslutande kapitel 6 presenteras slutsatserna och svaret på frågeställningarna.
15
Kapitel 2 Bakgrund
Syftet med bakgrundskapitlet är att placera uppsatsämnet i en historisk kontext för att underlätta förståelsen av den geografiska platsen och sociala miljön, liksom av källmaterialet inför den fördjupande undersökningsdelen. Bakgrunden ger en bild av det sociala, religiösa, historiska och kulturella sammanhang där kvinnan levde och som konstruerade hennes status.
2.1. Staden Niya/Cadota i kungariket Kroraina
I nuvarande Xinjiang-regionen i nordvästra Kina låg staden Niya, även kallad Cadota. De snöklädda Kun Lun-bergen i söder bildade en skyddande mur mot mäktige grannen Kina, och den heta Taklamakanöknen bredde ut sig i norr.52 I modern tid har Xinjiang uppmärksammats mycket i media, då Kinas interneringsläger för den muslimska lokalbefolkningen, uigurerna, har väckt stark internationell kritik.53 Men, för 1700 år sedan såg bilden annorlunda ut både etniskt, kulturellt, politiskt, religiöst och geografiskt. Invånarna bestod av bl. a invandrande perser, kaukasier och gandharer.54 I regionen växte buddhismen sig allt starkare. Samtidigt var konfucianismen etablerad i Kina sedan 500-talet f.v.t., vars moraliska lära och andliga filosofi hade djup förankring bland kineserna.55 Religiös och etnisk öppenhet präglade alltså området.
Detta var tiden före intolerans och tvångsomvändelse i Xinjiang!
Den första skriftliga informationen om Kroraina dyker upp i de kinesiska historiska dokumenten från år 176 f.v.t. Då hade stormakten Kina börjat intressera sig för det lilla kungariket av rent försvarspolitiska skäl och rekognoserade området.56 Anledningen var att Kina låg i ständig fejd med Xiongnu-folket, i nuvarande Mongoliet, och behövde få kontroll över den viktiga handelsvägen i regionen.57 Slutligen lyckades Kina år 77 f.v.t att ta makten i Kroraina genom en blodig statskupp då kungen mördades. Folket skrämdes till lydnad genom hot om truppförflyttningar och bestraffningar. Kungariket kallades därefter för Shanshan och på kungatronen placerades en regent som var lojal mot kejsaren. Kinesiska dokument beskriver även ingående kungariket Jingjue, där Cadota var huvudstad och kungen hade sitt säte, innan det införlivades med Kroraina.58 Därmed hade Kina lagt ytterligare ett lydrike under sig. Oroligheterna i regionen påverkade naturligtvis även kvinnan i Niya. Förutom Kinas ständiga militära närvaro, hotades folket av attacker från omkringboende, och det berättas i Kharosthi-dokumenten om kvinnors utsatthet då de kunde tas till fånga, misshandlas eller våldtas.59
Rent geografiskt var Niya omgivet av ett grönt landskap, med bl. a ett rikt bestånd av högväxt poppel. Dessa träd användes både till hus- och brobyggen, möbler mm., vars rester man återfunnit under sanddynerna. Före klimatförändringarna fanns det fortfarande på 300-talet en tät skog, fält, betesmark för boskapshjordarna, vinodlingar och fruktträdgårdar. Man har t.o.m. återfunnit resterna av bevattningskanaler och en av världens äldsta träbroar vid den uttorkade 52 Hansen, The Silk Road: A New History with Documents, s. 40 ff.
53 SVT Nyheter, Uppdrag Granskning, 15 december 2020.
https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/sa-lever-uigurer-i-kinas-omskolningslager. (Hämtat: 2021-03-15)
54 Hansen, The Silk Road: A New History with Documents, s. 54 55 Frankopan, Sidenvägarna: En ny världshistoria, s. 52 56 Hulsewé, China in Central Asia, s. 81 ff.
57 Foltz, Religions of the Silk Road: Premodern Patterns of Globalization, s. 4 58 Hulsewé, China in Central Asia, s. 90, 93
16 Niyafloden.60 Det är alltså ett landskap som skiljer sig markant från dagens sanddyner, och som på ett tydligt sätt visar historiska klimatförändringar. I den dåtida vegetativa miljön kunde kvinnor vistats relativt fritt ute, hjälpa till med djurskötseln och leva bland herdarna.61
Niya låg längs den s.k. sidenvägen, som egentligen bestod av många vägar, och där handelsmän passerade ända bortifrån Europa. Redan ca. 4000 år f.v.t. hade dessa vägar börjat ta form i Asiens landskap. Det var olika folkgrupper och nomadstammar som följde bergskanternas sluttningar med smältsnö, för att dricka.62 Varor, språk, kulturer och religioner mm. spreds mellan folk och länder. Allt fler resande stannade till på vägen i Niya för vila, byte av hästar och kameler, samt för lite handel, visar arkeologiska fynd.63 Några långväga besökare valde t.o.m. att bosätta sig längs sidenvägen, gifte sig och bildade familj. Men, eftersom kvinnan främst ansvarade för hemmets sfär och barnuppfostran, dokumenterades inte hennes roll på samma sätt som mannens roll i den offentliga sfären. Och därför är det svårt att kartlägga kvinnans betydelse som förmedlare av religion och kultur till sina egna barn - det finns ju ytterst få primärkällor som vittnar om det överhuvudtaget i historien.64 Kharosthi-dokumenten vittnar visserligen om det vardagliga livet och kvinnans levnadsvillkor, vilka i hög grad reglerades av dokumenten och som därför är en viktig primärkälla. Däremot bör man beakta det faktum att dokumenten inte är nedtecknade av kvinnan själv eller återgivna ur hennes synvinkel.
2.2. Kharosthi-dokumenten
De flesta Kharosthi-dokument grävdes fram i Niya, resten i Loulan.65 Dokumenten är skrivna med bläck på träplattor eller smala träskivor, som påminner om vår tids glasspinnar (bilaga 5). Med hål i skivorna bands de ihop med ett snöre och därefter rullades de ihop och förseglades med sigill, tills mottagaren öppnade det. På några av de oöppnade sigillen förekommer grekisk-hellenistiska motiv med gudabilder. Det tyder på influenser från gandharerna. De levde söder om Kun Lun-bergen, i nuvarande Pakistan och Afghanistan, och var väl bevandrade i grekisk mytologi.66 När gandharerna vandrade förbi Karakorum-passet efterlämnade de även graffiti och ca 1000 meddelanden på kharosthi på stenar och bergsväggar, liksom zoroastriska handelsmän och buddhistmunkar lämnade egna meddelanden och böner efter sig.67 Gandharernas skriftspråk var gandhari, som är en variant av prâkrit och alltid skrevs med kharosthi alfabetet, från höger till vänster. Enligt forskaren Richard Salomon skrevs Kharosthi-dokumenten i Niya på en avgränsad lokal dialekt av gandhari, vilket alltså användes utanför Gandhara-regionen.68 En annan forskare Meicun Lin håller med om att det inte är renodlat
gandhari språk i Kharosthi-dokumenten, men menar att det är en uppblandning med folkets eget talspråk.69 Dokumenten tyder på att folket i Niya inte talade gandhari och inte heller kinesiska. Burrow hade en teori om att Niyas talspråk var tokhariska. Det var ett indoeuropeiskt språk som 60 Xiguang, ”The Lost Kingdom of Niya”, The Washington Post, 11 oktober (1995)
61 Burrow, A Translation of the Kharosthi Documents from Chinese Turkestan, nr. 19 62 Foltz, Religions of the Silk Road: Premodern Patterns of Globalization, s. 1, 3
63 Sims-Williams & Bi, ”A Sogdian Fragment from Niya”, s. 95, i; Great Journeys across the Pamir Mountains,
Chen & Rong (ed.)
64 Foltz, Religions of the Silk Road: Premodern Patterns of Globalization, s. 18 65 Hansen, The Silk Road: A New History with Documents, s. 39
66 Hansen, ”Religious Life in a Silk Road Communiy”, s. 286-287, i; Religion and Chinese Society, vol. I, Lagerwey
(ed.)
67 Hansen, The Silk Road: A New History with Documents, s. 44
68 Hansen, ”Religious Life in a Silk Road Community”, s. 286, i; Religion and Chinese Society, vol. I, Lagerwey
(ed.)
69 Lin, ”Kharosthi Bibliography: The Collections from China (1897-1993)”, s. 196, i; Central Asiatic Journal, vol.
17 talades norr om Taklamakanöknen. Andra forskare har dock ifrågasatt detta, fast inga andra teorier har fastslagits.70 Däremot håller Lin delvis med Burrow om folkets eget talspråk, och
anser att det var en dialekt av för-tokhariska.71 Oavsett alla filologiska turer, så berikades invånarna med ett eget skriftspråk tack vare de nyanlända invandrarna.
Kharosthi-dokumenten är skrivna av män och för män. En man skrev till en annan man. Kungen instruerade den lokale tillsyningsmannen, cozbo, som i sin tur rapporterade tillbaka till kungen. Dokument som ofta avhandlade tvister föregicks av en förvånansvärt demokratisk process där invånarna kunde vända sig till kungen med sitt ärende, vilket tyder på att regenten måste ha avsatt mycket tid till att lyssna på sina undersåtar. Kungen tog därefter kontakt med cozbo som utredde saken. När en förlikning ägt rum, avslutades fallet med en skriftlig rapport till kungen. Det skriftliga dokumentet arkiverades också, för eventuellt framtida behov.72 Om problemet kvarstod, tvistemål överklagades, eller avtalet bröts så gick fallet vidare till kungens domstol.73
Sammanfattningsvis berättar Kharosthi-dokumenten om folkets egen historia i Niya. Immigranter som strömmade till landet söderifrån berikade invånarna med ett eget skriftspråk, kharosthi, som lägger grunden till denna dokumentation. Kharosthi-dokumenten vittnar bl. a om oroligheter som tornar upp sig bakom bergen i Niyas grönskande landskap. Det berättas bl. a om attacker från omkringboende och diverse kvinnofridsbrott. Kvinnan förekommer i flera dokument, både direkt och indirekt - fast inte med sin egen berättelse, förstås.
70 Hansen, The Silk Road: A New History with Documents, s. 62
71 Lin, ”Kharosthi Bibliography: The Collections from China (1897-1993)”, s. 196, i; Central Asiatic Journal, vol.
40, No. 2
72 Hansen, The Silk Road: A New History with Documents, s. 83 f.
18
Kapitel 3 Kvinnan i Kharosthi-dokumenten
Kharosthi-dokumenten är primärkällan till undersökningen om kvinnans status i Niya/Cadota. Eftersom dokumenten inte är indelade i ämnesområden med rubriker eller kategoriserar in kvinnan under specifika avsnitt, så har jag valt att på egen hand dela in texterna i skilda kategorier med rubriker. Resultatet är sex olika delkapitel, utifrån dokumentens karaktär: Kvinnan som slavinna eller fri, hustru eller sambo, biologisk moder eller adoptivmoder, häxa och offer, drottning och av kunglig börd, samt buddhist och munkhustru. Vitt skilda texter kan fogas in i samma kategori, t. ex häxeri, misshandel och våldtäkt går in under rubriken ”fria eller fälla” pga. att dessa texter berör tvister där kvinnan har blivit ett brottsoffer. Varje delkapitel innehåller citat från Kharosthi-dokumenten för att styrka indelningen i specifika ämneskategorier och belysa kvinnans status. Referenslitteraturen utgår mycket från kvinnans sociala och religiösa status i Kina vid samma tid, eftersom det finns ytterst lite material om kvinnan i Kroraina. Dessutom var den kinesiska närvaron påtaglig i landet.
3.1. Kvinnan som slavinna eller fri: Ägodel och ägare
I flera Kharosthi-dokument berättas det om tvister som inbegriper kvinnliga slavar, som jag valt att benämna ”slavinnor” för att utmärka dem från de manliga slavarna. Man kan utifrån dessa texter först få uppfattningen att kvinnan rent allmänt var en livegen person, en handelsvara, utan möjlighet att påverka sitt eget liv och öde. Men, det fanns slavinnor som försökte ändra på sina liv, även om det inte alltid gick så bra. Och det fanns kvinnor som själva kunde äga, köpa eller sälja, vilket dokumenten också vittnar om.
Av ett dokument framgår det att även slavar kunde ha äganderätt till både hus, mark och djur.74 Slavar och kvinnors äganderätt var möjligt tack vare att Kharosthi-dokumenten föreskrev, på kungens order, att flyktingar som kom till Cadota skulle få hus, mark och utsäde till en kommande god skörd.75 Och Kroraina tog emot många flyktingar från grannstaden Khotan,
bergsfolket Supis och Gandhara-regionen, trots att de två förstnämnda folken emellanåt attackerade Cadota.76 Sedan lyckades inte alla flyktingar skapa sig en god framtid i det nya landet, utan tvingades bli slavar/slavinnor, men kunde ändå behålla sin egendom i bästa fall. Den positiva synen på integration blev en viktig grundplåt för de nyanlända – även för kvinnan. För kvinnor kunde äga mark som de själva bestämde hur de ville fördela i framtiden och på egen hand bestämma vad de ville odla, eller om de ville ge bort marken till utomstående. Inte ens kvinnans söner kunde då lägga beslag på hennes egendom, fastslår kung Amgoka:
This land has become the property of the woman Kosenaya. She is to exercise authority over it in all matters. [---her] sons have no claim to possession in that land. This Kosenaya has ownership of the land to plough, to sow…77
I ovanstående dokument framkommer det att kvinnan, som hette Kosenaya, var betrodd att både tillskaffa sig och avyttra mark på egen hand i form av en bytesaffär, liksom hon kunde ta emot mark i gåva, med kungens goda minne. Ingen utomstående fick lägga sig i hur kvinnan skötte 74 Burrow, A Translation of the Kharosthi Documents from Chinese Turkestan, nr. 24
75 Burrow, A Translation of the Kharosthi Documents from Chinese Turkestan, nr. 292 76 Hansen, The Silk Road: A New History with Documents, s. 71
19 sin egendom framöver, inte ens hennes manliga släktingar. Hon var ägaren! Dessutom framkommer det längre ned i dokumentet att det var kvinnan själv som begärde att allt skulle skrivas ned och bevittnas! Kosenaya verkar högst medveten om vikten av att hennes egendom var korrekt reglerad, rent juridiskt. Det här tyder på att kvinnor inte bara innehade egendom, utan också kunskap om sina juridiska rättigheter. På så sätt kunde Kosenaya leva ett relativt självständigt liv, utan att manliga närstående la sig i hennes liv eller skötseln av egendomen. Det var dock inte alltid lätt att klara sig som kvinna eller nyanländ flykting trots egna tillgångar, och trots att flyktingen var fri och inte ägdes av någon.78 För kanske slog skörden fel, kanske hade klimatförändringarna redan gjort sig påminda och Niyafloden börjat sina, eller att man satt sig i skuld av andra skäl och inte hade möjlighet att försörja sig själv och sin familj. Oavsett vilket, så tvingades många flyktingar bli slavar i det nya landet. Andra föddes som slav. Eller skänktes bort av sina biologiska föräldrar som slav. I fallet med dokument 24 vägrar husbonden ta emot slavens skuld i form av en häst, utan vill i stället ta ifrån honom både hus och mark, vilket kungen reagerar starkt på. På det sättet var slaven inte tänkt att utnyttjas, menar kungen. Det tyder på en viss rättskipning i Cadota, även för slavarna. Ändå framgår det med skärpa att slavens och slavinnans uppgift var att utföra hushållssysslor och lyda sin husbondes röst, utan att göra några överträdelser.79 Däremot är det tydligt att husbonden själv ibland gjorde vissa överträdelser och försökte gå förbi tidigare uppgjorda transaktioner, som i ovan nämnda fall. Ett annat fall berättar om en kvinna som sålt sitt barn i god tro, för att det skulle behandlas väl som adoptivbarn av sin nye husbonde, och senare upptäcker att så inte är fallet. Barnet behandlas i stället som slav i den nya familjen. Det innebär att barnet inte har några juridiska rättigheter, utan bara skyldigheter att tjäna familjen resten av livet, som livegen och rättslös. När kvinnan upptäcker att avtalet har brutits kan hon kräva att fallet utreds av cozbo, tillsyningsmannen.80 Både flickor och pojkar såldes som barnslavar, liksom vuxna män och kvinnor kunde tvingas bli slav för att överleva. Och en slav/slavinna fick man behandla hur man ville:
”From now on the scribe Ramsotsa has ownership of that woman, to beat her, to bind her, to sell her, to give her to others as a present, to exchange her, to pledge her, to do whatever he likes with her.”81
Slavinnan i ovanstående fall hette Lýipaae. Inget framkommer i dokumentet om hennes bakgrund mer än att hon redan tillhört en man. Denne säljer henne nu alltså vidare till en annan man, som i sin lagenliga rätt fick behandla henne som den ägodel hon var. Nästan samma formulering gäller slavinnan Lyimisoae i ett annat dokument, med undantaget att samme husbonde, Ramsotsa, inte fick ge bort Lyimisoae som present till andra.82 En liknande
formulering, om att mannen fick göra vad han ville, gällde även djur som införskaffades.83 Det tyder på att kvinnan räknades in bland mannens övriga ägodelar, så som får, hästar och kameler. Slavinnor fick även finna sig i att deras barn kunde adopteras bort om husbonden så bestämde, och då var det han som tog emot en häst eller kamel i betalning.84 Medan slavinnor som på egen hand gav bort sitt barn, fick veta att deras husbonde hade rätt att kräva betalning i efterhand av adoptionsfamiljen. Annars var affären ogiltig och barnet betraktades som slav och tillhörde återigen husbonden. Detta blev slavinnan Cimikae högst medveten om, när hon försökte ge bort 78 Burrow, A Translation of the Kharosthi Documents from Chinese Turkestan, nr. 675
20 sin dotter till en ny familj.85 Fallet tyder på att Cimikae ville ge sitt barn ett annat liv än det hon själv hade och därför handlade på eget initiativ. Inget nämns om någon make till Camikae eller biologisk fader till dottern, vilket kan tyda på att husbonden själv var fader till barnet. Med tanke på att husbonden fick göra vad han ville med sina slavinnor så anar man bakgrunden till hennes val att försöka adoptera bort dottern, även om tilltaget upptäcktes.
Trots Camikaes handlingskraft och ovissheten hur berättelsen slutade, vilket dokumenten sällan avslöjar, kan man ändå ana utgången. För en slav eller slavinna hade inte några rättigheter när det gällde sina blodsband. Slavinnans barn var hennes husbondes ägodel och hon var i princip maktlös. En definition av slaveri är att med våld härska över en vanärad individ som inte har något eget existensvärde, enligt historieprofessorerna John Bodel och Walter Scheidel. I boken On Human Bondage – After Slavery and Social Death beskriver de slaveriets historia och använder termen ”socialt död” i betydelsen av att slaven/slavinnan var en skyddslös ägodel utan rättigheter.86 I Kina stod Han-dynastin bakom systemet med slaveri, pga. de skatteintäkter som det drog in till staten. Ändå kunde slavar släppas fria och ärva mark och egendom om husbonden dog utan arvingar. Som frigiven befann sig kvinnan då någonstans mellan fri kvinna och slavinna i status. Om arvingar fanns, ärvde de slavarna. Undantaget var slavinnorna som hade använts endast för sexuellt umgänge och barnalstring, de släpptes alltid fria. Antagligen för att undvika incest mellan husbondens alla barnkullar.87 För slavinnan var alltså den säkraste vägen ut ur slaveriets ”sociala död” att husbonden dog och att hon hade blivit utnyttjad som sexslav. Det finns ett trettiotal Kharosthi-dokument som berättar om personliga livsöden bakom de formella orden i avtalen och kontrakten om slavar och slavinnor. Alla är lika värda att uppmärksammas, men av utrymmesskäl väljer jag de tydligaste exemplen på en slavinnas livsvillkor och status. Vissa dokument är också mer hjärtskärande än andra, där det berättas om hur döttrar skiljs från sina mödrar, som i fallet med Cimikae. En annan kvinna säljer en ung flicka som heter Smitsae, för en kamel. Köparen verkar vara samme skriftlärde man, Ramsotsa, som redan köpt flera andra kvinnor. Även med denna flicka får han göra vad han vill, enligt avtalet. Anledningen till att kvinnan säljer flickan är att det nu råder hungersnöd.88 En helt annan man köper en kvinna för 41 rullar sidentyg.89 Summorna säger något om hur mycket en kvinna eller flicka var värd på marknaden.
Övriga dokument som inbegriper slavinnor påminner om ovanstående ärenden. Och resten av slavärenden handlar mestadels om manliga slavar som rymmer, hamnar i slagsmål, dödas eller utnyttjas på olika sätt. I ett fall lyckas en bortförd slav fly från Supi-folket, som ofta attackerade Cadota. Han återvänder sedan frivilligt hem till slavägaren igen. En slav väljer att fly till en munkfamilj som själva äger slavar. Två slavar gör affärer sinsemellan och en tredje slav ger bort en lösesumma för att kunna köpa sig fri.90 Alla nämnda dokument visar på slavarnas handlingskraft. Men, medan de manliga slavarna är rymningsbenägna, gör affärer eller t.o.m. köper sig fria, så står det inget om detta när det gäller slavinnorna. De nämns oftast när de själva eller deras barn används som handelsvara.
Även om många kvinnor tvingades leva som slavinnor hela livet, så fanns det andra kvinnor som det gick bättre för. Tidigare nämnda dokument, nr. 677, vittnar om hur den fria kvinnan 85 Burrow, A Translation of the Kharosthi Documents from Chinese Turkestan, nr. 39
86 Bodel, John & Scheidel, Walter, On Human Bondage: After Slavery and Social Death, Chichester, John Wiley &
Sons, Inc, 2017, s.2 f.
87 Barbieri-Low, Anthony, ”Becoming Almost Somebody: Manumission and its Complications in the Early Han
Empire”, s. 125, 128, i; On Human Bondage: After Slavery and Social Death, Bodel & Scheidel (ed.)
88 Burrow, A Translation of the Kharosthi Documents from Chinese Turkestan, nr. 589 89 Burrow, A Translation of the Kharosthi Documents from Chinese Turkestan, nr.3
