Jämförelse och förståelse av massmedias skildringar

Under denna rubrik kommer de identifierade framställningarna av spelfilmerna jämföras med resultatet av den andra metoden som användes i arbetet, scoping study gällande massmedias skildringar av män och kvinnor med psykisk ohälsa tiden efter filmernas lanseringar. I vetenskaplig litteratur kunde inga skillnader mellan massmedias

framställningar av män och kvinnor med psykisk ohälsa identifieras utifrån ett genusperspektiv. De resultat vi fann var egenskaper för den generella individen med psykisk ohälsa och av denna anledning kommer analysen fokusera på jämförelse av identifierade framställningar av spelfilmerna jämfört med de skildringar massmedia framförde av individen med psykisk ohälsa perioden efter filmernas lanseringar. Med stöd av vetenskaplig litteratur fann vi att tiden efter filmernas lansering framställer media en person med psykisk ohälsa som aggressiv, farlig, kriminell och oförutsägbar (Stuart, 2006, s.103). I studiens identifierade framställningar i filmerna var det specifika egenskaper som medgav ett särskilt tema. Farlig och aggressiv var i korrelation till varandra eftersom båda egenskaperna kan utgöra en fara för individens liv. En annan studie bekräftade dessa föreställningar och beskrev att en person med psykisk ohälsa i spelfilm framställs som farlig, aggressiv och oförutsägbar (Stout, Villegas & Jennings, 2005, s.552-553). I jämförelse till varandra identifierades denna egenskap både i filmen och tiden efter

filmernas släpp. McMurphy som låtsades vara psykiskt sjuk för att undvika fängelsearbete betraktades som farlig av omgivningen och fick därför stanna på mentalsjukhuset, på detta sätt kan en bild förmedlas till tittarna att vara farlig associeras automatiskt till psykisk ohälsa. Trots att Stout, Villegas & Jennings inte diskuterar specifika könstillhörigheter för dessa egenskaper finns risken att en man med psykisk ohälsa betraktas vara farlig på grund av kulturens konstruktion att maskulinitet associeras med våld och att vara aggressiv jämfört med femininitet som associeras till kvinnan (Jacobson, 2005, s.25-27). Ytterligare identifikationer av massmedias skildringar var att människor med psykisk ohälsa framstod som barnsliga, misslyckade, improduktiv, osocial, känslig, opålitlig, omtänksam, empatisk samt socialt utstött (Stout, Villegas & Jennings, 2004, s.552-553). Jämfört med

identifierade porträtteringar av utvalda spelfilmer finns det några egenskaper som skiljer sig några år efter filmernas lanseringar. De identifierade skillnaderna utifrån vår filmanalys och de vetenskapliga artiklarna var således egenskaper hos en individ med psykisk ohälsa

som omtänksam, empatisk, improduktiv, misslyckade och opålitlig. Utifrån vår tolkning kan känslig och sårbar ha samma innebörd vilken i den meningen stämmer överens med vår tolkning av hur en individ med psykisk ohälsa framställs i spelfilmer. Även egenskapen barnslig som identifierades i de vetenskapliga artiklarna bekräftade vår uppfattning om hur de framställs. Osocial och socialt utstött kan stå för socialt avvikande vilket har en central betydelse genomgående i hur individer med psykisk ohälsa framställs och uppfattas, dels av media men också detta arbetets filmanalys. Att dessa egenskaper är omdiskuterade i vetenskapliga artiklar även tid efter filmernas lanseringar kan kopplas till en teoretisk infallsvinkel när människor kvarhåller strukturer för att kunna hålla vissa människor i överordningen, och andra i underordningen (Becker, 2006, s.29). När normen inte uppfylls anses det som avvikande . Det behöver inte betyda att personen i sig har psykisk ohälsa men besitter egenskaper som inte anses vara normen (Becker, 2006, s.23). De resterande begreppen som vi inte identifierade i vår filmanalys men som vi kunde finna i de

vetenskapliga artiklarna var improduktiv, misslyckade och opålitlig. Dessa kan som ovanstående kopplas till att det är avvikande beteenden som inte är socialt accepterade. Goffman menar att psykisk ohälsa kan vara en avgörande faktor till stigmatisering

(Goffman, 2011, s.12). Vi kan utifrån resterande begrepp uppfatta att dessa egenskaper inte är önskvärda i samhället då det antinge är ett resultat av psykisk ohälsa eller ett resultat av att samhället misslyckats i den mening att det finns ingen människa som föds med

egenskapen att vara misslyckad. Omtänksam och empatisk kan vara mer socialt

accepterade egenskaper vilket betyder att vetenskapliga artiklar identifierar och belyser en bredare bild av framställningen av människor med psykisk ohälsa. Vi kan förstå detta utifrån att massmedia vill medverka till att förändra den stigmatiserade bild som

konstruerats fram genom historien där människan enligt socialkonstruktivismen behöver kritisera och utmana sin förförståelse för att förstå någonting som vanligtvis kan uppfattas som det normala (Wenneberg, 2001, s.58). Med ett socialkonstruktivistisk perspektiv i bagaget kan det som anses vara det mest naturliga förändras till obegripligt och det

obegripliga kan förändras till det naturliga. Med ett öppet sinne går det att finna sanningen bakom verkligheten (Wenneberg, 2001, s.14).

Med hjälp av socialkonstruktivism kan vi försöka att förstå hur medias framställningar av personer med psykisk ohälsa har etablerats i samhället och fått oss att tro att det är

sanningen. Media har en stor inverkan på vårt samhälle där mycket tv tittande kan resultera i att det vi ser på tv skärmen är det vi uppfattar som verklighet (Stout, Villegas & Jennings, 2004, s.544). Barnfilmer framställer människor med psykisk ohälsa på ett riktat sätt vilket betyder att vi redan som barn blir påverkade av den stereotypa bilden av att en person med psykisk ohälsa skulle vara farlig, aggressiv, oförutsägbar och ha diverse negativa

egenskaper (Ma, 2016; Stuart, 2006). Personer med psykisk ohälsa i spelfilm har egenskaper som konceptualiseras fram genom historien i form av bland annat okunskap gällande ämnet psykisk diagnos, behandling av dessa och medias respons på hur denna grupp kan bli så attraktiv som möjligt för samhällets publik. Enligt socialkonstruktivismen socialiserar människan sig in i samhället som är det naturliga och det finns oftast inte utrymme att ifrågasätta det naturliga vilket resulterar i att exempelvis gamla mönster, framställningar och förståelser lever kvar (Wenneberg, 2001, s.14). Johannisson menar att det inte funnits intresse att förstå individen bakom en person med avvikande egenskaper vilket har resulterat i att genom den enkla vägen har dessa personer avskiljts från samhället

(Johannisson, 2015, s.20). Dessvärre kan vi se att psykiatrivården inte förändrats avsevärt i den mening att det medicinska perspektivet fortfarande tar större plats jämfört med det psykosociala perspektivet (Lalander, 2017, s.5). Riles menar också att det finns ett

ointresse att förmedla en mer sanningsenlig bild av personer med psykisk ohälsa i spelfilm. Han menar att spelfilmerna missar att förmedla bilden av att en person med psykisk ohälsa kan bli frisk men också att en beskrivning av diagnos eller tillstånd uteblir, det publiken ser är en galen person och publiken lämnas med den bilden av att en person med psykisk diagnos är sin diagnos (Riles, 2020, s.146). Goffman menar att en person som upplever psykiska påfrestningar inte nödvändigtvis är sjuk, det kan vara kroppens tecken på att denna har utsatts för exempelvis stress. Han menar att psykiska tillstånd kan vara

övergående men på grund av att psykisk ohälsa är stigmatiserat kan symtom som innefattar psyket uppfattas som avvikande (Goffman, 2007, s.98).

En person med psykisk ohälsa kan bli påverkad i den mån att denna inte förstår sin kapacitet till återhämtning då framställningar om att psykisk ohälsa är ett permanent tillstånd, vilket kan få ytterligare sociala konsekvenser om den psykiska ohälsan inte behandlas i form av svårigheter att få ett jobb, studera och skapa samt bibehålla relationer för den enskilde (Stuart, 2006, s.103). Dessa sociala konsekvenser leder till social utsatthet i stor utsträckning vilket är en bidragande faktor till psykisk ohälsa vilket betyder att den psykiska hälsan kan försämras (ibid). Denna analys kan bekräfta att det finns begränsat intresse att förstå den enskildes situation där sociala aspekter kan vara anledning till att en människa mår psykiskt dåligt. När den generella uppfattningen ser ut på följande sätt kan okunskap gällande symtom i samband med psykisk ohälsa vara en anledning till att den enskilde inte söker hjälp (Evans-Lacko, 2018, s.3). Rädslan att uppfattas på ett visst sätt av samhället är en anledning till att den enskilde i många fall inväntar processen att uppsöka vård (ibid). Det finns en identifierad skillnad mellan män och kvinnors benägenhet till att söka hjälp för sina psykiska symtom där kvinnan är mer benägen än mannen. Dessa grundar sig i stereotypiska föreställningar om att en kvinna tillåts visa sig sårbar medan män som visar sig sårbara inte är normativa män (Holzinger, 2011, s.73). Utifrån ovanstående analys kan vi förstå att psykisk ohälsa är ett stigmatiserat tillstånd där okunskap, rädsla för att bli negativt bedömd och medias negativa framställningar av personer med psykisk ohälsa kan vara anledningar till att en person undviker att söka hjälp för sina psykiska symtom. Om vi utgår ifrån Goffmans teori om totala institutioner kan den enskildes sociala liv påverkas genom att en person med psykisk ohälsa stigmatiseras på grund av framställningar, förutfattade meningar och stereotypiska egenskaper blir detta en målande beskrivning av en institution i den mening att den enskilde blir avstängd från samhället i form av att det exempelvis kan vara svårt att få ett jobb, Goffman menar att detta går att beskriva som ‘’medborgerlig död’’, att en person som inte interagerar i samhället på grund av att denna institutionaliserades eller rent bildligt inte är en del av samhället på grund av sin psykiska ohälsa (Goffman, 2017, s.22).