Jakt på varg

Utöver ansökan om skyddsjakt, skyddsjakt på enskilds initiativ och polisens möjlighet att avliva djur som åtgärd för att förhindra allvarlig skada kan det finnas ytterligare skäl att jaga de stora rovdjuren i Sverige.

Populationsreglerande jakt i syfte att reglera stammens täthet, storlek och tillväxt, det vill säga licensjakt, är en komponent i den svenska förvaltningen av de stora rovdjuren. Jakten kan bidra till att minska konflikten mellan rov- djur och människa i de regioner där rovdjurens förekomst är tät och på så sätt medverka till att acceptansen för rovdjuren i den svenska faunan upprätthålls. Idag beslutas det om licensjakt på björn, lodjur och varg när förutsättningarna för sådan jakt är uppfyllda.

När det gäller varg är licensjakt ett verktyg för att både reglera tätheten av vargrevir och att dämpa stammens tillväxt. En licensjakt för att minska koncentrationen av vargrevir och påverka stammens tillväxt kan ha till syfte att begränsa negativa socioekonomiska konsekvenser för att öka förtroendet för förvaltningen.

4.4.1. Beslut om licensjakt

För län i rovdjursförvaltningsområden där miniminivåerna är uppnådda kan Naturvårdsverket delegera rätten att besluta om licensjakt utan att ange ett högsta antal djur som får fällas. De länsstyrelser som omfattas av ett sådant delegeringsbeslut (eller Naturvårdsverket i de fall där delegering saknas) får

fatta beslut om licensjakt under förutsättning att det inte finns någon annan lämplig lösning och att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus för arten5_{. Jakten måste dessutom vara lämplig med hänsyn}

till stammens storlek och sammansättning och ske selektivt och under strängt kontrollerade förhållanden (23 c § jaktförordningen). Det är vidare viktigt att i beslut om licensjakt tydligt ange syftet med jakten och redogöra för hur licensjakten kommer att leda till att syftet uppfylls, bl.a. genom att redogöra för vetenskapligt stöd.

I ett beslut om licensjakt får myndigheten medge undantag, t.ex. från för- budet mot att använda motordrivna fortskaffningsmedel. Till skillnad från vad som gäller vid skyddsjakt efter rovdjur får dock inte myndigheten medge att licensjakten bedrivs på annans jaktområde (se 24 d § jaktförordningen jämfört med 31 § jaktlagen).

Den beslutande myndigheten fastställer vilka villkor som ska gälla för jakten (9 b § jaktförordningen). Det gäller exempelvis antalet djur som får fällas, vilka metoder som får användas, inom vilken tid och vilket område jakt får ske samt vilken kontroll som kommer att ske.

Naturvårdsverket har tagit fram föreskrifter och allmänna råd (NFS 2014:24) för länsstyrelsens beslut om licensjakt efter varg. Syftet med före- skrifterna är att säkerställa en enhetlighet och tydlighet i de länsstyrelsebeslut om licensjakt efter varg som fattas. Det är även viktigt att tillgodose krav på säkerhet vid jakten samt säkerställa att den bedrivs selektivt och under strängt kontrollerade former. Av föreskrifterna följer därför bl.a. att länsstyrelsens beslut om licensjakt efter varg endast får gälla perioden från och med den 2 januari till och med den 15 februari och att licensjakten inte får bedrivas i revir med säkerställd etablering av genetiskt viktig varg (3 och 4 §§ NFS 2014:24). Vidare ska länsstyrelsens beslut om licensjakt föreskriva ett antal villkor gällande jaktledarens roll och ansvar (6 § NFS 2014:24). Dessa vill- kor överensstämmer i stort med jaktledarens ansvar vid licensjakt efter andra stora rovdjur. I likhet med föreskrifterna om licensjakt efter andra rovdjur följer även av föreskrifterna vad länsstyrelsens beslut ska innehålla ifråga om hur platsundersökning, eftersök och besiktning ska genomföras vid licensjakt efter varg (9–12 §§ NFS 2014:24).

4.4.2. Jaktens genomförande

Licensjaktens omfattning ska syfta till att reglera populationen utifrån den målsättning som motiverats och fastställts i den regionala förvaltningsplanen för den aktuella arten. I normalfallet är licensjakten ett verktyg för att dämpa tillväxten i en population alternativt ett verktyg för att hålla populationen på en stabil nivå. Det innebär att beskattningen av stammen tillsammans med övrig dödlighet inte överstiger tillväxten i stammen. I de fall där licensjakt används som ett verktyg för att minska tätheten av vargrevir i ett område och

påverka stammens tillväxt är det viktigt med ett långsiktigt perspektiv och att inte sikta på att nå områdets förvaltningsmål redan året därefter. Detta för att inte förvaltningsåtgärden ska få ett för stort genomslag som leder till att jakten riskerar artens gynnsamma bevarandestatus. Som en del i en adap- tiv förvaltning behöver den regionala förvaltningens mål alltid utgå från det senaste kunskapsläget gällande arten. Det betyder att beslut om nivåer för t.ex. licensjakt kan påverkas av ny kunskap även om referensvärdet inte har ändrats.

Det biologiska utrymmet för uttag genom licensjakt är beroende av artens status och populationsnivå. Det är således ingen absolut siffra utan utrymmet kan variera beroende på vilken art som berörs. För att på ett bra sätt kunna bedöma vilken omfattning licensjakten kan ha ur biologiskt perspektiv i ett område krävs kunskap om flera viktiga faktorer, exempelvis populationens storlek, övrig dödlighet (skyddsjakt, trafikdödade djur m.m.) och reproduk- tion. Det är viktigt att alla sådana faktorer vägs in vid ett beslut, dels för att förvaltningen ska lyckas med att nå målsättningen, dels för att den gynnsamma bevarandestatusen inte ska äventyras. Till hjälp för att beräkna vilket uttag som är lämpligt i ett område bör populationssimuleringar användas. Dessa är ett bra redskap för att inför beslut om jakt modellera vilken effekt en pla- nerad avskjutning kan ha på populationen i området. I de fall den beslutande myndigheten är osäker på hur modelleringen går till kan Naturvårdsverket rådfrågas. Även resultat från forskning som beräknar avskjutning bör tas med i bedömningen. Därutöver styrs utrymmet för uttag av de juridiska förutsätt- ningarna. För mer ledning om vad som enligt EU-kommissionen anses vara ”begränsad mängd”, se avsnitt 4.6.2 EU-lagstiftning.

För att licensjakten ska fungera som ett effektivt förvaltningsverktyg behövs ett systematiskt och adaptivt upplägg med täta uppföljningar, konti- nuerlig vidareutveckling och förändringar anpassade efter nya förutsättningar och erfarenheter. En del av detta är att licensjakten utvärderas årligen både på nationell och regional nivå och att man utifrån nyvunnen kunskap genomför justeringar till nästa års licensjakt vid behov. Därmed finns mycket goda för- utsättningar för att vidareutveckla licensjaktens ändamålsenlighet och effek- tivitet som förvaltningsverktyg. För att lyckas med detta krävs att berörda intressegrupper kontinuerligt involveras och konsulteras i arbetet. Denna kommunikation bidrar inte bara med nödvändig kunskap och erfarenhet utan även till att upprätthålla och stärka den delaktighet och ömsesidig förankring som är en förutsättning för en trovärdig förvaltning.

Utöver länsstyrelsernas årliga uppföljningar direkt efter avslutad jakt kommer Naturvårdsverket att följa upp eventuella licensjakters effekter på rovdjursstammarna i samband med revideringen av åtgärderna i förvaltnings- planerna, det vill säga vart tredje år, samt vid slutet av varje förvaltningsperiod. 4.4.3. Rapportering och prover

Samtliga beslut om licensjakt som länsstyrelserna fattar samt utfallet av dessa ska rapporteras till Naturvårdsverket. Naturvårdsverket avser att följa de regionala beslutsprocesserna och kommer enligt 24 c § jaktförordningen att

återkalla delegeringen av rätten att besluta om licensjakten om möjligheten till jakt används på ett sätt som kan försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus.

All licensjakt efter stora rovdjur i Sverige sker utifrån en av beslutande myndighet fastställd jaktkvot. Jakten avlyses när denna kvot är fylld eller jakt- tiden för arten gått ut. Det är därför viktigt att fällda djur rapporteras skynd- samt till länsstyrelsen och att ansvariga jaktledare håller sig informerade om hur många djur som finns kvar att skjuta i det område där jakten bedrivs.

Fällda djur besiktigas av länsstyrelsens besiktningsmän, prover tas och information om jaktens genomförande samlas in. Information om fällda stora rovdjur registreras av länsstyrelserna i den svensk-norska rovdjursdatabasen Rovbase. Beslutande myndighet avgör enligt 24 d § jaktförordningen (jämfört med 13 § NFS 2014:24) i sitt beslut om licensjakt vem som har rätt till hela eller delar av det fällda djuret.

Proverna tagna från rovdjur som fällts vid licensjakt skickas in till Statens veterinärmedicinska anstalt. Det ger myndigheter och forskare underlag för analyser av vargstammens status och utveckling. Statens veterinärmedicinska anstalt informerar också på sin webbplats hur jakten fortskrider. Det fällda djurets status, ålder m.m. rapporteras efter avslutad jakt till berörda myndig- heter samt direkt till skytten.