4 Det idékritiska studiet av den vetenskapliga humanismen
4.3 Jesus, Hitler och Dan Brown
I samband med att Humanisterna försöker förfäkta åsikten att det existerar en Gud110 ägnar man sig åt en del tveksamma associationer. Framförallt förekommer artiklar om Adolf Hitler i vilka språkbruket påminner om det som råder i dem som handlar om Gud och Jesus. I vissa fall görs dessutom direkta samankopplingar. Framförallt artikeln; Redan führern dömde ut nazismen,111 förefaller ha ett dolt syfte. Artikeln i sig är harmlös, den tillför inga nya teorier om Hitler och gör inga kopplingar till religion eller exempelvis att humanister måste kämpa mot framtida nazistiska tankegångar. I de tre årgångar denna uppsats behandlar är detta den enda artikeln i sitt slag som berör ett ämne utan att på något vis koppla till humanismen. Av den anledningen kan man fråga sig om artikeln inte i själva verket är ett subtilt guilt by association inlägg med syfte att väcka associationer till den religionsdebatt som återfinns i tidskriften.
Mindre subtil är artikeln ”Från Jesus till Hitler- 2000 år av kristen antijudaism och dess poli- tiska omsättning i nazistisk antisemitism”.112 Syftet med dessa artiklar är att demonisera kristendomen, genom att samankoppla den med nazismen och i slutändan övertyga om att den vetenskapliga humanismen därför är ett bättre alternativ. Metoden är signifikant för
Humanisten, istället för att lyfta egna argument söker man ständigt svärta ned eller förlöjliga
motståndarsidan. I ingressen till nämnda artikel står det att läsa att det är det nya testamentet som lägger den moraliska grunden som möjliggör förintelsen. Genom att hänvisa till citat i bibeln som framställer judar i dålig dager och hänvisningar till medeltida antisemitisk lag- stiftning, försöker man övertyga om det onda i kristendomen. Vidare hänvisar man till de tidigmedeltida kyrkofäderna Chrysostomos, Tertullianus och Hippolytos, vilka alla beskrev judarna som kriminella och hävdade att synagogan var ett horhus. Det är svårt att se relevansen i detta för den vetenskapliga humanistiska rörelsen, då dessa tankar knappast lever kvar inom den nuvarande svenska kyrkan.
109https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/bc.html#Econ. Avläst 10/01-2008. Enligt
CIA har Botswana de fyra årtiondena efter självständigheten 1966 haft ett oavbrutet civilt ledarskap vilket har resulterat i att landet byggt en välfungerande dynamisk ekonomi. BNP siffran avser PPP dollar.
110 Förbundet kämpar mot alla former av övernaturliga fenomen och vad man bedömer vara pseudovetenskap
såsom psykologi, dock är det kampen mot kristendomen som är mest framträdande i Humanisten.
111 Humanisten, 2000, nr 2, 28-29. 112 Humanisten, 2006, nr 5, 8-12.
Dessutom kan man finna direkta felaktigheter i de fakta man lyfter fram. Man hävdar att judarna förföljdes i Rom på grund av att kristendomen utgjorde grunden för lagstiftningen, vilket är en sanning med modifikation. De romerska legionerna slog ned det stora judiska Bar kochba upproret åren kring 70 e.Kr under kejsaren Vespasianus och hans general Titus, därmed inleddes början till den judiska diasporan. Rom hade även gått hårt fram mot judarna tidigare på grund av deras ovilja att offra till kejsaren. Detta hade dock inget med kristen- domen att göra, den första kristna kejsaren var Konstantin den store som lät döpa sig på sin dödsbädd under 300-talet e.Kr.113 Med tanke på att den siste västromerske kejsaren föll från sin tron år 476 efter germanen Odovakars angrepp, hade kristendomen ingen lång politisk ställning, i vart fall inte i det västliga imperiet. Humanisten nämner även att under det första korståget skulle ha ägt rum en kristen massaker på judarna i det Heliga Tyskromerska riket.114 Vad man underlåter att nämna är att påven Urban II år 1096 förbjöd dylika aktiviteter och att biskoparna i flera städer i Rhendalen där massakrerna ägde rum, försökte att skydda de judiska invånarna (på påvens befallning) genom att öppna sina katedraler för dem. De skaror som begick dessa massakrer var visserligen kristna, men det handlade främst om personer som utnyttjade läget för att plundra, utan kyrkans tillåtelse.115 Ytterligare felaktigheter kan påpekas, det numera ökända dokumentet Sions Vises protokoll sägs vara ett kristet dokument, i själva verket författades det av den ryska tsaristiska hemliga polisen Ochranan. Dess chef, Ratjkovskij fick i slutet av 1800-talet i uppdrag av ultrakonservativa och antisemitiska grupper i Ryssland att fabricera detta dokument.116
Man hävdar även att Hitler och Gud har en gemensam politisk historia, Humanisten menar att Hitler beundrade Martin Luther och att Luthers antijudiska skrifter skall ha fungerat som en karta för Hitlers utrotningsprogram. Avslutningen är det tydligaste exemplet på guilt by
association och är värd att citera:
Den svåra uppgiften för humanismen blir framöver att ifrågasätta hur ett kristet samfund kan existera, som vilar på en kraftfull och förnedrande antijudisk propaganda, som av de kristna tros vara utfärdad av de kristnas egen Gud. Att dyrka Jesus skulle här kunna jämföras med att dyrka Hitler. 117
113 Goldsworthy, 2006, 311. 114 Humanisten, 2006, nr 5,9. 115 Wibeck, 2005, 82-87. 116 Thurén, 2003, 14. 117 Humanisten, 2006, nr 5,11.
Det är framförallt den sista meningen som är intressant, jämförelsens logik förefaller att brista om man tänker på att det var Hitler som utnyttjade texter (egentligen av en schismatiker inom kyrkan) från 1400 och 1500-talen. Kyrkan kan knappast ställas till svars för förintelsen på grund av att Hitler refererade till dessa skrifter. Inte heller blir kristendomen skyldig på grund av att Hitler enligt Humanisten skall ha yttrat ”som en kristen inställde han sig hos sin Herre och Frälsare som en krigare”118. Författaren menar att Hitler i
denna fras jämförde sig med Jesus, ett påstående som är aningen svårt att se, men även om han gjorde det har det ingen betydelse. Slutsatsen att en mans missbruk och jämförelser blir detsamma som en annan organisations åsikt, enbart för att mannen refererar till den, är inget annat än ett tankefel. Om den stämde skulle det betyda att personer som verkat inom kyrkan såsom moder Theresa var nazister, en tanke som förmodligen de flesta skulle finna absurd. Därtill brister den logiska konsistensen om man tillämpar detta slutledningsförfarande på
Humanisten. Tidskriften hyllar exempelvis de ateistiska ceremoniernas uppsving i Den Tyska
Demokratiska Republiken och man beklagar att utvecklingen inte gick åt samma håll i Förbundsrepubliken.119 Varför dessa ceremonier fick en snabb utveckling i DDR är inte svårt att förstå med tanke på kommunismens inställning till religion i allmänhet. Skall man tillämpa samma resonemang i detta samanhang skulle man kunna komma fram till att
Humanisten sympatiserar med SED:s120 politik, en lika fel slutledning som bortser från att
den vetenskapliga humanismen stödjer marknadsekonomi och de mänskliga rättigheterna. I den skönlitterära boken Da Vinci koden av Dan Brown, drivs tesen att Jesus skulle ha fått barn med Maria Magdalena och att de tillsammans flydde till Frankrike. Deras gemensamma son skulle därefter ha gett upphov till den Merovingiska kungaätten, som styrde Frankrike till dess att Pippin den lille och Karolingerna tog över i slutet av 700-talet. Humanisten tar upp de man kallar rätt-troendes kritik av boken.121 Begreppet rätt-troende är oklart, begreppets användning vagt, kristendomen är knappast enhetlig, vilka är det man avser, protestanter, katoliker ortodoxa eller kanske nestorianer? Författaren, som är forskare i zoologisk ekologi vid Stockholms Universitet, behandlar dessa rätt-troende som om de faktiskt existerade som en enhetlig grupp och antyder att dessa hårt bevakar en sanning, som tydligen framträder i Dan Browns roman.
118 Ibid.
119 Humanisten, 2000, nr 3, 13-19.
120 Sozialistische Einheitspartei Deutschlands. 121 Humanisten, 2006, nr 4,36.
Denna sanning ”avslöjar” författaren och den visar sig bestå av de trovärdighetsproblem som återfinns i Bibeln. Artikelns rubrik är Da Vinci – koden och bibeln – vilken bok har egentligen trovärdighetsproblem? Bibelns trovärdighetsproblem avslöjas genom att författaren radar upp några underverk och därefter konstaterar ”och så påstår dom att Dan Brown har trovärdighetsproblem?”122 Om man återgår till det ursprungliga problemet, författaren ville bemöta kritik av Da Vinci koden som skall ha bestått i att man påpekat brister i bokens trovärdighet. Citatet ovan ter sig ha som syfte att visa att det i själva verket är det Nya Testamentet som lider av dessa problem, må så vara, men det är inte relevant och har ingen betydelse för sakfrågan.
5 Slutsatser
Utifrån det analysschema som presenterades i teori- och metodkapitlet kan det ej påstås att Humanisterna och dess tidskrift Humanisten för ett rationellt samtal kring sina viktigaste frågor. Först och främst är det synnerligen anmärkningsvärt, att man å ena sidan säger sig stå för en vetenskaplighet, öppenhet och saklighet samtidigt som man vägrar godta att det exi- sterar andra former av humanism än den man själv företräder. Faktum är att man snarast frenetiskt förnekar den andra sidans existensberättigande utan att delge några sakliga och rationella argument till varför det inte kan existera någon kristen humanism. Det främsta brottet mot det rationella samtalet, angående hur man använder begreppet humanism, består av att man bortser från begreppets mångtydighet. Man avstår frekvent från att precisera vad precist man avser med begreppet vilket leder till att begripligheten blir lidande. Emedan det existerar en mängd olika betydelser går det inte endast utifrån begreppet det oklara humanist förstå att förbundet avser ateism.
Det är denna påfallande ovilja att precisera förbundets form av humanism som leder till att det uppstår en kamp om begreppet, då man hävdar att förbundet står för den sanna humanismen måste man bekämpa motståndarsidan. Detta har man stora svårigheter att göra, dels på grund av att man måste bortse från att den ateistiska vetenskapliga humanismen som livsåskådning inte är särskilt gammal i jämförelse med den religiösa. Dels på grund av den taktik man väljer för att vinna slaget. Istället för att påpeka och lyfta upp de sidor man finner tilltalande i den vetenskapliga humanismen väljer man att rikta sina vapen mot motsägelser i bibeln för att på så vis övertyga de religiösa om att de har fel. Denna form av argumentation är som visat vare sig rationell eller ändamålsenlig, den leder inte till syftet; att framhäva den vetenskapliga humanismens fördelar, på grund av att den är irrelevant för detta ändamål. Tingsten menar att politiska teorier är emotionella verk och de som skriver dessa drivs av sin övertygelse och sin vilja för att få fram resultat, vilket leder till ologiska resonemang.123 Detta verkar stämma väl in på Humanisten, upprinnelsen till de irrelevanta argumenten om kristendomen ter sig vara sprungna ur en vrede gentemot religionen. Denna leder till att man glömmer bort att göra vad man säger att man skall göra, nämligen att föra en förnuftig dialog där det finns meningsskiljaktigheter. Istället fastnar man i en oförnuftig demoniserande retorik som man inte vinner något på och de resultat man når blir ologiska och irrationella.
Ytterligare en bakomliggande emotion i förbundet Humanisternas fall är övertygelsen om det rätta i ateismen. Till ateismen lägger man vissa värderingar som är hämtade ur vad man menar är humanismen, på grund av att man har byggt sin ideologi illa vet man vad man står för, men man tycks inte veta varför man står för vissa saker.
Istället ser man till motståndarna, de religiösa, och försöker framstå som en motpol till dessa. Detta blir särskilt tydligt när man diskuterar den fria viljan, inom den vetenskapiga humanismen anser man att människan har en fri vilja delvis på grund av att man finner att det inom kristendomen inte existerar en sådan eller på grund av kristendomens ambivalens i frågan. Både i fråga om hållningen till den fria viljan och till åsikten att människan är det högsta väsendet råder det brist på rationella argument eftersom man inte vet varför man tror på dessa. Inom just den vetenskapliga humanismen blir ovetskapen ett väsentligt problem. På grund av att man definierar sig som rationella och kritiska till allt som inte går att förklara vetenskapligt kan man inte, såsom inom andra ideologier och livsåskådningar, förklara metafysiska åsikter som givna av Gud eller som resultat av en naturrätt. När man istället försöker förklara sin positiva inställning till människans fria vilja hamnar man i resonemang om att denna åsikt överens-stämmer med den humanistiska livsåskådningen. Det är möjligt att så är fallet, men inom den vetenskapliga humanismen kan man inte resonera på detta vis, eftersom man då förefaller hänge sig åt en tro på ett visst värde som inte går att empiriskt bevisa. Därmed bryter man mot den logiska konsistensen i sin egen ideologi.
Tron på människan som det högsta väsendet i naturen är en grundpelare inom humanismen oavsett om man är vetenskapligt eller religiöst inriktad, kan man inte kalla sig för humanist om man inte är av denna åsikt. Julian Huxley försökte lösa denna fråga genom att ur evolu- tionsteorin hävda att människan är den mest komplexa varelsen i naturen. Oklarheten i detta resonemang har redan avhandlats, men man kan ändå tänka att denna förklaringsmodell skulle leva kvar hos Humanisterna. I det material uppsatsen behandlar återfinns dock inte längre denna tanke, istället har man fått problem även med detta och man väljer därför att begå konsistensbrott genom att helt enkelt godta denna åsikt.
I not sju på sidan tre nämndes att det är diskuterbart huruvida man kan kalla den veten- skapliga humanismen för en ideologi eller inte, i manifestet benämns humanismen och ateismen vid åtminstone ett tillfälle som en form av ideologi. Dock förefaller det svenska förbundet vilja tala om humanismen som en livsåskådning istället för det kanske mer brännande begreppet ideologi.
Kan man kalla den vetenskapliga humanismen och behandla den som en ideologi, vilket har gjorts i denna uppsats? Studerar man de båda begreppen livsåskådning och ideologis betydelser finner man att dessa i hög grad är lika, livsåskådning är synonymt med filosofi och tro, ideologi å sin sida är synonymt med tro och åskådning.
Tingsten menar att det inom alla ideologier finns moment av utsagor som omedelbart framkallar en värdering av bestämd art.124 Uppsatsen har visat att det inom den vetenskapliga humanismen existerar denna typ av utsagor som leder till en bestämd uppfattning i vissa värdefrågor. Dessa uppfattningar om verkligheten står inom den vetenskapliga humanismen på en vag grund eftersom man inte för ett rationellt samtal kring dessa. Enligt Tingsten är det uppfattningen om verklighetens beskaffenhet som ger en ideologi dess karaktär, inom denna form av humanism kan man skönja en tydlig verklighetsuppfattning som innefattar ateism, tron på människans höga värde och den fria viljan. Likheterna med de allmänt vedertagna ideologierna125 är att dessa uppfattningar, vilket uppsatsen har visat, är allmänt givna utan att man egentligen har något annat fundament att stå på än sin egen övertygelse.
124 Tingsten, 1941, 12.
125 Ibid, Tingsten menar att det är karaktäristiskt för ideologier att de principerna som återfinns inom dessa består
Sammanfattning
Uppsatsens ambition är att utföra en idékritisk studie av den vetenskapliga humanismen, främst studerar uppsatsen hur denna ideologi framträder i Förbundet Humanisternas egen tidskrift Humanisten även om också annat väsentligt material berörs. Som huvudsaklig fråge- ställning har uppsatsen: För Förbundet Humanisterna ett rationellt samtal? Frågeställningen innebär att det i uppsatsens teori- och metodkapitel har utarbetats ett analysschema som skall visa vad som gäller för ett rationellt samtal. Den demagog som har intresse i att föra ett rationellt samtal bör undvika brister i sin logiska konsistens, använda begrepp på ett ickevagt vis samt precisera begrepp för att undvika mångtydighet. Vidare bör den skicklige demagogen inte ägna sig åt personangrepp och akta sig för att uppehålla sig vid irrelevanta spörsmål. Detta analysschema ligger till grund för det idékritiska studiet av den vetenskapliga huma- nismen.
Uppsatsen visar att Humanisten inte för ett rationellt samtal kring sina viktigaste frågor, förbundet lägger beslag på begreppet humanism genom att bortse från begreppets mångtydighet och sin ovilja till precisering av det. Humanisterna skall vara ett förbund där man har en kritisk och empirisk inställning till verkligheten. Denna inställning visar sig främst genom att man definierar sig som ateister, eftersom man anser att tron på Gud och tro i allmänhet inte hör hemma i det moderna samhället. Vissa av de värderingar förbundet står för, såsom tron på människans fria vilja, medför att man ändock ägnar sig åt tro på värderingar som inte går att bevisa empiriskt.
Man för även ett ickerationellt samtal om religion och i synnerhet när man skriver om kristendomen brister logiken. Framförallt lägger man stor vikt vid att påpeka vad man upplever som motsägelser och brister i religionen. För att ytterligare förstärka den vetenskapliga humanismens fördelar ägnar man sig åt demonisering av kristendomen, framförallt för man ett ickerationellt samtal då man tar till guilt by association. Genom att man påpekar en koherens mellan religion och fattigdom samt liknelser mellan nazismen och kristendomen försöker man övertyga om det rätta i att vara ateist. Dock är dessa argument inte rationella eftersom det inte verkar existera något reellt bevis för att det är religionen som gör att stater blir fattiga. Liknelserna mellan Hitler och kristendomen är inte heller de rationella eftersom de argument man använder, inte har någon relevans eller saklig grund.