Extern validitet
3.12. Joseph (2012) Ambiguous but tethered: An accounting basis for sustainability reporting
3.12.1. Om artikeln
Joseph (2012) diskuterar i sin artikel begreppet sustainability reporting. I artikeln analyseras vad konceptet hållbarhet bygger på, vilket i sin tur jämförs med GRIs riktlinjer.
3.12.2. Bakgrund hållbarhet
Joseph (2012) utgår ifrån Brundtlandskommissionens definition av hållbarhet och menar att denna belyser den komplexitet som finns inom begreppet. Han utvecklar detta resonemang genom att påvisa att bredden av konceptet hållbarhet ger upphov till en tvetydighet (i.e. ambiguity) i sig genom det faktum att en åtgärd kan både vara hållbar och ickehållbar på samma gång, beroende på med ur perspektiv det betraktas. Byggandet av en damm kan exempelvis ha mycket positiva effekter och förbättra livskvaliteten för kringliggande samhällen genom energiproduktion, översvämningskontroll, skapande av arbete etcetera, samtidigt som samma dammbygge påverkar det lokala ekosystemet vilket kan ha negativa effekter för natur och djurliv. Att förutse huruvida effekterna på alla framtida generationer blir positiva eller negativa blir således högst komplext. Samma problem gällande utveckling och upprätthållande av välfärd i olika delar av världen, vems välfärd ska prioriteras när resurserna är begränsade?
3.12.3. Hållbarhet och företag
Joseph (2012) menar att företags aktiviteter har en kritisk effekt på alla aspekter av hållbarhet det vill säga sociala, miljömässiga och ekonomiska aspekter. Han menar dock att situationen blir än mer komplex i och med applicerandet av begreppet hållbarhet på företagsvärlden, då det anses vara så gott som omöjligt att göra någon enkel uppskattning av relationen mellan ett enskilt företag och hållbarheten hos hela planeten (Gray, 2010, se Joseph, 2012).
Joseph (2012) menar att implementeringen av hållbarhet försvåras av att företag i praktiken styrs av kapitalistiska principer och därmed alltid agerar efter vad som maximerar vinsten, ett synsätt som han beskriver som “the business case”. Detta innebär att redovisning av hållbarhet inte används av företagen för att på riktigt uppnå hållbarhet utan endast i vinstmaximerande syfte. Redovisning anpassas efter vad som tilltalar de för företaget ekonomiskt mest inflytelserika intressenterna. Tvetydigheten som ligger i begreppet hållbarhet kan av företagen användas för att nå personliga mål genom att företag skapar olika hållbarhetsstrategier, en för interna och en för externa ändamål. Den interna strategin anpassas efter de viktigaste intressenterna medan den externa strategin anpassas
för att fylla sociala förväntningar.
Joseph (2012) menar att för att på riktigt kunna implementera hållbarhet i företagsvärlden så krävs ett skifte från ”the business case” till det normativa intressentsynsättet (i.e. normative stakeholder view). Detta synsätt innebär att istället för att intressenternas mål är ett steg på vägen i syftet att uppnå vinst, är intressenternas mål ett syfte i sig. Joseph (2012) diskuterar detta inom ramen för moral, etik och legitimitet och menar att dessa aspekter utgör en svårighet för globala företag i och med av vad som är moraliskt, etiskt och legitimt kan variera i olika länder och för olika grupper av intressenter. Joseph (2012) menar att den normativa intressentteorin förutsätter skapandet av en bredare välfärd ifrån ett multiintressent perspektiv. Det vill säga att minimera företagets negativa effekter medan att på en intressentnivå optimera skapandet av välfärd. Detta synsätt påverkar företagets prioriteringar, styrning, genererandet av presenterad information samt ger ökat utrymme för intressenters engagemang i företagets aktiviteter. Detta synsättssyfte skulle dock innebära en förändring själva kärnan av företagande. Det skulle innebära att hållbarhetstänk skulle bli en
inneboende komponent i företaget och möjliggöra för företaget att vara konsistent med sina åtagna värderingar. Joseph (2012) menar att dilemmat med att redovisa hållbarhet ligger i att redovisning bygger på antagandet om att resursfördelning baserad på företags vinst går hand i hand med samhälliga och nationella mål vilket han anser inte stämmer.
3.12.4. Hållbarhet och GRI
Joeph (2012) har utfört en studie på GRIs ”G3” riktlinjer för att undersöka huruvida dessa riktlinjer verkligen fångar kärnan i konceptet hållbarhet. Genom en detaljerad undersökning av G3-‐
dokumenten fastslår han att GRI varken hanterar den underliggande tvetydigheten inom hållbarhet eller är en bas för det normativa intressentsynsättet. Koncept som på ytan berörde dessa problem fanns att finna utspridda i dokumenten men inte i någon samstämmig form. Joseph (2012) menar vidare att GRI förenklar hållbarhet genom att konstruera en kombination av indikatorer istället för att överväga alla aspekter av hållbarhet som helhet och att dess verkliga innebörd således skyms undan. Joseph (2012) drar slutsatsen att hans analys av GRI visar att GRI undviker de underliggande problemen inom hållbarhet och att det som mäts därför inte är hållbarhet. Joseph (2012) förespråkar istället en realistisk bild av konflikterna mellan samhälleliga och organisatoriska mål i mätprocessen. Han menar också att kärnfrågan för att kunna implementera hållbarhet är behovet av att reformera kapitalismen till att inte baseras endast på vinstmaximering.
3.12.5. Begrepp
företag att framhäva social responsibility. Vidare menar Joseph (2012) att social responsibility har karaktäriserats av skepsis men att termen hållbarhet istället har fått allt mer uppmärksamhet inom såväl forskning som företagskontor. Dock finns det svårigheter i att utforma en redovisning som kombinerar sociala och organisatoriska aspekter, då en sådan redovisning lätt ger en tvetydig och samtidigt begränsad bild av verkligheten (Hopwood, 1983, se Joseph, 2012). Joseph menar att redovisning är uppbyggt på ett kapitalistiskt tänkesätt, vilket inte är överensstämmande med hållbarhet. I artikeln används begreppen sustainability reporting, sustainability accounting och accounting for sustainability inkonsekvent. TBL nämns som ett uttryck för ekonomiska, sociala och miljömässiga områden.
3.12.6. Diskussion
Joseph (2012) utgår ifrån Brundtlandskommissionens definition för hållbarhet vilken inte tycks modifieras särskilt mycket i översättningen till en företagskontext. Detta innebär att han ser
hållbarhet som ett högst tvetydigt och komplext begrepp som måste ta hänsyn till att en och samma företagsaktivitet kan ha både positiva och negativa effekter på olika grupper. Hans syn på hållbarhet påminner i hög grad om den hos Gray och Milne (2002), nämligen att företaget inte begränsas i plats och tid utan istället har ett ansvar mot alla individer på alla platser som dess aktiviteter i någon mån påverkar i nutid eller framtid. Enligt Gray och Milne (2002) är utrönandet av det enskilda företagets effekter på hela planeten allt för komplext varvid de menar att sustainability accounting måste utföras kollektivt, ej för det enskilda företaget. Joseph (2012) å andra sidan för inte den diskussionen, utan tycks anse att det är möjligt för företagen att redovisa sin verkliga påverkan på planeten men att en sådan redovisning bygger på det normativa intressentsynsättet samt en förståelse för tvetydigheten inom hållbarhet. Dock hålls diskussionen på en tämligen abstrakt nivå och några konkreta åsikter om hur det skulle vara möjligt att för ett enskilt företag täcka in all denna påverkan framgår ej. Joseph (2012) menar att företagen med ett normativt intressentsynsätt istället för att sträva efter vinst skulle se intressenternas mål som sina egna och därmed agera hållbart, vilket visar på ett synsätt där det förutsätts att alla intressenters mål är förenliga och leder till hållbarhet.
Joseph (2012) skiljer inte nämnvärt på hållbarhet och sustainability reporting utan diskuterar främst problemet att företagens mål är vinst istället för hållbarhet. Han menar således att det är detta synsätt som först måste ändras och att sustainability reporting sedan kommer som en naturlig följd när företagen implementerat hållbarhet som en kärna och ett mål i deras verksamhet. Detta är ett perspektiv som skiljer sig gentemot övriga artiklar, vilka snarare menar att redovisning och
transparens skall tvinga företag att agera hållbart. Joseph (2012) menar istället att fortsatt diskussion och innovation kan leda till ett skifte i hur företagen ser på-‐ och arbetar med hållbarhet och därmed även ett skifte i sustainability reporting.
Begreppen sustainability reporting, sustainability accounting och accounting for sustainability används inkonsekvent i artikeln vilket innebär att dessa tre får antas vara synonymer. Gällande redovisning för CSR så tycks detta enligt Joseph (2012) vara ett begrepp som utgjorde någon form av föregångare inom utvidgad redovisningen men som nu har ersatts av sustainability
accounting/reporting. Exakt vad redovisning för CSR innebar utreds dock ej. TBL nämns men snarare som ett samlingsnamn för ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter än som någon enskild metod. Detta utvecklas dock inte vidare. Dock nämner Joseph att det är just sociala, miljömässiga och ekonomiska aspekter som inkluderas i hållbarhet vilket innebär att en koppling får antas föreligga mellan hållbarhet och således även sustainability reporting/accounting och TBL.
Likt Gray och Milne (2002) anser även Joseph (2012) att det finns stora skillnader mellan vad
sustainability reporting är och vad det borde vara. I praktiken menar han, används det främst som ett medel för företag att maximera sin vinst med. Detta exemplifieras av hans analys av GRI som han menar varken hanterar tvetydigheten eller lägger någon grund för att implementera den normativa intressentteorin och därmed inte lyckas mäta hållbarhet i dess rätta bemärkelse. Vad sustainability reporting egentligen är tycks enligt Joseph (2012) vara redovisningen av ett företags samtliga sociala, miljömässiga och ekonomiska effekter på nuvarande och framtida generationer.
Josephs (2012) synsätt skiljer sig mycket ifrån resultaten i Spence (2009) undersökning. Joseph (2012) utgår helt ifrån ekonomisk teori gällande det vinstmaximerande företaget och menar således att företagen agerar helt rationellt och kalkylerat för att maximera sin vinst, exempelvis genom att ha en intern och en extern hållbarhetsstrategi för olika publik. Detta skiljer sig kraftigt ifrån Spences (2009) undersökning som istället menade att företagen inte alls var rationella och beräknande i deras arbete med sustainability reporting utan snarast famlade i mörkret.
Begrepp Sustainability reporting
Definition Ett företags redovisning av samtliga sociala, miljömässiga och ekonomiska effekter på nuvarande och framtida generationer
Praktisk innebörd Ett medel för maximerande av företagets vinst
Inbördes relationer Synonymt med sustainability accounting och accounting for sustainability, en ersättare av CSR reporting
Fokusnivå HF
4.
Slutdiskussion
Detta avsnitt inleds med en generell diskussion kring funna mönster i artiklarna. Sedan följer en sammanställning av de olika begreppen där dessa utreds.
Med avseende av hur de olika artiklarna introducerar läsarna till ämnet och de begrepp som används i artikeln, kan tre olika teman urskönjas. Dels finns det de som diskuterar bakgrunden av begreppen hållbarhet och hållbar utveckling så som Gray och Milne (2002), Atkinson (2000), Joseph (2012), samt Wang och Lin (2007). Dessa artiklar nämner samtliga Brundtlandskommissionens definition av hållbar utveckling och låter sig till olika nivå inspireras av denna för att avgöra vad hållbarhet bör vara på företagsnivå. Den andra kategorin av artiklar är de som inte diskuterar i termer av hållbarhet och Brundtlandskommissionens definition, utan istället fokuserar på begreppet CSR som en bakgrund till dagens redovisning av hållbarhetsfrågor. Dessa artiklar inkluderar Knox, Maklan och French (2005), Reynolds och Yuthas (2009) samt Perrini (2006). En tredje kategori är de artiklar som inte nämner någon bakgrund. Noteringsvärt är att gällande artiklar i den första kategorin, är de högfokuserade begreppen sustainability reporting/accounting, TBL och FCA. Begreppet CSR reporting nämns ej. Bland artiklarna som beskriver bakgrund i form av CSR så är det istället begreppet CSR reporting som är högfokuserat. Begreppet TBL nämns i flera av artiklarna men med lågt fokus och utan att
specificeras. En uppdelning av begreppen kan således göras i två olika kategorier där begreppen formats av olika bakgrundsdiskusioner och rörelser. CSR reporting tycks således ha sin grund i den CSR-‐rörelse som i ett halvt sekel menat på att företag har någon form av skyldighet mot samhället och olika intressentgrupper. Begreppen sustainability accounting/reporting, TBL och FCA tycks istället härstamma från den besläktade men ej identiska debatten kring hållbar utveckling som grundar sig på målet att uppnå en hållbar planet. En viss skillnad på synsätt kan noteras hos författare inom de olika kategorierna. Förespråkare av CSR reporting tycks vara mer fokuserad på intressenter, vilket exempelvis kan ses i Perrinis (2006) artikel. De tycks även begränsa företags ansvarsskyldighet, se exempelvis Knox, Maklan och French (2005) som anser att företags ansvar ligger någonstans emellan företaget som vinstmaximerare och företaget som utrotare av fattigdom samt att ansvaret är begränsat till företagets kompetensområde. Förespråkare för sustainability accounting, TBL och FCA tycks istället se en bredare ansvarsbild så som Gray och Milne (2002) som menar att företag bör arbeta för att minska klyftan mellan fattiga och rika. De fokusera även direkt på planetens resurser så som Atkinson (2000) som resonerar kring portföljhantering av naturresurser och kritiska tillgångar. De författare som diskuterar kring begreppet hållbarhet tycks även lägga en större komplexitet i begreppet, så som exempelvis Joseph (2012) och då även inta en mer kritisk hållning. Begreppet CSR framstår däremot inte som lika komplext och dess förespråkare tycks överlag ha en något mer optimistisk hållning. Dock skall noteras att denna uppdelning består i tendenser snarare än regler. Som ovan nämnt ges begreppet TBL ett, om än begränsat utrymme, i artiklar som diskuterar CSR reporting. Joseph (2012) diskuterar sustainability accounting och hållbarhet men nämner även CSR.
Dock tycks han anse att CSR och hållbar utveckling utgör två olika trender varav han menar att hållbar utveckling har tagit CSRs plats i debatten. Gällande environmental accounting nämns
begreppet både i artiklar som diskuterar bakgrund i form av hållbar utveckling, CSR samt artiklar som inte anger någon bakgrund alls. Begreppet nämns även som en bakgrund till sustainability accounting (Lamberton, 2005) samt en del av CSR (Reynolds och Yuthas, 2008). Begreppet environmental
hamnar således någonstans emellan de två kategorierna med kopplingar åt båda håll, vilket illustreras i figur 7.
Figur 7. Environmental accounting hamnar mellan hållbar utveckling och CSR-‐rörelsen.