Av intervjuerna framkom även att samtliga deltagare hade asociala kamrater vilket, enligt respondenterna var en eventuell avgörande faktor för att de etablerade en kriminell livsstil.
Samtliga respondenter menade att de förmodligen inte skulle ha utvecklat ett kriminellt beteende om de hade haft en mer prosocial umgängeskrets. Enligt Hirschis teori kan risken för ett brottsligt beteende minska om individen har en stabil anknytning till prosociala kamrater. I detta fall har samtliga respondenter berättat att de under sin uppväxt umgåtts med brottsbelastade kamrater vilket enligt Hirschis teori kan medföra en kriminell
utveckling hos individen (Sarnecki, 2020). Respondenterna menade även att det var svårt att
Dels på grund av känslan av att inte duga, dels på grund av somliga deltagares bristande hemförhållanden. Deltagarna berättar att de kände tillhörighet till den kriminella gruppen eftersom de flesta hade liknande erfarenheter som de själva hade. Detta gjorde det till en självklarhet att hålla sig till den kriminella gruppen. Den stökiga och aggressiva attityden var en negativ egenskap i skolan, däremot var det en stor fördel i den kriminella världen. Enligt Ring (1999) kan känslan av att vilja passa in samt känna tillhörighet till en grupp ha en påverkan på individens val av umgänge och kan leda till brottsliga handlingar. Vi har tolkat detta som att deltagarna inte känt tillhörighet till prosociala grupper i samhället till följd av deras tidigare erfarenheter. Av den anledningen har de sökt sig till den kriminella gruppen där de känt tillhörighet samt acceptans då de hade liknande erfarenheter och kunde relatera till varandra.
Intervjupersonen Idris berättar att en bidragande faktor till att han utförde kriminella aktiviteter berodde på att vilja känna tillhörighet och inte riskera att bli utstött.
Jag tror att om det inte vore för dem så skulle jag aldrig blivit introducerad till den kriminella världen. När man är ung så brukar man inte ha så mycket konsekvenstänk. Man tänker bara på att passa in i gruppen och man vill känna tillhörighet. Följer man inte med i vågen blir man utstött. Eftersom de flesta av mina vänner var stökiga och begick brott så var det väl en självklarhet att jag också skulle göra det annars skulle jag ses som en mes (Idris).
Vidare menar somliga deltagare att de hade äldre kriminella syskon och kusiner som de såg upp till. De var respekterade i det kriminella nätverket vilket gjorde dem till förebilder.
Sen hade jag också äldre kusiner som var kriminella. jag utförde flera brott med dem. Jag såg upp till dem och ville vara som dem. Jag såg vad de gjorde, såg respekten som fanns för dem och pengarna de tjänade, det såg ut som att de levde lyxlivet (Noah).
Noah berättar att han såg upp till sina brottsbelastade kusiner och ville bli som dem. Tidigare forskning visar att ungdomar har en tendens att anamma handlingar och beteenden från individer som de ser upp till (Fondén, 2017).
Den kriminella umgängeskretsen fungerade som en familj som ersatte den riktiga familjen.
Deltagarna nämnde att de sökte efter närheten och kärleken som de inte fick hos sin
biologiska familj men upplevde från det kriminella umgänget istället. Kärleken såg inte ut på samma sätt som den gjorde i den biologiska familjen, däremot räckte det för någon som inte hade sin biologiska familj vid sin sida. Enligt Yao (2021) kan en dålig anknytning till familjen resultera i att individen söker kompensation för den känslomässiga frånvaron och bristfälliga kärleken från föräldrarna hos sina kamrater istället. Av intervjuerna framkom det även att man blev hyllad för varje brott som begicks vilket gav respondenterna en adrenalinkick samtidigt som det ökade viljan att fortsätta den kriminella livsstilen.
Det blev som en hobby för mig att sno o hålla på osv. Och man skulle alltid vara den där de sa, Benjamin, han gjorde det och det, såg du. Det blev en statusgrej för hur mycket en person kunde åstadkomma. Man blev hyllad, fick bara höra abow va grym han är. Folk trodde man
var tuff för det man gjorde och man blev hyllad förstår du så det var det som fick mig att bara vilja fortsätta (Benjamin).
Detta tyder på att Benjamin hade hög grad av spänningssökande vilket innebar att han sökte sig till spänning genom att vara risktagande och visa mycket mod. Forskning tyder på att ungdomar med hög grad av spänningssökande har en ökad risk att utveckla avvikande beteenden samt falla för grupptryck (Estrada & Flyghed, 2017).
6.5 Nyckelhändelser som resulterade i en vändpunkt
Innan beslutet att lämna den kriminella livsstil fattades hade deltagarna under en längre period funderat samt haft beslutet i åtanke innan det slutliga steget togs. Deltagarna försökte ta sig ur kriminaliteten samt funderade ett antal gånger kring återintegrering samtidigt som de hamnade i återfall på grund av olika faktorer som bland annat ekonomiska svårigheter eller att de var i behov av hjälp med boende osv. Orsaken till att det slutliga beslutet togs och vägen mot återintegrering togs på allvar har baserats på utmärkande händelser i deltagarnas liv. Dessa händelser har haft en betydelsefull påverkan på deras agerande. Samtliga deltagare beskriver att nyckelhändelsen varit familjen och att det har varit vändpunkten. En del hade även missbruksproblematik som resulterade i att de valde att lägga av. Det fanns även andra faktorer som deltagarna beskrev som deras vändpunkter i livet och oftast var det inte endast en enskild faktor som resulterade i att det slutliga beslutet togs, detta har även påvisats i tidigare forskning. Vändpunkten grundar sig oftast i flera olika negativa händelser som deltagarna stött på som legat till grund för beslutet att lämna (Forkby m.fl., 2019). Detta styrks även av Fuchs Ebaughs exitteori som redogör för hur en individs rollförändring sker till följd av en rad olika händelser som föranlett individen till att lämna sin sociala roll (Fuchs Ebaugh, 1988).
Det var när min familj drogs in i det hela. Jag hade utfört ett rånförsök och en medhjälpare hade golat ner mig vilket ledde till att folk var ute efter mig. Jag var tvungen att hålla mig gömd och därför åkte jag inte hem men de som var ute efter mig gick hem till min familj och drog ut min lillasyster från hemmet och hotade henne. Det var sista droppen för mig, familj har alltid betytt mycket för mig och jag var inte okej med att min familj blev inblandad i det hela. Jag var väldigt nervös av att ta det beslutet då jag skulle sluta göra det enda jag kände jag var bra på men min familj kom först. (Sara).
Sara tog det slutgiltiga beslutet att lämna sin kriminella livsstil då hennes familj blev inblandad. Vidare berättar Sara att en betydelsefull faktor som resulterat i att hon inte hamnat i återfall har grundat sig i att inte göra sin familj besviken samt att hennes flytt utomlands varit en viktig aspekt i hennes liv. Att lämna hela sitt förflutna och starta ett nytt liv var av stor betydelse för att se hopp, menar Sara. Sara beskriver att hon inte längre orkade leva det livet då hon inte klarade av stressen som tillkom. Stress och utbrändhet vilket Sara och andra respondenter upplevt blev en vändpunkt, vilket kan jämföras med resultat av studien av Forkby m.fl. (2019). Även bristande lojalitet från gängmedlemmar är något som
och hennes familj hamnade i fara. Detta kan förstås utifrån exitteorin som redogör för hur specifika händelser kan resultera i att individen beslutar att göra en förändring i sitt liv. Sara har i detta fall inte varit okej med att hennes familj blivit hotad samt ville inte sätta deras liv i fara. Därmed beslutade hon sig för att en förändring måste ske. Detta är ytterligare en
vändpunkt i exitteorin som benämns som “sista droppen”. Det innebär att ett flertal negativa händelser resulterar i att individen får nog (Fuchs Ebaugh, 1988).
När Benjamin slutligen fattade sitt beslut bestämde han sig för att flytta till en annan stad där ingen kände till hans förflutna. När Benjamin var bosatt i sin tidigare hemort betraktade alla i hans omgivning honom fortfarande som kriminell trots att han hade genomgått en
rollförändring. Han blev stämplad som ex-kriminell och hans omgivning hade fördomar om att han aldrig skulle kunna lämna den livsstilen. Fuchs Ebaugh (1988) redogör i sin teori för den tidigare rollens fortsatta påverkan på individen även efter att rollförändringen skett.
Detta då samhället förknippat ett antal egenskaper med den tidigare rollen vilket kan skapa osäkerhet hos individen. Paat m.fl. (2017) menar att omgivningen tenderar att skapa fördomar gentemot avhoppare och dessa individer tillskrivs därmed egenskaper som
aggressiv, oärlig och opålitlig. Att flytta till en annan stad medförde därmed en ny start med nya möjligheter för Benjamin vilket resulterade i ett nytt jobb, ny bostad samt en utökad familj då han gifte sig och fick en dotter.
Hade jag inte börjat med droger hade jag aldrig tänkt riktigt på att lämna förstår du hur jag menar. Så det har rätt mycket med att jag började missbruka som orsakade att jag började fundera över att lämna. Om jag inte hade börjat med droger skulle jag nog inte slutat med min kriminella livsstil tills jag hade blivit begravd. Och sedan skaffade jag familj också och fick min dotter som var mycket orsaken till att jag lämnade. Jag har ju sett mycket medans jag suttit i fängelse och haft kontakt med fler på anstalten som hade barn utanför. De beskrev deras ångest för mig och hur dåligt de mådde så att jag upplevde att jag inte kan gå igenom den smärtan nu när jag har min dotter och att jag inte kan utsätta henne för samma. Tanken bara av att jag inte skulle kunna få se henne växa upp gör ont just därför la jag också av. Man kan ju spela hur hård som helst ute på gatan men ingen skulle klara av att gå utan att träffa sina barn (Benjamin).
Benjamin redogör för att han suttit i fängelse både i Sverige och utomlands ett flertal gånger och är besviken på sig själv över att han slösat så mycket av sitt liv på anstalt, men det som kom att förändra allt var hans familj och dotter. Detta resulterade i att han upplevde en rädsla att åka fast igen samt att vara ifrån sin dotter och inte finnas där under hennes uppväxt. Forkby m.fl. (2019) förklarar straffets avskräckning och beskriver att
intervjupersonerna upplevt att livet passerade förbi samt rädslan av frånkoppling samt frånvaron från familj och anhöriga resulterat i att lämna det livet. Detta styrks även av Fuchs Ebaughs teori, där hon nämner att “tidsrelaterade faktorer” kan vara en utmärkande
händelse som leder till att individen bestämmer sig för att lämna sin livsstil som kriminell (Fuchs Ebaugh, 1988). Benjamins besvikelse över att ha slösat så mycket av sin tid på anstalt fick honom att börja tvivla på sin kriminella karriär. Enligt exitteorin benämns första fasen för en individs utträdesprocess för “första tvivlen”, vilket innebär att individen börjar reflektera över sitt missnöje över sin karaktär. Vi tolkar det som att tiden inne på anstalten
gav Benjamin tid att reflektera över sin kriminella karriär samt känslan av att inte längre vara tillfredsställd av den roll han hade i samhället (Fuchs Ebaugh, 1988).
Likt Sara och Benjamin var Aminas utmärkande händelse som blev hennes vändpunkt, hennes familj. Amina var gravid och väntade barn. Det var ytterst viktigt för henne att vara en bra mamma och en god förebild för sina framtida barn vilket resulterade i att hennes slutgiltiga beslut grundade sig i hennes familj samt av mognad, vilket kan jämföras med Forkby m.fl. (2019) som belyser mognad som en vändpunkt. Amina värdesatte sin roll som ensamstående förälder högt, och risken att ses som en dålig modersfigur var uteslutet för henne vilket resulterade i att hon beslutade att lämna det föregående livet och börja ta ansvar.
Idris beskriver dagens kriminella livsstil som livsfarlig, han nämner att det inte är värt att riskera att dö för att leva ett lyxigare liv. Att vara kriminell i dagsläget är långt ifrån detsamma som tidigare, han berättar att han inte längre klarade av stressen som gjorde honom utbränd vilket även framgår i tidigare forskning (Forkby m.fl.,2019). Idris nämner att hans vändpunkt var när han blev skjuten och han kände att det inte var värt att riskera livet.
Han hade misstankar kring att hans kriminella krets planerade på att göra honom illa.
Forkby m.fl. (2019) redogör för desillusion samt att deltagaren upplever besvikelse då
lojaliteten från andra gängmedlemmar brister. Detta fick Idris att inse hur situationen såg ut, vilket resulterade i att han lämnade alla sina vänner bakom sig. Han nämner även hur hans liv skulle se ut ifall han inte hade hoppat av den kriminella livsstilen, vilket skulle medföra att bårhus skulle bli hans nästa destination, samt hur hans mamma skulle gråta, något han aldrig skulle kunna förlåta sig själv för. Detta beskrivs enligt exitteorin som ytterligare en vändpunkt och benämns som “antingen eller situationer”, vilket innebär att individen hamnar i en situation där denne har två alternativa vägar är välja på. Antingen att individen lämnar sin roll eller lever kvar i de riskfyllda förhållanden som rollen medför (Fuchs Ebaugh, 1988). En möjlig förklaring i detta fall är därmed att Idris insåg att han riskerade att mista sitt liv efter att ha blivit skjuten vilket fick honom att inse att det kriminella livet inte hade något värde.
Jag hade min villkorliga dom då och sen fick jag ett stort skadestånd som jag behövde betala och när man har en villkorlig dom så får man inte begå några brott för om du då blir tagen så måste du sitta det egentliga fängelsestraffet sen extra för det nya brottet. Då var det en
händelse där jag var väldigt nära på att torska grovt. Jag hade någon sån här storhetsvansinne, där det hade hänt flera gånger då det var nära att jag skulle torska men jag hann alltid undan.
Mitt tankesätt var så här att jag är gjord för sånt här, inget kan stoppa mig. Tänkte att det var något som skydda mig. Men sen sista gången som det hände så tänkte jag så här “nej men det här är en varning, lägg av!” Jag började märka att den kriminella världen inte gav mycket, det var bara 20 procent positivt medan resten var negativ. Det var mycket misär. (Noah)
Forkby m.fl. (2019) redogör för mognad vilket i Noahs fall resulterade i att han valde att lämnade det livet efter att han fått en tankeställare i samband med att han nästan blev påkommen av polisen. Detta resulterade i att han valde att skapade en bättre förutsättning för sig själv.
Samtliga respondenter beskrev stödet de fått från familj och nära anhöriga, ett stöd som var av stor betydelse för deras återintegrering in i samhället. Anhöriga har även förhindrat deltagarna att hamna i återfall vilket de beskriver under intervjuprocessen. Fuchs Ebaugh (1988) beskriver att den sista fasen i exitteorin handlar om att individen skapat en ny
identitet. I denna fas har omgivningens bemötande en stor betydelse för individen och det är även väsentligt att närmiljön har förståelse för att individen genomgått en rollförändring.
Därmed har familjens stöd och hjälp haft en positiv påverkan på respondenterna då de haft förståelse för den nya rollen individen har tillskrivit sig, samt inte förknippat individen med negativa egenskaper på grund av deras tidigare kriminella roll (Fuchs Ebaugh, 1988).
6.6 Omgivningens bemötande och dess betydelse
Av intervjuerna med samtliga respondenter framkom att omgivningens bemötande var väldigt betydelsefull för dem. De flesta deltagarna menar att närmiljöns stöd och hjälp har varit avgörande för deras rollförändringsprocess. Därmed anser de att risken för återfall skulle varit betydligt högre om de hade gått igenom processen ensamma utan stöd från exempelvis familj och vänner. Martinez (2006) redogör för familjens avgörande roll för att motverka återfall. Stöd från individens närmiljö är en betydelsefull faktor för att hjälpa den ex-kriminella att återintegreras i samhället. Amina berättar: “Tror definitivt inte jag skulle klarat av att lämna det livet bakom mig om jag inte hade min familj vid min sida, utan då skulle jag helt klart fallit tillbaka”. Hon berätta vidare att hon i perioder har velat ge upp till följd av de motgångar hon stött på, dock har hennes syster, som fungerat som hennes
stödpelare under hela rollförändringsprocessen, hjälpt henne fortsätta kämpa. Fuchs Ebaugh (1998) redogör för positiv respons och menar att detta kan påskynda exitprocessen och individens rollförändring. Samtliga deltagare har upplevt en positiv respons från familj vilket resulterat i att återintegreringsprocessen påskyndats samt att deltagarnas risk för återfall minskat.
Däremot berättar somliga respondenter att deras beslut att lämna kriminaliteten inte varit lika accepterat eller stöttat av alla i deras omgivning, exempelvis deras kriminella kamrater.
De menar att de kriminella kamraterna inte varit stöttande i deras beslut att lämna den kriminella livsstilen. En respondent berättar att han avstod från att berätta för sin kriminella umgängeskrets om att han hade funderingar på att börja leva ett laglydigt liv. Fuchs Ebaugh (1998) redogör för första tvivlen i exitteorin och menar att första fasens tidslängd kan variera beroende på omgivningens reaktioner till beslutet att lämna kriminaliteten. I detta fall har somliga deltagare blivit bemötta med negativa reaktioner på deras rollförändring, vilket kunnat resultera i en fördröjning av förändringsprocessen enligt Fuchs Ebaugh (1998).
Jag höll det för mig själv. Hade jag sagt det till mina vänner hade de sagt “ey brorsan du har touchat den” det går inte de skulle trycka ned mig bara. Det går inte att prata med någon. Jag var tvungen att göra det själv, ta den vägen helt själv (Benjamin).
Benjamin beskriver hur samhällets stigmatisering drabbat honom, att han i sin tidigare bostadsort inte skulle kunna erhålla ett arbete på grund av sitt förflutna samt fördomar kring
att han är opålitlig med mera. Fuchs Ebaugh (1998) redogör för samhällets stigma och beskriver hur människor tenderar att koppla kriminella och före detta kriminella till negativa egenskaper såsom aggressivitet, opålitlighet samt oärlighet.
Vidare framkom det av intervjuerna att samtliga respondenter behövt lämna de städer där de varit aktivt kriminella för att undvika att bli “stämplade” av omgivningen. De menar att de skulle blivit negativt bemötta i den stad där de varit aktiva då den omgivningen har
kännedom om deras tidigare kriminella liv och har fördomar gentemot dem. En respondent som bor kvar i den stad där han tidigare varit aktivt kriminell berättar att han blivit
annorlunda bemött av personal på sin arbetsplats på grund av sin tidigare roll trots att han i dagsläget arbetar som socialpedagog.
...I arbetsplatsen var det dock en annan femma, det var ju på hemmaplan, det var min gamla skola som blev min arbetsplats så personalen kände igen mig och visste om min kriminella bakgrund. De hade alltså sina fördomar så jag behövde bevisa för dem att jag har ändrats och att jag kan. Det var inte helt lätt, det tog flera år tills de började lita på mig. De behandlade mig annars väldigt annorlunda och kunde typ inte ta mig på allvar innan jag fick deras förtroende (Noah).
Becker (2006) redogör för individer som endast begått ett brott som sedan blir stämplade som kriminella. Samhället sätter en etikett som kriminell på regelbrytaren som kan vara svår
Becker (2006) redogör för individer som endast begått ett brott som sedan blir stämplade som kriminella. Samhället sätter en etikett som kriminell på regelbrytaren som kan vara svår