Grupp 1 - Ordinarie
Av de 8 som svarade från undergruppen med examinerade förskollärare svarade 4 ja där 2 av svaren utgick från att reproducera kunskap med sångkort eller annat färdigt material på
förskolan. En av deltagarna svarade att den inte klarar av det på egen hand, och 3 var osäkra på sin kunskap och kompetens. 1 av dessa 3 ansåg sig behöva en bredare repertoar och en var osäker på sin förmåga att fånga de äldre barnen i den hypotetiska barngruppen.
Genom reproduktion av ”gammalt” material från förskolan i frågeställningen, eller känna behovet av en kollegas hjälp förstår vi att informanterna inte är fullt centrala deltagare inom denna praxisgemenskap. Vi tolkar även att de ännu inte är trygga eller kompetenta nog att uppfattas som autonoma i sin kunskap med tanke på reproduktionen av material och inte ett eget skapande (Biesta, 2011). Det är inte nödvändigtvis negativt, då det tidigare materialet kan vara bra och en kollegas hjälp/stöd kan snarare underlätta situationen samt bidra vägen mot att bli en central deltagare (Lave & Wenger, 1997).
Denna fråga kan kopplas direkt till Biestas kvalificering (2011). Hur studenterna känner att de fått kunskaperna och har självförtroendet att genomföra en givande och varierad musikstund. Bland studenterna som läser termin 6 svarade 5 av 37 studenter ja utan tillägg, 4 studenter svarade ja med tillägg som tydde på att de lärt sig mycket och vill lära sig mer. 3 studenter menade att de besitter förmågan genom andra erfarenheter/jobb och inte på grund av utbildningen. 4 andra studenter menar att de eventuellt hade kunnat göra det och är positivt inställda trots viss osäkerhet. 7 studenter har svarat nej på frågan men gjort tillägg som tydde på att de önskade att de visste mer och känner att de i brist på kunskap inte kan säga att de besitter förmågan. 9 studenter svarade nej utan tillägg och 5 studenter svarade inte på frågan.
För undergruppen termin 4 svarade 11 av 12 studenter på den här frågan. 7 svarade ja, och 5 av dem anser att de behöver mer kunskap och önskar det från utbildningen. Resterande 4 studenter svarar att de inte erhållit den kunskapen på utbildningen och är osäkra i musik och musikdidaktik. Den här gruppen kan tolkas vilja bredda sin möjlighetshorisont då de under tidigare frågeställningar (5.4 och 5.5) påvisat ett intresse för att lära sig mer om musik i förskolekontext (Lundqvist, 2010) samt identifierat problemet i varför de är osäkra, vilket även nämns under den här frågan. Studenternas erfarenheter och upplevelser av utbildningen som de är mer än halvvägs genom kan, precis som nämnt under tidigare gruppanalyser, relateras till både utbildningens kvalificering av andra kunskaper snarare än musikdidaktisk kompetens och/eller prioriteringar (Biesta, 2011).
Grupp 2 - Musikprofil
När undergruppen med de examinerade förskollärarna blev tillfrågade huruvida de känner att de besitter förmågan att planera och genomföra en givande och varierad musikstund i
förskolan svarade alla i denna undergrupp ja med olika tillägg. En förskollärare svarar att den besitter förmågan på grund av workshoparna som den var med på under utbildningen. En annan berättar att den främst arbetar med sångstunder med hjälp av instrument som till exempel gitarr och boomwhackers. I dessa kommentarer syns att informanterna kopplar tillbaka till den kvalificering som skedde under utbildningens gång genom exempel på när de lärde sig nya musiktermer eller sätt att lära ut sånger till barn. Den sista studenten skriver att den på grund av kunskap utöver utbildningen besitter förmågan men att genom musikprofilen känner sig säkrare på det den visste sedan tidigare. Studenten tolkar vi har stärkts utifrån normer (socialisering) och undervisning (kvalificering) under utbildningen. Denna socialisering bidrar i förlängning till informantens egna subjektifiering - säkerhet i sin egen kunskap och sökandet efter mer (Biesta, 2011).
Alla i undergruppen för studenter på termin 6 har svarat på den här frågan. 8 av dessa svarade ja och ett flertal studenter har skrivit konkreta exempel på aktiviteter eller sätt de fått en bredare repertoar genom utbildningen. En student påpekar att den måste underhålla sin repertoar och vanan att göra för att inte tappa kompetensen. En annan student önskar mer kunskap i hur instrument kan introduceras för en barngrupp. De resterande 2 studenterna svarar att de är osäkra på sin förmåga men positiva inför uppgiften. Utifrån Biesta (2011) kan vi resonera att majoriteten av informanterna i denna undergrupp subjektifierats eller genomgår en subjektifiering då de ger en mängd egna förslag på aktiviteter. De är i processen att bli centrala deltagare då de - som de själva hävdar- genom utbildningen erhållit en bredare repertoar. De som är osäkra men positiva kan tolkas se sig ha vidgat sin möjlighetshorisont, men inte ännu kommit helt från det periferiska och mer osäkra deltagandet i denna praxis (Lundqvist, 2010, Lave & Wenger, 1997).
Bland de studenter som går termin 4 var det 6 studenter som svarade på denna fråga varav 4 av dessa svarade ja utan tillägg. De resterande 2 svarade mer osäkert och med tillägg att de skulle klara det om de inte kände press på sin praktikförskola och hade tid för att planera. Majoriteten i denna undergrupp svarade ja vilket kan förstås som att de är på väg att bli mer centrala deltagare i den praxis som är musikdidaktiskt kompetenta förskollärare (Lave & Wenger, 1991). Dock var en students praktikförskola inte ultimat för dennes process från periferisk till central deltagande. Studenten verka befinna sig i skärningspunkten mellan kvalificering och subjektifiering (Biesta, 2011) eftersom den tycker sig ha kompetensen men är ännu inte är helt autonoma i att kunna utöva dem självsäkert.
5.7 Känslan inför att hålla en spontan musikstund
8. Om du skulle få i uppgift att hålla i en musikstund om 2 timmar (på en verksamhet där du känner barnen),