Att de olika projekten har tillfört mervärde för lokalsamhället är tydligt. Det är emellertid svårt att mäta detta mervärde, men i dis- kussionerna med såväl ungdomarna som ansvariga vuxna framkom
Röster om delaktighet Röster om delaktighet en uttalad känsla och ansvar för lokalsamhället och dess medlem- mar. Projekten räddar ungdomar från sysslolöshet, som i tur för- hindrar passivitet samtidigt som verksamheten visar att det finns något i förorten. Ungdomarna som deltagit har alla fått en känsla av ansvar för närsamhällets välmående.
Om lokalsamhällets väl
Vad som framkommer i samtalen med ungdomar och vuxna är att det finns en starkare känsla för lokalsamhället och för de personer som lever och verkar där än för Stockholm stad som sådan. Ung- domarna uppger att även om förtroendet för politiker är lågt har de mer förtroende för politiker i närsamhället än för riksdagens med- lemmar. Vissa grupper gör emellertid inte någon skillnad mellan kommunalpolitiker och riksdagspolitiker. Då de tycker att de är lika osynliga. En ungdom förklarar sitt misstroende med att ”de lovar allt för mycket men lite händer”. En annan säger att ”politiker är lite som ungdomar, dom tjafsar, dom måste måla till det lite”. En tredje uttrycker att hennes förtroende ”för politiker är 20 procent av 100” och menar att ”de säger mycket men gör inget för ungdomar”.
I samtalen med ansvariga för projekten framkommer inte enbart ungdomars misstro mot politiker utan också deras starka känsla för det lokala. ”Det finns nästan inget engagemang alls för det omgi- vande samhället”, säger en vuxen deltagare under samtalet i kom- munhuset och syftar på det samhälle som ligger utanför deras egen plats. Däremot uppvisar de delaktiga ungdomarna ett engagemang för sin stadsdels bästa, fortsätter hon. En annan ansvarig menar att de är delaktiga ”för att dom vill sin stadsdel väl”. Det framkommer hos samtliga vuxna respondenter att ungdomarna tenderar vara mer engagerade i sådana saker som väldigt tydligt berör dem. Det finns en utvecklad relation mellan det lokala och det som ligger utanför denna plats och detta skapar en stark identitet bland ung- domarna. Denna känsla av tillhörighet framkom inte minst i mitt samtal med fyra ungdomar på fritidsgården.
Oavsett om det finns någon enstaka röst som säger att det lokala är en början för senare utvidgning, talar majoriteten av ungdo- marna som deltog i studien om hur centralt det lokala är för deras känsla av tillhörighet. Samtliga ungdomar utom en sa att de inte känner sig som Stockholmare, utan de tillhör den plats de kommer ifrån, där de verkar och lever. ”Det är här vi bor och det är ändå här
Röster om delaktighet Röster om delaktighet vi vaknar upp på morgonen liksom”, sammanfattar en ungdom från idrottsföreningen sin uttryckta känsla för det lokala. Ungdomarna är således intresserade av vad som händer lokalsamhället och de känner ansvar för andra ungdomars välmående och vill fortsätta att arbeta för lokalsamhällets bästa, dock utan att bli politiker. ”Jag vill inte vara en av dom [politiker], men jag vill fortsätta att påverka min och andras situation”.
Om lokalsamhällets utvidgade gränser
Projekten har emellertid utökat det lokala till att gälla stadsdelen, inte enbart den egna platsen. Det har med andra ord blivit lättare att träffa andra ungdomar från andra platser än sin egen. Ett par ungdomsgrupper uttalar sig dock om att det inte alltid varit så att ungdomar från olika ställen inom en och samma stadsdel träffats då ”man inte gärna gick över broarna”. Det känns tryggare att besöka andra delar nu, säger en grupp ”då man vet att det finns folk där som man känner”. En annan grupp säger att man heller inte öns- kade besök av folk från andra platser. ”Förr var det så att om det kom några nya till gården ville vi inte se åt dom. Vi ska inte ha några nya här! Nu är det mer att man tycker att det är kul om det kommer någon ny.”
Den lokala tillhörigheten försvårar också för ungdomar att umgås med andra ungdomar från andra platser än deras egen. En ansvarig för ungdomsverksamheten säger att ”vissa går inte över bron till ett annat ställe, de är starkt bundna till det lokala, sitt eget ställe” och menar att det ”handlar om en rädsla för varandra” och att ”man har olika jargong beroende från var man kommer”. Även om det är svårt att etablera mötesplatser där ungdomar från olika platser kan mötas framkommer det under vissa av de samtal som fördes med ansva- riga att det förekommer ett visst ”flöde” mellan olika gårdar inom stadsdelen och att det finns ”ungdomar som inte söker sin närmiljö utan som söker en plats som passar dom”.
Viktigt att poängtera är att de ungdomsgrupper som jag inter- vjuat inte är några kamratföreningar. En del av medlemmarna var kompisar före det att de gick med i aktiviteten, andra inte. Vissa kommer från samma plats medan andra kommer från andra platser inom stadsdelen. I början var det svårt att samtala, berättar en grupp, eftersom de inte kände varandra. Samtliga aktiviteter utom en har medlemmar från olika delar inom en och samma stadsdel.
Röster om delaktighet Röster om delaktighet Vissa umgås aldrig utanför mötena, men andra har blivit vänner el- ler åtminstone lärt känna varandra vilket gör de lättare för dem att besöka varandra eftersom ”när man börjar känna lite annat folk blir det inte lika farligt att gå över broarna”. I detta fall har projekten utvidgat det lokala för de engagerade och aktiva ungdomarna i stadsdelen. Ålder eller härkomst spelar ingen roll, säger en grupp. ”Det är inte så att vi puttar bort människor från andra ställen, om de kommer in här så är dom välkomna och så.”