Det allmänna skolväsendet utnämns ofta till en av de samhällsare- nor där integration ska äga rum och där unga skall fostras till själv- ständiga och kritiskt tänkande medborgare med förmåga att åstad- komma ett bättre samhälle. Samtalen med ungdomarna visar att den allmänna skolplikten utgör ett tvång och har lite att göra med deras förmåga att påverka sin egen situation.
Något mer än påtvingad delaktighet
Till skillnad från projekten uppfattas skolan av ungdomarna som ett ställe där man måste vara: ”Skolan är obligatorisk, man måste plugga, här är det frivilligt att vara.” En ungdomsgrupp menar att skolans ständiga utvärdering av deras prestationer inte ger något direkt utrymme för vare sig kreativitet eller chanserna att påverka skolmiljön. ”Det är frihet här”, säger en av deltagarna och menar att ”det är ingen som tvingar oss att göra läxor, ingen som betygsätter oss”. En tredje grupp menar emellertid att det inte ”är någon skill- nad mellan skola och råd, då man inte blir betygsatt i ordning och uppförande”. De vuxna jag har samtalat med och som har en direkt inblick i aktiviteterna är tämligen ense om att aktiviteterna erbjuder en mer kreativ miljö än vad skolan gör. Det finns i aktiviteten ”en anda om att göra något annat, inte bli betygsatt eller bedömd”. Vi- dare menar samtliga att det är betydelsefullt att ungdomarna frivil- ligt söker sig till projekten och det är ingen som tvingar dem på samma sätt som den allmänna skolplikten.
Även om de också påverkar sitt liv genom skolan gör ungdo- marna det på ett annat sätt genom projektet. Under samtalen fram- kommer det att skolan handlar främst om att få betyg, om individu- ell bekräftelse. Delaktigheten i projekt blir något mer, här lär sig de
Röster om delaktighet Röster om delaktighet sig att påverka och med den kunskapen framhävs en känsla att de har åstadkommit något utanför sig själva, något för ungdomarna i närsamhället. Denna känsla sammanfattas på följande sätt av en re- spondent: ”En fråga i skolan handlar mer om just skolböcker, skol- maten, skoltoaletter. Man har mer avstånd till det som händer i skolan. Det här […]är närmare.”
Delaktighet utan bestämda gränser
Samtliga ungdomsgrupper känner till att varje skolklass har ett klassråd och att varje skola har elevråd och vissa av deltagarna är också eller har varit medlemmar i elevrådet. Men de menar att såväl klassrådets som elevrådets fokus är både kortsiktigt och ytterst par- tikulärt. De frågor som drivs genom dessa påverkansmöjligheter är enbart riktade till skolan: ”Medbestämmande i skolan gäller enbart skolan i andra aktiviteter kan det gälla hela stadsdelen. I skolan re- presenterar man enbart klassen.” Det kan dock vara lättare att vara med och påverka i skolan, kommenterar en av grupperna: ”Det är lättare att prata i klassen, där känner man fler, i aktiviteten kommer det nya människor, vilka de tycker är svårare att prata inför.”
De medlemmar från demokratigruppen jag samtalade med i en- hetschefens kontor ansåg emellertid att det är friare att prata inom aktiviteten eftersom man känner sig mycket mer delaktig i dess verksamhet, än i skolans arbete. ”I rådet är man mer en partner, i skolan mer en elev.” Samma gruppmedlemmar fortsätter att kom- mentera att ens röst i skolan tenderar att försvinna i bruset av alla andras röster, men detta upplever de inte i rådet: ”I skolan är man en i mängden, i aktiviteten är man en av få utvalda, man har något att säga till om. I skolan är det lärarna som bestämmer, i aktiviteten är det vi som bestämmer.”
Samma uppfattningar om skolans inskränkta sfär framkommer även i diskussionerna med de ansvariga. De menar att i skolan är ungdomarna elever och inte kan vara så mycket annat och ”trivs man inte i skolan är inte elevrådet till någon hjälp”, som enhetsche- fen för stadsdelens fritidsgårdar och parklekar uttrycker det. Infly- tande och medbestämmande i skolan berör enbart skolan, säger en annan, och menar att aktiviteterna erbjuder ett alternativ då dessa är inriktade mot närsamhället.
Till skillnad från projektet där ungdomarna säger att det är ”roligt att snacka politik”, upplever de inte ”den direkta nyttan av demo-
Röster om delaktighet Röster om delaktighet krati i skolan”. När de diskuterar demokrati i skolan handlar det uteslutande om ämnet samhällskunskap: ”Demokrati i skolan hand- lar om Göran Persson, om det politiska systemet, men vi lär oss inte något om hur man för fram sina åsikter.” Man talar inte om demo- krati eller för politiska diskussioner i korridorerna eller på rasten, menar i stort sett samtliga ungdomar och ”ligger det utanför ämnet handlar det om klassråd”.
Utsagorna representerar de deltagande ungdomarnas åsikt om att skolan inte ger tillräckligt med utrymme för samtal kring politiska frågor om hur det är möjligt att göra sin röst hörd och påverka sin egen och sina medmänniskors situation i skolan. Därför är skolan, som en av grupper uttrycker det, ”inte demokratisk”. Genom sin delaktighet i projektets verksamhet vet gruppens medlemmar ”att demokrati kan vara en annan sak än den i skolan”.
Denna åsikt framkommer också i mina samtal med ansvariga för verksamheterna. Vad gäller medbestämmandets och inflytandets gränser i aktiviteterna och i skolan erbjuder aktiviteterna ett mer utvidgat och konkret inflytande än vad de har i skolan. Enligt de två esteter jag samtalade med har ungdomarna ”allt för många gånger upplevt falskt elevinflytande”. Detta inflytande skiljer projektens verksamheter från skolans då de erbjuds en chans att ”formulera sina egna krav tillsammans med andra”, i stället för att konfronteras med ”en massa på förhand formulerade krav om läxor, betyg och så vidare”. Detta innebär dock inte att samtliga ungdomar ogillar sko- lan, tillägger den ansvariga för stadsdelens barn- och ungdomsverk- samhet, och menar att för vissa ungdomar är skolan ”något lokalt, något igenkännande och något bra”.