Känsloväckande/känslosamma

Publikation 11 består av en video och en tillhörande text. Texten i publikationen lyder att “Detta kommer ge er en skymt av utsträckningen av problemet med servetterna på stranden” följt av en emoji i form av ett brustet hjärta. Publikationen innehåller också en video där deltagaren filmar runt det hen ser när personen går fram på stranden. Vädret är mulet och högar av våtservetter syns i sanden längs med vattenbrynet. Alla kommentarerna till denna publikation handlar om nedskräpningen. En av kommentarerna är från en deltagare som försöker få kontakt med en annan deltagare för att ta reda på om hen fått personen privata meddelande. Av denna kommentar kan vi förstå att vissa av deltagarna har annan kontakt än den vi kan se i Facebookgruppen. Vi har kategoriserat denna publikation som känslosam/känsloväckande med subkategorierna provocerande och utmanande.

Publikation 29 är en delning av en video som har publicerats av the Guardian. Videon handlar om en man som under fyra år har samlat skräp längs med kusten i Wales, mannen har nu givit upp.

Han säger att hur mycket skräp han än samlar så ökar mängden plast konstant. Han har tappat hoppet. En nedstämd video som säkert har lagts upp för att väcka känslor och få fler människor att känna motivation till att bidra. Denna publikation skiljer sig något från mängden. Majoriteten av tidigare analyserade inlägg har en mer positiv framtoning i den bemärkelse att de vill uppmana till vidare engagemang genom att inspirera. Videon i denna publikation är nästan uteslutande sorgsen och uppgiven. Vi tolkar ändå som att videon publicerats i Facebookgruppen för att väcka

33 engagemang men effekten skulle lika gärna kunna bli att folk håller med mannen i videon om att de är för sent och ge upp. Inga kommentarer har lämnats på inlägget utan bara reaktioner några sorgsna reaktioner.

5.2 Analys

De teman och ämnen som publicerades mest frekvent tillhör kategorin provocerande. I och med att Facebookgruppen som helhet är engagerad i en väldigt lokal miljöfråga är många av publikationerna konstruerade på ett sånt sätt att det kan tolkas som att vara anpassade för att nå ut till de lokala invånare som kan engagera sig fysiskt. Här antyds en gemenskap som bygger på att åstadkomma faktisk skillnad, och efter detta formas publikationerna. Att majoriteten av publikationerna konstruerades på ett sätt som kan tolkas vara provocerande kan förklaras genom deltagande kultur, participatory culture (Jenkins, 2016). Deltagarna i gruppen har samlats och enats kring en fråga som de alla känner starkt för, åtminstone så pass att de aktivt deltar i Facebookgruppen. Eftersom deltagarna har enats runt denna fråga kan det tolkas som att de är likasinnade mot bakgrund av sättet de uttrycker sig kring frågan. Därmed kan vi säga att gemenskapen uttrycks, för det mesta, genom ett provocerande tillvägagångssätt. Den antyda gemenskapen grundar sig i ett missnöje. Detta kan förklara varför publicering av ytterligare upprörande information eller status om läget på stranden delvis sker, men kan också tänkas vara ett sätt att binda starkare band med de andra deltagarna. Om ett missnöje redan existerar vet publikatören att publikationen sannolikt kommer tas emot positivt av de övriga deltagarna.

Beskyllande kommentarer om andra människors beteende är också vanligt förekommande.

Gruppen har en tendens att lägga ansvaret på att någon annan gör fel. Ett deltagande som skapas av en vi och dom känsla, något som också är ett sätt att bilda en gemenskap.

Andra vanligt förekommande teman och ämnen bland de observerade publikationerna kategoriseras under både hyllande och uppmanande/inspirerande. Dessa publikationer kännetecknas av att de i jämförelse med andra publikationer uttrycker indirekta meddelanden till andra deltagare i gruppen. Antingen genom dokumentation av deras egna engagemang eller genom att de vill uppmana andra att bidra eller att de hyllar personer som redan har engagerat sig.

Engagemanget kan handla om både vad som fysiskt gjorts på stranden eller att en deltagare varit i kontakt med exempelvis kommunen. Utifrån teorierna Gemenskap genom skapande, making is connecting (Gauntlett, 2018), och användning och tillfredsställelse teori, uses and gratification theory (Vinney, 2019), tolkar vi att publikationer som kategoriseras under visat engagemang bidrar

34 till att skapa gemenskap och intresse i Facebookgruppen. Publikationerna med bilder och text på de framsteg som personerna i gruppen håller konversationen igång. Enligt Gauntletts (2018) teori om Gemenskap genom skapande, making is connecting, är denna typ av digitalt skapande ett sätt för människor att finna samhörighet, det vill säga skapande i form av att de uttrycker framsteg.

Framsteg har även uttryckts genom att deltagarna visat eget initiativ och upprättat kontakt med auktoriteter, som exempelvis kommunen eller reningsverk, och inlett samarbeten. Publikationer i gruppen där deltagarna visar upp sitt engagemang får positiva reaktioner och kommentarer från övriga deltagare i gruppen. Jenkins (2016) beskriver att deltagande leder till att vidare gärningar och aktivitet blir utförda i större utformning. Den undersökta Facebookgruppen kan ses som ett exempel på detta. Det digitala engagemanget leder till aktivistiska gärningar genom att plocka skräp och sedan dokumentera detta. Dokumentationen visualiserar i vissa fall hela förloppet under skräpplockning i de publikationer som observerats. Skapandet i den observerade Facebookgruppen sker egentligen i två moment. Skräpet plockas och processen dokumenteras. Båda momenten är lika viktiga. Det är dock inte först när bilderna eller videos läggs upp i gruppen som social kontakt med andra deltagare kan börja. Belöningen i den aktivistiska handlingen fås av reaktionerna av andra i gruppen. Likes och de hyllande kommentarerna gör hela mödan värd det. Det går även att tyda att publikationer som har kategoriserats som hyllande blir betydelsefulla i uttryckandet av en gemenskap. De hyllar engagemanget och uppmanar och inspirerar varandra till att fortsätta vara aktiva i gruppen. Enkelheten att kunna både ge och få snabb respons blir en hög bidragande faktor, detta kan tolkas som en tillfredsställelse som blir en motivation utifrån Användning och tillfredsställelse teorin, uses and gratification theory (Vinney, 2019). Det blir en lätt belöning att få, likväl en lätt belöning att ge. Med teorin Gemenskap genom skapande, making is connecting (Gauntlett, 2018), som utgångspunkt syns det att dessa publikationer uppmanar till skapande för att skapa starkare gemenskap i Facebookgruppen, skapande både i fysisk och digital form, vilket också är något som Gauntlett (2018) menar är vanligt förekommande.

Vinney (2019) skriver att virtuell gemenskap kan vara en bidragande faktor, en gratifikation, för användandet av ett visst medium. Det skulle kunna gå att tyda som att skapande och visat engagemang är metoder att söka efter olika sätt att tillfredsställa sina sociala- och gemenskapsbehov (Vinney, 2019). En del av Uses and Gratification Theory (UGT) går ut på att aktivt välja vilken plattform som är optimerad för det innehåll man har tänkt dela med sig av. I detta fall har gruppens skapare valt att använda sig av plattformen Facebook. Detta kan tänkas rimligt eftersom Facebook erbjuder ett flertal funktioner som kan vara användbara för en online-aktivistisk grupp. Facebook erhåller exempelvis funktioner som att kunna skapa en grupp för

35 personer med samma gemensamma mål med möjligheten för alla att bjuda in fler användare, samt även att dela publikationer och därmed tillgängliggöra dem för andra användare på plattformen som inte är medlemmar i gruppen. Detta kan bidra till en större spridning av informationen som finns i gruppen, vilket kan leda till en mer framgångsrik aktivitet och resultat. Möjligheten att skapa och organisera evenemang kan även vara en bidragande faktor till valet av Facebook som plattform.

Dessa funktioner kan tänkas vara vissa gratifications (tillfredställelser) som har bidragit till det slutgiltiga valet av Facebook som plattform. Andra faktorer som kan ha påverkat valet är möjligheten att dela med sig av bilder och videos på plattformen. Detta kan tänkas vara en viktig del av valet då flertalet av de publikationer vi observerat är bilder och videos. Detta kan vara viktigt för att kunna dela med sig av det man vill skapa engagemang för och föra in det i ett större socialt samspel.

Likväl som observation och analysering av publikationerna gjordes detsamma i kommentarsfälten.

Det som upptäcktes var att kommentarerna och reaktionerna inte skiljde sig mycket mellan de olika kategorierna. Oavsett om det handlande om kommentarer på en publikation från exempelvis kategorin provocerande eller kommentarer i kategorin uppmanande/ inspirerande så gav de flesta av de observerade kommentarerna medhåll till vad som skrevs eller syntes i publikationen. I publikation 2 (från kategorin provocerande) ser vi exempel på hur folk reagerar instämmande om det chockerande läget på stranden är och i publikation 8 (från kategori uppmanande hyllande) är kommentarerna uppmuntrande till initiativet i publikationen. Alltså, oavsett egentligt innehåll som publiceras i gruppen är trenden att de som kommenterar håller med eller reagerar positivt till vad som uttrycks i själva publikationen.

Utifrån synsättet av deltagandekultur, participatory culture (Jenkins m.fl, 2016), går det att tyda att viss respons i Facebookgruppen inte uppskattas då den bryter från den rådande onlinekulturen. En intressant observation var när responsen inte var varken positiv eller hyllande. En specifikt interaktion, i form av en kommentar, på en publikation som hade avvikande åsikter från den allmänna uppfattningen möttes av ingen respons överhuvudtaget. Utifrån deltagandekultur, participatory culture (Jenkins, 2016), skulle denna uteblivna respons kunna ses som ett utlopp för att vara med i den deltagande kulturen genom att istället agera passivt och inte kommentera alls.

Denna kommentar (bilaga 1) förekommer i en diskussion om varför det hade tagit så lång tid för kommunen att installera papperskorgar på stranden. Kommentaren som är avvikande är att deltagaren, istället för att hålla med övriga i diskussion, har belyst ett annat problem; oavsett om papperskorgar installeras på platsen eller ej, så återstod problemet i vem som ska tömma dem.

Deltagaren menade att det går inte att bara knäppa med fingrarna sen löser kommunen resten.

36 Kommentaren har varken fått något svar eller reaktion. Hur denna person kommenterar leder till att den sticker ut ur mängden, kommentarerna är inte medhållande likt det en majoritet av övriga kommentarer är. Kommentaren skulle kunna öppna upp för vidare diskussion som många andra informationstillförande kommentarer har gjort, men det är inte fallet. I ett diskussionsforum och deltagande som går ut på mycket “ge och ta” principer borde denna typ av kommentarer uppstå oftare än observerat resultat. Förmodligen dyker tankarna upp hos individerna men de uttrycker dem inte publikt i gruppen. Det finns säkerligen en rädsla om att framstå som negativ eller hamna utanför gemenskapen. Om för många personer skulle trotsa den kollektiva åsikten skulle det kanske krossa det som håller gruppen samman. Ett negativt eller ifrågasättande beteende kan ses som om det går emot de principer som en deltagandekultur bygger på. Det går alltså att se ett samband mellan gruppens beteende och vad de använda teorierna menar skapar en gemenskap.

37