Kärleksrelationer

Tabell 2 visar att uttrycken för kärleksrelationer i titlarna är exakt dubbelt så många i SveMT som i EngKT, eftersom antalet är 42 respek-tive 21. Även för SveOT med sina fyra belägg får sådana uttryck sägas vara mindre vanliga. Det tydligaste exemplet bland originaltitlarna på svenska är Syster Monica och männen, medan de övriga tre titlarna i SveOT innehåller ordet bekymmer, som jag tolkar som en ellips för

kär-leksbekymmer, t.ex. Syster Lisbeths bekymmer. Men det finns således en

tydlig skillnad mellan EngKT och SveMT på den här punkten, även om det i en del fall finns uttryck för kärleksrelationer i titelpar, bl.a. Nurse

Heather’s choice – Det tveksamma hjärtat samt To mend a heart –

Hjärtats röst. I några få fall ingår ett ”relationsuttryck” i EngKT, medan

det inte finns någon motsvarighet i SveMT, t.ex. Surgeon’s sweetheart –

Den tysta patienten. Vanligare är emellertid att titlar i EngKT inte

inne-håller uttryck för relationer medan deras motsvarigheter i SveMT gör det. Exempel är Bitter rain – Kärlek i Hongkong, Nurse in Australia –

Kärlek med komplikationer samt The hospital summer – Kärleksbesvär.

Det större antalet språkliga uttryck för kärleksrelationer i SveMT kan ses som ett uttryck för det fenomen som inom översättningsforskningen kallas explicitering (eng. explicitation). I korthet innebär explicitering att översättaren för in kompletterande information eller specificerar existerande information i källtexten för att måltexten ska bli mer be-griplig för mottagaren i målspråkskulturen. Explicitering kan ta sig olika former och vara mer eller mindre nödvändig (se Englund Dimitrova 2005:5–6, 33–44). Många studier har gjorts av explicitering när det gäller textbindning, främst konnektivbindning (Englund Dimitrova 2005:41–43). Men också så kallad pragmatisk explicitering har studerats – om än i mindre omfattning än explicitering av logiska samband.

Birgitta Englund Dimitrova beskriver pragmatisk explicitering på följ-ande sätt:

[c]ulture-specific concepts, geographic names, etc., may be clarified by the translator to faciliate the comprehension of the TT [target text] reader ... (Englund Dimitrova 2005:37).

De exakt dubbelt så många beläggen för språkliga uttryck för kärleks-relationer i SveMT jämfört med EngKT kan sägas vara ett uttryck för en form av pragmatisk explicitering vad gäller den tematiska underfunk-tionen till den referentiella funkunderfunk-tionen. Det återkommande temat för läkar- eller sjuksköterskeromaner är kärleksrelationer (se Landqvist 2005:184 med anförd litteratur), och detta bör gärna framgå redan i titeln på en sådan roman på svenska.

Det är emellertid svårt att finna en entydig förklaring till varför antal-et belägg är så pass många fler i SveMT. Titelproducenterna bakom de svenskspråkiga romantitlarna kan tänkas följa en mer bjudande norm än titelproducenterna bakom de engelskspråkiga titlarna när det gäller att omtala kärleksrelationer. Mot detta antagande talar de relativt sett få be-läggen för ”kärleksrelationsuttryck” i SveOT. Olika titelproducenter kan också tänkas ha sina mer eller mindre individuella preferenser på den här punkten.

Klart är i alla fall att kärleksrelationer är centrala i läkar- eller sjuk-sköterskeromaner. Man kan även fråga sig om det är sjuksköterskor eller läkare som står i fokus i relationerna – i de titlar som nämner relationer. Tabell 2 visar att det är mycket vanligare i EngKT än i SveMT att perso-nalkategorier i vården nämns i samband med kärleksrelationer. I det engelskspråkiga delmaterialet uppträder personer verksamma inom vården i 16 av 21 titlar med språkliga uttryck för kärleksrelationer, medan motsvarande värde för SveMT är 12 av 42 titlar. Exempel är bland annat Nurse Autumn’s new love respektive Syster Hilary och

kär-leken. I övriga titlar med språkliga uttryck för kärleksrelationer i EngKT

och SveMT uppträder alltså inga personer inom vården, t.ex. i titelparet

To mend a heart – Hjärtats röst. I delmaterialet SveOT är situationen

däremot en annan genom att sjuksköterskor nämns i samtliga fyra titlar med sådana uttryck, bl.a. Syster Maria får [kärleks]bekymmer.

Det kan därmed finnas en möjlighet att titelproducenterna bakom SveMT anser att det är viktigare att ge referenser till kärleksrelationer än att nämna personer i relationerna, medan titelproducenterna bakom EngKT i stället anser att det är viktigare att nämna personer i relationer än relationerna i sig. Möjligen följer alltså de engelska och svenska titel-producenterna något olika normer på den här punkten. Mot detta

antag-ande talar situationen i SveOT, där sjuksköterskor nämns i samtliga fyra titlar med ”kärleksrelationsuttryck”. Återigen blir frågan om resultatet i stället kan förklaras med att olika titelproducenter har, mer eller mindre individuella, preferenser.

Av tabell 2 framgår även att det i alla tre delmaterialen främst är sjuk-sköterskor som uppträder i romantitlar med språkliga uttryck för kär-leksrelationer. Fördelningen mellan sjuksköterskor och läkare som om-talas i sådana relationer är dock jämnare i EngKT än i SveMT. I det eng-elskspråkiga delmaterialet finns 9 sjuksköterskor och 7 läkare, medan det är 9 sjuksköterskor och 3 läkare i det svenskspråkiga. Frågan är om detta även innebär att fördelningen mellan kvinnor och män i det här sammanhanget är jämnare i det engelskspråkiga delmaterialet.

Min klassificering av personernas könstillhörighet bygger delvis på de yrkestitlar som används, delvis på bruket av egennamn. Alla de här sjuksköterskorna är kvinnor som omtalas med enbart förnamn i kombi-nation med en yrkestitel, t.ex. syster. Läkarna omtalas med endast en yrkestitel, t.ex. surgeon och kirurg, med yrkestitel och efternamn eller med yrkestitel och förnamn, men den sista möjligheten används enbart för kvinnliga läkare (se vidare underavsnitt 7.1.2.1 och 7.1.2.2 nedan om egennamn och den expressiva funktionen).

En granskning av de aktuella titlarna, som innehåller både uttryck för kärleksrelationer och referenser till personal inom vården, avslöjar en könsfördelning där kvinnor dominerar klarare i SveMT än i EngKT. I det svenskspråkiga delmaterialet med sina 12 belägg uppträder 11 kvinnor, varav två läkare, medan det i det engelskspråkiga med 16 be-lägg ingår 10 kvinnor, varav en läkare. Således är det något vanligare att läkare utan klart angiven könstillhörighet uppträder i engelska titlar med ”kärleksrelationsuttryck”, t.ex. Doctor’s forbidden love och Surgeon’s

affair. Antalet sådana titlar är sex i EngKT mot en enda i SveMT.

Frågan är om det på den här punkten kan finnas någon skillnad mellan de normer som titelproducenter tillämpar när de utformar titlar på läkar- eller sjuksköterskeromaner på svenska och engelska. Möjligen figurerar fler kvinnor i titlarna på svenskspråkiga romaner för att under-lätta för de kvinnliga mottagarna att identifiera sig med kvinnorna, som mestadels är sjuksköterskor, i de omtalade relationerna i titlarna och romanerna (jfr Landqvist 2005:188–189 med anförd litteratur). Värt att notera är att sjuksköterskor uppträder i samtliga fyra titlar i SveOT där kärleksrelationer omtalas. Situationen i det engelskspråkiga delmaterial-et är alltså delvis en annan. I de titlar där relationer omnämns uppträder kvinnor (mestadels sjuksköterskor) som de kvinnliga mottagarna kan identifiera sig med, men det finns också personer som sannolikt är män

(mestadels läkare). De senare kan fungera som objekt för kvinnliga mot-tagares eventuella drömmar om kärleksrelationer med manliga represen-tanter för denna yrkesgrupp. Man kan alltså spekulera över om titel-producenterna bakom SveMT och SveOT på den här punkten möjligen följer något annorlunda normer än de bakom EngKT.

Slutligen är det värt att notera en skillnad mellan mitt material och titlarna på andra litterära (och musikaliska) verk. I de undersökta roman-titlarna nämns aldrig båda parterna i en viss kärleksrelation utan bara den ena. Det finns således inga motsvarigheter till titlar som William Shakespeares skådespel Romeo och Julia, Richard Wagners opera

Tristan och Isolde samt folksagan Hans och Greta (eng. Romeo and Juliet, ty. Tristan und Isolde, ty. Hänsel und Gretel; se Rothe 1986:176–

177 med anförd litteratur).