l . Allmänt.
Kinnekulles kärlväxtflora är sedan gammalt berömd för sin rikedom . Det är betecknande: att två specialfloror för » Det blommande berget » utkommit, nämligen ZETTERSTEDTS ( 1 85 1 ) och S KÅRl'!U NS ( 1 93 1 ) . I den sistnämnda finna vi en översikt av Kinnekulles floristiska utforskningshistoria med KALM och
L I N N E som pioniärer. Även W A HLENBERG, som gjorde kortvariga besök på berget 1 82 1 och 1 822, har emellertid spelat en ingalunda obetydlig roll ifråga om dess växtgeografiska undersökning (ÅLBE RTSON 1 945 a).
S KÅRMANS Kinnekulle-flora är mycket fullständ ig, omfattande c:a 8 5 0 arter (ett 2 0-tal Tar-axaca in beräknade) , och det som nu kan tilläggas förteckningen är, från sett » kritiska » arter, obetydligt. Några av SKÅRMAN ej upptagna arter böra emel lertid h är anföras : Gentianella uliginosa är insamlad på Kin nekulle 1 9 2 2 av A . STALIN
(ex. i h erb. Lund). HY LANDER ( 1 9 4 1 s. 29) uppger JJ1entha gentilis v . pan.njlora från Hönsäter. Förf. h a r 1 9 3 6- 1 9 4 5 förutom de nedan från Österplana bed meddelade nyförvärven funnit följande arter : Paa supina (Husaby, L:a Flyhov), Festuca hetero phylla (Gössäter ; H Y LANDER 1 94 3 s. 3 2 2 ) , Alehemilla micans (Husaby prästgård) , Orepis
capillaris ( Gössäters järnvägsstation), Taraxacurn ancistrolobum (Hu saby prästgård ; H.åbäck s park), T. aurosolum (Törnsäter) , T. fulvum (Österplana vall ) , T. glossacentrum
( Råbäcks park) , T. Huelphersianum ( Husaby kyrkogård), T. melanthoides ( Kinne-Kleva prästgård), T. molybdolepis (Råbäck), T. onychodontum ( Kinn e-Kleva prästgård) , T. pachylobum (Brattfors gård), T. sem1:globosum (Husaby kyrkogård), T. xan th ostigma
( Gössäter). - Slutligen kan framh ållas, att den gamla, av SKÅRMAN ( l . c .) som
dubiös ansedda uppgiften om Seseh Li1Janot1·s bekräftats ; arten förekommer i ört backar O om V ästerplana kyrkby .
Österplana heds kärlväxtflora omfattar enligt förf:s artlista c:a 3 80 arter
(incl. 33 Tar-axaca), varav dock fem av SKÅRMAN uppgivna ej återfunnits, dess utom ett antal former av lägre valör samt sju hybrider. I förhållande till områdets obetydliga areal är artrikedomen mycket stor men kan till en del förklaras g·enom att talrika i öppen hällmark uteslutn a arter kunn at invandra på ståndorter, som successivt uppkommit genom igenväxningsförhållandena ; ett stort antal äro dessutom rena antropokorer.
Fig. 8 . U tbred n ingen av Homttn,qia petraea (L.) Rchb . i Norden. Arten saknn,s i Danmark men har e n gång t i llfälligtvis anträffats i Finland (Nyland). Ofyllda ringar represent.era med all s::mno
likhet kul turspridda förekomster.
Följ ande arter äro opubl icerade från Kinnekulle : Betaria v·i1·idis, Senecia
Jacobaea, erythrospermerna Taraxacum brachyglossum och T. marginatum , spec
1 50
vallii, T. caloschistum, T. chloroletteum , T. cyanolep-t"s, T. Elcmanii, T. hastatum,
T. KJellmanii, T. leptodon, T. lingulatum, T. litorale, T. m imulum, T. pectina
ttjorme, T. piceatum, T. privum och T. sublaeticolo,.. Slutligen tillkommer den
märkliga Poten tilla Tabernaemontan i v . c1·oceolata, som dock v arit känd redan av S K Å.RMAN men ej upptagits av denne ( 1 93 1 ) på grund av osäkerhet rörande tolkningen (se s. 1 7 1 ) .
Mer eller mindre extrema k a l k v ä x t e r sätta givetvis s i n prägel på floran . Bland de mera exklusiva märkas A splenium Ruta-muraria, Dryopteris Robertiana, Ophrys in:sectifera, Herminium Monorchis, Arenaria gothica och Hornumgia petraea (fig. 8). Hit ansluta sig också n ågra i inlandet kalkberoende arter, villms ut bredning koncentreras till kusterna : Ophioglossum 1:ulgatum, Scirpus uniglumis, Taraxacum balticum (fig. 1 0) . I övrigt finna vi en hel rad i Västergötland säll synta arter, bland vilka här må nämnas Orchis mascula och Hypericum hirstdum. Ett anmärkningsvärt negativt drag är emellertid saknaden av några på Fal bygden mycket spridda arter, Paa alpina (beträffande denna arts nordiska ekoty pdifferentiering, se TuREssoN 1 927), Trifolium montanurn (denna art, som f. ö. markerats för Kinnekulle hos STERNER 1 922 s. 301 , synes dock i relativt
sen tid ha anträffats i Österplana ; se härom DEGELIUS 1 945 a), Pulmonan.'a angustifolia, Scabiosa Columbaria (karta hos ÅLBERTSON 1 945 a) och Primula fariuosa (denna har tidigare förekommit på berget, se S KÅ RM A N 1 9 3 1 s. 3 7 7 ). Å c i d i f i l a element äro sparsamma och ha sannolikt först i sen tid invandrat ; detta torde gälla Deschampsia fiexuosa, Galluna vulgaris, Vaccirrium Vitis-t.daea och V. JJ!Iyrtillus, vilka uppträda blott lokalt och på acidifierad mark. Mindre extrema acidifiler äro bl. a. Ve1·onica of.ficz'nalis och Ajuga pyramidahs samt A grostis canina (torrmarkstypen) och Sedum rupestre. Ett betydande antal i kalk fattig vegetation vanliga arter, ss. Carex pilulifera, Visearia vulgaris, Lathyru.-: mon tanus, Viola tricolor och Melampyrum pratense sakna s totalt.
Kinnekulle är beläget på gränsen mellan den subatlantiska och den medel baltiska floraregionen (STERNER 1 922, H Å R D A V SEGERSTAD 1 924, GRANLUND
1 925), vilket vackert framträder på åtskilliga utbredningt:lkartor, t. ex. för Draba muralis och Helianthemum nummularium (STF. R N ER 1 922 , Du RIETZ 1 923 c) . Det
ö s t l i g a floraelementet är därför ej heller så starkt representerat. Bortsett från
Inula ensifolia (se artlistan) och Pnmella grand1jlora, vilka ej äro funna inom den egentliga Österplana hed utan längre söderut och numera troligen äro ut gångna, förekommer ingen enda extremt sydöstlig art. Områdets k o n t i n e n t a l a arter (sensu ST ERNER l. c.) äro i södra Sverige ± vitt utbredda : A vena
pratensis, Phleum phleoides, Ranuncu)us polyan themus, Sedum album , Filipendula vulgaris, Fragaria viriclis, Poten tnla Tabernaemon tani, Gataneaster melanocwpus, Geranium san guineu:m, Viola hi1·ta, V. rupestris, Geran ium sanguineum, Origanum vulgare, Inula salicina, Crepis praemorsa och Artemisia campestris. Helianthcmum n nmmularium saknas inom området men är, liksom Potentilla 1·upestris och Gampanula Cercicaria, funnen på Österplana vall (Srr.\ RnfAN 1 93 1 ) . I j ämförelse med Ölands och Gotlan ds alvarområden är Österplana hed sålunda fattig på
östliga xerotherrner, och även Falbyg·dens hällmarker och örtbackar äro väsentligt rikare. (Se härom s. 1 6 o. 40 i denna avh.)
Som v ä s t e u r o p e i s k a flora element torde kunna betecknas A nemone Pulsa tilla, Sedum rupestre, Hypericum m ontanum och möjligen den växtgeografi skt dock ganska enastående Arenaria gothica, som sydligt c e n t r a l e u r o p e i s k a
Hornungia petraea och G alium pumilum (beträffande denna kollektivart, se dock STERNER 1 944), som n o r d l i g a Carex capillaris, Salix Starkeana, Dr ab a in can a och Potentilla Crantzii. Det n ordliga elementet är ej särskilt starkt representerat i Kinnekulles flora ehuru några anmärkningsvärda arter förekomm a, framförallt Pedicularis Sceptrum-Cm·olinum, Carex brunnescens (SrrÅRMAN 1 93 1 ) och Empe trum he1·maphroditum (ARWIDSSON 1 943 s. 1 3 1 ).
2 . Arenaria gothica - problemet.
Skandinavien.
Kinnekulle utövade isynnerhet under 1 800-talet en stor lockelse på florister från när och fjärran , kanske framförallt beroende på förekomsten av Arenarz·a
gothica, » Det blommande bergets » största botaniska klenod. Några ord om arten s upptäcktshistoria ha därför h är sitt givna intresse.
År 1 81 8 insamlade J. P . Ros.EN på Gotlan d en Arenaria-form, som under söktes av W AH LENBERG och i A cta U ps. VIII (182 1 ) meddelades under n amnet
A. ciliata S multicaulis, uppgiven även från N ord-N orge och med S. C. SoMMER FELT som upptäckare.
1 82 1 företog W AH LEN BERG en resa i södra Sverige, varunder han bl. a. under en veckas tid exkurrerade i Västergötland. Det viktigaste resultatet av det mycket kortvariga besöket på Kinnekulle var fyndet av » den så till sägandes storblommiga A1·enm·ia serpyllifolia eller den gothländska ciliata » , vilken j ämte den likaledes för Västergötland nya Hornung1·a pef7·aea anträffades på ortocer kalklagret ( A LBERTSON 1 945 a). Upptäckten meddelas i W AHLENBERGS » Flora
s vecica» ( 1 824 s. 283), där ifråga om Kinnekulle anföres » supra Martorpsklef ve l in Martorpsklint alibique frequenter» .
I » Mantissa altera » ( 1 839) beskriver ELIAs FRI Es Arenaria gothica som egen art, förekommande på Kinnekulle och G otland . Artens självständighet gentem ot formerna inom det högst kollektiva A. ciliata - komplexet framgår ej så mycket av den egentliga diagnosen men uttryckes pregnant genom tillägget » Radix omnio annua ; seminibus dispersis tota planta fugax » .
FRIEs (1. c.) omnämner egendomligt nog ej den av SoMMERFELT i » Sn pplementum Florae Lapponi cae » ( 1 8 2 6 s. 2 1 ) anförda uppgiften om en Arenaria-form i Salten, karakteriserad genom orden » h aec annua, saltern cum defloruerit, periit » . Bur det i verkligheten förhåller sig med denna form , kan jag ej yttra mig om, m en som 0STEN FELD & DAHL ( 1 9 1 7) och senare NORDHAGEN ( 1 9 3 5) ej ens i frågasätta möj ligheten av en Arenaria gotkica -förekomst i Norge, torde väl SoMMERFE LT gjort sig skyldig till ett misstag ; det bör f. ö. framhållas, att herbarieexem plar av A. gothica
1 52
och A . ciliata kunna vara så l ika att förväxling är tänkbar. Uppgiften hos SOM MER
F E L T torde emellertid ha spelat en viss roll i den senare diskussionen om förb ål
lan<1et mellan A. gothica och våra i fjällkedj an förekommande ATenan:ae.
C . J. HARTMAN erkände aldrig A. gothica's arträtt. I fjärde upplagan av HART MANs flora ( 1 84 3) u ppdelas den nordiska A. ciliata - po pnlationen i a huvud typen ,
� humifusa och r gothica ; den si stnämnda uppgives även från Salten . FRIEs riktade ( 1 844) en ganska vass pol emik m ot nämnda flora och angrep bl. a. just behand lingen a v släktet Arenaria. I ett svar på polemiken framhöll HART2\1 AN ( 1 845) ifråga om detta släkte, att h an undersökt levande Arenaria på Kinnekul l e och funnit den på intet sätt avvika från A. ciliata, uppdragen i Kristiania av frö från Finnmarken . Visserligen är, skriver H . , den norska formen perennerande, » men exempl a r kunna utletas, hvilka äro lika s-vaga till rot och med samma brist på rosulae foliorum in axilis » (som A . gotMca). So:\r l\T E R F E LT S u ppgift från Salten citeras, och beträffande
Kinnekulle-formen anser sig H . h a konstaterat individ med » cau les h ornotini
emarcidi » . - Uppgi ften o m A. gotMca i N ordland går igen i de senare upplagorna
av H A RT �I A N S flora änd a t i l l d e n tionde ( 1 8 70) - där A. qothica för första gången
ges rang av egen art - och först i el fte upplagan ( 1 8 7 9) finna vi den stru ken.
A. gothica är utan tvi vel närstående den i vår fj ällkedj a bicentriskt utbredda, i senare tid åter som egen art betraktade A. norvegica Gunn . (beträffande denna och dess förhållande till övriga n orska » cihata-former » , se Os'l'ENFELD & D .A H L
1 9 1 7 och NoRDHAGEN 1 935). Den habituella likheten mellan de två artern a l<:an - åtminstone ifråga om pressade exemplar - vara stor, och den väsentljg·a skillnaden dem emellan hänför sig till livsformen : A. norvegica är perennerande och pollakant, A. gothica därem ot hapaxant (ehuru ofta övervintrande, se nedan ) . Detta understrykes redan av FRIEs, först i artbeskrivningen och senare i flera smärre meddelan den om odlingsförsök, bl. a . av Arenaria-arter, i Uppsala Bo taniska Trädgård. FRIEs skriver sålunda ( 1 857 s. 1 63) : » A . cilia ta , norveg-ica och
gothica hafva alla tre bibehållit sig oförändrade och lätt skilda i härvarandP trädgård » och ( 1 866 s. 93) : >> A . gothica blommar på Westgöta bergen om våren och försvinner derefter ; sådd vårtiden i U psala trädgå,rd, blommar den först i J-uli och Aug. och är då mycket spensligare, vekare. A. norvegica åter blommar icke första året. >>
Viktiga bidrag till klarläggandet av A-renaria gothica-frågan finna vi i K.
J OH.A NSSONS studier över Gotlands ha paxantiska växter ( 1 890 ; 1 899), ehuru den systematiska sidan av saken ej direkt beröres. A. gothica's livscykel - det gäller alltså här gotländska förhållanden - gestaltar sig på följ ande sätt :
A . gothica är ofta s o m m a r a n n u e l l ; frön a gro i händelse av lämplig väderlek på våren , växten blommar under sommaren och dör sedan bort. Då sommaren på Gotland i regel är mycket regnfattig äro emellertid v i n t e r a n n u e l l a individ vanligare. Fröna gro efter ymniga sensomm arregn, växten utvecklas hastigt, blommar och sätter ibland frukt redan på hösten, överlever den milda vintern på floralt stadium , utvecklas följande vår till kraftiga, rikt förgrenade individ med nya blommor på biaxlar av högre ordning. Då sommar torkan börjar på allvar, vissnar växten n ed och försvinner. » Dessa jndivid blomma visserligen under två vegetationsperioder, men knopparna till andra
A
B
A . Österplana hed strax
S
om kyrkan . Frostknölmarker med kalkfuktängar och låga enbuskar. Den låga avsatsen till höger representerar den undre rödstenens ö versta utgående, o vanför vilket vidtar det sönderbrutna täl jstensplanet, som delvis klädes av på bilden fram-trädande björkuppslag. Foto
S.
E RIKSSON 26/7 1 9 4 2 .B . Carex panicea - Scorpidinm tur,qescens -sociation m e d Po tentilla Anserina o c h Tarnxacttm derolomns. På torrare upphöj ningar Inula salicina -bestånd. - Österplana hed, k antzonen
A c T A P H Y T O G E O G R A PH I C A S u E C I C A . XX. P L . 1 2 .
A
B
A. Å?·e1wria gothica Fr. Pressade e x . , som gro tt och blommat p:\ hösten 1 94 4, över levt den m ilda Yintern och reflorerat våren 1 945. - Österplan a hed rn/5 1 9 4 5 . Foto
S. E R I KSSON 1 9 4 5 . :J/.1 nat. storh:k .
B . A renaria gothica i Ag1·ostis stolomfera - FestHca ovina -väth ed m ed Hieracium
Auricu la i upp frysningsmar k . - Österp lana hed, partiet vid » Stora blocket» ONO om kyrkan. Foto S. E R I KSSON 27h 1 9 4 2 .
årets blommor äro till en del synliga första årets höst, och i a llmänhet te sig andra årets skott som en omedelbar fortsättning på första årets. En sådan växt är icke i egentlig mening perenn utan vinterannuell, fastän öfvervintrande med höstblommor. » I Uppsala-museet ligger en kollekt A. gothica (Hej deby, Tjutet, 14.5. 1 9 14) , som ger ett belysande belägg på det ovan anförda.
Då C . J. H ARTJ\fAN i juli 1 844 studerade A. gothica på Kinnekulle, anträf fade han individ, som uppenbart övervintrat (ex. i Uppsala-museet ; på etiketten bl. a. kommentaren » Ergo perennis ! » ), vilket med hänsyn till bergets klimat ej
är förvånande. Efter den milda vintern 1 944- 1 945 konstaterade även förf. individ, som blommat under senhösten och som re-florerade i maj (Pl. 1 2 A; det största avbildade exemplaret var uppfruset : strecket markerar gränsen mellan rotens över- och underjordiska parti). - Som marannuella individ äro dock oj äm förligt vanligast på Kinnekulle. D etta torde vara den v äsentliga orsaken till att herbarieexemplar från berget i regel äro små och spen sliga j ämförda med många gotländska, som äro p åfallande grova och starkt erinra om kraftiga A. norvegica -individ. Tydligen kan A. gothica under särskilt g·ynnsamma om ständigheter fortväxa oavbrutet på Gotland hela vintern. Säkerligen är arten dock ej genetiskt enhetlig ; en betydande biotypdifferentiering kan givetvis delvis förklara den habituella variationen.
Efter det första fyndet av Arenw·ia gothica på Kinnekulle 1 82 1 dröjde det ej länge, förrän arten befanns vara starkt spridd på östsidans ortocerkalkhällar. Bland de botanister, som under 1 800-talets förra hälft speciellt bidrogo till Kinnekulle-florans utforskning, och v ill{as namn möta oss på Arenaria-etiketterna, märkas C. G . M YRIN, S. J . LINDGREN , J. M A THESIUS och J. E. ZETTERSTE DT. I
museerna ligga ett otal kollekter från berget, oftast med diffusa lokalangivel ser, ss. » Kinnekulle » , » Österplana » och » Österplana vall » .
Ett anförande om A. gothica av MATHEsrus ( 1 8 5 4 s . 1 5 ) må här citeras, då det även ger en bild av artens ekologi : » Denna Kinnekulles utm ärktaste väx t blommar vanligen från medio av Maj till slutet av Oktober. Från solståndstiden till inpå sena hösten träffas diverse exemplar i frukt, meda n andra stå i blomma. Häraf är förklarligt, h varfö re densamma, som så mycket årligen skördas, fortfarande, utan synbar minskning, förekommer - på en h alf timmes tid kun n a 1 0 0-tals exemplar insamlas. Å sterila fläckar, der hardt nära intet v äxer, och der t. ex_ s vinen rotat, står den yppig och talrik. Härutinnan är den olik de fleste ädlare växter, som vantrifvas eller utgå, der kreatur betat. »
Beträffande A. gothica's nuvarande utbredning på Kinnekulle, se SKÅRl\fAN ( 1 93 1 ). Arten är i stort sett allmän på kalkhällmarkerna från Martorp i söder till Krokgården i norr. ZETTERSTEDTS ( 1 85 1 ) uppgift om en förekomst på sand stenslagret på bergets västsida är förvånande men ingalunda orimlig, då sand stenshällmarkerna ej sällan på av kalkvatten tidvis översilade stråk kunna hysa en utpräglad kalldlora; från den föregivna Arenaria-lokalen uppger ZETTER ST EDT bl. a. kalklaven Solorina saccata.
1 54
M A TH ESi u s ' ovan citerade yttrande äger ännu idag sin giltigbet (ehuru det
torde vara längesedan några s vin rotat på hällm arkerna). A. gothz"ca's frekven s varierar starkt olika år. Efter en regnrik förvår är växten allmän och fläckvis ymnig, efter längre torrtider kan det vara omöjligt att u ppbringa ett enda individ. Arten är såsom varande konkurren ssvag· bunden till mer eller mindre gles vegetation och förekommer särskilt på tidvis översvämmad eller översilad mark med nakna Festuca- och Agrostis-samhällen (Pl. 1 2 B) men även i utpräglat xerofila Sedum· och therofytsamhällen med lavbottenskikt på grund vittrings j ord (se tabell l ) ; ibland kan den anträffas rikligt i vätartad mark, täckt av svarta Scytonema-mattor. På Gotland är förekomstsättet mycket likartat ; arten är bunden till hällmarker och » träskhedar» men förekommer även på stränder (K. JoHANssoN 1 89 7 s. 5 1 ) ; j fr nedan förhållandena i Juraberg·en.
Beträffande A. gothica's utbredning p å G otland hänvisas till K. J O HANSSON
( 1 897) ; några ytterlig�re lokaler ha publicerats �v samme förf. ( 1 9 1 0) och av E . TH. FRIEs ( 1 9 1 7 ; 1 925). Sedan arten upptäcktes 1 8 1 8 av J. P. RosEN dröjde det till början av 1 8-t O-talet, innan den återfanns (redaktionellt medde lande i Bot. Not. 1 841 s. 1 60). Preciserade lokaler synas ej ha offentliggjorts förrän genom ZET'l'ERS'l'EDT ( 1 874). Arten är mycket spridd inom vissa delar av Gotland med koncentration till ett nordligt och nordvästljgt hällmarksområde från Fårö till Visbytrakten, ett östligt i och omkring Östergarn samt slutligen ett på » Sudret>> med centrum på. Sundre alvar.
Ett par h ögst dubiösa uppgifter om A . gothira -förekom ster utanför Gotland och Kinnekulle må h är omnämnas. I ett » Tillägg af utgifvaren» i Bot. Not. 1 843
anföres, att en studerande skulle h a funnit arten i Ulrice h amn strakte n , där veder börande även säges h a anträffat Hornung·ia petraea. Arenaria-up pgiften upptages m e d frågetecken i RUDB E R G S flora ( 1 90 2), Hornungia-lokalen u tan reservation (från V i st
berget nära Ulricehamn). Helt visst äro båd a arte rna av sagesmannen i n samlade på
Kinnekulle ! - I ett liknande meddelande i Bot. Not. 1 84 1 skulle A . gothica h a
u pptäckts » på Wermländska stranden a f Venern » . Denna u ppgift, som f . ö . sakna s i LARSSON S flora ( 1 8 5 9 ) , återfinnes h o s H A RTMAN, uppl . I V o c h V ( 1 84 3 resp . 1 8 4 9 ) ; den är i n ästa upplaga struken . I herb. Lund ligger vidare ett ark A. gothica , enligt etiketten insamlat i Ransäter i Värmlan d 1 88 9 ; härvidlag råder uppenbart ett
fal sarium .
Europa i övrigt.
Redan hos GREN I ER & GoDR ON ( 1 848 s. 259) uppställes under Arenan·a
cilz"ata L. en � fugax, uppgiven för Lac de Joux i schweiziska Jurabergen och
karakteriserad sålunda : » Racine annuelle ou bis�nnuelle, sans tiges steriles fasciculees ; petales egaux au calice ; styles plus courts; calices fructifieres plus goufies . » I GRENI E R 's flora över Jurabergen ( 1 865) uppges A . cz"lz'a ta (coli . ) från
tre lokaler, däribland Lac de Joux. GRENlER (s. 1 22) tillägger : » Obs. La plante
des bords d u Lac de J oux me semble tres voisine de l' A. gothz"ca Fries si c e
n' est elle. » Hos Ro uY & Fou c A U D ( 1 896) upptages A . gothica som ssp. under
cm, annuelle ou bisannuelle, assez grele » ) och � Jurana ( Gen ty pro specie ; » plante annuelle, bisannuelle, perennante ou vivace, plus grande, 8- 1 2 cm, plus robuste et a tiges plus nombreuse » ). Den sistnämnda uppges för Lac de Joux och Lac de P onts ; i franska Jura bör den enl. förff. efterspanas. I WILLIAMs' revision av Arenaria-släktet ( 1 898) betraktas A. gothica (s. 420) som egen art och uppdelas i a. typica (Sverige och England) och � fugax (Schweiz). A s eHE R S O N
& GRAEBNER (1 9 1 9) följa WILLIA Ms, dock med reservationen » eine etwas kri
tische Pflanr.e » . Ä ven här beskrives den schweiziska formen (som synonymer anföras A. Jurana Gty , A. cill'ata f. jugensis Gty , A. cih'ata ssp . gothica var. laxior Schinz & Keller) som skild från den sven ska (och den engelska) g·enom
sin grovlek och sina talrika stjälkar ; den betecknas som » 1-årig, 1 -årigt över vintrande eller svag·t perennerande » .
Dessbättre föreligga i svenska museer (Stockholm , Lund och G öteborg) några
ark av A renaria-formen från Lac de J oux (s. n . A . cifiata f. jugensis G ty, leg. L. PIGUET & P. A. G E N T Y 1 890 ; s. n. A. gothica Fr. , leg. RANDEL-MAZZETTI 1 906).
De't är uppenbart, att J u r a b e r g s-f o r m e n ä r i d e n t i s k m e d v å r A . g o
t h i c a . Ingenting synes mig motivera ens uppställande av en särskild varietet,
ehuru materialet är väl knappt för avgörande av denna fråga. Orsaken till att de mellaneuropeiska floristerna ansett den schweiziska växten intaga en mer eller mindre sj älvständig ställning genternot vår A. gothica torde helt enkelt vara den, att deras svenska jämförelsematerial utgj orts av spensliga, somrnar annuella individ. Till storleken avvika f. ö. de schweiziska exemplar jag sett ej alls från en välutvecklad A. gothica på Kinnekulle ; gotländska exemplar kunna t. o. m. bli mycket högre och grövre.
Några mellaneuropeiska Arenaria gothica-lokaler förutom La c de J oux och
den bredvidliggande Lac de Ponts syn as ej vara kända. R E G I (III, s. 410) uppger
blott den förstn ämnda sjön , likaså ScHINZ & KELLER ( 1 909 s. 2 1 7). Lac de Joux
är belägen 1 ,009 m ö. h. (enligt M AGNI ER's exsiccat). A. gothica växer (enlig·t
RANDE L-M AZZ ETTIS etikett) på kalk och » in Liicken der G rasnarbe mit Braya
pinnatzfida » . R E GI (l. c.) anger: » auf kiesigem Uferboden, n e ben der interessan ten
Braya pinnat�jida, Sc-rophularia Hoppei, Teucn'um BotJ·ys, Heleocharis palustris » . Sistnämnda art synes indicera, att Arenaria tillhör inundatzonens vegetation .
I »Journal of Bota n y » ( 1 889) meddelar W HITEWELL det överraskande fyndet
av Arenaria gothica i England, närmare bestämt vid Ribblehead i West-Y ork
shire, ett floristiskt rikt område, över vilket strax före upptäckten utkommit en omfattande specialflora (LEES 1 888 ; bland anmärkningsvärda arter finna vi
Bromus erectus, Hornun gia petrar>a , Helianthemum canum och Scabiosa Colum ba
Tia !). Fyndet gjordes i juli 1 888 av L . RoTAR Y ; lokalen inspekterades följ ande
år av A. LEES och senare av W H IT E W E LI • . I herb. Lund ligga två ark A. gothica
från Ribblehead ( 1 888 och 1 8�9), visserligen ej förstklassiga men dock iden
tifierbara WHI T E W E L L (L c.) anser arten vara svagt skild från A. ciliata (varmed
1 56
också den irländska A . ciliata ssp. hibernica ; beträffande A . ciliata coll. i Stor britannien , se OsTENFELD & DAHL 1 9 1 7 ; NoRDHAGEN 1 935). Då WHITEWELL skriver, att vissa ex. från Ribblehead till karaktärerna närma sig A. ciriata är det troligen frågan om vinterannuella individ.
WHITEWELL uppger två närbel ägna Arenaria-lokaler vid Ribblehead. I båda