Kameraövervakningslag (2013:460)

Den fjärde lagstiftningen på området föregicks av utredningen 2008 års kameraövervakningsutredning, SOU 2009:87, till vilket kompletterande beredningsunderlag från Justitiedepartementet tillkom genom en rättspromemoria.⁹²

Rättspromemorian avhandlade inga frågor av rent polisiärt intresse men däremot delvis genom beredningen av undantag för tillstånd och upplysning vid kameraövervakning för eftersök av försvunna personer efter beslut av räddningsledare (räddningsledaren kan utgöras av en polis). Ur ett allmänt perspektiv, sett till en utvidgning av den allmänna kameraövervakningen, kan noteras det beredningsmaterial vilket föreslog införande av anmälningsplikt för kameraövervakning i tunnelbanan och i parkeringshus.⁹³

5.4.1 2008 års kameraövervakningsutredning (SOU 2009:87)

Utredningen hade som huvudsakligt uppdrag att göra en översyn av förutsättningarna för kameraövervakning i brottsförebyggande syfte. Detta inkluderade en utredning huruvida anmälningsförfarandet kunde utvidgas för kameraövervakning med brottsförebyggande syfte istället för ett tillståndsförfarande. Utöver detta skulle utredningen även kontrollera om det förelåg behov av att förstärka integritetsskyddet för enskilda, exempelvis genom att enligt upplysningsplikten lämna tydligare information vid kameraövervakning samt införa en rätt till skadestånd vid överträdelser av kameraövervakningslagen. Det ska här tydliggöras att upplysningsplikten generellt även utreddes.⁹⁴

5.4.2 Förslag, allmän översyn, en positiv opinion och upplysning

Av intresse för den allmänna kameraövervakningen och motsvarande polisiära kameraövervakning föreslog utredningen en förändring i att Datainspektionen skulle överta

92 Prop. 2012/13:115 s. 21.

93 Prop. 2012/13:115 Bilaga 4.

94 Prop. 2012/13:115 s. 13.

36

det övergripande ansvaret som tillsynsmyndighet istället för Justitiekanslern. Som argument för detta hänvisades till bl.a. den speciella teknik vilken lagstiftningen berör samt för att uppnå en mer enhetlig praxis i tillståndsgivningen.⁹⁵

Gällande översynen av den brottsförebyggande kameraövervakningen konstaterade utredningen att det inte gick att påvisa några effekter på att brottsligheten generellt minskar med anledning av kameraövervakning. Däremot ansågs det att ”Mycket talar för att kameraövervakning kan vara effektiv i det brottsförebyggande arbetet.” och att det mest troligt har störst betydelse för planerad brottslighet. Gällande oplanerade brott, såsom våldsbrott, ansågs kameraövervakningen däremot ha en mindre brottsförebyggande effekt.

Utredningen hade även undersökt den allmänna opinionens inställning till allmän kameraövervakning och genom detta konstaterat att en klar majoritet var positivt inställda till kameraövervakning på platser dit allmänheten har tillträde till. Undersökningarna påvisade även en generellt acceptabel inställning till kameraövervakning av allmänna platser.⁹⁶

Om upplysningskravet ansåg utredningen att det inte förelåg några skäl till att tydliggöra för vilken sorts upplysning som ska föreligga för att uppfylla kravet. Däremot ansågs det föreligga starka skäl för inte låta dold kameraövervakning förekomma utanför tvångsmedelslagstiftningen varför utredningen föreslog att möjligheten till att lämna undantag om upplysning vid allmän kameraövervakning skulle tas bort.⁹⁷

5.4.3 Propositionens överväganden, särskilt om upplysning

Avseende de förslag av intresse för den allmänna kameraövervakningen och polisiära kameraövervakningen av allmän plats, såsom de föredragits i avsnitt 5.4.2, vidhöll regeringen i sin proposition förslaget om att göra Datainspektionen till ny central tillsynsmyndighet.⁹⁸ Vad gäller ett borttagande av undantaget om upplysning vid allmän kameraövervakning ansåg regeringen dock att detta skulle bestå men lämnade tydliga reservationer i frågan. Dels anmodade regeringen Datainspektionen att utöva särskild tillsyn i de fall Länsstyrelserna lämnade undantag från tillsynsplikten och framförallt underströks det att undantaget inte får tillämpas så att det utvidgar lagen om hemlig kameraövervakning. Det ansågs särskilt viktigt att inte tillåta undantaget i de fall polisen företog allmän kamerabevakning utan tillstånd vid risk för allvarlig brottslighet enligt 9 § LAK. Regeringen delade inte dåvarande Rikspolisstyrelsens och Säkerhetspolisens uppfattning om att skäl förelåg för att införa en

95 Prop. 2012/13:115 s. 16.

96 Prop. 2012/13:115 s. 14.

97 Prop. 2012/13:115 s. 19.

98 Prop. 2012/13:115 s.

37

sådan möjlighet till dold kameraövervakning genom kameraövervakningslagstiftningen ”utan prövning i det enskilda fallet”.⁹⁹

Vad gäller förstärkningen av integritetsskyddet föreslog propositionen införandet av en särskild skadeståndsbestämmelse. Tidigare hade kränkningsersättning genom skadestånd endast varit möjligt enligt skadeståndslagens regler vilket förutsatte att brott har begåtts och att kränkningen det inneburit varit att anse som allvarlig. Genom ett specifikt skadeståndsansvar i kameraövervakningslagen förutsätts endast en överträdelse av dess bestämmelser för att möjliggöra kränkningsersättning till enskilda vilket i sig ansågs förebygga integritetskränkningar vid allmän kameraövervakning.¹⁰⁰

5.4.4 Kommentar

Vid en första anblick tycks det som att inga större förändringar med denna lagstiftning sker ur ett polisiärt perspektiv. Allmän kameraövervakning i brottsförebyggande syfte i tunnelbanor och parkeringshus får en anmälningsplikt istället för tillståndsplikt och Datainspektionen tar över som tillsynsmyndighet istället för justitiekanslern. Vad som till viss del kan tala för att den polisiära kameraövervakningen påverkas är att förekomsten av integritetsfrämjande teknik samt brottsutredande och brottsuppdagande ändamål vid kameraövervakning ska fästas särskild avseende vid i intresseavvägningen. I avseende till de utökade ändamålen till att utreda och avslöja brott ansåg dock regeringen att detta sedan innan omfattades i det brottsförebyggande syftet. Att ändamålen uttryckligen infördes i lagtext syftade istället till att tydliggöra värdet av dessa effekter vid intresseavvägningen. I övrigt består det mesta av den föregående lagstiftningen, ur ett polisiärt perspektiv, från lagen om allmän kameraövervakning.

Vad som ytterligare sker är att utredningen har en tämligen ingående redogörelse för den allmänna opinionen och förhållningssättet till allmän kameraövervakning. Vidare presenteras underlag vilket i sig kan sägas problematiserar en vidare utvidgning av den allmänna kameraövervakningen. Generellt sett minskar inte brottsligheten på grund av kameraövervakning och i förhållande till den brottsförebyggande effekten utrycker utredningen sig mycket försiktigt med att det kan verka effektivt att bedriva kameraövervakning i detta syfte. Vad gäller undantaget från upplysningsplikten sätts detta på sin spets på nytt och starka skäl anförs för dess avskaffande. Även den här gången reserverar sig regeringen i sin proposition med att undantaget ska kvarstå men lägger till att särskild

99 Prop. 2012/13:115 s. 90 f., jmf prop. 1997/98:64 s. 25.

100 Prop. 2012/13:115 s. 93 f.

38

tillsyn ska utövas och att undantaget inte ska få användas vid sådan kameraövervakning vilket polisen själva kan vidta utan föregående tillståndsprövning.

Vad som slutligen särskilt kan omnämnas är att det blir extra tydligt för hur uppfattningen i detta lagstiftningsarbete skiljer sig från de faktiska effekter dagens lagstiftning innebär för kameraövervakning med UAS i brådskande fall utan upplysning.