De tillfrågade eleverna har under intervjuerna haft delade uppfattningar när det kommer till användandet av kamratrespons. Vissa av dem tycker att det är ett bra komplement till den respons de fått av oss medan andra tycker att det är ett onödigt inslag. Några negativa aspekter som lyfts är att man inte tar responsen från kamrater på lika stort allvar som den som kommer ifrån läraren samt att det kan kännas utelämnande att bli bedömd av någon i sin egen klass.
Sara (110426) är väldigt positiv till kamratrespons. Hon menar att det både är nyttigt och kul att byta text med en kamrat och tillägger att responsgivningen gick väldigt bra ”det var roligt att höra vad Fanny hade att säga. En elev kan se det på andra sätt än en lärare” säger hon. Sara är dock noga med att poängtera att kamratresponsen inte skulle fungera på egen hand utan att den mer bör ses som ett komplement ”en lärare är professionell och har mycket kunskap. Eleven lär sig. Så jag tyckte kamratresponsen var nyttig men läraren måste säga sitt” säger hon. Signe (110426) tror att det är att föredra att få respons av lärare såväl som kamrater ”ju fler desto bättre” säger hon och tillägger att hon genom olika typer av respons får möjlighet se sin text ur flera perspektiv. Däremot framhåller hon liksom Sara att hon ser kamratresponsen mer som ett komplement till den respons hon får från lärare ”att bara fått från kamrat hade känts ganska meningslöst då mina kamrater inte har något inflytande på mina betyg” säger Signe.
Hugo (110426) och Tobias uttrycker en tveksamhet inför arbetet med kamratrespons, de är inte negativa men verkar inte heller haft någon direkt behållning av det. ”Kamratresponsen kändes okej, varken eller liksom, gav inte så mycket mer än att man var nervös” säger Hugo. Tobias (110426)i sin tur uttrycker sig enligt följande:
”Kamratresponsen fungerade väl bra, det var intressant att se hur den andra personen såg på ens berättelse men jag kände att jag inte fick så mycket av det […] responsen från läraren var mycket mer givande”.
Liksom Sara och Signe är Hugo och Tobias (110426) tveksamma till om det skulle räcka med att bara få kamratrespons på en text inför en inlämning. Hugo (110411) menar att det inte är samma sak att få respons av en kamrat ”jag tycker det är mycket svårare att bli uppläxad av en kompis liksom” säger han.
Fanny (110426) är inte heller helt övertygad om att kamratresponsen är ett bra arbetssätt men hennes uppfattning skiljer sig ändå ifrån Hugos och Tobias. Hon tycker exempelvis inte att det bör ses som ett komplement till den respons som ges från läraren. Om läraren redan läst en text menar hon att det är onödigt att även kamraten gör detta. Hon säger att man alltid
litar mer på läraren men att kamratresponsen samtidigt är bättre än ingenting alls ”den som läser ens text kanske hittar småfel och liknande som man inte ser själv”. Dessutom framhåller hon att det finns en vinst i att läsa någon annans text då man befinner sig i en skrivprocess ”man får ju en annan text att jämföra sin egen med och få inspiration av” säger hon.
Alice (110426) är den av eleverna som ser minst behållning av att arbeta med kamratrespons. Hon betonar att hon vill ha respons av någon som har kunskap inom området och som har fått undervisning om hur man gör ”jag vill ha kritik som jag vet stämmer” säger hon. Vidare uttrycker hon följande:
”Att ge, få respons från en kamrat var väl trevligt men det kändes inte som att jag fick något särskilt ut av det, varken den respons jag gav eller fick. Jag tror att det är mer lärorikt att få respons från en lärare man tar oftast hans eller hennes ord mer på allvar […] Kamratrespons kan väl vara bra som övning då och då men uteslutande sådan skulle jag inte alls uppskatta”.
4.4.1 Vem ska läsa min text?
När vi under intervjuerna talade med eleverna om kamratrespons blev det tydligt för oss att en del av dem var angelägna om att själv få välja vem skulle läsa deras text. De tar själva upp flera anledningar till varför det känns viktigt, däribland att det kan kännas jobbigt att lämna texten till någon man inte känner så väl.
Hugo och Signe är de två elever som inte lägger någon större vikt vid vem som läser deras text Hugo menar att det enda som är viktigt är att personen i fråga är seriös medan Signe (110426) säger att all respons bör betraktas som bra respons ”men det är klart att vissa kanske kan ge bättre synvinklar och har mer genomtänka åsikter om texten än andra” tillägger hon. Tobias (110426) i sin tur var innan kamratresponsen av samma uppfattning men ändrade sig sedan den genomförts ”ja det spelar roll, om man litar på personen som ska läsa ens text eller om det är en person man knappt känner” säger han.
Sara (110426) är under den uppföljande intervjun noga med att poängtera att det är viktigt för henne att få välja vem som ska läsa hennes text. ”Det kan vara privat och… eller man kan tycka det är jobbigt […] sen tycker jag att min klass är väldigt snäll men det kan kännas jobbigt om man får en elev som inte bryr sig eller tar det seriöst” säger hon. Det blir tydligt att Fanny (110426) delar Saras uppfattning då hon säger ”jag tror att man håller igen fantasin lite när man skriver om man vet att man ska lämna bort sin text till någon man inte känner så bra. Det är lättare med kompisar som man känner bra och kan prata med”. Hon tillägger att det nog är
extra jobbigt om det är en mer personlig text, som i detta fall, som speglar känslor o sådant och att det i annat fall vore roligt att även läsa andras texter.
Alice (110426) i sin tur menar att hon helst lämnar sin text till någon som hon litar på, speciellt om texten är av personlig karaktär. ”Att höra kritik från en kompis är alltid svårare att ta än från en lärare. Även därför, för att undvika sociala småproblem, föredrar jag respons från lärare” säger hon men tillägger att det nog främst handlar om att hon och hennes klasskamrater är ovana vid att lämna ifrån sig texter. ”Folk skulle nog vänja sig vid det, precis som vi vande oss vid arbetssättet som ju också var nytt för oss” säger hon.
5 Analys och diskussion
I detta avsnitt ämnar vi att tolka, analysera och diskutera vårt resultat utifrån den teori som presenteras i avsnittet om tidigare forskning. Syftet med denna undersökning har varit att utforska de möjligheter som processorienterat skrivande i gymnasieskolans svenskundervisning kan medföra. Vårt intresse har främst legat i att studera en grupp elevers upplevelser av processorienterat skrivande i det specifika undervisningsförlopp som vi genomfört. För att besvara vårt syfte har vi utgått ifrån följande frågeställningar: Vilka positiva aspekter lyfter eleverna fram gällande processorienterat skrivande som metod i svenskundervisningen? Vilken betydelse har arbetets utformning och innehåll för elevernas uppfattning om processorienterat skrivande? samt Vilka uppfattningar har eleverna om olika typer av respons? Avsnittet presenteras utifrån dessa frågeställningar.