Kamratskap

Samtliga av våra intervjupersoner tyckte att livet i hemlandet var mycket bättre eftersom de hade många kompisar. När de lämnade sitt hemland var de också tvungna att lämna alla sina vänner. De berättar att när de hade kommit till Sverige kände de sig väldigt ensamma och hade ingen att umgås med. En del av eleverna hade sina syskon att umgås med, medan den andra inte alls hade någon här. Hamodi berättar att på hans gamla skola gick där en arabisktalande tjej som hjälpte honom en hel del med språket och översatte det han inte förstod.

När man är ny i en skola och ny i ett land är det inte så lätt att ta kontakt med andra, speciellt om du inte kan språket. Många av dessa elever har genom andra lärt känna nya

45

kompisar. En av killarna berättade för oss hur han hade en kompis, som en dag tog med honom för att träffa hans kompisar. På så sätt började alla umgås med varandra. Så istället för att bara ha en vän, hade han nu flera andra vänner som han kunde umgås med. Eftersom det oftast är så att umgängeskretsen består av olika nationaliteter är svenska det ända språket som binder dem samman, och som kan göra att de förstår varandra. När

ungdomarna träffas utbyter de inte bara vänskap med varandra, utan också språkkunskap. Eleverna som vi intervjuat lever i en blandad etnisk omgivning, där de dagligen möter folk

med en annan bakgrund än den de själva har. Deras klasskamrater kommer från hela världen och de flesta har kompisar från andra länder. Dessa ungdomar, som alla bor i en invandrartät förort bryr sig inte om vilken kultur eller vilket land deras kompisar kommer ifrån. De ser sina vänner som skilda personer, och vill själva bli sedda som enskilda individer (i. e. med Ehn, 1996).

Fatima berättade för oss att när helgen kommer så längtar hon tills den är över, för att hon så gärna vill gå i skolan och träffa alla sina kompisar. Många av dessa elever har inte tid att umgås med kompisar utanför skolan eftersom de har många sysslor hemma, främst flickorna. Därför är skolan så viktig för dem. Där får de lära sig det svenska språket, men viktigast för dem är att få umgås med sina vänner och prata om allt. Den sociala relationen betyder nästan allt för ungdomar. Förvisso pratar eleverna varmt om sina föräldrar och sina lärare, men det är vännerna som spelar den största rollen i deras liv (a.a.).

5.5 Föräldrardelaktighet

När vi var på skolan träffade vi också en förberedelseklasslärare. Han berättade mycket för oss om föräldrarnas delaktighet i elevernas skolgång. Många av dessa elever, som var våra intervjupersoner kommer från länder som skiljer sig mycket från Sverige. Många av dessa kämpar fortfarande med att komma in i det svenska samhället, och det svenska tankesättet. När det gäller skolan anser de att det är lärarnas roll att fostra och lära deras barn allt de nödvändiga som har med livet att göra, att föräldrarna ska vara delaktiga i barnens skolgång finns inte på deras karta. Lars berättar för oss att många av föräldrarna inte fick vara

46

delaktiga i sina barn skolgång i hemlandet, så därför är det nu svårt att ställa om och vänja sig vid att få hem lappar som man ska skriva på, att komma på samtal och att finnas där för sitt barn och stötta dem i skolan. Men detta är långt ifrån alla föräldrar. Ali, som kommer från Afghanistan berättade för oss hur involverad hans pappa är i hans skolgång.

Nihad Bunar tar upp i sin rapport om hur högutbildade föräldrar uppskattar den svenska skolan och ser möjligheter för deras barn. Men samtidigt är föräldrarna oroliga över att det låga tempot i skolan och de få läxor barnen har fördröjer deras framtida karriär (Bunar, 2010). Detta berättar även Ali för oss om hans egen pappa. Att pappan hela tiden frågar om läxor och är mån om att Ali verkligen läser mycket och att han studerar.

5.6 Sökandet efter identitet

Vår slutliga fråga handlar om identitet. Om hur våra intervjupersoner ser sig själva i

Sverige, hur de anpassar sig i det nya landet, med allt nytt omkring dem. Nytt språk, ny skola, nya lärare och nya vänner. Ibland är det svårt att veta vart man tillhör. Om man är svensk, bara för att man bor i Sverige, eller om man är afghan, för att man kommer från Afghanistan. Många av eleverna vi pratat med tycker att det är svårt att smälta in och ta sig an det svenska livet. När de bodde i sina hemländer visste de allt. Dem kunde språket, hade många vänner, mycket familj. Men när de kom till Sverige förlorade de mycket av det som en gång var stabilt och som en gång var deras liv. Nu var det dags att hitta sitt ”nya” jag, samtidigt som man skulle behålla sitt gamla. Att hitta en balans mellan nytt och gammalt är svårt. Många av dessa elevers föräldrar har och kanske aldrig kommer att vänja sig vid livet i Sverige. Men för våra intervjupersoner är det en nödvändighet för att klara sig och för att leva ett bra och normalt liv. Samtidigt som eleverna försöker hitta sig själva, hämmas de av föräldrarnas ovilja att acceptera att Sverige nu är deras land, och detta gör det svårare för dem att vilja anpassa sig.

I boken Flerspråkighet, identitet och lärande tar författarna Nigel Musk och Åsa Wedin upp ungdomarnas syn på identitet. Att ungdomar framrör allt upplever att deras utseende avgör om de kan accepteras som svenskar eller inte. Även att inte höra hemma någon stans

47

hämmar ungdomarna ifrån att kunna identifiera sig och känna sig hemma (Musk & Wedin, 2010).

Under våra samtal med ungdomarna har vi upptäckt hur många av dem slits mellan sin egen kultur, och den svenska. Ali berättade för oss att han umgås mycket med sina kompisar, och under sommaren var han på festivalen varje dag. Där träffade han många svenska tjejer, och att han gärna hade velat ha en svensk tjej. Men detta strider emot hans föräldrars vilja och hans kultur. För att i Afghanistan får man inte ha någon flickvän, utan man gifter sig när man är 18 år. Samtidigt som Hida från Somalia berättar att hon har en pojkvän, men att hon inte vill berätta något för sin mamma, för då hade hon förbjudit henne ifrån att träffa honom. Därför håller hon det hemligt.

Många invandrarungdomar påverkas av familjens och släktingarnas värde och normsystem vilket gör de svårare för dem att avvika från deras syn på saker och ting. Ungdomarna formar sin identitet utifrån föräldrarnas och släktingarnas förväntningar, samtidigt som de intar en annan identitetsroll när de byter umgänge (Musk & Wedin, 2010). Allt detta påverkar eleverna och gör det svårt för dem att hitta sig själva, och gå sin egen väg.

48