Kan ansvarsfördelning ha en påverkan för samverkan

Empirin visade att ansvarsfördelningen har en påverkan på samverkan mellan de olika aktörerna. I intervjun fick de exemplet som inspirerats av Danermark (2004). Exemplet handlar om att Hälso- och sjukvårdslagen tilldelar läkaren huvudansvaret för beslut som rör vården angående en brukare. Läkarens åsikter väger då tyngst i det här fallet eftersom läkaren har huvudansvaret över sitt expertområde.

Respondenterna bekräftar att ansvarsfördelningen har en påverkar på samverkan, dock berättar respondenterna inte på vilket sätt och om det är positivt eller negativt. Vissa respondenter nämner att de utgör ett grundjobb för att förklara problematiken för en läkare som ska dra slutsatser kring brukarens vård. Det handlar oftast om brukarens medicin, om medicindosen ska höjas eller sänkas.

Majoriteten av respondenterna ansåg att ansvarsfördelningen påverkade samverkan, men för att förhindra att det ska leda till konflikt eller missförstånd berättar en respondent att man kan försöka påverka läkarens beslut:

Det är klart att det kan göra. Det är så att oftast, inte alltid, men det händer att vad som gäller just samverkan med regionen läkaren som många gånger, så har vi en bättre kunskap om brukaren. Exempelvis hur brukaren fungerar, men absolut inte det medicinska perspektivet. Men jag upplever många gånger att vi känner dem bättre och har på fötterna att vi kan förklara mer och då önskar vi att vi kunde bidra mer med information till läkaren. Helt enkelt för att dom kanske ska kunna fatta ett annat beslut (Sektionschef för dagliga verksamheter)

Ett annat resultat som påvisar att ansvarsfördelning påverkar samverkan är när en respondent på gruppboende berättar att hen önskade att HSL som läkaren kategoriseras inom, skulle ta mer ansvar:

Alltså det vi tycker är mest uppmanade är att liksom hitta en kontinuitet med HSL. Det är så himla svårt att komma åt när man ber om någonting, så jäkla svårt att det sen ska ske. Det är nästan en större utmaning, inte att dom tar för mycket ansvar, men att dom tar för lite. De olika instanser skjuter de undan till någon annan, det är väldigt svårt att få någon som tar ansvar egentligen […] Jag kan tycka det är ganska bra med en läkare som då tar beslut

(Omsorgspedagog 1 på gruppboende)

I just detta fallet menar respondenten att det kan bli svårt när läkaren inte tar ansvar. Andra respondenter berättar att läkarna kanske inte är lika samarbetsvilliga och oftast svåra att boka möten med. Respondenterna bekräftar att ansvarsfördelningen till professionella har en påverkan för samverkan. Vissa respondenter berättar att de gör grundjobbet för att sedan redovisa det för läkaren som tar beslut om exempelvis brukarens medicinering. En respondent ansåg att personalen som känner brukaren bättre kan redovisa problematiken för läkaren och i sin tur påverka det slutgiltiga beslutet.

Detta associerar jag med Danermarks (2004) forskning om maktaspekten som uppstår i samband med samverkansprocessen. Det som händer är att en maktaspekt kan uppstå hos aktörerna. Ibland kan det vara statusen eller aktörerna är i en hieratiskpyramid där

högutbildade är längst upp medan vissa är lägre ner. Detta förknippas med det respondenten berättar på intervjun att de gör ”grundjobbet” för att sedan visa det för läkaren. Detta kan tolkas som i en hieratiskpyramid att med tanken på att läkaren är högutbildad, blir det

automatiskt att omsorgspedagoger, stödassistenter och aktivitetsledare hamnar under läkaren. Därför väger läkarens ord mer när det handlar om det medicinska perspektivet. Detta kan leda till konflikt och missnöje eftersom som respondenten nämner i sitt exempel att oftast känner personalen som arbetar brukarnära att de känner brukaren bättre än läkaren. Danermark (2004) skriver att det gäller att i tidigt skede i samverkansprocessen klargöra vad varje aktör har för ansvarsområde.

Det exemplet som respondenten beskrev där läkaren väljer att skjuta undan de olika insatserna kan finnas av olika anledningar. Det kan exempelvis finnas brist på tid, som klassas som en organisatorisk förutsättning enligt Danermark & Germundsson (2007). Det kan även handla om att brist på personalresurser, vilket gör att läkaren prioriterar andra saker.

Ett oväntat resultat som avvek från mitt resultat om ansvarsfördelningen handlar om goda mäns påverkan. En av respondenterna på daglig verksamhet berättar att goda män har en möjlighet till att påverka läkarens beslut.

Men det har hänt ibland att god man har för mycket åsikter och enligt dom som känner brukaren väldigt bra. Vi har rutiner på att om en brukare krampar då får brukaren alltid medicin för epilepsi. Då ringer vi ambulansen med

detsamma, men plötsligt efter många år kan god mannen komma in och säga nej jag vill inte att min son eller min dotter åker in till sjukhuset. Det påverkar väldigt mycket och det tar alldeles för mycket på kraften så ni behöver inte ringa ambulansen. Så ge bara medicin tills brukaren slutar krampa (Aktivitetsledare på daglig verksamhet)

Det här resultatet påvisar att gode män har en tendens att kunna påverka besluten som fattas, vilket skiljer sig från Danermarks (2004) beskrivning av maktaspekten. Ett godmanskap innebär att personen är ett ställföreskap åt personen med funktionsnedsättning

(Socialstyrelsen 2014), vilket innebär att gode män har rätt att påverka och bevara den enskildes rättigheter. Danermarks (2004) begrepp om haloeffekten innebär att det finns en tendens till att kompetensen inte avgör vilket inflytande personen har i ett visst sammanhang, utan det handlar snarare om personens status. Man kan tolka det som att goda män har en annan typ av status jämfört med profesionella aktörer så som läkarna eller personalen på daglig verksamhet eller gruppboenden. Min tolkning av Danermarks (2004) synpunkt om status handlar om att ju högre utbildning man har, desto högre status får man. Den statusen gode män har är att representera den enskilde och bevara dennes rätt . Utifrån respondentens anser jag att den goda mannens åsikt i fallet var att kämpa för brukarens rättigheter och det finns säkert en bakgrund till varför den goda mannen uttryckte sig på det sättet.

7 Diskussion

Sammanfattningsvis kan man belysa och tolka respondenternas svar angående

samverkansprocessen, vilka faktorer som kan hindra men även främja samverkan. En stor del av empirin handlar även om respondenternas egna upplevelse av samverkan och hur det i sin tur kan påverka brukarna i verksamheten.

För att samverkansprocessen ska bli en fungerande process krävs det att de inblandade professionella aktörerna har en gemensam samsyn, där de kan utgå ifrån vad som är bäst för brukaren. De inblandade professionella aktörer kopplar jag till Moscovicis begrepp sociala representationer, eftersom aktörerna är en representation av någonting (Gustavsson &

Selander 2010). Samsynen hos aktörerna bekräftas av Danemark & Germundsson (2007) som skriver om att det blir en kompetensutveckling av att uppnå en helhetssyn på brukarens situation och behov. Lindqvist (2013) skriver även om samsynen hos aktörerna som innebär att aktörerna är medvetna om samverkan för målgruppen. Genom att ha en horisontell integration med varandra, det vill säga, intensiv kontakt, frivilligt samarbete och olika möten kan leda till att samverkan mellan dagliga verksamheter och gruppboenden utvecklas. Att dessa verksamheter har en intensiv kontakt med varandra bekräftas av respondenterna som menar att de har rutiner i verksamheten för att kontakta den andra verksamheten angående exempelvis brukarens mående eller brukarens kost. Jag som har erfarenheter av att jobba på daglig verksamhet kan även instämma i att den intensiva kontakten med andra aktörer är oerhört viktig. Detta på grund utav att även små incidenter kan påverka brukarens arbetsdag. Faktorer som kan hämma samverkan handlar mestadels om tid. Respondenterna upplever att personalen på daglig verksamhet och gruppboende arbetar om varandra. Danermark & Germundsson (2007) bekräftar detta och menar att tid kan ses som en organisatorisk

förutsättning, vilket forskarna menar kan vara en hindrande faktor för samverkan. Forskarna skriver att ledningen har ansvar för att skapa förutsättningar för samverkan. Respondenterna ger exempel på hur verksamheten och brukarna påverkas av en ickefungerande samverkan. En annan typ av hämmande faktor handlar om brist på respekt och förståelse. Här motsäger empirin Danermarks (2004) begrepp ”personkemi”, där han menar att faktorer som

psykologiska och individuella förhållanden har en viss betydelse i samverkan men en

framgångsrik samverkan påverkas inte av det. Medan en respondent berättar att aktörerna ska vilja respektera varandra och vilja engagera sig i samverkansprocessen. Detta tolkar jag som att det gäller att båda aktörerna är samarbetsvilliga och att det ligger i deras intresse. De slutsatserna jag drar med hjälp av respondentens svar är att personkemin har lika stor betydelse som de tre grundläggande förutsättningar, regelverket, organisation och samsyn i samverkan.

För att undvika konflikter och missförstånd menar Danemrark (2004) att i ett tidigt skede i samverkansprocessen ska det klargöras vad varje aktör har för ansvarsområde. Makt kan uppstå i samband med samverkan och respondenterna bekräftar att läkarens ord väger tyngst. Dock framgår det inte om det är positivt eller negativt, en respondent berättar att de gör grundjobbet för att sedan redovisa det för läkaren. Detta sammankopplade jag med Danermark (2004) begrepp om makt för att beskriva att det finns en hieratiskpyramid där läkaren har en högre utbildning vilket gör att läkarens ord väger tyngst när det handlar om dennes expertområde.

Slutligen vill jag nämna att samverkansprocessen som sker mellan olika inblandade aktörer och anhöriga aldrig kan ta slut, utan den kan endast förbättras och utveckla ny kunskap.

7.2 Metoddiskussion

Jag anser att valen av en kvalitativ metod fungerade som jag hade förväntat mig. Eftersom jag valde en semistrukturerad intervju och följde en intervjuguide, men ställde även relevanta följdfrågor till respondenterna. Något som jag hade kunnat förbättra är min intervjuguide. Jag antog att jag var tydlig med hur begreppet samverkan definierades i informationsbrevet som jag skickade ut till alla respondenter innan intervjuerna. I informationsbrevet står det en kort presentation om mig själv, vilken utbildning jag läser, syftet med examensarbetet samt en sammanfattad text om vad samverkan betyder och hur det används i olika sammanhang.

Min slutsats till metoddiskussionen är att jag hade kunnat göra intervjuguiden tydligare, genom att förtydliga samverkan utifrån ett brukarperspektiv. En del av respondenterna blev förvirrade över vilka svar jag förväntande mig. Respondenterna förklarar i efterhand att de inte visste ifall jag menade samverkan mellan andra verksamheter. Exempelvis lån av fordon, eller samverkan kring verksamheterna när det handlar om att låna ut personal till andra verksamheter. Om jag hade varit tydligare från början hade resultatet kanske varit mer specifikt.

Om jag istället hade använt en fokusgruppintervju snarare än individuella semistrukturerade intervjuer, hade mitt resultat kanske sett annorlunda ut. Jag anser att tidsmässigt hade

fokusgruppsintervjuer sparat mig tid. Om jag hade använt fokusgrupper hade bland annat en grupp bestått av en omsorgspedagog och en stödassistent från gruppboende, en

omsorgspedagog och en aktivitetsledare på daglig verksamhet. Syftet med fokusgruppen blir då att respondenterna får diskutera utifrån hur de upplever samverkan mellan daglig

verksamhet och gruppboende. Detta leder till att jag som uppsatsförfattare kan agera observant när respondenterna tar in andra partners perspektiv och diskutera detta genom reflektion.

Individuella semistrukturerade intervjuer blev en utmaning att transkribera eftersom det var åtta intervjuer och därför blev det tidskrävande.

7.3 Resultatdiskussion

Jag har använt mig flitigt av forskarna Danermarks & Germundssons forskning om samverkan. Det som blir nackdelen med att använda sig av samma forskare är att

tillförlitligheten brister. Hade jag valt att använda mig av flera forskare till tidigare forskning och teori hade jag fått ett bredare perspektiv av hur samverkan fungerar inom socialt arbete. Mitt argument till varför jag har just använt mig av Danermark & Germundsson är för att dessa forskare fokuserar på grunden till vad som främjar och hindrar samverkan. Därför anser jag att tidigare forskningen blir koncentrerat och fokuserar enbart på socialt arbete vilket passar mitt ämne när det handlar om samverkan mellan dagliga verksamheter och

gruppbostäder inom LSS. I teorikapitlet har jag även använt mig av sociala representationer som utvecklades från Moscovici, men Danemark & Germundsson refererar till hans teori för att beskriva olika yrkesgrupper i Sverige och hur samverkan mellan dem fungerar.

litteratur som jag har stött på har använt Danermark som en referens vilket leder till att jag drar slutsatsen om att Danermark haft en betydande roll i forskningsfältet för samverkan i Sverige.

Det jag menar med att tillförlitligheten brister handlar om att läsaren endast får två forskares perspektiv vilket kan leda till funderingar om alla forskare som forskar om samverkan har samma synpunkter som Danermark & Germundsson.

Svaren av respondenterna levde upp till de förväntningar jag hade i början av arbetet. Detta innebär att resultatet av mitt arbete blev ungefär som jag hade föreställt mig. Syftet med mitt examensarbete är att visa på att samverkan är en viktig förutsättning för verksamheter. Det finns rutiner och regler i verksamheterna för att ge förutsättningar för samverkan. Detta bekräftar mina spekulationer som jag har haft i samband med mina studier och

arbetserfarenheter. Frågor som berör varför samverkan är viktig för verksamheterna, vad händer om samverkan brister och inte fungerar. Även vad som händer i verksamheter där god samverkan råder. Det här arbetet har gett mig en tydligare bild på att samverkan faktiskt är en viktig förutsättning för verksamheter, framförallt förhållandet mellan dagliga verksamheter och gruppboenden enligt LSS. Samverkan är en process som inte kan ta slut, utan endast kan förbättras och utvecklas med hjälp av de individer som är inblandade i samverkansprocessen.

7.4 Vidare forskning

Som jag nämner tidigare fick jag ett oväntat svar som bland annat handlar om

ansvarsfördelning där läkarens ord och beslut väger tyngst, men att goda män har en tendens eller makt att kunna påverka läkarens beslut. Detta kan bero på att goda män upplever att hen känner brukaren bättre än läkaren. Min fundering blir då hur mycket en god man kan påverka i förhållande till HSL där läkarens beslut baseras på kunskap och erfarenheter. En god man ska företräda brukaren och det kan vara en god man som har en bra relation till brukaren men i vissa situationer kan en god man knappt träffat brukaren. Om vi skulle säga att god man är en anhörig till brukaren, hade denne kunnat skilja på den privata rollen som anhörig eller rollen som god man.

Ett annat intressant svar som framkom var när en respondent som jobbar på ett gruppboende berättar att det är svårt att få läkare att ta ansvar. Respondenten upplever att läkaren skjuter undan insatserna till någon annan, det vill säga att respondenten anser att läkaren tar för lite ansvar i samverkansprojektet. En annan respondent berättar att de gör grundjobbet för att kunna redovisa ett problem för läkaren och där läkaren bland annat ska grunda sina beslut på. Jag har gjort en kvalitativ undersökning på hur samverkan kan se ut mellan en daglig

verksamhet och gruppboende enligt LSS, både hur en positiv samt negativ samverkan kan påverka brukarna respektive verksamheten. Om jag ska forska vidare vill jag fördjupa mig i hur samverkan mellan gruppboende enligt LSS och HSL-läkarna kan fungera. Har läkaren tillräckligt mycket förutsättningar till samverkan, finns det någon anledning till varför läkaren skjuter undan de olika insatserna. Kan det handla om maktaspekten som Danermark skriver om?

8 Referenser

Axelsson R & Axelsson S (2013) Samverkan som samhällsfenomen- några centrala

frågeställningar I: Axelsson R & Axelsson S (Red.) Om samverka- för utveckling av hälsa och välfärd. Lund, Studentlitteratur s 17-38.

Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö, Liber AB.

Bergman Blix,S (2013) Arlie Russel Hochschild I: Relationell socialpsykologi: klassiska och samtida teorier, Stenberg, H & Isenberg, B (Red.) Stockholm, Liber AB, s 166-195

Danermark, B. (2004). Samverkan: en fråga om makt. Örebro, LäroMedia. Danermark B, (2005) Samverkan – himmel eller helvete? Stockholm: Gothia.

Danermark, B., & Germundsson, P. (2007). Nya vägar till arbetsmarknaden: kvalitetssäkring av samverkan. Sundsvalls kommun, Kaltes Grafiska AB

Danermark, B & Germundsson, P. (2012) Vocational rehabilitation, interagency

collaboration and social representations. Örebro, Örebro University, IOS Press, Work, 42(4), 507-517.

Danermark B & Germundsson P (2010) Social Representation and Power I: : Chaib M, Danermark B, & Selander S (Red.) Education, professionalization and social representations: on the transformation of social knowledge. New York [N.Y. ]

Routledge s 33-43.

Fagerstedt C (2016) Arbete eller sysselsättning? Daglig verksamhet för personer med stora

funktionsnedsättningar. FoU-Södertörns Skriftserie nr 130/14

Germundsson P, (2011) Lärare, socialsekreterare och barn som far illa. Om sociala

representationer och interprofessionell samverkan. Doktorsavhandling. Örebro: Örebro

Universitet. Intellecta Infolog, Kållered

Gustavsson A & Selander S (2010) Transformations and Changes in Social Knowledg:

Towards the Dynamics of Meaning Making I: Chaib M, Danermark B, & Selander S (Red.) Education, professionalization and social representations: on the transformation of social knowledge. New York [N.Y. ] Routledge s 17-32.

Holme, I. M., Solvang, B. K., & Nilsson, B. (1997). Forskningsmetodik: om kvalitativa och kvantitativa metoder. Lund, Studentlitteratur.

Lindqvist R (2013) Sociala rättigheter och administrativ rättvisa- samverkan kring långvarigt

sjuka I: Axelsson R & Axelsson S (Red.) Om samverka- för utveckling av hälsa och välfärd.

Lund, Studentlitteratur s 39-56

Socialstyrelsen (2007) Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade- LSS Socialstyrelsen (2008) Daglig verksamhet enligt LSS- en kartläggning

Socialstyrelsen (2008) i re/ habilitering- en vägledning

Socialstyrelsen (2012) Ledningssystem för systematisk kvalitetsarbete- handbok för

tillämpningen av föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete

Socialstyrelsen (2012) Rätt kompetens hos personal i verksamheter för personer med

funktionsnedsättning- Vägledning för arbetsgivaren

Socialstyrelsen (2014) Personlig assistent och god man- är rollerna förenliga

Socialstyrelsen (2018) Insatser och stöd till personer med funktionsnedsättning- Lägesrapport

2018

8.1 Internetkällor

Socialstyrelsen (2017) Samverkan > http://www.kunskapsguiden.se/barn-och- unga/Teman/Yrkesintroduktion-for-socialtjanstens-barn-och-

ungdomsvard/Sidor/Samverkan.aspx< hämtad: (2018-04-15)

Malmö stad (2018) Funktionsstödsförvaltningen > https://malmo.se/Kommun--

politik/Organisation/Forvaltningar/Funktionsstodsforvaltningen/Organisation.html< hämtad: (2018-05-16)

Malmö stad (2018) Funktionsstödsnämnden > https://malmo.se/Kommun--

politik/Organisation/Forvaltningar/Funktionsstodsforvaltningen/Funktionsstodsnamnden.html < hämtad: (2018-05-16)

Malmö stad (2017) Samverkansavtal >https://malmo.se/Foretagande--jobb/Malmo-stad-som- arbetsgivare/Ny-medarbetare-i-Malmo-stad/Att-jobba-i-Malmo-stad/Samverkansavtal.html< hämtad: (2018-08-20)

Bilaga 1

Informationsbrev

Hej! Mitt namn är Emelie Tu och jag studerar Socialpedagogiskt arbete inom

funktionshinderområdet på Malmö Universitet. Jag studerar min sista termin nu och skriver

mitt examensarbete och behöver därför er hjälp. Jag ska undersöka hur samverkan fungerar mellan dagliga verksamheter och gruppboenden enligt LSS. Därför söker jag två personer ur personalgruppen som kan tänka sig vara respondenter och delta i min semistrukturerade intervju.

Kort information om vad samverkan innebär:

Samverkan är ett begrepp som oftast förknippas med något positivt eller önskvärt. Det kan exempelvis vara möjligheten att arbeta med andra aktörer och ta del av varandras kunskaper, kompetenser och resurser. Samverkan är ett planerat möte med ett gemensamt problem och syfte. Dock kan samverkan också förknippas med negativa risker eftersom samverkan kan vara ett förändringsarbete där man inte vet vad resultatet kan bli. Verksamheter inom LSS och SoL ska bygga på respekt för personers rätt till ett mer självbestämmande liv och integritet. En fungerande samverkan avgör oftast om personer med funktionsnedsättning ska få en god service och omsorg utifrån sina individuella behov.

Tacksam för svar!

Bilaga 2

Intervjuguide

Forskningsfråga: Hur samverkan kan fungera mellan dagliga verksamheter och gruppboenden enligt LSS.

Teman: Bakgrund/Allmänt, Egna erfarenheter av samverkan, Rutiner, Ledningen och andra aktörers påverkan.

Bakgrund/ Allmänt

Berätta lite om dig själv

Hur länge har du arbetet inom den här verksamheten?

Hur blev du intresserad av att jobba inom funktionshinderområdet?

Egna erfarenheter av samverkan

Hur skulle du definierar ordet samverkan?

- I vilka sammanhang samverkar du i verksamheten? Hur upplever du samverkan i verksamheten?

- Kan du ge exempel på främjande faktorer för samverkan