De viktigaste verktygen från Bourdieu att använda i denna avhandling är begreppen kapital och habitus. Det mest grundläggande av Bourdieus be- grepp är enligt Broady (1991) symboliskt kapital. Kapital ska förstås som tillgångar eller värden och de symboliska tillgångarna, eller värdena, är de som känns igen som värdefulla i sociala sammanhang och som leder till ett erkännande. Av denna definition framgår att Bourdieus kapitalteori bygger på relationer. Det är sociala grupper som avgör vad som räknas och värdesätts. Broady (1998) beskriver hur Bourdieu ofta exemplifierar hur det symboliska kapitalet kan existera genom att relatera till lärare. Enligt Bourdieu utpekar lärare vissa elever som begåvade just för att de har de symboliska tillgångar som lärarna själva fått uppleva som uppskat- tade. Utifrån definition av symboliskt kapital innebär detta samtidigt att de symboliska tillgångar som tillerkänns av lärare kanske inte alls erkänns som lika värdefulla i kamratkretsen. Det symboliska kapitalet värderas med andra ord i den enskilda sociala kontexten.
Det ekonomiska kapitalet består inte enbart av materiella tillgångar utan enligt Broady (1998) även om en kännedom om de spelregler som finns inom det ekonomiska fältet. Det handlar om att exempelvis förstå vad en investering innebär och hur den görs på bästa sätt. Genom att förstå vad det lönar sig att spendera pengar på samt hur man sparar, kan både det symboliska och det reella ekonomiska kapitalet öka. Enligt Broady utgör det ekonomiska kapitalet ofta den ena motpolen i Bourdieus empiriska studier av livsstil och smak, där den andra motpolen består av det kultu- rella kapitalet.
Kulturellt kapital ska ses ”som en bred underavdelning till det mer gene- rella begreppet symboliskt kapital” (Broady, 1998, s. 6). I motsats till det symboliska kapitalet bygger dock det kulturella kapitalet på ett mer all-
mänt erkännande (Broady, 1991) och är därför tydligare kopplat till sam- hällets makthierarkier (Broady, 1988). Det kulturella kapitalet ligger till grund för att, inte enbart i enskilda grupper utan i samhället i stort, nå sociala positioner av betydelse. Broady (1991; 1998) ser bildningskapital som en tänkbar svensk översättning av Bourdieus begrepp capital culturel. Även om begreppet kulturellt kapital istället översätts till bildningskapital är det förhållandevis svårfångat. En viktig påpekan från Broady (1998) är att det kulturella kapitalet visserligen kan ärvas men även förvärvas och förringas, det är i likhet med de övriga kapitalen inte heller statiskt. Kul- turell kapital kan förekomma i både institutionaliserad och objektifierad form. Den institutionaliserade formen kan exempelvis vara i form av tit- lar och examina och den objektifierade formen kan vara ett konstverk (Broady, 1991). Det gemensamma i de olika formerna av kapital är att de utgörs av kapital som ger ägaren tillgång till makt. I Bourdieus senare verk (t.ex. Bourdieu, 2002) presenteras ytterligare en del av kulturellt ka- pital i form av technical capital.9 Med detta begrepp avsåg Bourdieu att fånga de specifika förmågor som individer utvecklar vid användandet den moderna datortekniken.
Det sociala kapitalet är enligt Broady kanske det mest problematiska av de olika kapitalen i Bourdieus teori. Broady (1998) uttrycker det som att Bourdieu var tvungen att skapa ytterligare en sorts kapital som kunde bidra till att förklara varför tillgångar i kulturellt och ekonomiskt kapital gav viss utdelning. Den förklarande funktion som det sociala kapitalet har medför att det inte ska ses som en underavdelning till det symboliska kapitalet (Broady, 1991; 1998). En viktig del i det sociala kapitalet är ”de band som förenar individerna i en grupp med varandra” (Broady, 1998, s.15). Det sociala kapitalet handlar inte enbart om vänskapsrelationer eller familjeband. Det handlar främst om de positioner, ackumulerat kul- turellt och ekonomiskt kapital samt kontakter som individerna i gruppen var och en på sitt håll förvärvat, men som alla gruppens medlemmar ”kan dra fördel av” (Broady, 1998, s. 15).
9 Jag behåller här den engelska benämningen för att inte förväxla detta med det
Ett återkommande tema i Bourdieus utbildningssociologiska studier är enligt Broady att ”en högt skattad examen i sig inte garanterar en fortsatt socialt lyckosam livsbana; yrkeskarriären och andra sociala framgångar förutsätter att stöd från släkt, studiekamrater, vänner eller gynnare kan uppbådas vid behov” (Broady, 1998, s. 15). Det finns enligt Broady (a.a.) dock så kallade konverteringsstrategier som innebär att det kan vara lät- tare att öka sitt kapital inom ett område om det redan är högt inom ett annat område. Som exempel kan ett högt ekonomiskt kapital ge möjlig- het att köpa utbildning som kan stärka det kulturella kapitalet. Det kultu- rella kapitalet kan i sin tur öppna dörrar till sociala nätverk som stärker det sociala kapitalet.
Det sista begreppet från Bourdieus kapitalteori som får en mening i av- handlingen är habitus. Habitus är kapitalens förkroppsligade form kopp- lade till hur vi agerar och varför vi agerar som vi gör. Bourdieu (1999) jämför habitus med begreppen bollsinne och speluppfattning som före- kommer i idrottssammanhang. Speluppfattning handlar om att uppfatta latenta möjligheter i det pågående spelet. På motsvarande sätt handlar habitus enligt Bourdieu om att ha ett praktiskt sinne för vad som bör göras, samt vad som är mest ändamålsenligt, i en given situation. Hur habitus kan fungera i praktiken beskriver Skawonius (2005) i sin forsk- ning om valet av grundskola i Sverige:
Skolor drar till sig elever med en viss habitus. De elever som sam- las i en skola bidrar till dess status och position. Positionerna är relationella, de definieras av närhet, avstånd och inbördes hierarki i förhållande till var- andra, det vill säga likheter och skillnader. Det praktiska sinnet har förmåga att särskilja, urskilja och upp- fatta socialt betydelsefulla skillnader. Det är inte bara över -och medelklasserna som kan urskilja, även arbetarklassen gör det. De vet så väl - det här är inte för oss. Vilket är en förmåga att ur- skilja, som så att säga, fungerar i motsatt riktning.