Redan i den socialdemokratiska regeringens proposition Om datapolitik (Prop. 1984/85:220) sågs det offentliga skolväsendet som viktiga delar i målet att nå det som kallades ”det goda datasamhället” (s. 6).
Grundskolan skall vara en allmän medborgarskola. Den måste ge de kunskaper i datateknik och dess användning som alla måste ha. Datateknik håller nästan på att bli en basfärdighet. Människor möter datorer i allt fler vardagliga sammanhang; elementära kun- skaper behövs för att bemästra sådana situationer.
Gymnasieskolan skall förbereda för yrkesverksamhet och vidare studier. Yrkeslivets krav på datakunnande sätter ett mål förde yr- kesinriktade linjerna. Efterföljande utbildningars krav på grund- kunskaper sätter målet för de teoretiska linjerna.
(Prop. 1984/85:220, sid. 19) Även i den borgerligt tillsatta IT-kommissionens betänkande från 1994 (SOU 1994:118) framhölls att skolan har en viktig roll i att föra den digi- tala samhällsutvecklingen framåt samt att det ingår i skolans uppdrag att eleverna lär sig att använda IT. Liknande ställningstaganden återfinns i en socialdemokratisk regeringsproposition från 1996 (Prop. 1995/1996:125) där det ännu tydligare poängteras att utbildningssidan är ett prioriterat område i den nationella IT-strategin samt att det behövs ”en genomgri- pande reformering av […] utbildningen […] för att informations- och kunskapssamhället skall få en reell innebörd och nå ut till alla medbor- gare” (Kap. 4.3). Mer specifikt anges som mål att ”kunskaper om IT och dess användningsmöjligheter skall föras in på alla nivåer i utbildningsvä- sendet inom tre år” (Kap. 4.3). När målen senare följdes upp i en ny IT- proposition från den socialdemokratiska regeringen (Prop. 1999/2000:86) ansågs målet uppfyllt genom förändrade läroplaner i för- och grundskolan samt kursen datorkunskap på gymnasiet. Regeringen angav i propositionen att målet var uppfyllt i grundskolan genom kravet i Lpo 94 att skolan ska ansvara för att eleven:
kan använda informationsteknik som ett verktyg för kunskapssö- kande och lärande
(Skolverket, 2009a, s. 10) Utöver dessa påtalade förändringar i de då gällande läroplanerna poäng- terades även av regeringen att Skolverket anlagt ett IT-perspektiv i sitt pågående arbete med kursplanerevideringar. Den tredje utbildningsnivån, gymnasieskolan, ansågs ha uppnått målen genom kursen datorkunskap trots att det samtidigt konstateras att den inte förekommer i samtliga ut- bildningar (Prop. 1999/2000:86). När det gäller den fortsatta IT-strategin för Sverige lyfte propositionen ännu en gång fram skolans betydelse ur ett nationellt samhällsperspektiv och skrev att ”skolan bör ge alla en grundläggande kompetens för att använda IT i vardags- och yrkeslivet” (Prop. 1999/2000:86, Kap. 5.4.1). Även i den där på följande socialde- mokratiska IT-propositionen (Prop. 2004/05:175) gavs skolan en bety- dande roll. Goda kunskaper i informationsteknik ansågs nödvändiga både för den enskilda individen och för samhällets tillväxt. Däremot be- dömde nu regeringen att målen i gällande läro- och kursplaner inte helt och håller återspeglade ”de kompetenskrav som informationssamhället ställer” (s. 107). Regeringen gav som exempel att den nödvändiga kom- petensen kan omfatta:
… elevens intresse, attityd, säkerhetsmedvetande och förmåga att på ett säkert sätt använda lämpliga digitala informations- och kommunikationsverktyg för att söka, lagra, sammanställa och kri- tiskt värdera information, samt att prestera resultat, skapa ny kun- skap och kommunicera med andra som en aktiv medborgare i samhället.
(Prop. 2004/05:175, s. 108) Som ett resultat av kritiken avsåg regeringen att beakta att den nödvän- diga kompetensen i informationsteknik vägs in i pågående och framtida revideringar av läro- och kursplaner.
I den idag borgerligt sammansatta regeringen finns det övergripande an- svaret för Sveriges IT-politik hos Näringsdepartementet. Den av depar- tementet framtagna digitala agendan för Sverige ”är ett verktyg för att samordna regeringens insatser och åtgärder på it-området” (Näringsde-
partementet, 2011, s. 15). Syftet med agendan är ”att samla alla pågående aktiviteter i en horisontell sammanhållen strategi för att ta till vara alla de möjligheter som digitaliseringen erbjuder människor och företag” (s. 5). Precis som i de tidigare refererade propositionerna ingår det enligt den digitala agendan i skolans uppdrag att skapa tillgång till modern teknik samt säkerställa att eleverna kan använda den:
Elever ska och lärare bör ha tillgång till moderna lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning. Varje elev ska efter genom- gången grundskola kunna använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande.
(Näringsdepartementet, 2011, s. 8) I den digitala agendan finns inga tydliga skrivningar kring hur denna tids- enliga utbildning ska bedrivas eller vad det mer specifikt innebär att kunna använda den moderna tekniken som ett verktyg. Frånvaron av dessa mer detaljerade skrivningar är ingen nytt, redan i den nationella IT- strategin från 1996 konstaterades att skolans IT-användning inte kan ”di- rigeras från central nivå utan måste i första hand utvecklas av kommu- nerna i samspel med lärarna och skolorna” (Prop. 1995/1996:125, kap. 5.2.1). Även i den digitala agendan hänvisas till huvudmännens ansvar att följa de befintliga styrdokumenten för skolan:
Skolans huvudmän – kommuner och fristående aktörer – har an- svar för att läroplaner med kurs- respektive ämnesplaner följs, vilka bland annat syftar till målet att eleverna ska erhålla den digi- tala kompetens som behövs i dagens samhälle.
(Näringsdepartementet, 2011, s. 34) I den digitala agendan refereras, enligt citatet ovan, till mål kopplade mot digital kompetens i skolans styrdokument. En problematisk referens då dessa mål saknas. Detta kan ses som symptomatiskt för den politiska påverkan avseende IKT och digital kompetens i skolan. Skolan har, oav- sett politiskt styre, under flera decennier ansetts ha en viktig roll i sam- hällets övergripande IT-strategi. Trots dessa politiska intentioner och förväntningar på skolan har de endast fått marginellt genomslag i skolans styrdokument. Digital kompetens förekommer inte alls i dem, inte ens i de nyligen reviderade dokumenten. Vilken roll digital kompetens och
IKT-användning får i skolvardagen blir därför avgörande av lärares eget intresse och tolkning av styrdokumenten. Som ett resultat av denna brist på tydliga mål riskerar elevgrupper att gå genom utbildningssystemet utan större möjligheter att utveckla sin digitala kompetens. Det innebär även att skolan brister i elevers rätt till likvärdig utbildning och kompen- sation för olika förutsättningar.