Teman: Ifrågasättande, hårda krav och tvivel
Jag har i analysen av intervjuerna hittat teman mina intervjupersoner har gemensamt när de beskrivit utgångsprocessen. Det rör sig om att de inom JV levt efter hårda krav som varit svåra att leva upp till. Tvivlen har också initierat olika typer av ifrågasättande som rör samfundet och dess värdegrund. Följande meningar inom citat är intervjupersonernas egna ord. Vi börjar med Nils, som inte kan förstå hur organisationen ”demoniserar” människorna utanför den.
”När du som medlem då upptäcker att människor utanför organisationen kan vara precis lika sköna, och bra människor, med lika mycket tillit och lika mycket alltså, människor du litar på lika mycket Sinns utanför organisationen, också… Då blir det inte lika…”
Detta startar en ambivalens inom honom. Jag tolkar det som att denna ambivalens handlar om att Nils börjar förstå att hans dominerande verklighet som ett Jehovas vittne kanske inte är den enda sanna. Genom att Nils nu har vänner i både JV och utanför bildas det en ”pull-‐situation”. Denna pusll utgör insikter utanför samfundet som går emot Nils tro som vittne och detta leder till ett ifrågasättande. Nils berättar även hur han ifrågasatte det missionerande arbetet. Det missionerande arbetet beskrivs i bakgrundskapitlet i denna uppsats och Jehovas vittnen motiverar detta arbete med att Jehova vill välkomna människor in i samfundet för att undkomma en säker död i Harmageddon. ”Och den ekvationen får jag inte heller ihop” berättar Nils.
”Om vi inte utför det arbetet, så drar vi som medlemmar på oss
”blodskuld”, för då har vi inte varnat alla, att Harmagedon kommer. Går vi ut och gör predikarbetet, knackar på en dörr, erbjuder våra tidningar, och liksom pratar om vårt budskap och dom, tackar nej… Då har dom ju gett sig själva en dom.. Till döden..
För då blir det ju inte ett livräddande arbete, utan det blir ju ett dödande arbete...”
Nils Sinner detta grundläggande arbete Jehovas vittnen utför otroligt paradoxalt vilket skapar stora frågetecken inom honom. Nils förklarar detta vidare genom att berätta att en vanlig människa en lördagsmorgon, hemkommen sent kvällen innan från fest, kanske inte är så mottaglig för den typens stora frågor Jehovas vittnen förmedlar. Nils kan inte förstå, att en person som inte har tid att prata, ska vara dömd för döden. Ytterligare orsak till att tvivel uppstod berättar Nils har att göra med hans egen syn på relationer gentemot den syn Jehovas vittnens har.
Vi kan i citatet innan där Nils beskriver hur han fattat tycke för människor utanför JV tänka oss att ridån till verkligheten utanför JV gått upp och att Nils använder den verkligheten som referensram där han prövar sina tvivel. Synen på sexualiteten berättar Nils är vad han ifrågasatt allra mest. kanske har Slera förhållanden genom ungdomen istället för att hos JV undertrycka sitt intresse för det andra könet och endast se till sina potentiella partners ”andliga egenskaper”. Han beskriver hur han och hans före detta gifte sig tidigt, och att detta var den enda chansen för dem att få vara tillsammans. Jag tolkar det dels som att detta ifrågasättande satts igång på intern nivå, att synen på sexualiteten har med Nils egna mål eller krav på sin egen ärlighet att göra och att detta ”pushar” Nils ut ur samfundet.
Dock tror jag att denna push-‐situation satts igång av en pull-‐situation då jag tror att det är Nils vänner utanför samfundet och deras eventuella värderingar och normer som motiverar dessa ifrågasättanden. Vi återkommer till Nils.
För Lisa motiverades ifrågasättandet av Slera orsaker, till stor del tror jag det har att göra med hur Lisa är som person. Lisa berättar hur hon alltid varit en mycket nySiken person och hur hon när hon gick i skolan, i Sjärde klass Sick höra saker som Sick henne att fundera. Bland annat Sick Lisa höra ord som ”julklapp”, ”namnsdagspresent” och
funderade på vad dessa ord betydde. Lisa blev äldre och berättar om när hon var ute som femtonåring och missionerade (knackade dörr).
”Men sen när man kommer upp i åldern så upptäcker jag ju det ju, det var i den banan jag började tänka att, varför tar dom inte kontakt självmant, varför ska vi ut och…?”
Lisa berättar även att hon inte kunde förstå varför folk hon knackade på hos inte ville gå med i läran då hon själv ansåg att hon hade ”..bra saker att komma med…”. Som citatet ovan indikerar börjar Lisa till slut ifrågasätta detta allt mer. Lisas nySikenhet är den stora anledningen till att ifrågasättandet och tvivlen tar fart. Lisa berättar hur hon alltid trots Jehovas vittnens skarpa mottycke varit mån om att få betyg i skolan. På religionslektionerna börjar Lisa ifrågasätta varför andra Gudar tycker på ett sätt, och Jehova på ett annat. Redan här börjar tvivel att gro inom Lisa. En annan anledning till att tvivel uppstår är Lisas grymma hemförhållanden. Även dessa har på ett sätt att göra med JVs läran, men på ett annat inte. Lisa berättar att hennes far misshandlade henne och hennes syskon mycket svårt och att detta motiverades med att det var Jehovas vilja, att
”Gud vill det, att man ska piska ut det onda”.
”Vår pappa, använde ju aga i uppfostran. På nått vis Sick jag höra, när aga-‐lagen kom på 70-‐talet. På nått vis Sick jag höra talas om den här lagen, och undrade ”vad fasen, pappa får ju inte slå oss egentligen?”
I och med att Lisa uppmärksammar lagen mot aga kan hon ”inte förstå hur Gud kan vara så elak”. Det är alltså en serie händelse som sätter igång en nu stor förvirring hos Lisa.
Man skulle kunna säga att ”ridån” som Berger & Luckmann pratar om som skiljer verkligheter åt, från och med hennes skolgång i unga dagar, varit uppe och har visat Lisa en verklighet som innehåller en rad normer och värderingar som inte stämmer överrens med Lisas dominerande verklighet, livet som ett Jehovas vittne. Vi skulle kunna se det som att denna serie händelser (nySikenheten och upptäckterna i den andra verkligheten) utgör en ”pull-‐situation” som drar Lisa ut ur samfundet, liksom det kan ha gjort för Nils ovan, men hos Lisa handlar det i slutändan om en intern ”push-‐situation”
som gör att hon tar beslutet att lämna samfundet för gott. Detta rör misshandeln hennes far gav henne och hennes syskon. Dock, Lisa berättar för mig att hennes fars grymma
beteende inte Sick henne att sluta tro på Gud. Tvärtom var Gud hennes tröst de gångerna efter pappa hade slagit henne och hennes syskon. Vi pratar en stund om detta och Lisa betonar, att misshandeln var den största anledningen till att hon vid femton års ålder lämnade samfundet för att klara sig på egen hand, vi återkommer till Lisa längre ned.
”… det Sinns bara ett svar på den frågan o det är ju det att det vet man inte…”.
Ovanstående citat är det Hans som ger. Hans berättar om sin religionslärare under gymnasiet som Slera gånger varje lektion använde sig av just den frasen och hur den
”ringde” i Hans. Vi ska återkomma till detta citat längre ned. Hans börjar beskriva sig själv som ett ”fanatiskt Jehovas vittne”, och att han studerade bibeln mer än de Slesta andra. Hans är en tävlingsmänniska och berättar hur han i en debatt, där det handlade om att tolka bibelavsnitt Sick nöja sig med ett oavgjort och hur detta störde honom enormt mycket. Han ansåg att hans tro var den rätta och försökte därför vid ett Slertal tillfällen övertyga sina vänner. Trots att han Sick berätta och argumentera för sin sak lyckades han inte med detta.
”Jag hade sånt dåligt samvete för att jag var så dålig på att övertyga andra, att det skulle vara så svårt. Så jag vrålpluggade alla dessa ”prefabricerade kunskaper” som jag ser det i efterhand då, men det hjälpte inte för de blev inte intresserade i alla fall, de trodde inte på det ändå.”
Hans förklarar att han var frustrerad över att han inte klarade av Guds krav. Han beskriver det som en stor tyngd, en obeskrivligt stor tyngd. Han beskriver det som att han hade ansvaret att övertyga andra om att hans lära var den rätta, annars skulle de dö.
”Ungefär som att jag varnar dig för att det brinner bakom dig, ska jag göra nånting? Ser du inte? Det är så uppenbart!”
Kraven verkar ha blivit för tunga att axla och med religionslärarens fras ”ringandes” i hans huvud sätts verkligheten på allvar i gungning. Med hjälp av den korta bakgrunden om Hans vet vi att han som han själv kallar det levde ett ”dubbelliv”, eller vad vi teoretiskt kan kalla för ett liv i två verkligheter. Dessa två har alltid varit öppna för Hans
och följande citat beskriver då de tunga kraven släpper från hans axlar, och han väljer verklighet:
”Och stämningen var fantastisk och, de hade grannar där, och det regnade men vi var inomhus. Och vi sjöng inomhus då. Och rätt som det är så börjar min underbara faster, en glad och underbar människa, så börjar hon sjunga ”ack värmeland du sköna”, och så reser sig alla upp! Och jag kan ju inte sången i och för sig, och jag kan inte sjunga heller men, just då, det ögonblicket när alla reser sig så funderade jag. För jag Sick ju inte resa mig för världsliga sånger. Jag får ju inte, är man kristen får man inte resa sig för nationalsången t.ex.. Man ska bara resa sig för guds sånger
”skrattar”. Ja jo, då var det en ”identitetskris”. Men då var det min världsliga identitet som vann, jag reste mig upp och ja, nynnade med i ack värmeland, du sköna och deltog i den glädjen. För jag kommer ihåg jag tänkte att, min snälla underbara faster, hon kan väl inte vara värd att dö i domedagen? Det är ju ändå de här människorna jag hör ihop med.”
Lotta började studera med JV ihop med sina föräldrar vid tio års ålder. Hon berättar att hennes föräldrar inte fullföljde studierna och aldrig blev vittnen. Lotta fortsatte däremot och döpte sig som sjuttonåring i församlingen. Hon beskriver sig själv att ha varit en
”pionjär” som missionerade nittio timmar i månaden och ”trodde aldrig” att hon skulle lämna samfundet. Vad ligger bakom utgångsprocessen här? Lotta förklarar att hennes ifrågasättande som ledde till utgång startade när hon gifte sig inom församlingen.
Mannen hon gifte sig med var inte lika stark i tron som Lotta och att detta skapade reaktioner från gruppen.
”Och till viss del så statusen, dalade ju och det blev mer… ”Ja men nu kommer alla barnen ensamma igen” liksom, sådär. Och nånstans då, jag trodde att, fortfarande stenhårt men… Det var lite så där att jag kunde, kunde ändå se att, okej, det står i vår litteratur att, man ska, ta hand om dom, för min man var även kroniskt sjuk, man ska ta hand om dom som är sjuka i
församlingen, eller man ska hjälpa dom som har det svårt, man ska, ingen ska vara förmer än någon annan och… Vi liksom är dom som har kärleken i världen, och det ska visas så väldigt tydligt, men samtidigt så fann jag hela tiden att jag hamnade i utkanten, utanför församlingen…”
Lottas hårda investering i församlingen kolliderar med församlingens behandling. Den är felaktig enligt Lotta och som hon säger ”sattes något igång redan då”, fastän att det var uteslutet att hon skulle lämna. Vägen ut ur samfundet börjar således här på intern-‐
nivå, vi har en ”push-‐situation”. Lotta berättar hur hon får en sjukdom som gör henne mycket trött. Eftersom det står i vittnenas litteratur att man kommer piggare och gladare från ett möte blir detta till ett ifrågasättande av Lotta då hon inte gör det. Hon skyller sig själv och skäms över att hon inte följer vad litteraturen säger.
”Men så att, det där blev ju nån, ond cirkel, att man fastnade där och kände att, men jag är ju inte lycklig, varför är jag inte lycklig?
Och så, i början så lägger man ju det där på sig själv också, det är ju fel, för att Jehovas vittnen är det lyckligaste folket på jorden, och är man inte det då studerar man inte tillräckligt mycket och då är man på väg att falla för satans frestelse, och så, då så lägger, du är fast i en skuldfälla som är så extrem!”
Lotta skyller sig själv för sin olycka. Hennes dominerande verklighet som vittne råder fortfarande och svaren anser hon Sinns i litteraturen. Lottas sjukdom gör vardagen värre och till slut tänker Lotta att hon kanske ”vaknar upp vid åttio års ålder och inser att allting är en lögn!” och att hon kastat bort hela sitt liv. I och med ovanstående tolkar jag det som att Lotta blir förvirrad av att hon inte mår som ”hon borde” enligt litteraturen och att detta ”sår ett frö” av tvivel till att gro inom henne. En tid förSlyter och det uppstår en situation i församlingen. Det handlar om en situation som skulle kunna lösts inom församlingen men där Slera vittnen valde att kontakta myndigheter. Man skulle kunna säga att Lottas hårda investering i församlingen åter igen kolliderar med församlingens agerande. Lotta menar att de som kontaktade myndigheterna borde blivit uteslutna då detta strider mot församlingens regler.
”Och då, då föll det. jag kunde inte säga att det är rätt att en kvinna, som polisen, anmäler en man för våldtäkt, skulle bli utesluten, men, när policyn var så, och att man sen i ett annat fall som är mycket mindre farligt, väljer att se mellan Singrarna med samma sak.. Då föll det för mig. Det var liksom det jag hade väntat på kanske, för då gick det jätte fort liksom att, nej.”
Vi kan tänka oss att fröet fanns där från den förra incidenten, att tvivlen kanske sublimt fanns där hos Lotta. Vad som är tydligt i Lottas fall är att inga yttre lockande pull-‐
situationer uppstått genom utgångsprocessen. Detta rör sig endast om faktorer innanför samfundet som ”Pushat” ut individen och att detta i slutändan för Lotta handlar om egna krav på ärlighet.