Karaktärerna (roller och skådespelare)

Det är viktigt att hålla isär rollkaraktärer och skådespelare, något som inbitna fans av serien “Morden i Midsomer” stundtals haft svårt att göra. John Nettles berättade exempelvis för Skavlan i Sveriges television hur han stött på fans som blivit chockerade över att se Nettles gå på bio med en annan kvinna än karaktären Joyce Barnaby (Svt, Skavlan 2010). Nettles berättelse är naturligtvis inte applicerbar på den stora massan av tittare och fans, men den belyser trots allt vilken betydelse en fiktiv rollkaraktär kan ha på andra människors liv. Som tidigare nämnts kan en tv-serie mer effektivt leta sig in i folks hjärtan än filmen eftersom serien visas under en längre tid. John Nettles spelade DCI Tom Barnaby i 14 år och karaktären blev så intimt förknippad med serien att “Morden i Midsomer” till och med döptes om i vissa länder till “Kommissarie Barnaby” (ITV3 2011-01-04). En av de främsta anledningarna till att manusförfattarna valde Tom Barnabys kusin John Barnaby som efterträdare till posten som kriminalkommissarie i Midsomer var att efternamnet Barnaby behövde leva vidare, detta för att slippa byta namn på serien i de länder som ändrat seriens titel.

Som tidigare nämnts har John Nettles under 80-talet hjälpt till med att marknadsföra Jersey, då genom att utnyttja sin rollkaraktär Bergerac från serien med samma namn. I och med att John Nettles inte längre spelar i “Morden i Midsomer” kan det bli svårt för Buckinghamshire, Oxfordshire, Berkshire, Hertfordshire och Surrey att utnyttja hans rollkaraktär i sin turismmarknadsföring. Skådespelaren Neil Dudgeon tar i avsnitt 81 över rollen som kriminalkommissarie i Midsomer, vilket innebär att det istället blir DCI John Barnaby som regionerna bör utnyttja i sin turismmarknadsföring.

En intressant aspekt av “Morden i Midsomer” är att flera skådespelare återkommer i serien men spelar olika roller. Exempelvis skådespelerskan Tilly Blackwood spelade en

rollkaraktär vid namn Trixie Channing i avsnittet “Death in Disguise” från 1999, i avsnittet “The Axeman Cometh“ från 2007 dyker hon upp igen som karaktären Finola Harcourt. Även Neil Dudgeon har varit med i ett avsnitt av serien innan han tilldelades rollen som DCI John Barnaby. I avsnittet “Garden of Death” spelar Dudgeon en karaktär vid namn Daniel Bolt som säljer sprit till minderåriga. Ett annat intressant inslag i seriens rollista är att Hollywood stjärnan Orland Bloom spelar ett av offren i avsnittet “Judgement Day”4 från 2000.

Som tidigare nämnts motsätter sig stora delar av befolkningen i Midsomer all form av förnyelse och förändring. Men samtidigt är det flera karaktärer som utrycker missnöje över Midsomers tillsynes lugna och harmoniska atmosfär. Områdena utanför Causton upplevs som tråkiga och händelselösa av flera karaktärer. Avsnittet “Dark Autumn” från 2001 fångar essensen av vilka som upplever länet som trist och varför. I huvudsak är det olyckligt gifta hemmafruar som under åren lärt sig att avsky Midsomer som de förknippar med sina rika men fullständigt ointressanta men. I avsnittet “Bad Tidings” från 2004 kan också kontrasten mellan landsbygd och storstad skönjas. DCI Tom Barnabys “Sergeant” Gavin Troy har lämnat Midsomer för en annan tjänst och i hans ställe tillträder en polis från London vid namn Dan Scott, som motvilligt accepterat tjänstgöring ute på landsbygden. Scotts sätt att hantera vittnen är mer brutala och känslokalla än Gavin Troys. Dan Scott är van vid ett högt tempo präglat av storstadens tillsynes mer råa atmosfär och attityd.

Ett annat återkommande drag hos karaktärerna i Midsomer är att de som inledningsvis upplevs som otrevliga, galna eller våldsamma sällan är mördare. I flera avsnitt är det tvärtom den person som genom hela avsnittet förefallit mest hjälpsam och tillmötesgående som är mördaren. Avsnitten “The Noble Art” (2010), “The Dogleg Murders” (2009) och “Down

Among the Dead Men” (2006) kan här nämnas som främsta exempel.

4 En intressant detalj i avsnittet är att Barnaby upplyser Troy om J.R.R Tolkiens “The Lord of the rings” när dem utanför en bostad stöter på en skylt där det står Lothlorien. Orlando Bloom blev senare en mega stjärna i Hollywood efter att ha spelat rollen som Legolas i just “The Lord of the Rings”.

5. Analys

Det övergripande syftet med den här uppsatsen är att undersöka om och hur tv-serien “Morden i Midsomer” kan utnyttjas som turismprodukt. För att kunna besvara frågan är det nödvändigt att först reflektera över vem dagens turist är och vad denne efterfrågar. I en samtid som allt mer kännetecknas som den postmoderna eran är det naturligt att turistens preferenser, önskemål och krav förändras. Vissa forskare inom främst turismvetenskap menar exempelvis att turisten bytt skepnad och mer intagit rollen som post-turist. Eftersom post-turisten inte söker efter “autenticitet” i objekt utan snarare i upplevelser är det av ringa betydelse om attraktionen är baserad på verklighet eller fiktion. Simuleringen accepteras och i vissa fall förväntar sig post-turisten till och med en simulering. Sherlock Holmes hem på Bakerstreet i London är ett exempel på hur simuleringen är mer efterfrågad än verkligheten. “Lord of the

Rings”-turisterna som föredrar Middle Earth framför Nya Zeeland är ett annat. Det senare

exemplet föreslår också att filmturisten är en typsik post-turist. Turismformen filmturism besitter egenskaper som efterfrågas i den postmoderna eran. Inspelningsplatser eller miljöer starkt förknippade med en viss film eller tv-serie präglas av ett tillstånd där gränsen mellan det fiktiva och “verkliga” är otydlig, filmturisten efterfrågar den fiktiva platsen snarare än den “verkliga”. “In Bruges” Stadskarta över Brygge är ett exempel på hur filmturisten väljer det fiktiva framför “verkligheten”. Baudrillard menade att vår samtid präglas av “verklighetens försvinnande” vilket inom turismen kort kan översättas till att attraktioner inte längre behöver vara baserade på “verklighet”. Filmturisten ser i sitt resande den fiktiva världen som mer giltig och intressant än den “verkliga”. Då filmturistens egenskaper ligger i linje med den moderna post-turistens förefaller framtidsutsikterna för filmturismen vara goda. Något förenklat kan det sägas att filmturism är ett tecken i tiden. Turismindustrin behöver därför anpassa sig och acceptera idén om att simuleringen faktiskt kan övertrumfa “verkligheten”. Med utgångspunkt från resonemanget har “Morden i Midsomer” som turismprodukt en stabil grund att stå på och ligger rätt i tiden med hänvisning till post-turistens krav och önskemål.

I kapitel 5 besvaras uppsatsens frågeställningar. Analysen tar sin utgångspunkt ur det teoretisk och empiriska materialet som tidigare redovisats.

Om “Morden i Midsomer” ska utnyttjas som turismprodukt är det viktigt att vara medveten om den påverkan som en framgångsrik filmturismsatsning kan medföra på lokal nivå. Filmturisterna får inte tillåtas ta över destinationen vilket blev fallet för Barwon Heads där den service som lokalbefolkningen efterfrågade försvann till förmån för restauranger och kaféer. Både i Barwon Heads och Goathland upplevde lokalbefolkningen att turisterna utgjorde en störande faktor. I framför allt Goathland tycktes även filmturisterna tränga undan vanliga turister, vilket kort sagt innebar att området sakta men säkert förlorade sin icke-filmrelaterade turism. Även reseföretagens marknadsföring av Goathland som det fiktiva Aidensfield skapade en identitetsproblematik som av lokalbefolkningen upplevdes som en kommersialisering av platsen. Mer positiva effekter kunde synas i Barwon Heads där huspriserna steg, vilket generellt sett gynnade lokalbefolkningen. Den fördel som “Morden i

Midsomer” besitter, tillskillnad från både “Seachange” och “Heartbeat”, är att serien utspelar

sig på flera olika platser spritt över flera län. Med andra ord kan den intensiva turismanstormning som de båda andra serierna drabbades av spridas ut och turisternas påträngande närvaro begränsas. Kommersialiseringen av platser runt om i verklighetens Midsomer kommer sannolikt inte upplevas som något speciellt positivt av lokalbefolkningen, med hänvisning till de reaktioner som kunde skönjas i Goathland5. Det blir därför viktigt att visa hur serien kan bidra positivt och hållbart till den lokala turismutvecklingen samt även involvera lokalbefolkningen i de olika planerna och strategierna. Om lokalbefolkningens bostäder ökar i värde, likt de gjorde i Barwon Heads, genom turismens försorg kan kanske en “Morden i Midsomer” inspirerad välkomstskylt vid infarten till byn accepteras. Samtidigt är det också viktigt att turismplanerarna är medvetna om att filmturismen är beroende av tv-seriens framgång, om “Morden i Midsomer” slutar sändas kan destinationerna sannolikt uppleva hur filmturisterna sakta men säkert försvinner. Av den anledningen måste filmturismen regleras så att den inte konkurrerar ut de befintliga turismattraktionerna, likt “Heartbeat” gjorde i Goathland. Endast blygsamma förändringar i landskapet kan tillåtas så att inte “Morden i Midsomer” bidrar till att tvinga bort lokalbefolkningens service. Risken med filmer och tv-serier är att de kan förmedla en bild av en plats och dess invånare på ett kraftigt vinklat eller orealistiskt sätt. Denna bild utgör en betydande del i filmturistens val att besöka platsen ifråga. Besvikelse kan infinna sig hos filmturisterna om inte den verkliga

platsen lever upp till den fiktiva bild som serien förmedlar. Turismplaneringen behöver utformas på ett sätt så att den fiktiva bilden förmedlad av “Morden i Midsomer” inte får styra turismutvecklingen, som fallet blev i Goathland. Buchmann, Moore & Fisher uppmärksammade dessutom att filmturisten vill ha inslag av vardag och verklighet i sitt resande, så en kompromiss mellan den fiktiva föreställningen och den verkliga platsens beskaffenhet är att föredra om “Morden i Midsomer” turismen ska kunna utvecklas hållbart.

Det första steget som turismplanerarna bör fundera över i skapandet av en “Morden i

Midsomer” baserad turismprodukt är hur Buckinghamshire, Oxfordshire, Berkshire,

Hertfordshire och Surrey’s image i dagsläget ser ut. Sedan måste den image som serien förmedlar jämföras med den verkliga så att de delar som inte stämmer överens kan urskiljas, det kan exempelvis röra sig om att identifiera vilka byar i länen som är typiska Midsomer byar. Här har Nettles redan ett förslag i form av byn Great Missenden. Istället för att som Croy föreslår försöka ändra och anpassa en befintlig image är det i “Morden i Midsomers” fall mer effektivt att istället skapa en ny image som står vid sidan av den verkliga. Eftersom en by i Midsomer består av flera olika verkliga byar behöver turismprodukten fungera ungefär som inspelningarna gått till. Dvs. turister måste dirigeras till olika platser i länen, förslagsvis görs detta i form av bussresor med guide. Imagen behöver då inte ändras eftersom det inte är Buckinghamshire, Oxfordshire, Berkshire, Hertfordshire och Surrey’s image som intresserar turisten utan endast Midsomers. Det är Midsomers image som måste bibehållas genom att presentera utvalda delar av de olika verkliga länens attribut. Precis som Anholt föreslår är det inte särskilt effektivt att lansera en PR kampanj för en plats om det inte finns någon substans eller verklighetsanknytning i kampanjen, av den anledningen måste Midsomers image stå vid sidan av den verkliga och fusionen dem båda emellan bör undvikas.

Planeringen för turismprodukten “Morden i Midsomer” bör var långsiktig. Som steg två bör turismplanerare involveras och som tidigare nämnts lokalbefolkningen samt privata, statliga och kommunala aktörer. Även seriens producenter och distributörer bör bli delaktiga i turismplaneringen så att överenskommelser rörande rättigheter till officiella guideböcker6 kan komma till stånd. I dagsläget finns redan guideböcker att tillgå så på denna punkt har turismplaneringen redan kommit en bit på vägen, med visit Buckinghamshires karta och guide som främsta exempel. Även en officiell “Morden i Midsomer” “fansite” kan bidra till

turismutvecklingen. “Behind the scenes” material finns inte tillgängligt på de svenska utgåvorna av serien och för att ytterligare stärka “Morden i Midsomer” som turismprodukt skulle sådan kunna följa med i framtida DVD-releaser.

De tre film/tv-serie ingredienserna plats (scenerier), utförande (handling) och karaktärer (både skådespelare och de fiktiva rollkaraktärerna) måste alla tre utnyttjas effektivt av turismplanerarna. För som UK Film Council uppmärksammade räcker det sällan med att marknadsföra endast platsen. Omgivningarna måste ha en stark koppling till handling och rollkaraktärer för att effektivt fungera i marknadsföringen.

Det finns flera återkommande scenerier i “Morden i Midsomer” som kan utgöra en plattform för turism. Bland annat har Bledlow förekommit i över 8 avsnitt och besitter således en rik “Morden i Midsomer” historia. Puben “The Lions of Bledlow” kan vara en av de attraktioner som exempelvis guidade bussturer kan stanna vid. Turistplaneringen behöver innefatta en överenskommelse mellan pubägaren och reseföretagen som båda är bekväma med. Eftersom det ofta förekommer olika former av evenemang i serien kan guidade bussturer även inkludera befintliga evenemang som inte nödvändigtvis utspelar sig på en av inspelningsplatserna, utan endast i en miljö som påminner om den i serien. Med andra ord kan turismplaneringen även syfta till att underlätta genomförande av olika evenemang, allt från crickettävlingar till flottrace och hästkapplöpningar. Befintliga attraktioner som även syns i serien kan med fördel inkluderas som en del av turismprodukten “Morden i Midsomer”, intresset för dessa kan nämligen få nytt liv precis som Rosslyn Chapel, St. Sulpice Church och Louvren registrerade en ökad andel turister efter “Da Vinci Kodens” framgång. Turister ville då följa i professor Langdons fotspår vilket samtidigt förde dem till befintliga turistattraktioner, samma resonemang kan föras rörande attraktioner som DCI John Barnaby besöker. Palmer uppmärksammade att befintliga attraktioner kan tillskrivas nya värden genom film eller tv-serier, via “Morden i Midsomer” kan attraktioners värden förstärkas och solid grund för nationalromantik läggas.

Handlingen i ”Morden i Midsomer” kan utnyttjas på flera olika sätt. Edensor föreslår att turistiska rum bör ses som en scen eller snarare en föreställning där post-turisten spelar en roll, likt skådespelaren på teatern. Han menar vidare att i rollen som turist kan vardagens masker släppas och nya identiteter antas. Förslagsvis kan Edensors beskrivning av post-turistens egenskaper tolkas ordagrant, dvs. uppmuntra turisten att spela rollen och förse denne med en scen. Eftersom “Morden i Midsomer” utgår från en slags Cluedo logik där mördaren

alltid har ett motiv kan turisterna bjudas in till ett arrangerat rollspel, där alla ges möjligheten att ikläda sig rollen som DCI Barnaby. I serien visas ett England upp som, enligt Nettles, egentligen inte längre existerar. Samhällsstrukturerna och klasshierarkierna påminner mer om 1800-1900 talets England och invånarna i Midsomer är generellt sätt måna om att bevara dessa. Genom resehandböcker eller guidade turer kan “Morden i Midsomers” handling komma till liv, levande fiktiv historia. Guider kan berätta om de olika attraktionerna som besöks och hur dessa figurerade i handlingen, dessutom kan bakgrunden till morden som begåtts beskrivas.

Både rollkaraktärerna och skådespelarna kan utnyttjas för att saluföra “Morden i

Midsomer” som turismprodukt, likt Det. Sgt. Jim Bergerac användes i Jersey’s turismsatsning.

Utmaningen för turismprodukten “Morden i Midsomer” i detta avseende är att seriens ledgestalt Tom Barnaby inte längre medverkar. Neil Dudgeon har endast spelat kommissarie John Barnaby i några få avsnitt vilket gör det svårt att bedöma huruvida han lyckas axla Nettles mantel. Risken finns att serien tappar i popularitet när karaktären Tom Barnaby inte längre är med. Ur ett turismperspektiv kom med andra ord John Nettles avhopp från serien högst olägligt. En fördel som “Morden i Midsomer” har i detta avseende är att serien genom åren återanvänt skådespelare. Genom att låta flera för tittaren bekanta ansikten dyka upp i serien kan avsaknaden av John Nettles karaktär möjligtvis dämpas, dessutom är Jason Hughes som spelar DS Ben Jones fortfarande kvar i serien vilket också kan ha en positiv effekt för seriens popularitet och indirekt för turismproduktens potential.

Det är viktigt att tv-serien porträtterar Midsomer på ett sådant sätt att det skapas en lust hos tittaren att besöka platserna. Enligt UK Film Council har turism byggd på tv-serier bättre förutsättningar att lyckas en filmbaserad turism. Vidare fann UK Film Council att långvariga brittiska tv-serier var mer kapabla att tränga in i utländska tittares kulturella medvetande än vad filmer generellt sätt klarade av. Även filmer och tv-serier som utspelar sig på den engelska landsbygden lyckades effektivt sporra tittare till att besöka platserna ifråga. Dessutom har brittiska filmer med en mer lättsam ton förmågan att effektivt locka turister. “Morden i Midsomer” behandlar ämnen som knappast kan associeras till en lättsam ton, men eftersom handlingen i serien är uppdelad i två spår är den lättsamma tonen närvarande och representeras av DCI John/Tom Barnabys familjer. Det som talar emot “Morden i Midsomers” möjlighet att fungera som turismprodukt är trots detta handlingen, som enligt Beeton helst inte bör vara fylld av ond bråd död för att effektivt kunna locka turister. I Midsomer har över

150 människor mördats de senaste 14 åren så med utgångspunkt från Beetons resonemang ser möjligheterna för “Morden i Midsomer” att lyckas som turismprodukt relativt mörka ut. Men värt att notera i detta sammanhang är att “Morden i Midsomer” inte innehåller speciellt många makabra scener, tvärtom har seriens skapare vid flera tillfällen valt att tona ned de makabra inslagen.

Den engelska turismindustrin har som Samuel betonar sedan en längre tid inriktat sig på att presentera England utifrån en speciell typ av engelskhet. Sussex har exempelvis omvandlats till “1066 Country”. “Morden i Midsomer” skulle kan utnyttjas på liknande sätt där områdena Buckinghamshire, Oxfordshire, Berkshire, Hertfordshire och Surrey inriktar sig på att marknadsföra Barnabys Midsomer. Det är dock viktigt att vid marknadsföringen vara medveten om att filmer och tv-serier har en tendens att förstärka befintliga fördomar och uppfattningar, vilket Eriksson bland annat uppmärksammat. Men “Morden i Midsomers” stereotypisering och romantisering av den engelska landsbygden kan utnyttjas för att marknadsföra Midsomer. Turismplanerarna kan utnyttja myten i syfte att förhöja destinationen Midsomers attraktionskraft. Barnabys England är en förenkling och stundtals en försköning av engelsk landsbygd, vilket med fördel kan utnyttjas så länge det är Midsomer som marknadsförs och inte Buckinghamshire, Oxfordshire, Berkshire, Hertfordshire och Surrey.

Marknadsföringen av “Morden i Midsomer” som turismprodukt har dock redan pågått i över 14 år och som O’Connor, Flanagan & Gilbert uppmärksammade har tv-serier en tendens att vara mer framgångsrika som marknadsförare av en region än traditionell reklam. För att undvika stereotypiseringens eventuella negativa effekter är det viktigt att det är Midsomer som är turismprodukten och inte de verkliga länen.

6. Slutsats

6.1 “Morden i Midsomer” - en turismprodukt med potential

Det råder ingen tvekan om att filmer och tv-serier effektivt kan bidra till turismnäringen på olika sätt. “James Bond island”, Richard Curtis London eller Foyle’s Hastings är alla tydliga exempel på filmen och tv-seriens förmåga att påverka potentiella turisters önskemål, krav och resemönster. Populära destinationer kan också använda filmer och tv-seriers framgång för att ytterligare förhöja sin attraktionskraft. Filmatiseringen av musikalen “Mamma Mia!” kan här nämnas som ett av de mest talande exemplen på filmmediets potential som marknadsförare för en destination.

Tv-serien “Morden i Midsomer” förefaller besitta flera av de vitala komponenter som krävs för att lyckas som turismprodukt. Serien utspelar sig på den engelska landsbygden, som enligt UK film Council har en tendens att lättare locka turister en andra landskap. Vidare innehåller serien en lättsam ton, trots sin handling fylld med ond bråd död. Filmer och tv-serier som innehåller en mer lättsam ton har också visat sig mer effektivt kunna locka turister än andra genrer. Turism baserad på fiktiva berättelser förefaller också vara ett tecken i tiden. Post-turisten accepterar inte bara simuleringar utan förväntar sig till och med det fiktiva. Edensors beskrivning av post-turistens egenskaper överensstämmer väl med de upplevelser, attraktioner och attribut som filmturismen erbjuder och besitter. Vidare förefaller filmturisten och post-turisten vara en och samma, filmturisten kan för enkelhetens skull klassificeras som en undergrupp inom post-turism. Med andra ord erbjuder “Morden i Midsomer”-turismen en