Tre texter av de tolv som har analyserats ingår i kategorin ”högst betyg”, och dessa har i ett fall fått MVG- och i de andra två VG+.
En av de texter som har fått VG+ är Elefantjakt i Skåne, vilken utgått från rubriken med samma namn. Det är en banal men fyndig, välkomponerad och välskriven berättelse, och det enda egentliga skälet till att den inte har fått högsta betyg är troligen de språkliga brister som trots allt finns i form av ett antal stavfel och särskrivningar. Kopplar man berättelsen till instruktionerna så har dessa följts till punkt och pricka, och det saknas vare sig röd tråd, person- eller miljöbeskrivningar, språket håller god kvalitet, och inledning och avslutning finns med. Allt detta hör till dess starkare sidor.
Något iögonfallande är att texten bara omfattar cirka en sida, vilket går stick i stäv med att utrymmet skulle vara för litet eller det samband som forskare har visat på mellan textlängd och högt betyg.55 Texten visar på att det går att skriva innehållsrika berättelser som inte avviker från instruktionerna även när utrymmet är begränsat. Att komponera en text på ett snillrikt vis torde därför ses som ett kvalitetstecken och det handlar inte enbart om att ha en röd tråd, utan även om att göra avvägningar i fråga om relevans och utrymme – välja borta mindre väsentliga komponenter till förmån för andra mer väsentliga sådana. Det är dock
53 Ibid
54 Ett semantiskt begrepp som betyder att det är underordnat ett annat begrepp. En häst är till exempel
underordnat begreppet djur. Hästrasen och begreppet nordsvensk är i sin tur underordnat begreppet häst, varför en hyponym kan ha hyponymer under sig och i relation till dessa vara hyperonym (överordnat begrepp). En fjording – även det en hästras – är sin tur kohyponym till nordsvensk eftersom även det har häst som hyperonym. (Se Nyström 2001: 12, 46.)
55 Beatrice Ciolek Laerum 2009 har en tabell som visar på att elever som i samband med en specifik skrivuppgift har fått G har en genomsnittlig textlängd på 632, de som har fått VG har en dito på 783, och motsvarande för MVG är 918. Samtidigt visar studien MVG-spannet ligger mellan 552 och 1701 ord.
35
möjligt att berättelsen hade blivit ännu bättre om författaren hade använt det resterande utrymmet åt att förbättra vissa delar.
Om man i stället kopplar berättelsen till betygskriterierna för MVG, så är det som konstaterat i princip bara dessa formuleringar som är relevanta i sammanhanget: ”Eleven använder i såväl tal som skrift stilmedel som är effektfulla och slående och anpassar sitt budskap så att det både berör och förstås av mottagarna.” Jag skrev att det bara är de språkliga bristerna som gör att eleven inte har fått MVG, vilket innebär att den har lyckats beröra läsaren. Ordet beröra kan tänkas ha konnotationer till ord som allvarlig eller seriös, varför det i så fall vore tveksamt om en mer humoristisk text kan beröra läsaren. Detta är emellertid ingenting som på något sätt är vedertaget, och såvida inte genren i sig fordrar ett visst känsloläge eller att instruktionerna säger att man inte bör vara exempelvis humoristisk (det skulle även kunna tänkas vara så att eleven i vissa fall uppmanas till att skriva en humoristisk text), finns heller ingenting som säger att något banalt eller komiskt diskvalificerar sig själv därvidlag med något slags automatik. En rolig text berör mer än en platt och saklig text bör man också komma ihåg, och att skriva komiska texter kan vara nog så svårt som att skriva hjärtskärande sådana. Över huvud taget rör det sig om en riskfylld subjektivism om lärarens tycke och smak avgör vilka sorters texter som kvalificerar sig som ”berörande”; man bör åtminstone sträva efter att distansera sig från sina preferenser, fastän det är inte till fullo är möjligt, om det nu är så att man föredrar vissa genrer eller tonlägen i texter.
Det vore en överdrift att hävda att berättelsen Elefantjakt i Skåne är fantastiskt
underhållande, men med tanke på att den har författats av en elev som läser kursen Svenska A och endast har två sidor till förfogande, är den i sammanhanget tillräckligt roande för att falla inom de ovannämnda ”beröringsramarna”. Även spännande texter borde uppfattas som berörande. Det är utan tvekan handlingar (materiella processer) som dominerar men det finns ett några undantag i form tillstånd och förnimmelser (relationella och mentala processer):
Nöjd och belåten går Bengt tillbaka mot Elefanternas tillhåll. Väl framme stelnar dock Bengt till. Ingången till Elefanterna står på vid gavel och inuti syns inga elefanter till. Bengt kan inte tro att det är sant, han har lyckats släppa ut parkens viktigaste djur!
En annan text som har fått betyget VG+ är Grottan. Till skillnad från föregående text är dock inte de språkliga bristerna det som är huvudorsaken till att den ”bara” har fått VG+. Kriterierna för VG har definitivt uppfyllts: ”Eleven skriver i huvudsak korrekt såväl
berättande som utredande texter där tankegången klart framgår.” Den innehåller en tämligen klar inledning, avslutning, röd tråd, samt utpräglade person- och miljöbeskrivningar.
36
Förklaringen torde därför vara att den inte riktigt förmått att beröra läsaren till den grad att den har fått MVG. Vad kan det tänkas bero på? Det rör sig alltså om en välskriven berättelse som har följt instruktionerna, men som ändå har vissa brister.
I den primära analysen nämnde jag att personbeskrivningarna är stereotypa (det kritvita och farliga leendet på den snygge italienaren Felix) och att även romansen med Enzo framstår som något schablonmässig. Då det rör sig om texter på Svenska A kan man tycka att de allra värsta klyschorna (”du är vacker som en ros” och dylika pekoralförfattartendenser) ska ha försvunnit, men samtidigt får man inte vara för rigid då de trots allt bara är 16-17 år gamla och ännu inte hunnit särdeles långt i sin skrivutveckling. Man kan dessutom se användandet av för berättelsen typiska klichéer som ett led i denna.56 Att ha mer nyanserade och mindre klichéartade beskrivningar är emellertid ett kvalitetsdrag, och avsaknaden av detta torde vara en av förklaringarna till att inte blev MVG i betyg för en i övrigt mycket god insats. Detta kan även kopplas till textaktivitet: eleverna uppmuntras genom instruktionerna till att beskriva (personer och miljöer) och berätta (återge ett händelseförlopp och förhoppningsvis också ha en intressant poäng). Det finns kanske ingen riktig poäng i den aktuella berättelsen och det är många materiella processer som beskrivs även om den också innefattar en hel del relationella och mentala dito, vilket är en av dess styrkor:
Enzo var inte som någon annan kille jag träffat förut och jag kunde inte låta bli att slungas av hans intensiva sätt att prata och hans ansiktsuttryck när han beskrev känslor och smaker. För någon sekund glömde jag helt bort mig och vi började kyssas. Han la sina armar om mig och det kändes underbart.
En annan orsak kan ha varit just beröringsaspekten, som hänger intimt samman med de saker som precis har förkunnats. Även om det rör sig om en romantisk berättelse med ett positivt innehåll så är de måhända för klichéartat för att beröra nämnvärt. Dessutom innehåller den bara mer eller mindre positiva känslotillstånd – ett mer sorgligt slut hade kanske berört mer? Detta kan man i sin tur koppla till det som av Tzvetan Todorov kallas berättelsens fem grundläggande steg:
1. Ett neutralt tillstånd i början.
2. En störning i det neutrala tillståndet på grund av någon handling. 3. Ett igenkännande att det har skett en sådan störning.
4. Ett försök att reparera den skada som har skett.
5. Ett återgående till det neutrala tillstånd som rådde i början av berättelsen.57
56
Palmér & Östlund Stjärnegårdh 2005: 31
37
Denna struktur är inget krav utifrån vare sig lärarens instruktioner eller den
berättelsedefinition som jag i denna uppsats väljer att förhålla mig till. Däremot kan den ändå fungera som delförklaring till varför vissa berättelser uppfattas som ospännande eller
händelsefattiga. Det går ingalunda att generalisera utifrån vare sig detta exempel eller mitt knappa empirirska material över huvud taget; en elevberättelse kan måhända få MVG även om den enbart har ett känsloläge. Däremot kan det i detta enskilda fall vara en orsak till att den uppfattas som alltför slätstruken för att beröra. Åtminstone en störning eller vändpunkt i handlingen, då ett tillstånd övergår till ett annat, torde vara en vägvisare för berättelseskribent. Annars finns risk för att berättelsen mest framstår som en enda utdragen beskrivning eller att berättandet inte når fram till en intressant poäng; det sista är en viktig del av textaktiviteten
berättelse.58
Den text som har fått högst betyg är När mörkret faller. Det rör sig om en berättelse som i allra högsta grad har följt instruktionerna och inkluderat de saker som läraren har efterfrågat. Inledningen är försiktigt dramatiskt och kan snarast beskrivas som olycksbådande – man förstår att något kommer att beskrivas senare i berättelsen. Som en bjärt kontrast mot detta har författaren annars valt att inleda med att beskriva ett synnerligen trevligt scenario då tre nära vänner åker till ett lantställe för att tillbringa tid tillsammans. Tonen i inledningen är rakt igenom positiv och ger en idyllisk bild av den svenska landsbygden.
Kontrasten blir än en gång stor när det vackra bryts av mot det frånstötande: den mörka och illasinnade mannen mördar den vackra och oskuldsfulla Klara (”Där låg hon, fin som en ängel. Klara var en naturlig skönhet, både på in- och utsidan. Och nu var hon död”.). Utöver liknelsen – ”fin som en ängel” – kan man nämna att det alltså rör sig om en väldigt dualistisk berättelse som inte har några nyanser mellan det fina – fula, goda – onda, positiva – negativa etc. Ändå har den lyckats beröra – det är därför den har fått MVG – men hur går det ihop sig? Det torde ha att göra med att en berättelse helt enkelt inte måste vara nyanserad59 för att man ska ta den på allvar, fastän det kan sägas vara en generell princip. Ibland kan man kanske uppfatta världen, eller i alla fall vissa delar av den, som onda respektive goda, som när en ung, vacker och oskuldsfull flicka som även är ens bästa vän skjuts till döds av en illvillig mördare. Dessutom måste man återigen se fenomenet i relation till författarens ålder; man kan kräva fler nyanser av en mer erfaren författare. Kontraster kan också ses som ett stilmedel60, och
58 Holmberg 2005: 133
59
Östlund-Stjärnegårdh 2002: 158
38
dualism innebär i sig kontraster, och det är därmed svårt att relatera fenomenet i sig till högt betyg.
En annan styrka kan vara är variationen i den berättande textaktiviteten men även den beskrivande: den innehåller många relationella och mentala processer som får läsaren att bli berörd av innehållet och sympatisera med den vackra och förolyckade huvudpersonen:
När vi kom fram låg cyklarna och väntade på oss bakom det lilla skjulet, där de alltid har legat, allt var precis som vanligt. Vi kom fram till gården, gräset var vildvuxet och hade den härliga gröna färgen som jag älskar. Den lilla stugan stod där så oskyldigt med sina vita knutar, vi kände verkligen vilka toppendagar vi skulle få här ute i friheten. Jag minns hur perfekt det kändes, inte ens att vi var tvungna att gå på det äckliga
halvruttna utedasset för att göra våra behov kunde få mig att ändra uppfattning. (…) Där låg hon, fin som en ängel. Klara var en naturlig skönhet, både på in- och utsidan. Och nu var hon död. Det kom som en chock och jag var helt tom i huvudet. Rädslan för den svartklädde mannen avtog, om han kunde döda min fina Klara, kunde han lika gärna få döda mig också. Det stör mig än idag, att jag aldrig någonsin kommer få veta varför mannen sköt min Klara.
Det har även sagts att miljö- och personbeskrivningarna hör till dess främsta styrkor, även om mördaren som sagt har ett stereotypt motbjudande yttre. Variation är ett annat
kvalitetsdrag61, och i det här fallet kan man se tendenserna i skuggan av det enkla faktumet att inledningsorden av meningarna är väldigt varierade. Även om ”jag” och ”vi” av naturliga skäl dominerar i detta avseende så är variationen att betrakta som väldigt stor, och det gäller även meningslängden som varierar mellan korta och halvlånga meningar. Allt detta inräknat, i kombinationen med att den innehåller få språkliga normbrott, gör att texten har oerhört mycket vunnet i och med detta.
Två andra centrala komponenter som läraren hade emfas på är inledningen och
avslutningen. Den röda tråden brister dock något och kanske är det därför som den ”bara” har fått MVG- och därmed inte är ”fulländad”. Texten lämnar en lucka åt läsaren att fundera över varför Klara blev skjuten, vilket är på gott och ont. Kanske berodde det på att mannen var psykopat? Kanske tänkte han göra inbrott men greps av panik och började skjuta omkring sig (vilket dock är något ologiskt med tanke på att det avlossades skott innan tjejerna sprang ut i skogen)? Kanske hade han redan skjutit någon – detta vore i så fall logiskt – och sköt den av tjejerna som han trodde hade råkat se det hela? Med viss motvilja kan man som läsare köpa detta. Likaså fungerar det abrupta slutet (”Det stör mig än idag, att jag aldrig någonsin kommer få veta varför mannen sköt min Klara”) även om det är simpelt.
39
Noterbart är också att den inte följer Todorovs mall för hur en berättelse, enligt honom, bör komponeras med tanke på att den slutar olyckligt. Denna är dock ingen man på något vis bör se som normerande; till att börja finns det väldigt många berättelser som slutar olyckligt. Däremot innehåller den en störning, när ett positivt tillstånd övergår i ett mycket negativt sådant.
Sammantaget kännetecknas detta betygsskikt av att VG-kriteriet – ”Eleven skriver i
huvudsak korrekt såväl berättande som utredande texter där tankegången klart framgår” – har uppnåtts, att man även förmår att beröra läsaren (i två av tre fall), men att vissa brister ändå finns: antingen att den röda tråden ibland saknas eller att texten inte är tillräckligt intressant och fokuserar på beskrivningar och berättande utan en väsentlig poäng. Ur en
textaktivitetssynpunkt så innehåller texterna, framför allt När mörkret faller, både berättande och beskrivande delar och olika slags processer (materiella, relationella, mentala).