Kartläggning av arbetet mot ofrivillig ensamhet

Samtliga intervjupersoner i studien beskriver att deras arbete är meningsfullt och bidrar till att personalen kan ge socialt stöd till äldre i både aktiviteter men också andra insatser. Personalen har en viktig funktion för kommunen som bidrar till en meningsfull tillvaro på mötesplatserna. Det är inte bara aktiviteter som

mötesplatserna handlar om utan också att personalen är delaktiga på olika sätt i den sociala gemenskapen. Detta belyser även Svensson (2006) att aktiviteterna i sig inte är viktiga utan den sociala aspekten av mötesplatsen. Samtliga intervjupersoner beskriver även att personalens arbete går ut på att arbeta med olika aktivitetsgrupper genom att hjälpa äldre personer att gå vidare till rätt insats. Personalens arbete går ut på att bemöta äldres behov av aktiviteter och önskemål som skapar förväntningar i deras arbete, vilket är i linje med det Antonovsky (2005) menar, att personalen ska

se till att besökarna får en meningsfull tillvaro och att de informeras om vad som gäller kring de insatserna samt arbetar för att de inte ska få negativa känslor. Som personal hjälper man till att äldre ska klara av olika aktiviteter och de motgångar de stöter på, på så sätt får de ett hanterbarhet liv. Nedanstående intervjupersoner beskriver vad deras förväntningar går ut på i deras arbete.

Förebygga och främja god hälsa hos äldre, det är de stora övergripande i mitt uppdrag (Intervjuperson 3)

Jag vet min roll. Vårt jobb är väldigt fritt och vi har väldigt bra dialog med kollegor och chef dagligen hur vi möter olika problem. Vi löser problem allt eftersom, en sak funkar inte för alla man måste vidareanpassa (Intervjuperson 1)

I likhet med tidigare forskning (Tornstam, 2018) beskriver flera intervjupersoner att deras arbete handlar om att uppfylla de förväntningar som finns på arbetsplatsen och att personalen ska arbeta förebyggande och uppsökande medan äldres förväntningar är att personalen ska möta deras behov med rätt insatser. Personalens arbete har olika förväntningar beroende på sammanhanget, förväntningarna som finns från dom själv och från omgivningen. De beskriver även att i vissa situationer kan det vara svårt att nå ut till övriga professioner i kommunen för att samarbeta kring ofrivillig ensamhet och detta kan i sin tur påverka personalens arbete vilket

Tornstam (2018) beskriver det som en rollkonflikt. Det Tornstam (2018) menar med rollkonflikt är att förväntningarna inte är så tydliga vilket leder till missförstånd eftersom personalen på mötesplatsen förväntar sig av hemtjänstpersonal samarbete kring att förebygga ofrivillig ensamhet. Utifrån Antonovskys (2005) teori kan det medföra en negativ tillvaro för personalen och som kan innebära en låg känsla av begriplighet eftersom att deras tillvaro blir otydlig och oordnad när förväntningarna kring samarbetet mot ofrivillig ensamhet inte är så tydliga.

Förväntningarna i min roll är att jag ska bidra till den här stora övergripande uppdraget för att förebygga och främja hälsan hos dom äldre. Det är ju dom förväntningarna som finns hos mig. Min roll blir ju att kartlägga vad äldre behöver för att må bra fysiskt och psykiskt samt möta deras behov. Jag jobbar utefter vad dom vill ha och det jag ska kunna ge dom och där krävs att

ja har kunskapen och erfarenhet för att utföra det. Det är mitt ansvar att de förväntningarna uppfylls (Intervjuperson 4) Samarbetet med hemtjänsten behöver bli ännu bättre som kan förmedla till äldre personer om våra insatser om dom vet att behovet finns. Det hade varit super om man hade kunnat få in någon rutin på att slussa vidare för dom behöver ju inte ta ansvaret det räcker med att kontakten till oss hade blivit lite närmre, vi upplevs kanske som så långt bort för

hemtjänstpersonal. För vi är ju här och vi finns här och vi kan ringa ut till personer och även åka på hembesök men jag vet inte om det här riktigt framgår (Intervjuperson 5)

Ett flertal intervjupersoner beskriver hur personalens arbete påverkas på mötesplatserna av de rutiner som finns på arbetsplatsen, ett exempel är äldres integritet samt GDPR (dataskyddsförordningen) som styr huruvida de får ta kontakt med äldre vilket styr personalens arbete med att arbeta uppsökande för personer som är ofrivillig ensam. Personalen beskriver att det blir en begränsning i deras arbete då GDPR handlar om att skydda enskildas uppgifter och behöver därför samtycke från äldre innan de kan ta kontakt med dem, vilket blir en svår situation att hantera. I likhet med tidigare forskning, Antonovsky (2005) blir detta svårt att hantera då personalen inte har någon makt att förändra situationen och som medför till att dom inte har någon kontroll i detta vilket blir en motgång i deras arbete. Nedan följer två exempel på personalens berättelser kring det som begränsar dem i deras arbete.

Det som kan vara svårt i det här med GDPR och det här med kontakt uppgifter som leder till att man inte får ta kontakt själv med kunder, dom ska helst ta kontakt med oss själva. Att det är den vägen man ska gå kan ibland kännas lite frustrerande. Man kanske hade behövt mer uppsökande verksamhet, det har vi ju också i och för sig men det är lite regler kring hur vi ska förhålla oss till. Man kan känna att de är lite inrutat eller snävt

(Intervjuperson 3)

Det är många äldre som har svårt att ta den kontakten själv och då hade det underlättat för dom om vi hade kunnat kontakta dom. Personer som är själva och ensamma och är lite låga och har svårt för initiativtagande och kanske behöver anhöriga som tar initiativ till kontakt med oss. Det är inte alltid heller som det finns några anhöriga och där har jag kunnat känna frustration

även innan pandemin började om hur vi ska nå ut till alla som sitter ensamma hemma som kanske inte har någon hemtjänst som kan vara behjälplig med kontakten eller dom som inte har någon kännedom om oss (Intervjuperson 5)

En del berättelser tyder på att personalen ser sig som ansvariga för sin uppgift om att fånga upp äldre personer som inte har någon aktivitet eller socialt samvaro. Intervjupersonerna beskriver att deras moral i arbetsplatsen inte alltid är så enkelt eftersom det beror på de roller, rättigheter och skyldigheter de har till samhället, Ågren (2017). De beskriver vidare att personalen agerar utifrån deras syn på

aktivitet men att samhället kan ha en annan syn och förväntningar och där kan rollen påverkas. Personalens syn på aktiviteter är att det ska fördröja insatser från

kommunen.

Det framkommer också att personalen har olika förväntningar och påverkas av de normer som finns på arbetsplatsen om hur de ska agera. Intervjupersonerna uppger att deras arbete påverkas på grund av de normer som finns på arbetsplatsen

exempelvis rutiner hur de ska utforma aktiviteter. Samtliga intervjupersoner uppger att de arbetar ständigt med att uppmuntra och motivera äldre till att delta i aktiviteter för att upprätthålla normerna på mötesplatsen. Normerna på arbetsplatsen går ut på att fördröja behovet för äldre från övriga insatser från kommunen så som

exempelvis hemtjänst. Normerna är enligt intervjupersonerna en viktig funktion på mötesplatserna men kan också handla om stereotypa föreställningar som personalen har gällande om vad som är normalt utifrån äldres ålder och föreställningar, vilket är linje med Hammarström & Toress (2005) forskning. Dessa förväntningar bygger på normer där personalen arbetar för att få äldre personer att må bra efter att de har lämnat en aktivitet. Enligt Antonovsky (2005) kan stereotypa föreställningar vara svårt att förändra och det krävs meningsfullhet för att förändra dessa. Det krävs också en begriplighet för att sedan kunna hantera förändringen. Antonovsky menar att man behöver träna inför dessa förändringar för att få en känsla av sammanhang som exempelvis mer utbildning och kunskap om vad som är normalt utifrån ålder. Personalen kan hjälpa äldre att skapa ett socialt nätverk och resurser inom sig för att sedan själva kunna lösa de bekymmer som de stöter på. Intervjuperson 6 och 1

beskriver kring normen om att fördröja insatser från hemtjänst och deras föreställningar kring äldres aktiviteter.

Fördröja insatser från hemtjänsten, kan vi göra genom social stimulering istället, kostnadsfria aktiviteter istället för mediciner. Att dom kommer till oss och går härifrån med må bra känslor och lever på det och kanske somnar utav positiv utmattning och kanske inte behöver ta den där sömntabletten. Målet är att bibehålla hälsa och fördröja insatser från övriga (Intervjuperson 6)

Vi tänker ju att äldre ska klara av de aktiviteter som erbjuds och att de ska må bra utav det. Det finns ju rutin på hur vi ska göra, men den kan vi inte heller alltid utgå ifrån, ibland måste man komma med något nytt. Ibland är det fyrkantigt och kan tyvärr påverka vårt arbetssätt (Intervjuperson 1)

Det framkommer också ur resultatet från intervjuerna att interaktion mellan personal och äldre på mötesplatsen har stor betydelse för deras arbete eftersom personalen och äldre fungerar som ett team i mötesplatserna och är beroende av varandra. Enligt intervjupersonerna är personalen tydlig i sitt arbete för att teamet ska fungera som helhet och forma mötesplatserna utifrån äldres behov för att sedan passa in i de förutsättningar och förväntningar som finns på personalens arbete. Detta påverkar äldres välbefinnande enligt Tornstam (2018) eftersom dem är beroende av personalen. Finns det inget samarbete mellan personal och äldre så kommer deras välbefinnande också komma att påverkas negativt eftersom det trots allt är

personalen som uppmuntrar äldre till att delta i aktiviteter och sociala sammanhang för att deras välbefinnande ska stärkas. Enligt Antonovskys (2005) teori så är det personalen som lär äldre att bli mer självständiga genom att de får en stark känsla av sammanhang på mötesplatserna. Detta bidrar till att äldre får mer begriplighet i sitt liv när de lärt sig att vara självständiga men också hantera sin ofrivilliga ensamhet vilket leder till att de får tillbaka kontrollen över sitt liv.

Fungerar inte mötesplatserna så fungera vi inte heller. Vi måste ju arbeta som ett team, vi som personal tillsammans med äldre som kommer hit. Det är viktigt med gruppkänslan och de förutsättningar och förväntningar som finns här. Vår roll är ju att

bidra med att hålla upp stämningen här på mötesplatsen (Intervjuperson 4)

Samtliga intervjupersoner beskriver också att mötesplatserna är en typ av socialt handlande och är normativt reglerat utifrån gruppens önskemål och behov. Att vara med och utveckla aktiviteter utgör en norm och dessa bygger på de förväntningar personalen har av äldres behov av aktiviteter och social samvaro, vilket är i likhet med Ågrens (2018) och Svenssons (2006) forskning att social samvaro bidrar till starkare sociala band samt att normer regleras utifrån andras förväntningar. Att åldras kan innebära en rad förluster enligt Tornstam (2018) och personalen arbetar därför med att förebygga dessa förluster genom att hålla äldre aktiva så länge det går. Äldre har stora möjligheter att påverka aktiviteterna utifrån deras egna önskemål och behov och kan därför skapa stabilitet i gruppen. vilket stärker deras välbefinnande. Antonovsky (2005) menar att de finns olika alternativ för att

mötesplatserna ska kunna hantera äldres önskemål och behov, vilket dem gör genom att visa att dem begriper sig på problemet (ofrivillig ensamhet) och sedan arbetar för att hantera och utveckla aktiviteter som passar alla äldre och som i sin tur skapar en stark känsla av sammanhang på mötesplatserna samt minskar på riskfaktorer som äldre kan bli utsatta för. Detta visar på att personalens förhållningssätt är

betydelsefulla för mötesplatserna.

Några av intervjupersoner berättar också att de finns några äldre personer som ställer upp ideellt och bidrar med olika insatser. Deras arbete går bland annat ut på att arrangera aktiviteter med stöttning av personalen och hjälpa till i mötesplatsens cafeteria och receptionen. I vissa intervjuer framkom det också att äldre kan vara behov av en annan form av stimulans eller annan form av aktivitet och det kan dem få genom ideellt arbete vilket innebär att de tillsammans med personalen kan arbeta för att förebygga ofrivillig ensamhet samt anordna aktiviteter utifrån äldres behov. Personalen är därmed behjälplig äldre med att bevara sin yrkesroll som de tidigare haft. Tornstam (2018) belyser att aktiviteter har en koppling till ett gott åldrade och välbefinnande samt tillfredställelse. På så sätt får de en sysselsättning om

vardagarna men också möjlighet att träffa andra människor och bidrar till att

känsla av sammanhang och mår bra av att känna att de kan göra skillnad för andra samtidigt som de får behålla sin yrkesroll.

I kommunens regi har vi 230 frivilliga seniorer som ställer upp ideellt och gör olika insatser, allt från att spela bingo på en mötesplats varannan vecka till att bemanna café på mötesplatsen flera dagar i veckan. Vi har folk som ställer upp allt från 30 min till 50 timmar i veckan, totalt 15 heltids tjänster motsvarar i frivilliga arbetare. Frivilliga är jätte viktiga dom svarar för hälften av våra aktiviteter (Intervjuperson 2)

Vi försöker få äldre att komma in i verksamheten utifrån vad dom tycker att det är roligt. Det är ju lite utifrån vad dom vill. Det är många som känner att det inte är lätt att komma ut efter att ha suttit ett tag hemma och ensam. Vi jobbar därför att hitta det rätta för dom personerna vi träffar. Få med äldre i

verksamheten på ett bra sätt, att kunna göra de grejerna som dom verkligen vill, vara lyhörd gentemot deltagaren (Intervjuperson 2)

Personalen på mötesplatserna har på senare tid utvecklat aktiviteter genom att införa digitala lösningar för de personer som har svårt att ta sig till mötesplatserna av olika anledningar. Det framkommer att man kan använda sig utav tekniken för att stödja socialisering med hjälp av videosamtal och sociala nätverk. Detta kan kopplas till Gardiner, Geldenhuys och Gotts (2018) studie om hur effektiv det är att använda sig av teknikutrustning för att minska ensamhet då regelbunden användning av internet visade sig vara som ett socialt stöd men också minskade ofrivillig ensamhet. Enligt Tornstam (2018) så kan dessa aktiviteter ha stor betydelse för äldres hälsa eftersom det är bevisat att sociala aktiviteter motverkar ofrivillig ensamhet genom att man är aktiv i olika sociala sammanhang, oavsett om aktiviteterna är fysiska eller på distans.

Vi har börjat jobba mer digitalt och har större möjlighet att påverka vårt arbetssätt så att fler kan delta i olika aktiviteter genom teams eller via Youtube där vi har lagt upp både träning men även herrträff och bokcirkel exempelvis. Detta gäller om man har svårt att fysiskt komma. Det är ju ett sätt för dom som ej har möjlighet att komma och kan vara med via digitalt och där

man kan anpassa innehållet mycket mer till individer som är med, lugnare miljö och ett helt annat tempo (Intervjuperson 2) Vi har väldigt mycket digitala verktyg man kan använda som exempelvis youtube och internet på alla möjliga sätt för att nå ut till äldre. Jag upplever att vi kan möta våra kunders behov till alla största möjliga mån (Intervjuperson 3)

Samtliga intervjupersoner beskriver att de arbetar i organisationen som mål om att äldre ska ha ett gott liv genom att ge dem en god förutsättning för en god hälsa och därmed förskjuta beroendet från hemtjänstinsatser av kommunen. Personalens berättelse om att äldre får möjlighet att träffas med andra på mötesplatserna, ger en njutning av livet och välbefinnandet stärks och lindrar ofrivillig ensamhet, vilket stämmer med personalens arbetsrutin (bilaga 3). Detta kan kopplas till Antonovskys (2005) teori om det salutogena förhållningssättet eftersom äldre befinner sig i ett sammanhang som har betydelse för deras hälsa. Att mötesplatserna ger en njutning av livet bidrar till en känsla av meningsfullhet som stärker äldres liv genom att dem får en tydlig och ordnad tillvaro. Personalens arbete bidrar till att äldre känner samhörighet och får meningsfulla relationer på mötesplatserna samt ger dem positiva upplevelser.

Det framkommer även utifrån personalens berättelser att äldre kan känna sig

uppgivna genom att de inte orkar lika mycket som tidigare. Många äldre är beroende av personalen och kan känna att dom har svårt att ta sig till aktiviteterna på egen hand, detta kan vara på grund av någon funktionsnedsättning vilket medför att de avstår ifrån aktiviteter de har lust till. Detta kan kopplas till Tornstams (2018) disengagemansteorin som innebär att i vissa fall drar äldre tillbaka sig för sociala kontakter och aktiviteter på grund av att de kanske inte har något intresse eller har en låg känsla av sammanhang som Antonovsky (2005) beskriver att personen kan ha svårt att anpassa sig efter nya situationer och har svårt att förstå helheten av sitt liv. Samtliga intervjupersoner beskriver hur skadligt ofrivillig ensamhet är, inte bara psykiskt men fysiskt också.

Antigen kan dom äldre tycka att de ej har intresse för den typen av aktivitet eller att det är för enkelt eller för svårt för dom och då ger vi alltid förslag att de kanske ska testa en annan typ av

aktivitet. Man fångar upp personen som ändå är behov utav det. Vi försöker verkligen få dom att känna sig välkomna och är det någonting som inte passar så tillmötesgå deras behov så alla kan känna sig välkomna och få ut något av det. Det är mer det som är viktigt genom att man går härifrån och känner att man mår bra i kroppen (Intervjuperson 4)

Vi riktar oss till dom som inte kan tillgodose sig andra aktiviteter i samhället. I dagsläget så kan ju dom flesta 65 åringar ta del av exempelvis träningslokaler, PRO föreningar, eller det vardagliga. Det är ju till dom som inte kan tillgodose sig den typ av aktivitet, det är dom vi vänder oss till som kanske är behov av hemtjänst, dom som inte har förmåga att förflytta sig på egen hand men kanske behöver ha hjälp och boka färdtjänst exempelvis och kanske ha någon som påminner en att gå till saker och ting (Intervjuperson 4)

7 Slutdiskussion

I det här kapitlet besvaras studiens syfte och frågeställningar utifrån studiens resultat. Slutsats och diskussion presenteras från tidigare kapitel som behandlar studiens analys. Förslag på vidare forskning presenteras i slutet på det här kapitlet. Studiens syfte var att undersöka hur personalen på mötesplatsen arbetar för att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre samt hur deras arbete påverkas i hantering av detta. Frågeställningar som ställts i studien:

 Hur hanteras ofrivillig ensamhet av äldre i behov av samvaro på lokala mötesplatser i kommunal regi?

 Hur förstås ofrivillig ensamhet och vilka betydelser ges ofrivillig ensamhet på mötesplatserna?

 På vilket sätt formas personalens arbete mot ofrivillig ensamhet av de normer och förväntningar som både formellt och informellt präglar deras arbete?

Det har varit ett intressant ämne att studera och jag har fått en vidare blick i personalens arbete. Min förförståelse som jag tidigare hade i studien har ökat och jag har kommit fram till att personalens arbete har bidragit med beskrivning av hur mötesplatser i kommunen hanterar äldres ofrivilliga ensamhet och behov av aktivitet och samvaro. Utöver det har arbetsbeskrivningen i mötesplatserna varit en central del i studien för att belysa om den ligger i linje med personalens praktiska arbetssätt, men också utifrån de teorier som använts i studien.

Ofrivillig ensamhet är ett stort problem bland äldre och är en stor utmaning för samhället. I takt med att man blir äldre minskar sociala kontakter/aktiviteter, därav ökar behovet av sociala insatser (Socialstyrelsen 2016). Bristande sociala relationer är ett problem för den som drabbas och kan komma att påverka hälsan negativt. Personalen involverar äldre till social delaktighet i olika sammanhang för att få meningsfulla aktiviteter. Av den anledningen finns det behov av mötesplatser för äldre som har betydelse för deras välbefinnande. Personalens arbete går ut på att i tidigt skede upptäcka ofrivillig ensamhet för att sedan kunna erbjuda bästa hjälp och