4.1 Tvångssterilseringarna och Svenska kyrkan 1935-1975: en översikt
Kjell O. Lejon (f. 1958) är bland annat präst i Svenska kyrkan, men också professor i
religionsvetenskap vid Linköpings universitet och författare till en mängd teologiska arbeten och studier. Hans forskning i Tvångssteriliseringarna och svenska kyrkan 1935-197687 behandlar, liksom titeln antyder, svenska kyrkans samtida ställning till steriliseringsfrågan och har bedrivits på uppdrag av just Svenska kyrkans forskningsråd.88 Detta med anledning av att Svenska kyrkan sedan länge anklagats för att ha gått i framkanten av steriliseringspolitiken och varit tydligt för
steriliseringslagarna. Lejon vill redan i förordet klargöra syftet med studieobjektet, vilket är att
”undersöka hur kyrkan , närmare bestämt Svenska kyrkan, förhöll sig till problematiken”89
Lejons utgångsläge i arbetet är på många sätt det aktuella forskningsläget och då även den rådande debatten om tvångssteriliseringarna. Han nämner flertalet forskares resultat och eventuellt var deras forskning brister. Lejon diskuterar då främst Maciej Zarembas och Maija Runcis resultat gällande den kyrkliga medverkandet då detta ingår Lejons problemställning. Mer om detta i förestående analysdel, avsnitt 4.2. Dispositionen för arbetet bygger på att en bakgrund för den kristna kyrkan och dess nära förbund med staten först tecknas upp. Detta är, enligt författaren själv, en nödvändig del i arbetet för att läsaren skall uppnå en viss förståelse för Svenska kyrkans handlingar.90 Därefter specialstuderas kyrkans hållning mot steriliseringsfrågan närmare i form av en granskning av tre enskilda kyrkliga företrädare:
Arvid Runestam, professor i dogmatik och moralteologi och senare biskop i Karlstad.
Tord Ström, förste socialsekreterare vid Svenska kyrkans diakonistyrelse 1932-38.
Manfred Björkquist, verksam i bland annat ungkyrkorörelsen och Sigtunastiftelsen. Han företrädde även kyrkan i statliga socialetiska kommissionen – som i sin tur var knuten till Befolkningskommissionen.91
Lejon menar att ”dessa tre intog en särställning på den mer offentliga kyrkliga scenen”92 och att de är representativa för hur kyrkan såg på steriliseringsfrågan, både teologiskt och ideologiskt. Men Lejon understryker att han även gått igenom material av andra verksamma kyrkliga företrädare inom den
87 O. Lejon, Kjell, 1999
aktuella perioden utan att hitta något eller någon som berör steriliseringsfrågan.93 Författaren
fokuserar också på kyrkans agerande och även hur lagstiftningen såg ut under den aktuella perioden.
Lejon har också gått in på lokal nivå för att studera Fattigvårds- och Barnavårdsnämndens dokument för att se huruvida präster har medverkat i steriliseringsfrågor. På samma sätt har han även gått igenom akter på central nivå, nämligen Medicinalstyrelsens dokument varpå samma frågor applicerats. Vidare går han även in på biskoparnas brev 1951, då han menar att ”endast i ett par sammanhang nämns brevet i de nutida kommentarerna (...)”.94
Källmaterialet består av arkivmaterial från Sigtunastiftelsen, Uppsala universitetsbibliotek och Biskopsmötets arkiv i Uppsala. På lokal nivå har Lejon använt sig av Linköpings, Norrköpings och Jönköpings Stadsarkiv samt att han på central nivå har brukat Medicinalstyrelsens Rättspsykiatriska nämnds arkiv på Riksarkivet i Stockholm95
4.2 Tvångsteriliseringarna och Svenska kyrkan: en analys
Det finns, enligt min uppfattning, en extra god anledning att filtrera Lejons text genom en
domstolsmodell. Risken är nämligen att hans arbete kan uppfattas som normativt eftersom att vi vet att Lejon är präst inom Svenska kyrkan och att hans uppdragsgivare är densamme. Syftet med texten är också känt. Men vi vet också att Kjell O. Lejon är professor i religionsvetenskap och han visar också att han är väl insatt inom de teologiska ramarna. Författaren ger sig till exempel i kast med frågor som enligt honom ännu bara vidrörts tidigare, eller inte berörts alls (ex. biskoparnas brev år 1951). 96 I inledningen presenterar Lejon hur och varför steriliseringsfrågan på nytt fick fäste i Sverige 1997, då Maciej Zaremba publicerades med ett antal artiklar i Dagens Nyheter i frågan.97 Lejon menar att
”I forskningshänseende presenterades inget nytt i dessa artiklar. Men likväl, kanske genom Zarembas starka koppling mellan den av socialdemokrater drivna 'välfärdspolitiken' och tvångssteriliseringarna, fick artiklarna mycket stor
genomslagskraft.”98
Författaren nämner en rad olika forskare i sitt forskningsläge och diskuterar deras resultat på ett sakligt sätt. Alla presenteras med namn och titel: ”idéhistorikern Gunnar Broberg”och
93 O. Lejon, Kjell, 1999, s. 12 94 O. Lejon, Kjell, 1999, ibid 95 O. Lejon, Kjell, 1999, s. 13 96 O. Lejon, Kjell, 1999, s. 12 97 O. Lejon, Kjell, 1999, s. 9 98 O. Lejon, Kjell, 1999, ibid
”historikern Mattias Tydén”99. Vidare presenteras ”forskaren Maria Södling” och ”docenten Gert Nilsson” bland många andra. Maciej Zarembas titel som idéhistoriker och
kulturjournalist på Dagens Nyheter uteblir dock.100 Lejon fokuserar mycket på Zarembas roll i 1997 års uppblossande av debatten, och menar att Zarembas bok De rena och de andra samt några artiklar i Moderna tider som publicerades 1999 är tendentiösa. Det bör dock nämnas att i Lejons noter hänvisas man visserligen till den aktuella primärkällan gällande artikeln i Moderna tider, däremot hänvisas läsaren inte till Zarembas De rena och de andra, utan till en recension av den, skriven av Christian Braws.101 Lejon har alltså inte själv studerat Zarembas bok, utan endast artikeln och därmed förlitat sig på dennes
subjektiva uppfattning av den. Detta gäller dock inte enbart Zaremba då Lejon tar upp flera forskare som menar att prästernas inflytande under tvångssteriliseringarnas period varit stort.
Lejon för som bekant en diskussion med forskningsläget och den rådande debatten. Han prövar (i huvudsak) Maija Runcis och Maciej Zarembas uttalanden om prästerligt inflytande över tvångssteriliseringarna, vilka han anser felaktiga eller överdrivna. I en slutsats säger att vid en granskning av kyrkliga anstalter, det vill säga kyrkliga institutioner eller anstalter med kyrkliga huvudmän:
”(...)har det visat sig att dessa inte skilde sig från den allmänna hållningen i steriliseringstillämpningen”. De avvek alltså inte från övriga anstalters sätt att driva eller inte driva frågan.”102
Med förestående stycke vill jag visa hur samma fråga kan mynna ut i två olika perspektiv. I kapitel 6, Prästerligt agerande i kommunala organ, granskar Lejon ”(...) tre större
kommuner – Linköping, Norrköping och Jönköping – avseende prästerlig medverkan i Barnavårdsnämnd och Fattigvårdsstyrelse.”103 Författaren prövar nämligen Maija Runcis resultat i Steriliseringar i folkhemmet och menar att hon överdriver prästernas medverkan i Fattigvårds- och Barnavårdsnämnderna ute i landets kommuner.
Lejon kommer å sin sida fram till att prästerna inte alls varit aktiva i steriliseringsfrågan i någon av kommunerna. Inte heller på central nivå, vid Medicinalstyrelsen, var prästerna en
99 O. Lejon, Kjell, 1999, ibid
100 Information om Maciej Zarembas titlar är hämtat från hans bok De rena och de andra, 1999 101 O. Lejon, Kjell, 1999, ibid (se fotnoter)
102 O. Lejon, Kjell, 1999, s. 52 103 O. Lejon, Kjell, 1999, s. 12
drivande grupp i steriliseringsfrågan.104. Lejon har tittat på de tre närliggande kommunerna Jönköpings, Linköping, och Norrköping, vilka inte visat någon prästerlig medverkan. Han menar att dessa städer är ”typexempel” och att det centrala materialet bekräftar det lokala.
Lejon framhåller dock att det ”naturligtvis i begränsade fall även förekomma präster 'bakom' annan titulatur”105 Runcis, å sin sida, menar att:
”Kyrkoherdens medverkan var inte obligatorisk under 1930-talet, men det var vanligt förekommande att denne deltog i nämndens sammankomster”.106
Runcis använder sig av Tommy Lundströms, Tvångsomhändertagande av barn – En studie av lagarna, proffessionerna och praktiken under 1900-talet. (Stockholm 1993) som källa.107 Vidare menar Runcis att den geografiska fördelningen över steriliseringar var ojämn och detta ”(...) gällde i högsta grad även könsfördelningen”.108 Vi kan med detta anta att Runcis menar att det inte finns ”typexempel” i den utsträckning Lejon menar. Ur en objektiv synvinkel kan man tvista huruvida vilket resultat som är mest tillförlitligt eller
representativt. Dock så menar Martin Wiklund att ”(...) det är lätt att dra gränsen kring historievetenskap alltför snävt och att förfalla till en traditionell objektivism” och undrar
”(...) varför bör frågor om normativ bedömning uteslutas ur vetenskapen?” 109 Eftersom Wiklund också menar att frågor som dessa alltid färgas av vissa normer och värderingar bör således både Lejons och Runcis arbeten betraktas som rättvisa bedömningar, eller varianter utav sanningen, normativa eller ej.
Lejons fokus ligger som ovan nämnt på ett explicit kristet plan. Han tar därmed bland annat upp Nils Kristensons postumt utgivna avhandling Rädda familjen. Kristen opinionsbildning i befolkningspolitiska och sexualetiska frågor under 1930-talet, från 1997, där den kristna opinionen i befolkningsfrågan berörs.110 Lejon understryker att Kristensons avhandling inte alls tar upp steriliseringsfrågan, vilket Lejon menar kan bero på att:
”(...) Kristensons valt att inte ta upp denna specifika fråga eller att ett ringa eller obefintligt intresse från den kristna pressens håll för frågan förelåg. Kristensons
104 O. Lejon, Kjell, 1999, s. 72 ff.
105 O. Lejon, Kjell, 1999, s. 78 106 Runcis, Maija, 1998, s. 110 107 Runcis, Maija, 1998, ibid.
108 Runcis, Maija, 1998, s. 116
109 M. Andersson, Lars & Tydén Mattias (red.), 2007, s. 371 110 O. Lejon, Kjell, 1999, s. 32
gedigna redovisningar samt mina egna stickprov i pressmaterialet pekar entydigt på det senare”111
Lejon väljer således att ta upp flera aspekter gällande den kristna hållningen mot
tvångssteriliseringarna. Han menar att det finns ett hål att fylla i forskningsläget, gällande Svenska kyrkans ställning.
Eva Österberg citerar Lennart Lundquists definition av etikens giltighetsområde.112 Vi kan med denna definition konstatera att ämnet också är en etisk fråga. Vidare menar Österberg själv att etik även kan:
”komma till uttryck i tex val av samhälls- eller människosyn eller i
metateoretiska ställningstaganden till historiens mening.” vidare ”(...) för vem eller för vad är någonting gott eller ont?”113
Liksom Martin Wiklund så menar också Österberg att det alltså är svårt att komma ifrån en normativ bedömning av historien och att det är viktigt att skapa en miljö där det finns tillit forskare emellan och att alternativa lösningar inte upplevs som hot.114 Lejons studium av historiska, kyrkliga företrädare, de ovan nämnda representanterna Arvid Runestam, Tord Ström och Manfred Björkquist, skulle kunna betraktas som ett ”experiment med de levande” vilka skall mötas med respekt.115 Lejon behandlar också hela tiden deras företrädanden på den kyrkliga scenen med en förståelse, genom att
genomgående påminna oss om deras samtida samhällsklimat (”De var sin tids barn” osv.116).
Lejons resultat kan således liknas vid en omprövning i målet. Historien har redan lagt sin dom över den prästerliga medverkan vid steriliseringsfrågan: Lejons syfte med Tvångssteriliseringarna och Svenska kyrkan 1935-1975 är ju således att reda ut vilken hållning Svenska kyrkan och dess
företrädare egentligen hade. Kjell O. Lejon (eller Svenska kyrkan) ställer krav på omprövning och vill att målet skall bedömas i ljuset av våra dagars normer och värderingar.117 Det är arbetets syfte, om vi belyser det i Wiklunds domstolsmodell.
Men hur förklarar Kjell O. Lejon då tvångssteriliseringarnas uppkomst? Lejon förklarar
111 O. Lejon, Kjell, 1999, ibid
112 Österberg, Eva, Historisk Tidskrift nr. 1, 1990, s. 3 113 Österberg, Eva, Historisk Tidskrift nr. 1, 1990, s. 4 114 Österberg, Eva, Historisk Tidskrift nr. 1, 1990, s. 18 f.
115 Österberg, Eva, Historisk Tidskrift nr. 1, 1990, s. 2 116 O. Lejon, Kjell, 1999 s. 118
117 M. Andersson, Lars & Tydén Mattias (red.), 2007, s. 371
dem som ett led i den samhällsstruktur som började byggas upp flera århundraden innan rasbiologi blev en allmänt känd vetenskap, och härleder främst till kyrkolagen 1686 som reglerat möjligheterna till giftermål mellan människor vars risk att sprida vissa ärftliga sjukdomar vidare, var stor.118 Detta menar Lejon är grunden till att rasbiologiska tankar föddes i Sverige. Vidare förklarar Lejon att
”Människan kom alltmer att biologiseras, och därmed också sexuallivet – och sedan även sexualmoralen. På det sistnämnda området kunde f. ö. präster och läkare understundom leva i ömsesidig strikt sexualmoralisk samsyn, där äktenskapet hölls högt i ära.”119
Lejon har därmed sett ett samband mellan prästerlig samverkan och steriliseringarnas tillämpningar, men tonar ner dem i den löpande texten, vilka stycken citerats tidigare i texten. Vad är då textens implicita budskap? Lejons slutdiskussion landar i en försvarsställning av kyrkan. Lejon tar upp kyrkans brister och menar att:
”det kan dock även tilläggas att de (kyrkans företrädare. Författarens anm.) inte kom med några tydliga inlägg emot vare sig lagförslagen eller lagarna, när de väl var genomdrivna. En acceptans vad gäller lagarna är alltså tydlig.”120
Men främst vilar Lejons slutsats på ett behov av att förklara, eller förstå, dåtidens kyrkliga ställning. Lejon skuldbelägger varken kyrka eller stat utan framhåller kyrkans samtida roll och liksom samtida samhällsklimatet. Författaren menar många gånger att kyrkan stått likgiltig eller kluven i frågan, men understryker lika ofta på ett diplomatiskt vis att ”de både bejakade och kritiserade” eller:
”(...)forskaren Maria Södlings uppfattning (...) att Svenska kyrkan var delaktig genom att ledande personer accepterade steriliseringspolitiken naturligtvis i en mening bejakas. Men till vilken grad? De var sin tids barn.”121
Här kan ur ett domstolsperspektiv antydas en försvarsställning genom att indirekt hänvisa till förmildrande omständigheter.122 Men Lejon är inte ute efter att rättfärdiga sig eller lägga
118 O. Lejon, Kjell, 1999, s. 110 119 O. Lejon, Kjell, 1999, s. 110 120 O. Lejon, Kjell, 1999, s. 118 121 O. Lejon, Kjell, 1999, s. 118
122 M. Andersson, Lars & Tydén Mattias (red.), 2007, s. 375
någon moral i upphovsmännens ställningar gentemot steriliseringsfrågan, utan understryker just vikten av att förstå samtidens samhällsklimat. Författaren menar att det är lätt för oss att döma i efterhand och avslutar med att koppla till vår egen samtid:
”Kyrkans agerande och kyrkligt agerande, eller brist på sådant, kan självklart diskuteras utifrån vår tids måttstockar, men i kontextuell, samtida behandling av problemkomplexet är det svårt att skuldbelägga. Där fanns ett ja till steriliseringar från svenskkyrkligt håll, men inte ett oreflekterat ja. Där fanns ett erkännande av att 'svåra misstag' begåtts och där fanns ett tydligt nej till utvecklingen mot en biologiserande människosyn (...).”123
Lejon menar alltså att vi bör titta på vår egen samtid och våra värderingar idag gällande abortfrågor och fosterdiagnostik och att vi bör ställa oss frågan om ”(...) hur framtiden kan komma att bedöma vår egen tid.”124 Lejons arbete kan, enligt Lennart Lundquists definition, ses som ett ämne som faller inom etikens ramverk. Därför måste vi också se
Tvångssteriliseringarna och Svenska kyrkan (...) genom de glasögon som Martin Wiklund och Eva Österberg ger oss. Vi måste se den alternativa väg som Lejon visar oss, men vi måste också tolka den på ett rättvist sätt. Eva Österberg menar att det inom forskningen
”(...) måste finnas frikostighet och tillförsikt i miljön likaväl som kritik, självkritik och etisk medvetenhet.”125 Vi kan därmed se Lejons arbete för vad det är: en tolkning av Svenska kyrkans relation till tvångssteriliseringarna. Ur ett kristet perspektiv.
123 O. Lejon, Kjell, 1999, s. 122 124 O. Lejon, Kjell, 1999, s. 122
125 Österberg, Eva, Historisk Tidskrift nr. 1, 1990, s. 19