Liksom för steg 2 (naturvärdesinventering) är riktlinjerna för platsspecifik
naturvärdesbedömning ännu inte framtagna. Dessa steg ska utformas tillsammans. En del aspekter att förhålla sig till finns dock på plats.
I det här steget bör bedömningen av naturvärden kopplade till
ekosystemkomponenter gjorda i den förberedande delen62 (avsnitt 2.3.2) fungera
som utgångspunkt för den platsspecifika bedömningen av närvarande
ekosystemkomponenter. Genom att använda den bedömningen som utgångspunkt ges en struktur som minskar subjektiva bedömningar av platser. Det är dock mycket viktigt att mer detaljerade och platsspecifika omständigheter och naturvärden därefter styr om platsen bedöms vara en värdekärna eller inte. Vid en platsspecifik bedömning bör det dock motiveras varför platsen bedömts vara mer eller mindre värdefull än vad den hade gjorts om endast bedömningen av naturvärden kopplade till ekosystemkomponenter hade använts.
I vissa fall bör även mer knapphändig information om platser bedömas i det här steget. Det gäller när en individuell bedömning behövs av en plats som till exempel har rariteter, unika värden63, hotade arter särskilt de som inte finns med som egna
ekosystemkomponenter, essentiella passager64, ovanliga kombinationer eller om det
geografiska läget tillför ett mervärde. Exempel på när platser med
ekosystemkomponenter kan få ett högre värde på grund av sin platsspecifika position (än vad komponenterna i allmänhet representerar) är: ett födosöksområde som ligger i närheten av ett häckningsområde, en musselbank i närheten av en fiskodling (som läcker näring) och ett område som nyttjas för fågelskådning tack vare av sin närhet till tätbebyggt område. Just på grund av att det är en platsspecifik orsak till att värdet bedöms högre, är det inget som kan tas upp vid bedömning om vilka naturvärden som är kopplade till olika ekosystemkomponenter – utan det görs i detta steg. Som givna exempel illustrerar kan steget innehålla kriterier för både
ekologiska/biologiska värden (inklusive indirekta ekosystemtjänster) och för direkta ekosystemtjänster.
Tillsvidare rekommenderar vi att använda alla kriterier ”för ekologiskt eller biologiskt viktiga områden” (EBSAs) satta av FN:s konvention om biologisk mångfald (CBD; 2008) (se faktarutan). När naturvärden kopplas till ekosystemkomponenter i den förberedande delen har några av EBSA-kriterierna använts (se figur 27 i avsnitt 2.4.3). Kriterierna har där valts efter vilka som lämpar sig för en icke-platsspecifik bedömning. Eftersom platsspecifik naturvärdesbedömning görs av en specifik plats är alla CBD:s EBSA kriterier lämpliga (vilket inte betyder att alla alltid måste
tillämpas). Möjligen bör kriteriet biologisk produktivitet ersättas med kriteriet ekologisk funktion (som finns med när naturvärden kopplas till
62 En första version av listor över ekosystemkomponenter och vilka naturvärden som de representerar finns samlade i Excel-dokumentet Mosaic - ekosystemkomponentslistor och naturvärden, version 1, som går att ladda ner på Havs- och vattenmyndighetens hemsida. Ett 50-tal experter har arbetat fram dessa i flera arbetsgrupper och under flera workshops. Listorna är indelade efter havsområdena Bottenviken, Bottenhavet, Egentliga Östersjön och Västerhavet. Dessa havsområden används eftersom ekosystemen och arterna skiljer sig så pass mycket åt mellan områdena.
63 Läs mer om raritet i avsnitt 3.2.
64 Sträckor eller platser som är av mycket stor vikt för en eller flera arters spridningsvägar kallar vi i den här rapporten för essentiella passager. Till exempel är många å- och älvmynningar essentiella passager. Fler exempel är rastplatser med specifikt gynnsamma förhållanden för en eller flera flyttfåglar. För mobila arter med begränsad räckvidd kan det röra sig om livsmiljöer som möjliggör spridning mellan områden.
ekosystemkomponenter). Ekologisk funktion inbegriper biologisk produktion om den är viktig för ekosystemet som helhet. Med den övergödningsproblematik som finns i svenska havsvatten kan det vara mer lämpligt.
Vidare bör bedömningen ta hänsyn till om platsen är känd att vara av stor vikt för spridningsbiologi (konnektivitet)65, till exempel om det är en så kallad essentiell
passage66. En övergripande hänsyn till konnektivitet ligger dock när värdetrakter67
identifieras (se avsnitt 2.4.4.2) men redan kända platser bör fångas upp i detta steg. Platsspecifik naturvärdesbedömning är komplext eftersom det efterfrågas
detaljkunskaper om platser. För att kunna fånga unika detaljkunskaper om platser är det önskvärt att riktlinjerna är öppna för anpassning. Å andra sidan, när olika
metoder används är det svårt att bedöma vilken geografisk plats som bör prioriteras framför en annan. Därför är det mycket viktigt att steget också innehåller
standardiserade metoder. Detta är svåra avvägningar som noga bör balanseras. Genom att identifiera värdekärnor efter punktdata (som både det här och föregående steg gör) finns en risk att välinventerade områden prioriteras över områden som inte undersökts, trots okunskap om vilka områden som är mest värdefulla. Därav ska detta göras med försiktighet och helst i kombination med översiktliga
naturvärdeskartor som baserat sig på modellerade yttäckande kartor över olika ekosystemkomponenter. Det här steget är dock helt centralt för att ge möjlighet att inkludera en mångfald av naturvärden.
65 Med konnektivitet åsyftar rapporten till i vilken grad landskapet stödjer eller hindrar arter eller individers spridning mellan lämpliga livsmiljöer. Spridningen kan vara av daglig, säsongsmässig, småskalig, storskalig eller av livshistorisk karaktär (vid behov av olika livsmiljöer vid olika livsstadier) samt av betydelse för genetiskt flöde mellan populationer. Målet med en god konnektivitet är att bevara naturvärden såsom biologisk mångfald och ekologisk funktion. På grund av att flertalet marina arter sprider sig långväga med strömmar föreslås att spridningsvägar används som begrepp för att beskriva konnektivitet i marin miljö. Med spridningsvägar avses sträckor mellan områden med fungerande spridningsbiologiska kopplingar för en eller flera arter.
66 Sträckor eller platser som är av mycket stor vikt för en eller flera arters spridningsvägar kallar vi i den här rapporten för essentiella passager. Till exempel är många å- och älvmynningar essentiella passager. Fler exempel är rastplatser med specifikt gynnsamma förhållanden för en eller flera flyttfåglar. För mobila arter med begränsad räckvidd kan det röra sig om livsmiljöer som möjliggör spridning mellan områden.
67 Se definition på begreppet i avsnitt 5.
CBD:s vetenskapliga kriterier för ekologiskt eller biologiskt viktiga
områden (EBSAs) är (fritt översatta) de följande:
1. Unikhet eller raritet
2. Av speciell betydelse för livshistoriskt viktiga stadier hos arter 3. Av vikt för hotade eller minskande arter eller biotoper 4. Sårbar, känslig eller har en långsam återhämtning 5. Biologisk produktivitet
6. Biologisk mångfald 7. Naturlighet
Steg 7: Potentiella värdekärnor
Figur 42. Den röda markeringen i flödesschemat visar vilket steg som avsnittet behandlar.
I det sjunde steget i Mosaics genomförandedel ska potentiella värdekärnor
identifieras (figur 42). Potentiella värdekärnor är platser som genom åtgärder kan få höga naturvärden. Steget är dock inte bearbetat.
Bedömningen om ett område har potential att bli värdefullt bör baseras på om området historiskt har varit ett värdefullt men på grund av mänskliga aktiviteter inte längre är det. I vissa fall kan identifieringen av potentiella värdekärnor också baseras på modellering. Modellerade kartor kan indikera var det finns goda förutsättningar, potentiella nischer, för en ekosystemkomponent (inklusive deras tillhörande naturvärden) (se steg 3, yttäckande kartor över ekosystemkomponenter). Om platsen är störd av mänskliga aktiviteter så att naturvärdena saknas kan det vara ett potentiellt område för åtgärder. Särskilt intressanta är områden som i
spridningsanalyser, via kriteriet konnektivitet, visat sig vara viktiga för en eller flera arters spridningsbiologi (till exempel genom att vara en essentiell passage om än i dålig funktion).