Klassrumsobservation 7 i en byskola 34

Matematik

Pedagogen startar med att förklara att dagens lektion i matematik kommer att ha ett annat upplägg än eleverna tidigare haft. Barnen ska endast koncentrera sig på att lyssna, se och prata, det vill säga använda sina sinnen såsom öron och syn. Eleverna kommer efter lektionen att få anteckningar ifrån pedagogen om lektionens innehåll. Pedagogen uttrycker att inga frågor är dumma och att eleverna ska säga till om de inte förstår, samtidigt som alla bör räcka upp handen, för dem som inte gör detta kommer att få en fråga, påpekar pedagogen. Därefter frågar han klassen vad ett bråk är.

Pedagogens undervisning utmärks till stor del av autentiska frågor som leder till diskussioner och förklarar uppgifter med att dra paralleller till konkreta och verklighetsbaserade situationer

(se situation 11).. Genom diskussionerna kommer eleverna fram till en mängd olika

svarsalternativ. Pedagogen talar inte om det korrekta svaret utan låter eleverna tillsammans bevisa om lösningen stämmer eller inte. Alla eleverna lyssnar och bidrar på ett eller annat sätt till diskussionerna som förs i klassen (se situation 12). Pedagogen använder olika skolmateriel såsom miniräknare och klocka och avslutar med att summera lektionens innehåll.

5.8.1 Situation: 11

Analys av situation 11:

Det finns många situationer att lyfta under denna matematiklektion, då den uppfyller många av de krav som ställs på undervisning, för att skapa rum för verbalt samspel och lärande. Vi har valt denna situation då pedagogen använder sig av ett konkret material som utgångspunkt för kommunikativ aktivitet. Klockan känner eleverna till och är ett ständigt närvarande föremål i alla klassrumssammanhang. Med hjälp av klockan tränar pedagogen elevernas kunskap i bråk men även elevernas kommunikativa förmågor. En elev uttrycker efter någon minuts betänketid ett svarsalternativ. Pedagogen nämner inte om svaret är rätt eller fel utan låter eleverna tillsammans diskutera om svaret kan vara korrekt samt om det finns flera svarsalternativ. Eleverna får genom denna dialogiska undervisning, mycket utrymme för reflektion samt eftertanke. De får resonera och kommunicera vilket leder till att lärande kan erövras (Dysthe, 1995). Det vill säga att undervisningsmetoden ger eleverna en möjlighet till process, där eleven själv och tillsammans med pedagogen och klasskamrater, kan analysera och förstå problematiken i uppgiften (Evenshaug & Hallen, 2001). Detta menar vi bör ses som grundläggande för ämnet matematik.

Vi vill dock lyfta det tillfälle där pedagogen påpekar att det inte finns några svar eller frågor som är dumma och vill uppmuntra eleverna att försöka komma med svarsalternativ. Dock anser vi att han genom att säga ” annars tar jag den som inte räcker upp” pressar de elever som kanske känner sig osäkra och inte vill prata inför hela klassen. Vi tror att fler elever skulle våga komma till tals om han delade in eleverna i smågrupper.

Vad utlöser situation? Vad händer? Pedagogen vill med hjälp av klockan räkna

bråk och frågar eleverna

”Hur mycket är tio minuter av en timme? Känner ni att ni kan eller inte kan så räck upp handen ändå, för annars tar jag den som inte räcker upp”

En elev svarar då ” Det är 1/6 ” Pedagogen skriver svaret på tavlan och säger ”Är det någon som har fler förslag?”

När pedagogen väntar på ett svar, så börjar två elever som sitter bredvid varandra, titta på varandra och viska. En annan elev tittar ner i bänken och skruvar på sig.

5.8.2 Situation: 12

Analys av situation 12:

Denna situation följer på den föregående och även här får eleverna diskutera och analysera uppgiften. De räcker inte bara att de kommer fram till rätt svar. De måste dessutom kunna förklara deras tankegångar som leder fram till svaret. Detta behöver de inte göra ensamma, utan får närsomhelst ta hjälp utav sina klasskamrater som har i uppgift att hjälpa den som står framme vid tavlan. På så sätt kan detta motverka att eleverna utvecklar strategisk

uppmärksamhet då de måste följa med trots att de inte själv står vid tavlan. Ytterligare kan pedagogens autentiska frågor bidra till att eleverna kommer med svar och frågor som driver diskussionen framåt samt påverkar elevernas koncentrationskurva positivt (Dysthe, 1995; Elfström, m.fl., 2008)

5.9 Sammanfattande analys av lektioner i byskola

De flesta lektioner som vi observerade i byskolan präglades av en stämning som vi upplevde som lugn och harmonisk men ändå aktiv, där eleverna lyssnade och reflekterade över

varandras åsikter. De elever som vid enstaka tillfällen inte deltog i aktiviteten

uppmärksammades av pedagogerna. Eleverna fick såsom Dysthe (1995) uttrycker sig, i stor utsträckning, verbalisera sin kunskap och på så sätt ta del av varandras ”röster”.

Undervisningen präglas på så vis till stor del av dialoger istället för monologer. Samtidigt fanns det observationstillfällen där någon av pedagogerna styrde kommunikationen monologiskt och vid ett antal tillfällen själv besvarade de ställda frågorna.

Vi uppfattade det dessutom som att en av pedagogerna eventuellt var störd av vår närvaro och därför upplevdes som något ansträngd. Detta förekom enbart vid den första

observationen av denna pedagog, då han under nästa observation upplevdes mer avslappnad. Vi kunde i byskolan, speciellt under matematiklektionen, erfara det Dysthe (1995) och

Vad samtalas det om? Vad händer?

Pedagogen har nu fått fler svar av eleverna som tillexempel 10/60 och 2/12. Pedagogen säger då ”Kan någon komma fram och bevisa hur ni tänkt”

En elev går fram till tavlan och börjar förklara hur han har tänkt. Pedagogen poängterar då att ”Om du inte är säker på hur du ska göra så ska du vända dig om och då måste ni (resten av klassen) hjälpa honom”