Klassturism eller massturism?

Tack vare de olympiska spelen 1992 sattes Barcelona på kartan. På den tiden fanns inte tillräckligt med hotellrum och Barcelonas invånare började i snabb takt hyra ut sina lägenheter till turister. Det skapades en boom av hotellbyggnationer. Enligt Rojas så byggs det mycket nya hotell i Barcelona idag. Kapaciteten har dubblats de senaste åtta åren. Turismen har växt och den genomsnittliga beläggningen är 77 %, vilket visar på en bra omsättning. Åkerblom menar att affärsresenärer är ett segment man tjänar mycket på. De gör av med 4,5 gånger mer än ”turisterna” och det är en grupp dem arbetar aktivt mot. Han berättar att det vid strandområdet byggs ett antal hotellkomplex, uteslutande fyra och fem stjärniga hotell. Varje enskilt hotell kommer att hysa över 200 rum, och denna etablering visar helt klart att man riktar sig emot en mer spenderingsvänlig resenär. Enligt Claes Åkerblom så är lyxturism en lovande marknad i framtiden, och skulle gärna kunna tänka sig en klassigare turism, men han menar även att det ej är möjligt att neka en mindre spenderande turist. Oavsett vilken turist de lockar så är all marknadsföring positiv. Alla människor är viktiga ambassadörer att sprida Barcelona och den katalanska identiteten.

Turismsituationen i Katalonien är speciell eftersom man aldrig har behövt dra dit turism utan den har sakta växt fram, den kom enligt Åkerblom automatiskt på 1970-talet, då Mallorca blev en populär massturismdestination. Smith (1989) menar att den geografiska spridningen skapar sociala och kulturella konsekvenser. Graden av social och kulturell variation är mycket stor i framförallt storstäder. Turisten syns på sättet denne klär sig, pratar och beter sig. I Barcelona är det omöjligt att undvika turisterna, de är närvarande dag som natt. Barcelona har alltid klassats som en kulturdestination, vi har dock upplevt även en annan sida av staden. De senaste två till tre åren har det rådigt en viss kritik i specifika delar av staden, berättar Rojas. Las Ramblas och de gotiska kvarteren är väldigt högljudda områden. För två år sedan infördes in ny lag som innebar att man kan bli skyldig till böter vid fall av sabotage, nedskräpning eller dåligt uppförande. Syftet med uppförandet av lagen var att gatorna tidigare var mycket stökiga och det fanns ingen respekt hos turisterna. Idag ser det bättre ut, det är fortfarande stökigt men det råder en högre grad av respekt. Det är svårt att hålla en balans mellan turismen och det lokala, och skulle de som klagar vinna anser Rojas att Barcelona skulle bli en tråkig stad.

Poon (1998) menar att massturism var den logiska följden av de sociala, ekonomiska politiska och tekniska influenserna efter andra världskriget. Detta innebär sollystna och oerfarna turister som tack vare de billiga paketerade resorna hade möjlighet att ge sig ut och resa. I Europa var researrangörer, charter flyg och paketerade resor till Medelhavsområdet en förutsättning för den snabba utvecklingen av massturism. Tillväxten för med sig mycket förstörelse på både miljö såsom kultur med nerskräpning och konflikter mellan lokalbefolkning och turister. Enligt Poon (1998) är en av dagens nyckelfrågor: Kommer massturism att fortsätta sin destruktiva påverkan på den sociala, kulturella och miljömässiga tillväxten, eller är massturismens dagar över? Turism är ett dubbeltydigt fenomen. Massturism förstör det som den egentligen söker; tystnad äkta kulturer och landskap (Poon, 1998). Vi frågar oss om Barcelona som kulturstad undkommit att påverkas av denna utveckling?

Vi möter på vår resa många unga människor som bor billigt på hostel och kommer till Barcelona av den anledningen att uppleva nattliv och sol och bad i första hand. Denna grupp av turister reser med budgetflyg, bor billigt, lagar mat på hostel och lägger inte mycket pengar på att leva i Barcelona. Ett samtal med lokalinvånare Miguel Santos bekräftar att det finns irritation hos lokalbefolkningen över denna typ av turism. ”Sol och party turism är negativt

för Barcelona.” Miguel menar att denna form av turism inte medför något tillskott i

eftersom det lovar ett mer moget segment. Det handlar också om en mänsklig interaktion, att ha utbyte och att lära sig av olika kulturer. Han tycker det är viktigt att lära känna den stad man som turist besöker och inte bara åka till Barcelona med lågprisflyg, bo på hostel och dricka öl.

Då vi framför våra observationer om den stora koncentrationen av turister bemöts vi av en förståelse men ett förnekande att det är handlar om massturism. ”Barcelona är en

kulturdestination”, hävdar Claes Åkerblom, klagomål är ett fenomen som är unikt Barcelona.

Han förstår att de som inte tjänar direkt på turismen bara ser de negativa bitarna. Turismen drar in stora summor men detta gynnar inte hela lokalbefolkningen. Massturismen är enligt Åkerblom relativt liten i jämförelse med andra turiststäder. Ett problem finns med dem som bor i lägenhet då man bor nära inpå lokalbefolkningen och stör. Josep Rojas menar att det är stor koncentration av turism i vissa områden men att Barcelona Turisme arbetar på att distribuera och framhäva turism utanför Barcelonas stadskärna.

Universitetslärare Daniel Blabia är dock orolig över snabba turismutvecklingen i Barcelona. Det är mycket klagomål från lokalbefolkningen. I de gotiska kvarteren råder en väldigt hög koncentration av turister. En viss del av lokalbefolkningen anser att turismens konsekvenser borde kompenseras med skatter för att täcka kostnader. Dessa pengar behövs bland annat till polis som tar hand om de stökiga turisterna och till sabotage och underhållning av staden. Nu diskuteras det att införa en skatt som då sätts på flygbolag, hotell och researrangörer. Dock är en skatteinföring på turism inget som kommer på fråga ännu, hävdar Claes Åkerblom. Han anser att det är orättvist för den ”duktiga” turisten som betalar för hotellrum och ändå blir straffad med en skatteavgift till skillnad från dem som bor fem personer, billigt i en lägenhet för att spara pengar. Daniel Blabia hävdar att det finns en stark massturismutveckling, problemet är det stora antalet turister. Många kommer för bara två dagar och spenderar inte mycket pengar. Detta måste vändas, att få folk att stanna längre och spendera mer. Ett mål är alltså färre men mer spenderande turister. Enligt Poon (1998) har det utvecklats en ny form av turism som distanserar sig från massturismen. Denna form innebär ett mer flexibelt resande och turisterna är mer mogna och genuint intresserade av kulturen på den plats de besöker. Poon (1998) beskriver också den nya turisten som den ”tänkande turisten” och menar att dessa är mer erfarna resenärer, självständiga och mindre ” följer massorna”, som istället är ett karaktärsdrag för kulturturisten. För Daniel Blabia och broder Gabriel Soler innebär kulturturism en synonym till en mognare turism. De höga siffrorna turister är idag alarmerande. Blabia menar att det är bättre för resultaten att attrahera en mer mogen turist för att uppleva kulturen. Det finns mycket sociala och politiska påtryckningar att förändra turismutvecklingen.

Enligt en artikel skriven av Helene Zuber (2006), publicerad i Spiegelonline international, en europeisk dagstidning på Internet så har politiker och hotellägare alltför länge fokuserat mer på ”mass” än ”klass”. Sommaren 2005 ökade antalet budgetresor till Barcelona med en tredjedel, dock sjönk de totala intäkterna hävdar Zuber (2006). Lågprisflygen har medfört ett mer frekvent resande av unga människor. Längs Las Ramblas och den gamla delen av staden är det packat av backpackers från hela världen. Torget Plaza Real kan man kalla för ett ”open air-hostel” då hela området är fullt av hostel för unga människor och hela nätterna råder en hög ljudnivå. Hos lokalbefolkningen märker vi en stark frustration över den höga ljudnivån. Hela nätterna är det ungdomar ute på gatorna och polisen arbetar hårt med att tysta ner dem för invånarnas skull.