Kulturturism eller bara turism?

Barcelona är fylld av turister, och koncentrationen i staden tycks ha nått sin smärtgräns menar Daniel Blabia. Det är av den anledningen viktigt att marknadsföra Barcelonas naturrika omgivning med närheten till bergen och på så sätt sprida turisterna och minska koncentrationen i stadskärnan. Det är nu viktigt att framhäva kulturturism och försöka få turisterna att stanna längre. Vad menas egentligen med kulturturism? Betyder det att denna typ av turister uteslutet är motiverade av att uppleva kulturella platser och sevärdheter, eller är det så att turister oavsett motiv för sin resa, troligtvis kommer att besöka kulturella och historiska sevärdheter och platser? McKercher & du Cros (2002) menar att för många kulturturister spelar kultur en väsentlig roll vid val av destination och aktiviteter. Det betyder också att personen är motiverad att resa för anledningar kopplade till kulturturism, och vill söka en djupare upplevelse under sin resa. Kulturturism tycks skenheligt representera en nischad form av turism som tycks representera allt bra och konstruktivt inom turism, som inkluderar musik, konst och etniskt utbyte. Kulturturismen har en ton som tar avstånd från destruktiv turism som säljer strandens lockelser och kroppens begär. Men denna definition är för moralistisk för att vara sann, samma turist kan en dag besöka en kulturarvsplats och nästa hittas avkopplande på stranden, avnjutandes på en exotisk drink (WTO, 1999). Genom denna diskussion vill vi leda fram till våra slutsatser. Vi har genom observationer erfarit att det råder en viss överexploatering av Barcelonas kulturella sevärdheter. Av den anledningen anser vi inte att det är självklart att förklara begreppet som endast som en ny och sund form av turism. De turister vi möter i Barcelona har de flesta flera olika syften till resan. Mycket få av dem vi träffat reser just för att uppleva arkitektur eller bara för att ligga på stranden. De frågeformulär vi delade ut för att komma i kontakt med turister gav i stort sett samma utfall; att de som reste med lågprisflyg för att komma till värmen samtidigt upplevde arkitektur och historia. Vi kan dra en slutsats att kulturen är ett det centrala dragplåstret för Barcelona och därför är det mycket viktigt att hålla den kulturella balansen. Det är Barcelonas starka kultur som är basen för alla turismprodukter, och utan denna bas skulle Barcelona bara vara ännu en Medelhavsdestination under solen. Att marknadsföra endast sol, bad och närhet till havet är omöjligt eftersom det finns andra destinationer som erbjuder detta till ett billigare pris. Av den anledningen kan man säga att stadens kultur är en förutsättning för att överleva, och leva vidare som den populära destination Barcelona är idag.

De flesta turister kombinerar sina aktiviteter med att besöka stranden, restauranger, barer och att uppleva nattlivet. Claes Åkerblom ifrågasätter begreppet kulturturism. Han menar att kultur kan vara två människor som interagerar med varandra. Alla gator, parker och fester är i så fall också former av kulturturism. Barcelonas klimat är självklart ett viktigt dragplåster för destinationen och kommer alltid att vara. Josep Rojas menar att en 100 procent kulturturist

skulle vara tvungen att gå och titta på museer, monument, lära historia och beskåda konst och arkitektur uteslutet. Få turister kommer endast för att uppleva kulturen. Människor har en förmåga att glömma att kulturturism är först och främst en form av turism. Det finns en tendens att glömma att ordet ”kultur” först och främst är ett adjektiv som förändrar substantivet turism. Kulturturism innebär en användning och beskådning av kulturarvstillgångar av en destination, men dess framförande är driven av samma principer som vilken annan form av turism som helst menar McKercher & du Cros (2002). Kulturturism skiljer sig inte från någon annan typ av turism då det gäller att konsumera upplevelser. Kulturella turismattraktioner kan räknas som ett tillhörande och viktigt element av turism mixen av vilken destination som helst (Richards, 1996).

Precis som vilken annan populär destination eller sevärdhet så finns det aldrig några garantier att överexploatering inte kommer att inträffa. Av denna anledning vi vill belysa betydelsen av en balans för att kunna bevara det kulturarv som finns och som är så starkt i Barcelona. Kulturturism beskrivs enligt Poon (1998) som en ny form av turism som tycks vara synonym med en mognare turism. Men våra observationer av turistflödet i Barcelonas kulturella områden styrker McKercher & du Cros teorier om att det finns avvikelser kulturturister emellan. Alla är inte målmedvetna och söker den ultimata genuina upplevelsen. Detta resonemang leder alltså till vår slutsats att balansen mycket väl kan stjälpas, och att de sevärdheter som vi anser ha kulturell status kommersialiseras för att istället underhålla turister. Detta är vad vi menar med urlakning av kulturen, att dessa sevärdheter inte längre får behålla ett värde som är genuint.

Enligt Åkerblom gjordes det en undersökning i Times Magazine i Storbritannien, om vilka platser läsarna önskar att se innan de dör. På första plats var Grand Canyon, på andra Australiens stora barriärrev. På åttonde plats hamnade Barcelona, som den första staden på listan. Åkerblom menar att Barcelona har någonting väldigt starkt att erbjuda, och det är kombinationen som lockar folk att besöka staden. Vi ifrågasätter begreppet kulturturism i en globaliserad värld. Begreppet urholkas och blir svagare när kulturer blandas. Då kulturella platser blir platser i masskonsumtion är det då fortfarande platser för kulturturism? Även om turisten reser i ett kulturellt syfte går det inte att neka det kan leda till masskonsumtion även i en kulturstad som Barcelona. Med Barcelona som exempel kan vi se en kultur i globalisering och platser som förlorar sin autenticitet. Barcelona har alltid setts som en kulturdestination med den katalanska kulturen och den långa historian som en grund. Vi diskuterar och ifrågasätter genom vår studie den kommersialisering som tagit form och lågprisflygen som gör Barcelona till en allt tillgängligare destination vilket leder oss till vår huvudfråga; Finns kulturturism? Balans är ett nyckelord, utan balans eroderar kulturen och kvar står turism. Om staden fortsätter att utvecklas till en mångkulturell plats kommer då kulturstaden Barcelona kunna stå kvar som plats nummer åtta på den plats man helst vill besöka innan man dör?