Under analysens gång blir det väl synligt i grövre termer att socialsekreteraren är offret i arbetet och klienten betraktas som en potentiell förövare, i synnerhet när klienten agerat aggressivt vid tidigare tillfällen. Under detta tema som växt fram under textanalysen ska begrepp som makt och klientskapande att diskuteras.
“Aggressivitet och våld är lika oacceptabelt inom arbetet som bedrivs av X kommuns
socialtjänst som det är ute i samhället. Våldsamma klienter/personer måste ta ansvar för sina handlingar precis som andra medborgare. Alla incidenter då våld eller hot om våld
förekommer ska polisanmälas samt anmälas som arbetsskada eller tillbud
Citatet från handlingsplan D går i samma anda som de resterande handlingsplaner där förhållningssättet är gemensamt i termer av nolltolerans mot hot och våld. Det som väckte intresse för en analys utifrån andra infallsvinklar som då blir ett klientperspektiv blev aktuellt när en av handlingsplanerna bröt mönstret som gick att hitta i alla handlingsplaner: avbryt möte och tryck på larm vid obehag. Handlingsplan A bröt mönstret inte genom att avråda den typ av reaktion men belyste även socialsekreterarens roll i hur mötet kan bana väg. Till exempel stod det att socialsekreteraren bör agera lugnt, tänka på sitt kroppsspråk och försöka lugna ner klienten om det behövs.
Det finns särskilda åtaganden för de klienter som tidigare har agerat hotfullt eller våldsamt mot socialsekreterare. Dessa åtaganden ingår och rättfärdigas utifrån ett säkerhetsarbete. Det är viktigt utifrån handlingsplanerna att ha diskuterat hur man kan gå tillväga i hotfulla scenarier under arbetsplatsträffar så att alla anställda har ett likadant förhållningssätt och kan maximera skydd och säkerhet. Handlingsplan B tar upp några punkter som är viktiga att tänka på i hotfulla situationer:
“Inför planerade besök med personal som tidigare varit stöka...
… Vid besök av klienter som tidigare hotat eller varit våldsamma, ska handläggare tillsammans med chef ta ställning till om ordningsvakt bör närvara vid besöket eller finnas tillgängliga på kontoret
Ta ställning till om besöket ska ske med två socialsekreterare och vilket rum som är lämpligt att träffa klienten i
Handläggare meddelar ordningsvakt och receptionspersonalen att man väntar ett besök som kan bli problematiskt så att ordningsvakt är förberedd. Möt aldrig dessa personer ensam
Efter besök följer handläggaren med klienten till utgången X, ser till att klienten går ut och att dörren går igen…”
Som tidigare nämnt är det organisationen som har ett ansvar gentemot sina anställda att minimera risker för hot och våldsincidenter på arbetsplatsen. Det är organisationens uppgift att se till att socialsekreterare har utbildning inom säkerhet samt att se till att arbetsmiljön är säker. En viktig del som ska finnas i säkerhetsutbildningen är att de anställda ska genomföra
klientbedömningar. En klientbedömning innebär att socialsekreteraren ska vara uppmärksam på förändringar i beteende hos klienter, känt drog och/eller alkoholmissbruk,
tvångsbehandling, humörsvängningar samt om det finns tidigare kända våldshandlingar hos klienten. (Spencer, Munch 2003)
Termerna risk och risksamhälle blir relevanta i förhållande till risker som tas vid
beslutsfattande av socialsekreterare. Bakgrunden till termerna handlar om att minimera risker och på så sätt har en diskurs för beslutsfattande skapats för de yrkesverksamma. När en socialsekreterare agerar utifrån en kultur som ser negativt på risker kan konsekvensen resultera i beslut som snarare är försvarbara än de som är rätt men riskabla. Det kan gå så långt att socialsekreteraren uppmuntras till att inte ta risker och till och med förbjuds ta beslut som kan innebära risker (Littlechild 2008) Att ha möjligheten till att ta beslut som måste accepteras av klienten trots att det kanske missgynnar klienten men är som sagt försvarbar ur ett riskperspektiv kastar ljus på den makt som socialsekreterare faktiskt har i sin yrkesroll. Handlingsplanerna beskriver olika situationer där hot och våld kan förekomma och de nämner även att det är viktigt som socialsekreterare att förstå att man har ett maktövertag och på vilket sätt detta kan påverka klienten. Egentligen går det att identifiera maktövertaget i alla analyserade handlingsplaner eftersom makten genomsyras i socialsekreterarens förmåga till att bestämma över mötet med klienten. Socialsekreteraren styr var klienten ska sitta, när klienten ska släppas in, och bestämmer också var gränsen går för klientens uppförande. En av handlingsplanerna nämner till och med att maktövertag kan ses som en risk, det är
handlingsplan B och där står det följande:
“Risker i arbetsmiljön….
….. MAKTFUNKTION. Arbetstagaren uppfattas ha någon form av maktfunktion. Berör personal som t.ex. är anställd vid socialkontor, polis, kriminalvård.”
Socialsekreteraren är den som har befogenhet över de resurser som finns inom välfärdssektorn vilket per automatik visar den egentliga asymmetriska relation som präglas av makt och beroendeförhållande mellan klient och socialsekreterare. (Lipsky, 2010)
Den tidigare forskningen talar om hur en individ behöver förhålla sig till olika riktlinjer och krav för att bli beviljad hjälp, vilket kan leda till att klienten upplever en känsla av maktlöshet över sitt eget liv. Det är just denna ojämna maktbalans mellan socialsekreterare och klient som kan bidra till att klienten agerar aggressivt, det våldsamma agerande blir ett sätt för klienten att återfå en känsla av maktbalans och att inte längre befinna sig i underläge gentemot socialsekreteraren (Rey 2015). Makten speglas främst i handlingsplanerna när socialsekreterarens villkor är de som gäller för mötet. Övertaget i mötet kan reflekteras under omständigheter där socialsekreteraren är den som kan “skydda” sig själv med hjälp av; larmdosor, möjligheten att tillkalla vakt och polis eller att avbryta möten ifall
socialsekreteraren känner sig utsatt eller hotad. Möjligheten till att styra mötet på olika sätt visar sig också när socialsekreteraren bestämmer när, hur och var ett möte kommer ske, men även att avgöra ifall undantag kan göras vid spontana besök.
Den asymmetriska relationen Lipsky (2010) skriver om handlar just om att socialsekreteraren har mer makt än klienten. Centralt för socialsekreterare eller som Lipsky (2010) benämner de yrkesverksamma i välfärdssektorn: frontlinjebyråkrater; är att fördela välfärdsstatens resurser
och fatta beslut i vilka som har rätt att ta del av dessa resurser utifrån organisationens ramar. Denna centrala uppgift innebär som frontlinjebyråkrat att befinna sig i ett läge med
handlingsutrymme som Lipsky (2010) benämner som diskretion (Lipksy, 2010) Vid ett avslagsbeslut som nekar klientens önskemål till resurser på grund av organisationens lagar och regler råder det ett utrymme för tolkning som frontlinjebyråkrater grundar sitt arbete i. (ibid) I en studie från Sarkisian och Portwood (2008) beskrivs socialsekreteraren som någon som erhåller en dubbel roll i sin yrkesroll. Samtidigt som rollen är omhändertagande och hjälpande, så ingår det i rollen att fungera kontrollerande för att erbjuda klienten hjälp (Sarkisian, Portwood, 2008).
Även Lipsky (2010) diskuterar i sin teori att som frontlinjebyråkrat, i detta fall
socialsekreterare, om en dubbel karaktär i klientskapandet. Denna dubbla roll utspelar sig genom att det å ena sidan är ett möte mellan två människor och å andra sidan utvecklas en relation mellan klient och organisationen. (Johansson, 2007) Klientskapandet innebär även att gå in i en process till att från början vara en individ med behov men sluta upp som en klient där organisationens regler sätter ramen för din roll i kontexten. (ibid) Klienten är utifrån handlingsplanerna ständigt övervakad och på test i sitt beteende. Det finns en förväntning i synnerhet vid avslagsbeslut att klienten kan bli utåtagerande. Beteendet kanske grundas i att försöka påverka socialsekreterarens beslut, vilket inte nödvändigtvis behöver resultera i en påverkan av beslut. Däremot kanske hot och våld plötsligt blir en del av handlingsutrymmet och påverkar arbetet på ett eller annat sätt.
I handlingsplan G står det:
“Utlämning av svåra besked eller skriftliga beslut sker i receptionen av berörd handläggare. Om du uppfattar att situation kan bli hotfull/bråkig, lämna beslutet i ett kuvert till vakt eller receptionist som överlämnar beslut till klient. Informera receptionen om du vill att blanketten mottagen kvittens ska användas.”
Lipsky (2010) beskriver det byråkratiska idealet för frontlinjebyråkrater i sitt möte med klient att erhålla ett opersonligt förhållningssätt. (Lipsky, 2010) Trots att idealet grundar sig i en strävan för effektivitet så kan citatet ovan från handlingsplan G också bekräfta att
socialsekreteraren i grunden försöker minimera risken för aggressiva reaktioner på beslutet men att förhållningssättet resulterar i ett rätt så opersonligt förhållningssätt.
Det är relevant att dyka in den ojämnt fördelade makten som finns i relationen mellan klient och socialsekreterare. Tidigare har det även nämnts om vad känsla av maktlöshet kan göra med klienten (Rey, 2015). För att försöka förstå maktlösheten så går det att återfinna faktorer som bevisar underläget klienten befinner sig i. Utifrån handlingsplanerna så hamnar klienten i underläge genom att misstänkliggöras men också att det antas att socialsekreterare är offer och därför riktar sig säkerhetsarbetet enbart mot en part. Andra faktorer går att hitta i Lipskys (2010) teorier om makt och hur klienten inte tar kontakt med de yrkesverksamma av fri vilja. Det finns egentligen inte många andra alternativ för att få resurser vilket också innebär att klienten måste underkasta sig de krav som finns för att få ta del av resurserna. (Lipsky, 2010) När klienten då inte är där av fri vilja så innebär det att klienten har mer att förlora
än organisationen som egentligen inte har något att förlora på en missnöjd klient. I praktiken när klienten tar kontakt befinner sig även klienten på bortaplan som också tyder på ett
underläge när det kommer till maktfördelningen. Dessutom är denna kontakt unik för klienten medan socialsekreteraren har flera klienter och skapar en mer rutinmässig relation till klienten (ibid). Trots att det är socialsekreteraren som besitter makten i mötet mellan hen och klienten kan rädslan att bli utsatt för våld fortfarande påverka socialsekreteraren. Som tidigare nämnt kan tanken och rädslan skapa stress och oro hos socialsekreteraren (Spencer, Munch, 2003). I handlingsplan B, C och E står det om konsekvenser som oro, stress, ångest, sömnsvårigheter etc. som en följd av att uppleva hot och våld. Dokumentet mot hot och våld är framtagna på grund av en våldsam historia för socialsekreterare i sitt arbete. Vikten läggs däremot även på en helhetsbild och därav olika teman som växt fram under analysens gång.