ETT
VÅLDSAMT
MÖTE
EN
STUDIE
OM
HOTBILDEN
MOT
SOCIALSEKRETERARE
OCH
KLIENTEN
SOM
POTENTIELL
FÖRÖVARE
AMINA
BANGURA
NIELSEN
A VIOLENT MEETING
A STUDY ABOUT THREATS AGAINST SOCIAL
WORKERS AND THE CLIENT AS POTENTIAL
PERPETRATOR
AMINA BANGURA NIELSEN
ERMINA HAJDAREVIC
Bangura Nielsen, A & Hajdarevic, E. A violent meeting – a study about threats against social workers and the clients as potential perpetrators. Degree project in Social Work 15 hp. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social Work, 2020.
Abstract
Social workers tend to find themselves in threatening situations associated with their clients. Threat and violence against social workers is not a new phenomenon but can instead be described as “a part of the work”. When clients turn to social services for help, they are automatically at a disadvantage and in order to receive help they need to submit themselves to a lot of demands. This can lead to a feeling of power impotence and not having power over your own life. If a person has a feeling of not being in power over his or her own life it can contribute to clients apprehending the social system as unfair and the frustration that comes with this feeling can lead to violent acts in hope of regaining the power. Studies also show that violence against social workers is something that is increasing and to deal with this organisations have developed certain guidelines for social workers to follow. The aim of this study is to examine these different guidelines in the organisations and to see how they affect the social worker, the client and their relationship. This study reviews different articles that discuss the issue and the study also reviews the guidelines for tackling this issue in seven different organisations. The result of the study shows that the guidelines contains tools for both organisation and the socialworker to manage threat and violence.The result also shows that the social worker is victimized but at the same time both power and advantage lies in the hands of the social worker.
Keywords: client violence, patient violence, social service, social work, threat, work-related threats and violence.
Innehållsförteckning
1. Problemformulering...s.4-5 1.1 Syfte...s.5 1.2 Frågeställning...s.5-6 2. Tidigare Forskning...s.6 2.1 Hot och våldsbilden...s.6-7 2.2 Risksamhälle...s.7 2.3 Våldets konsekvenser...s.8-9 2.4 Socialsekreterarens säkerhetsarbete...s.9-10 2.5 Organisationens säkerhetsansvar...s.10-12 2.6 Utmaningar vid säkerhetsarbetet...s.12-13 3. Teoretiska perspektiv...s.13 3.1 Michael Lipskys organisationsteori...s.13-14 3.2 Klientskapande & Makt...s.14-15 4. Metod...s.15 4.1 Insamling av material...s.15-16 4.2 Metoddiskussion...s.16-17 4.3 Urval...s.17-18 4.4 Analys...s.18 4.5 Etiska överväganden...s.19 4.6 Arbetsfördelning...s.19 4.7 Kritiskt tänkande...s.19 5. Resultat...s.20 5.1 Handlingsplanernas riktlinjer...s.20-25 5.2 Socialsekreterarens verktyg...s.25-31 5.3 Klientens roll i handlingsplanerna...s.31-34 6. Avslutande diskussion...s.34 6.1 Slutdiskussion...s.34 6.2 I skuggan av Covid-19...s.34-35 6.3 Slutsats...s.35-37 7. Referenslista...s.38-39 8. Bilagor...s.40-42
1. Problemformulering
Att arbeta som socialsekreterare kan ibland innebära att man befinner sig i riskfyllda
situationer i samband med klientmöten. Till skillnad från andra socialarbetare befinner sig socialsekreteraren i en paradox där de å ena sidan erbjuder klienten hjälp men å andra sidan representerar socialsekreteraren en myndighet. Detta kan bidra till att klienter får en
uppfattning av socialsekreteraren som en del av ett förtryckande system. Hot och våld
gentemot socialsekreteraren är inget nytt fenomen inom socialt arbete, utan kan beskrivas som ett karaktäristiskt drag för yrket. Hot kan innebära hotelser om fysiskt våld eller skadegörelse men även obscena/aggressiva gester, icke önskvärda sexuella närmanden, nedsättande
personangrepp etc. Våld innebär inte enbart fysiskt våld mot socialsekreteraren utan också skadegörelse i exempelvis lokalerna där klientmötet sker och även skadegörelse mot socialsekreterarens privata egendom. (Sarkisian, Portwood, 2008)
Att vända sig till socialtjänsten för att kunna få hjälp innebär också att som klient behöva underkasta sig krav som medföljer. Klienten som söker hjälp är oftast i en stressfull situation och att befinna sig i ett desperat läge kan öka risken för våldsamma incidenter.
Som klient befinner du dig i en situation som fråntar dig rätten till att ifrågasätta kraven som finns för att få hjälp. Denna maktlöshet kan få klienten att uppfatta välfärdssystemet som orättvis och frustrationen som uppstår kan därför leda till våldsamma akter i hopp om att försöka återta sin makt. (Sarkisian, Portwood, 2008)
En studie från Akademiförbundet SSR där 2473 socialsekreterare intervjuades visade på att 35% av de deltagande hade blivit utsatta för hot och/eller våld under de senaste två åren. Studien visar även att 23% av de deltagande upplever att hot och/eller våld i samband med arbetet har ökat de senaste tre åren. Det är cirka en femtedel. 19% av studiens deltagare anser att arbetsplatsen varken är utformad eller utrustad för att minimera risken för hot och/eller våld. En femtedel av deltagarna uttrycker också missnöje i bristande av tydliga rutiner för hur man som socialsekreterare ska agera vid hot- och/eller våldssituationer. (Akademiförbundet SSR 2019)
En annan studie gjord i västra USA där 175 socialsekreterare och 98 verksamhetschefer intervjuades visade på att 25% av informanterna har någon gång blivit utsatt för övergrepp av en klient. Nästan 50% av de som deltog i studien har även någon gång bevittnat våld som skett på arbetsplatsen och ca 75% av informanterna berättade att de kände sig oroliga för våld på arbetsplatsen (Rey 2015). En till studie som också är gjord i USA där 1029 medlemmar i NASW (National Association of Social Workers) deltog visar på att 62% av deltagarna har någon gång under det senaste året varit utsatt för antingen hot eller våld. Det som även är intressant med denna studie är att den parallellt visar på att 14% av de som deltagit medger att dem själva har gått till angrepp mot klienter, genom antingen hot eller våld (Ringstad 2005). Trots att det finns statistik på olika typer av våld gentemot socialsekreterare så råder det ett mörkertal bland antalet anmälningar. Det beror främst på att socialsekreteraren kan undvika att anmäla incidenter eftersom det finns en rädsla för att uppfattas som inkompetent från både kollegor och chefer. Det finns en uppfattning om att sådana incidenter kanske kommer tolkas på ett sätt som snarare lägger ansvaret på socialsekreteraren än att se över organisationens beredskap (Sarkisian, Portwood, 2008).
Rollen som socialsekreterare blir problematisk när den involverar risk för aggression, hot och våld i olika former på arbetsplatsen. Att som socialarbetare utsättas för olika övergrepp har under senare tid uppmärksammats av media och på så sätt resulterat i ett erkänt problem även i allmänhetens ögon. (Ringstad, 2005)
Studier visar på att hotbilden mot socialsekreterare har förvärrats under senare år och därför har det blivit aktuellt att ta fram och skapa olika riktlinjer som syftar till att försöka öka säkerheten för socialsekreteraren. Några exempel på olika säkerhetsåtaganden som tagits fram är att vid besök alltid vara två och att bära tvåvägsradio. Åtgärdernas effektivitet kan dock styras utifrån begränsningar i budgeten som på så sätt påverkar resurserna och riskerar att minska säkerheten för socialsekreteraren i sin arbetsroll. (Sarkisian, Portwood, 2008).
Handlingsplaner mot hot och våld garanterar inte 100% säkerhet för socialsekreterare och det finns en rad utmaningar i att följa de riktlinjer som står där. Men syftet med dessa dokument är att försöka underlätta för socialsekreteraren och erbjuda rutinartade verktyg till deras yrkesutövning. Handlingsplanerna är som sagt framtagna i säkerhetssyfte för både
organisation och socialsekreterare, men framförallt riktar sig dokumenten till socialsekreterare och finns tillgängliga för de yrkesverksamma att ha konkreta hjälpmedel. Det är
socialförvaltningen som ansvarar för att ta fram dessa säkerhetsdokument och att aktivt arbeta med utvecklingen av dem. Med anledning av en påtaglig historia och en pågående
problematik som utsätter socialsekreterare för fara kommer denna studie att undersöka olika kommuners handlingsplaner mot hot och våld. Även fast studiens utgångspunkt är
handlingsplaner som riktar sig till socialsekreterare, kommer även andra perspektiv att diskuteras för att försöka uppnå ett helhetsperspektiv för läsaren. Ett relevant perspektiv är klientperspektivet, och på så sätt försöker detta arbete inkludera alla involverade parter. Handlingsplanerna är som sagt framtagna i säkerhetssyfte för socialsekreterare och finns tillgängliga för den yrkesverksamma. Det är socialförvaltningen som ansvarar för att ta fram dessa säkerhetsdokument. Med anledning av en påtaglig historia och pågående problematik som utsätter socialsekreterare för fara kommer denna studie att undersöka olika kommuners handlingsplaner mot hot och våld. Studien ska med hjälp av en textanalys försöka identifiera riktlinjer och verktyg som organisation och anställda(socialsekreterarna) kan hitta och även undersöka var ansvaret landar i säkerhetsarbetet. Uppsatsen vägleds med hjälp av aktuellt kunskapsläge, organisationsteori och analys av handlingsplaner.
1.1 Syfte
Det är konstaterat att socialsekreterare riskerar att utsättas för hot och våld i sin arbetsroll. Med den bakgrundsfaktan är studiens syfte att undersöka vilka förutsättningar, utifrån olika kommuners handlingsplaner, socialsekreterare har för att hantera hot och våld på
arbetsplatsen. Studien kommer att grunda sig i en textanalys av handlingsplaner som olika kommuner i Sverige tagit fram på grund av våldsbilden gentemot socialsekreterare. Analysen har sin utgångspunkt i Michael Lipskys organisationsteori.
1.2 Frågeställning
- Vilka verktyg kan socialsekreterare finns i handlingsplanerna för att hantera hot och våld i mötet med medborgare?
2.0 Tidigare forskning
I denna del presenteras forskning kring studiens ämne; hot och våld gentemot
socialsekreterare och belyser det nuvarande kunskapsläget. Under det senaste årtiondet har hot och våld gentemot socialsekreterare ökat och på grund av ökningen ses nu klientvåld av både socialsekreterare och organisationschefer det som “en del av yrket”. Detta leder till både utbrändhet hos de yrkesverksamma socialsekreterare och även en hög arbetsomsättning som anses vara ett oundvikligt fenomen som uppkommit i samband med ett mer våldsamt
samhälle. (Rey 2015)
2.1 Hot och våldsbilden
Estrada et al. (2010) argumenterar för att det finns två anledningar till varför hot och våld mot socialsekreterare har ökat. Den första anledningen är att attityden gentemot hot och våld har ändrats hos de yrkesverksamma och därför också bidragit till en ökad uppmärksamhet av hot och våld i samhället. Detta har i sin tur resulterat i ett nytt mönster av våldsrapporterat beteende. Den andra anledningen är att ökningen har skett på grund av ändrade
arbetsförhållanden hos socialsekreterare såsom; decentralisering och nedskärningar av personal. (Estrada et al. 2010).
Det finns i nuläget ingen enighet om vad hot och våld egentligen innebär och det råder en framstående åtskiljaktighet bland forskare om vad som borde ingå i definitionen av hot och våld. Den traditionella definitionen av våld pratar om fysiska attacker, stölder och
vandalisering. Men under senare tid benämns ofta hot och våld som alla situationer eller förutsättningar som skapar ett klimat där en individ känner sig rädd eller hotad. (Sverke 2017) De svårigheter som uppkommer i samband med att definiera hot och våld beror även på att olika yrkesgrupper har skilda uppfattningar om vad som räknas som hot och våld.
Fackförbundets internationella organisation (ILO) definierar hot och våld som: varje
handling, incident eller uppträdande som härrör från ett medvetet beteende och leder till att en person misshandlas, hotas eller skadas som en direkt eller indirekt konsekvens av hens arbete (Wikman 2016). Att det finns en brist på en tydlig definition av vad hot och våld är, blir problematiskt när det gäller att komma fram till en överenskommelse av strategier för att hantera dessa olika typer av problematiskt beteende. (Littlechild 2005). Ett definierat och konkret exempel på vad socialsekreteraren kan få uppleva gällande hot och våldsbild är att privatlivet påverkas av att klienten exempelvis förföljer och tar kontakt med
socialsekreteraren utanför arbetstid. I en studie från Kanada framkommer det att 16% av socialsekreterarna blivit förföljda av sina klienter någon gång under sin karriär. Andra studier i samma artikel visar på att det är mer vanligt med verbala hot mot socialsekreteraren men att hot och våld utanför arbetstid påverkar socialsekreterarens privatliv i högre grad. Förföljelsen grundar sig i känslomässigt agerande om klienten till exempel fått avslag och vill hämnas, klientens barn har blivit omhändertaget, men det kan också vara att klienten vill fortsätta ha kontakt med sin socialsekreterare i form av en mer intim relation. Sådan typ av hot och våld i det privata livet kan bidra till sämre psykisk hälsa och att socialsekreteraren beskyller sig själv för att ha bidragit till klientens beteende. (Regehr, Glancy, 2011)
Vad en socialsekreterare uppfattar som hot och våld är väldigt individuellt och därför är det också viktigt att uppmärksamma att hot och våld ska definieras utifrån socialsekreterarens uppfattning och i vilket sammanhang incidenten skett. Kontexten av våldsamt och hotfullt beteende är otroligt viktigt, då en socialsekreterare kan uppfatta en situation eller klient som våldsam i ett sammanhang men samma socialsekreterare behöver inte uppfatta liknande beteende som våldsamt om det är i en annan kontext (Spencer, Munch, 2003).
Det är endast en mindre del av de hot- och våldsincidenter som sker som uppfattas som avsiktliga enligt Estrada et al. (2010). I relation till uppfattningen om incidenter så finns det socialsekreterare som tolkar hot- och våldsincidenter och normaliserar det i sitt arbete genom att se på händelserna som en del av arbetet och något ”man får ta” inom sin yrkesroll.
Inom välfärdssektorn är det vanligt att offren (socialsekreterarna) inte tolkar våldssituationer för vad de är och det bidrar till att socialsekreterare inte gör en polisanmälan trots att finns grunde till en anmälan. Det är även vanligt att socialsekreterare inte ens nämner vissa hot- och våldssituationer för sin chef eller sina kollegor. (Estrada et al. 2010)
Enligt en studie från England visar det sig att just fysiskt våld inte är lika vanligt för socialsekreterare att bli utsatta för som “indirekt” våld. Indirekt våld är allmänt
förekommande enligt de informanter som deltog i studien, och är något som kan byggas upp under en längre period. Dessutom uttrycker informanterna att det troligtvis också är mindre synligt för omgivningen med indirekt våld än direkt fysiskt våld. Indirekt våld kan vara att en individ hotar en socialsekreterare för att denne inte skall kunna fullfölja sina arbetsuppgifter. Detta är oftast ingenting som kommer plötsligt, utan det kan exempelvis bero på att en klient anser att socialsekreteraren inkräktar på klientens privatliv och privata familjeangelägenheter och att det är oacceptabelt (Littlechild 2005).
Att behöva söka hjälp hos socialtjänsten innebär att klienten kommer behöva förhålla sig till olika krav från myndigheten för att bli beviljad hjälp. Likaså om klienten känner att hen inte har någon kontroll över sitt eget liv så kan det skapa en känsla av maktlöshet vilket i sin tur kan leda till ett utlopp av våldsamt agerande. Att ha ett våldsamt agerande är enligt Rey (2015) ett sätt för klienten att försöka återfå en känsla av maktbalans och att inte längre vara i underläge mot myndigheten. Forskning som har undersökt anledningar till att en klient blir våldsam mot socialsekreterare visar på att känslan av maktlöshet påverkar klientens
självkontroll och även klientens förmåga till relationsskapande gentemot socialsekreteraren. Att våldsamt beteende dagligen visas upp i nyheter och media kan leda till att människor normaliserar det och accepterar det i deras egna liv (Rey 2015).
2.2 Risksamhälle
Utvecklingen av termerna “risk” och “risksamhälle” är en av de faktorer som har bidragit till ett bristande förtroende för institutioner och socialarbetare, vilket i sin tur inneburit en ökad strävan att reglera yrkesverksamma i deras beslutsfattande för att på så sätt minimera risker. Littlechild (2008) argumenterar för att problemet med detta är att det leder till ett samhälle där socialsekreterare och organisationen de jobbar inom tenderar att fatta beslut som är
försvarbara istället för att fatta beslut som är “rätt” och riskabla. Och om det inom organisationen finns en kultur som enbart ser negativ på “risker” kan det leda till att socialsekreterare inte uppmuntras och till och med förbjuds från att ta beslut som innebär risker, trots att dessa beslut kan vara de “rätta”. (Littlechild 2008) Risksamhället bygger på förutsättningen att socialsekreterare känner till omvärlden och att de kan fastställa orsaker och
effekter genom observation av händelser med ett positivt tankemönster, alltså att försöka förutse händelsernas utveckling. Det är dessa uppfattningar av förutsägbarhet och kontroll som blir viktigt i riskbedömning och beslutfattande och det är genom detta arbete som man till slut inte ser olyckor, tragedier och incidenter som något som “bara händer” utan istället betraktar det som något som kan förutses och därmed förebyggas. Denna förutsägbarhet kan arbetas fram genom att ha kunskap från tidigare incidenter vilket anses vara ett viktigt område inom risksamhället, att alltid försöka lära sig av tidigare incidenter och dra nytta av dem. (Littlechild 2008) Det är även viktigt att inse begränsningarna med ett risksamhälle och hur viktigt det är att arbeta med ett risksamhälle som inser att det kan finnas en osäkerhet i bedömningen. Detta för att det är många olika och komplexa faktorer som driver en individs beteende och tankemönster och det är viktigt att inse att man ofta inte kan förutse risker med en viss händelse fullt ut även om man har ett stort utbud av bakgrundsinformation, då alla människor är olika (Littlechild 2008).
Littlechild (2008) skriver även om olika metoder för att bedöma risker och den vanligaste metoden som används kallas för aktuariell metod. Det innebär att exempelvis
försäkringsbolag försöker förutse risker med en individ eller en situation baserat på
informationen som finns tillgänglig om individen. Om man då kollar på bilförsäkringar till exempel så ändrar sig kostnaden beroende på kundens ålder, var kunden är bosatt, om kunden varit med om bilolyckor förr etc. Denna information tas sedan in och analyseras av
försäkringsbolaget. Det är viktigt att poängtera att den aktuariella metoden inte försöker förutse risker hos individuella personer utan det snarare handlar om att bedöma sannolikheten för vilka grupper som kommer göra anspråk, i detta exempel på försäkringen. Alltså görs det inte en utvärdering på ifall den specifika individen kommer att göra anspråk på försäkringen utan istället görs utvärderingar på ifall individen tillhör en grupp som ofta gör anspråk på försäkringen (Littlechild 2008).
Det finns ett behov av att säkerställa att socialsekreterare och organisationer de arbetar inom agerar lämpligt och utan vårdslöshet i sitt arbete men idéen om att risker kan elimineras helt är orealistisk och kan komma att bli problematisk för socialsekreterarna. Rädslan för olika risker hos socialsekreterare och organisationer måste konfronteras och arbetas med för att arbetssättet ska kunna förbättras. Däremot kan detta endast ske om det i organisationen finns en kultur som accepterar att alla, både arbetstagare och arbetsgivare, kan göra misstag och inte bedöma varje beslut “rätt”. Littlechild (2008) argumenterar för att misstag händer i alla former och att man istället ska sträva efter att lära sig av sina misstag. Om inte denna kultur finns inom organisationen kan det utmynna i att det är socialsekreterare som blir beskyllda för olika situationers utfall och samtidigt skapa rädsla hos socialsekreteraren i att rapportera relevanta händelser eller svårigheter till sina arbetsgivare.
Om fallet är så att socialsekreteraren får skulden och det skapas en rädsla för att rapportera svårigheter och incidenter går det inte heller att systematiskt granska händelser och därför kan inte heller rätt åtgärder utföras för att se till så att samma incident inte sker igen.
Socialsekreterare kan även utveckla en viss rädsla för sitt arbete, sina klienter och
arbetsgivare om de uppfattar att de ses som “för krävande” eller som ineffektiva i sitt arbete (Littlechild 2008).
Att bli utsatt för hot och våld på arbetsplats har stor effekt på socialsekreterare i deras
yrkesroll, inte bara att de kan bli fysiskt skadade, utan detta kan även bidra till en ökad stress, rollkonflikt och även demoralisering bland socialsekreterare. Det behöver inte ens vara att en socialsekreterare har blivit utsatt för hot eller våld utan bara känslan av att veta om att
möjligheten till en traumatisk situation finns kan leda till stress. Det är inte bara en ökad känsla av stress som blir konsekvensen av detta utan forskare inom området berättar att en begränsad hantering av rädsla kan uppkomma samt ångest, sömnstörningar och depression. Exempelvis om en socialsekreterare gör ett hembesök hos en klient men känner sig rädd eller liknande kan det leda till att effektiviteten i arbetet blir sämre (Spencer, Munch, 2003).
Littlechild (2005) skriver i sin rapport att socialsekreterare som har blivit utsatta för hot eller våld kan komma att tveka på sig själv i sin yrkesroll efteråt. En oro för vad chefer och arbetsgivare ska tänka och hur de ska reagera är också en känsla som rapporteras. Det nämns även att det finns en skillnad i hur hot och våld påverkar en socialsekreterare beroende på om hoten sker gentemot socialsekreteraren personligen eller ifall hotet är mot organisationen. Personliga hot mot socialsekreteraren är de mest undergrävande och de som skapar mest rädsla, särskilt om hoten involverar familj. Detta kan vara direkta hot men även indirekta hot där klienten slänger ut sig saker som att “jag vet hur din bil ser ut” och “jag vet vart du bor”. Det är av stor vikt att organisationen stöttar sina anställda i dessa typer av hot i frågan om de anställdas säkerhet, men även att vara medvetna om att klienter kan använda sig av denna hotmetod för att försöka få socialsekreteraren att skifta fokus från “grundproblemet”. (Littlechild, 2005).
2.4 Socialsekreterarens säkerhetsarbete
Den viktigaste aspekten enligt Regehr och Glancy (2011) när man ska hantera riskerna för hot och våld mot socialsekreterare är prevention. Prevention kan ske på tre nivåer; genom
förebyggande utbildning för socialsekreterare, individuella strategier för förebyggande och policies inom organisationen som uppmärksammar vikten av ett säkert arbete. Strategier för hur man förebygger hot och våld finns inom de flesta organisationer och dessa strategier är oftast grundläggande fysiska säkerhetsåtaganden på kontoret och vid hembesök och även strategier i hur en socialsekreterare ska hantera våldsamma möten. Det är även viktigt att dessa strategier uppmärksammar frågor om begränsningar i yrkesutövningen och de olika typer av interaktioner mellan yrkesverksam och klient som senare kan leda till en hot och våldssituation. Ett exempel på en sådan interaktion är i de lägen när en socialsekreterare måste agera konfronterande, det kan då leda till en oavsiktlig provokation som senare leder till att klient beter sig våldsamt eller hotfullt mot socialsekreteraren. En annan viktig del i dessa strategier är att det måste framkomma att trots att man som socialsekreterare arbetar förebyggande mot detta kan man fortfarande befinna sig i en sårbar situation för att bli utsatt för hotfullt eller våldsamt beteende (Regehr, Glancy, 2011).
Som socialsekreterare är det viktigt att vara medveten om att det råder en risk för att bli utsatt för hot och våld och därför bör socialsekreterare vara restriktiva i hur mycket personlig information de delar med sig av med klienten. Socialsekreteraren bör dela med sig av så lite personlig information som möjligt och även vara restriktiv i hur mycket personlig information som finns tillgängligt offentligt. Om socialsekreteraren använder sig av sociala medier såsom
Facebook bör de se till att informationen som socialsekreteraren delar med sig av där bara kan nyttjas av personer denne känner och har en relation till. (Regehr, Glancy, 2011)
Det är även angeläget att göra en säkerhetsbedömning gällande miljön socialsekreteraren arbetar i, särskilt när det gäller arbete som sker utanför kontorslokalerna. Då skall
socialsekreterarnas arbetsfordon inräknas, samhället i helhet och även klienternas hemmiljö. En säkerhetsbedömning är viktigt gällande arbetsfordon då de används till transport av både kollegor och klienter och kan även i vissa fall behöva användas som “kontor” exempelvis om man har samtal med en klient i bilen. I säkerhetsbedömningen gällande arbetsfordon borde det finnas krav på alarm och även krav på att det ej får förekomma vapen eller saker som kan användas som vapen i bilen. Ett exempel på något som kan användas som vapen är
desinfektionsmedel, som socialsekreterare kan behöva använda efter de varit i kontakt med klienter men desinfektionsmedel är även brandfarligt och kan användas som vapen genom att spruta in medlet i någons ögon eller som trubbigt objekt vid fysiskt våld.
En säkerhetsbedömning över samhället innebär i praktiken när en socialsekreterare skall åka på hembesök att i förväg undersöka området som ska besökas, då undersöks fakta om området är känt för gängkriminalitet och droger, om det förekommit våld i området den senaste tiden, hur området ser på socialarbetare. Hur socialsekreteraren säkrast kör fram och tillbaka till klientens bostad etc. När socialsekreteraren väl kommer fram till bostaden är det viktigt att göra en snabb bedömning inne i lägenheten där man skannar av lägenheten för att leta efter synliga olagliga objekt, lokalisera utgångar och även potentiella vapen. (Spencer, Munch, 2003)
2.5 Organisationens säkerhetsansvar
När en socialsekreterare blir utsatt för hot och våld på arbetsplatsen är det av största vikt att organisationen som socialsekreteraren arbetar för erbjuder hjälp och stöd till den som blivit utsatt. Eftersom det finns ett mörkertal bland anmälningar gällande hot och våld på
arbetsplatsen är det är viktigt att organisationen arbetar för att uppmuntra sina anställda till att anmäla när de blir utsatta för hot eller våld. Samt att de socialsekreterare som anmäler får det stöd som de behöver från organisationen. Chefer inom de olika organisationerna måste erkänna hot och våld gentemot sina anställda som ett verkligt problem och ta deras rädslor på allvar. Det är också viktigt att chefer arbetar för att motverka bilden av att hot och våld från klienter är en “del av arbetet” (Regehr, Glancy, 2011). Mörkertalet gällande anmälningarna av socialsekreterare som blivit utsatta för klientvåld kan bero på olika anledningar. Exempel på olika faktorer som bidrar till detta är just som tidigare nämnt att det finns en uppfattning om att hot och våld är en del av yrket och något “man får ta”. Men det kan även vara
organisationen där socialsekreteraren arbetar som bidrar till att de anställda inte vill rapportera. Ett exempel på detta kan vara att det i organisationen finns en “oskriven regel” som menar på att anmälningar bara bidrar till mer pappersarbete som är tidskrävande. En annan anledning kan även vara att socialsekreterare inte tror att de kommer ha organisationen bakom sig som stöd och att socialsekreterare är rädda för att bli dömda av kollegor och chefer (Spencer, Munch, 2003).
Det finns olika sätt en chef kan hjälpa och stötta de anställda som blivit utsatta för hot och våld exempelvis genom att erbjuda både medicinsk och psykologisk hjälp om det behövs. Men även bidra till hjälp genom att avboka klientmöten, arrangera juridisk rådgivning,
de fallen som det behövs. Trots att socialsekreterare ofta pratar om hur viktigt det är att söka hjälp och uppmuntrar sina klienter till detta är socialsekreterare mindre benägna att söka hjälp när det gäller en själv. Därför är det viktigt att chefer inom organisationerna är
uppmärksamma på denna problematik och försöker hjälpa sina anställda efter en incident trots att den anställda själv inte aktivt söker hjälp (Regehr, Glancy, 2011).
Wikman (2016) skriver om vilka åtgärder som föreslås av de socialsekreterare som blivit utsatta för hot och/eller våld. De socialsekreterarna i första hand föreslår är att våldsproblemet helst ska lösas internt på arbetsplatsen, detta kan ske genom att man sitter ner och pratar om vad som har hänt tillsammans med andra i personalen som en form av krisstöd och
handledning. Något som inte är lika uppskattat enligt rapporten är åtgärder som innehåller repressiva åtgärder från polis och/eller rättsväsendet (Wikman, 2016).
Det är organisationens ansvar att göra allt i sin makt för att minimera risken för hot och våldsincidenter på arbetsplatsen. Det argumenteras för att organisationen är etiskt bundna till att utbilda sina anställda inom säkerhet och även att chefer inom organisationen har ett moraliskt, lagligt och etiskt ansvar att se till att de anställda arbetar i en säker arbetsmiljö. Enligt Spencer och Munch (2003) är det viktigt att de anställda genomgår någon form av kurs inom säkerhet på arbetsplatsen. Men det räcker inte bara med en kurs utan detta är något som ska diskuteras med jämna mellanrum på exempelvis personalmöten och liknande. En viktig del som måste ingå i säkerhetsträningen är på vilket sätt de anställda ska göra en
klientbedömning, detta är viktigt för att kunna förutse och identifiera hot- och våldsrisker innan de uppkommer. I klientbedömningen ska det ingå märkbara förändringar i beteende hos klienter, humörsvängningar, känt drog eller alkoholmissbruk, tvångsbehandling och även om det finns tidigare kända våldshandlingar hos klienten (Spencer, Munch, 2003).
Rey (2015) diskuterar också vikten av ett utbildningsprogram för att kunna motverka
klientvåld mot socialsekreterare. Det är då olika punkter en socialsekreterare måste veta och som borde ingå i utbildningsprogram angående denna problematik. Det som ingår i dessa punkterna är (1) teorier om anledningar till klientvåld; (2) omfattningen av problemet; (3) hur man bedömer sannolikheten att en klient blir våldsam; (4) att bli medveten om sina egna reaktioner och självkontroll; (5) tekniker för hur en socialsekreterare verbalt kan lugna en våldsam situation; (6) fysisk kontroll; (7) att ha en säker kontorsmiljö, inklusive väntrum, receptionsdisk och väktare; (8) säkerhetsrutiner för att arbeta med klienter man inte träffat tidigare; (9) säkerhetsrutiner för hembesök; (10) debriefing och stöd till traumatiserade socialsekreterare för att kunna förebygga post-traumatisk stress; och slutligen (11) policys i organisationen om hur man motverkar, hanterar och följer upp situationen där det förekommit våld på arbetsplats (Rey 2015).
Littlechild (2005) berättar i sin studie att de socialsekreterare som deltagit i studien och som blivit utsatta för hot och/eller våld och sedan rapporterat detta till sin arbetsgivare anser att arbetsgivaren har gjort det bästa de kunnat för att fokusera på socialsekreterarens säkerhet. Men det är också viktigt att nämna att det indirekta våldet, som är vanligare än fysiskt våld, inte tas på lika stort allvar som det fysiska våldet. Därför hanteras våld på olika nivåer och ibland på ett mindre säkert sätt. Vilken inställning och hur engagerad en arbetsgivare är efter en incident var enligt informanterna viktigt och ett bra stöd innebär inte bara i det
som blivit utsatt för hot och/eller våld får tid att återhämta sig och att arbetsgivaren ska låta den anställda få ta den tiden som hen behöver (Littlechild, 2005). Akademiförbundet SSR visar i sin studie att cirka tre fjärdedelar av de socialsekreterare som deltagit uppger att de har fått bra stöd från arbetsgivaren efter en hot och våldssituation. Att få ett bra stöd från sin arbetsgivare innebär enligt studien att socialsekreterarna inte överväger att byta jobb efter en hotfull incident och även att de anser att kvaliteten och rättssäkerheten i arbetet fungerar (Akademiförbundet SSR, 2019). Men studien visar också att cirka 26 procent av de som deltagit inte upplever att de får det stöd som behövs av sina arbetsgivare efter en situation där det förekommit hot och/eller våld. Detta visar att inte alla arbetsgivare tar frågor om hot och våld på tillräckligt stort allvar (Akademiförbundet SSR, 2017).
2.6 Utmaningar vid säkerhetsarbetet
Socialarbetarens roll är huvudsakligen att försöka erbjuda människor samhällets skyddsnät med olika tillvägagångssätt. Det kan vara allt från hembesök för att se till att barn är trygga i sina hem, ge försörjningsstöd och försöka skapa jobb åt arbetssökande människor. Denna roll kan beskrivas som omhändertagande men den är samtidigt också kontrollerande gentemot klienten som söker hjälp. Den dubbla roll som socialsekreteraren har framkommer tydligast hos myndigheter och kan även på så sätt öka risken för att klienter utövar våld mot
socialsekreteraren. Det ingår även i socialsekreterarens ansvar att informera organisation om hen har utsatts för någon typ av hot eller våld från klienten. Att informera om sådana
händelser är som sagt ett krav men visar också på att socialsekreteraren kanske behöver stöd och uppbackning, samtidigt kan rapporteringen vara ett sätt att förebygga att kollegor blir angripna i framtiden. Som nämnt tidigare så råder det ett mörkertal gällande antalet rapporteringar om våld som socialsekreteraren utsätts för. Därför diskuteras även troligt bakomliggande anledningar till varför socialsekreteraren avstår från att rapportera våldsamma incidenter (Sarkisian, Portwood, 2008). En anledning som tas upp är att det finns en
stereotypisk bild av den utsatta socialsekreteraren. Både de som blivit utsatta för hot och våld och de socialsekreterare som inte blivit utsatta beskriver i en studie hur de delar en gemensam uppfattning av socialsekreteraren som blivit utsatt. De beskrev socialarbetaren som någon som söker sig till mer riskfyllda situationer, någon som kritiserar och utmanar sin klient på ett oväsentligt sätt, är oflexibel och även någon som har svårt att läsa av en situation som kan börja utvecklas till att bli hotfullt och brister i sin förmåga att hantera det när hotet är framme (Macdonald, Sirotich, 2001).
Spencer och Munch (2003) skriver även om denna problematik i sin artikel, de nämner att socialsekreterare ofta har en benägenhet att förneka att de skulle kunna bli offer gentemot sina klienter och även att socialsekreterare ofta prioriterar sin klients behov framför sina egna. Även efter att en hot och våldsincident skett kan det vara så att kollegor till den utsatta väljer att inte prata om det utan istället ignorerar det. Detta kan ses som en form av
självförsvarsmekanism eftersom om man pratar om det måste problemet erkännas, vilket innebär att socialsekreterare även måste erkänna att det kan hända dem och att de befinner sig i en sårbar situation. Effekterna av denna tysthetskultur är att det istället kan framkomma känslor av isolering hos socialsekreterare vilket bidrar till en förvärring av de negativa effekterna av händelsen (Spencer, Munch, 2003). Det är av stor vikt att socialarbetaren rapporterar incidenter eftersom det genererar större underlag till att kunna utveckla bättre strategier och handlingsplaner i syfte att öka socialsekreterarens säkerhet
Littlechild (2008) skriver också om problematiken med ett högt mörkertal bland anmälningar av hot och våld mot socialsekreterare. Det är ett högt antal incidenter som inte blir
rapporterade av socialsekreterare inom organisationen. Detta leder till att det inte går att undersöka omfattningen av problematiken, den exakta naturen och effekterna av problemet kan inte utvärderas och alltså inte heller hanteras. Det kan även vara så att socialsekreterare inte rapporterar hot och våldsincidenter på grund av en rädsla och ångest över att
organisationen inte kommer hantera problemet på ett tillfredsställande sätt och att socialsekreteraren inte skulle få det stöd hen behöver (Littlechild 2008).
Det är viktigt att nämna att det även sker att socialsekreterare utövar våld mot sina klienter, även om det enligt Ringstad (2005) inte sker i lika hög utsträckning. Han rapporterar i sin studie att nästan en fjärdedel av de socialsekreterare som deltagit berättar att de någon gång utfört en aggressiv eller attackerande handling mot en klient. Våldet som socialsekreterare utövar mot klienter är i största del av psykisk form men ca 8 procent av de fallen som blivit rapporterade i studien var av fysisk karaktär. Det finns minimal forskning om detta fenomen och det kan enligt Ringstad (2005) vara ett tecken på att organisationer och samhället inte erkänner att detta är något som sker och att det är ett problem. Något som också är relevant att nämna är att i de flesta fall av våld mot en klient så vet man ytterst lite ibland ingenting om omständigheterna. Till exempel vet man inte ifall socialsekreteraren utövat våld mot klienten i försvar av klientens våld. Majoriteten av de som berättat om att de någon gång agerat
våldsamt mot en klient hävdar att det varit i självförsvar. Idéen om att det ska kunna kallas för självförsvar går att styrka i de fallen då det varit fysiskt våld som skett, såsom att en
socialsekreterare tagit tag i en klients arm eller liknande. Men det går inte att styrka i de fallen där det varit psykiskt våld som utövats, exempelvis förolämpande av en klient eller att
använda glåpord till en klient. Med detta sagt är det viktigt att påpeka att de flesta
socialsekreterarna inte utfört våld mot sina klienter och att man som sagt inte vet hur ofta det sker hos socialsekreterare, det kan exempelvis vara ett fall där våld varit inblandat och socialsekreteraren har varit yrkesverksam i över 20 år (Ringstad 2005).
3.0 Teoretiska perspektiv
I detta avsnitt kommer det teoretiska perspektiven för denna studie att presenteras. För att försöka svara på uppsatsens frågeställningar så utgår studien ifrån Michael Lipskys (2010) organisationsteori om “street level bureaucrats”.
3.1 Michael Lipskys organisationsteori
“Street level bureaucrats” går att översätta till “frontlinjebyråkrater” som via myndighetsjobb, kommer i kontakt med medborgare som till exempel söker olika resurser från välfärdsstaten. Lipsky använder sig av begreppet frontlinjebyråkrater/gräsrotbyråkrater i sin teori där han belyser förhållandet mellan stat och medborgare. (Lipsky, 2010) Enligt Lipsky är
gräsrotsbyråkraten:
“Den offentliga byråkratins yttersta kapillärer, de byråkrater som svensken möter i alla slags offentliga situationer och de som längst ner i de offentliga hierarkierna skall verkställa det som politiker och högre myndigheter beslutat om.” (Johansson, 2007, s. 18).
Studiens syfte är att undersöka socialsekreterares förutsättningar för att kunna hantera hot och våld utifrån handlingsplaner som tagits fram på grund av den existerande våldsbilden
gentemot socialsekreterare. Att analysera handlingsplanerna utifrån Lipskys organisationsteori kan ge möjlighet till en djupare förståelse för de organisatoriska förutsättningarna som finns för socialsekreterare i deras möte med klienter.
Lipsky beskriver frontlinjebyråkraternas arbete utifrån den byråkratiska modellen som enligt honom är en grundläggande organisationsform för deras typ av arbete. Modellen
kännetecknas av en tydlig struktur med uttalade positioner, olika former av kontroll och regler för att förutsätta rättssäkerhet i arbetet. Den tydliga strukturen för byråkrati innebär en
förutsägbarhet från organisationen som både har rättigheter men också skyldigheter. Dessutom belyser teorin egentligen förhållandet mellan stat och medborgare, där
frontlinjebyråkrater alltså de anställda och klienten (medborgarnas) förhållande analyseras. I relation till organisationen så får de två parterna begränsade roller som de får agera utifrån. (Lipsky, 2010) Definitionen av byråkrater som befinner sig i politiskt styrda verksamheter grundar sig i att byråkrater är underkastade en högre auktoritet(politik) men är parallellt själva inblandade i att utöva auktoritet mot klienten (Johansson, 2007). Lipsky (2010) diskuterar handlingsfrihet i sin teori som ett sinne för diskretion som frontlinjebyråkrater besitter i sitt besluttagande i arbetet. Rent konkret handlar det om handlingsfriheten frontlinjebyråkrater besitter till att besluta om vem som får resurser från välfärdsstaten trots en bakomliggande politisk styrning (lagar och regler). (Lipsky, 2010) Praktiskt sett kan handlingsfrihet
kännetecknas genom att frontlinjebyråkrater har möjlighet till att göra egna bedömningar för det enskilda fallet, dels att påverka vilken slags service klienten kan få men även kunna omdefiniera klientens problemformulering. Denna handlingsfrihet samspelar med organisationens villkor (Johansson, 2007). Det byråkratiska idealet enligt Lipsky (2010) landar i en balans mellan att ta hänsyn till varje individ och deras specifika situation och samtidigt implementera byråkratins regler på ett smidigt sätt. (Lipsky, 2010)
3.2 Klientskapande & Makt
Ett första steg i att förstå klientskapandet är att belysa klientrelationen, som ofta beskrivs vara av en dubbel karaktär. Samtidigt som kontakten består av möten mellan två människor så finns det även en relation mellan klient och organisation. Relationens ramar sätts utifrån det organisatoriska sammanhanget och för att relationen ska fungera måste båda parterna anpassa sig utefter dessa förutsättningar. Detta innebär också att både klient och socialsekreterare blir tilldelade var sin roll i sammanhanget. Dessa roller synliggör både makt och
beroendeförhållandet som präglar relationen (Johansson, 2007). Framförallt handlar det om att socialsekreteraren är den som har makten över resurserna och hur de eventuellt kommer fördelas. Klienten är den som behöver komma till socialsekreterarens hemmaplan och befinner sig på så sätt på bortaplan. Maktförhållandet speglar sig i relationen genom att klienten har mer att förlora än socialsekreteraren. Kontakten är unik för klienten medan socialsekreteraren har flera klienter och har en mer rutinartad relation till klienten (ibid.) Johansson (2007) skriver om hur frontlinjebyråkrater hamnar i en korseld i sitt arbete då de möts av olika typer av krav. Klienten ställer sina personliga krav på service och resurser, medan organisationen ställer krav på att frontlinjebyråkraten ska se till så att människan anpassas till organisationen och blir klient. Alltså ska klienten behandlas utifrån de ramar organisationen bestämt i förväg. Denna omvandling av en social relation till en byråkratisk relation är nödvändig för byråkratin då det finns många klienter som behandlas och då är det
viktigt med effektivitet. Transformationen kan sammanfattas i att organisationen endast tar hänsyn till relevant information från klienten. (Johansson, 2007)
Lipsky (2010) talar om ofrivilliga klienter som även utgör en grund för att belysa makt-och beroendeförhållandet mellan klient och gräsrotsbyråkrat (socialsekreterare). Klienten vill ta del av välfärdssystemet till exempel genom att få ekonomiskt bistånd och det enda alternativet blir då att vända sig till organisationen. Initiativet för att få kontakt kommer från klienten vilket på ett sätt är frivilligt. Men om klienten inte har någon annanstans att få stöd så måste denne bemöta de krav som finns i välfärdssystemet. Organisationen har inte något att förlora på en missnöjd klient då klienten i grund och botten inte är där av fri vilja. Det blir uppenbart att organisationens förhållande till klienten är asymmetrisk och att makten ligger hos
organisationen (Lipsky, 2010). Parallellt med ett byråkratiskt ideal som förespråkar ett opersonligt förhållningssätt, problematiserar Lipsky (2010) skillnaden mellan ett ideal och den praktiska verklighet frontlinjebyråkraten befinner sig i. Verkligheten innebär att faktiskt möta levande människor som behöver hjälp och då är inte ett distanserat och opersonligt förhållningssätt helt självklart. (Johansson, 2007)
Studien tar avstamp i Lipskys organisationsteori i relation till studiens syfte, och kommer därför att använda relevanta begrepp som diskretion, frontlinjebyråkrat, makt och
beroendeförhållande, klientskapande och byråkratisk styrning. 4.0 Metod
Denna studie är utförd kvalitativt under 2020. Det empiriska materialet har samlats in från socialförvaltningen med tillämpningen av en innehållsanalys på skriftliga handlingsplaner mot hot och våld på arbetsplatsen. Utifrån de förutsättningar som funnits med den pågående Covid-19 situationen har valet för metod strävat efter att vara lämpligt och förnuftigt
(Denscombe, 2006) Nedan kommer en beskrivning hur denna studie har genomförts.
4.1 Insamling av material
Litteraturen för denna studie söktes fram via databaserna Sociological Abstracts och Psycinfo. Nyckelorden är “Client violence”, “Patient violence”, “Social service” “Threat”, “Work-related threats and violence” och “Social worker”. Till en början sökte vi på “threat and violence against social worker” vilket inte gav mer än 10 träffar, men däremot kunde vi hitta specifika nyckelord genom att titta på några av de funna artiklarnas nyckelord. Därav
begränsade vi oss till vetenskapliga artiklar och årtal för när de gavs ut; från år 2000 till 2020. Med hjälp av dessa avgränsningar kan validiteten i arbetet öka genom ett vetenskapligt perspektiv och ett tidsmässigt perspektiv som passar problemformuleringens nutida läge. Ca 150 artiklar kom upp i den slutliga sökningen, utifrån relevanta rubriker valdes ca 50 stycken ut, därefter läste vi artiklarnas abstract och valde ut nio som vi anser kan bidra till studiens syfte. Ingen av de vetenskapliga artiklar vi fann diskuterade den svenska kontexten gällande denna problematik och därför blev det relevant att utöka den tidigare forskningen till att inkludera rapporter som diskuterar den svenska kontexten. Vi valde då ut två rapporter som diskuterar denna problematik utifrån det svenska samhället. Litteraturen vi använder oss av består bland annat av studier gjorda i länder som Sverige, Finland, Storbritannien, Kanada och USA.
Det empiriska materialet samlades främst in genom Internetkällor. Materialet är olika
kommuners handlingsplaner som finns mot hot och våld. Dokumenten är skriftliga källor och anses vara trovärdiga eftersom de kommer från socialförvaltningen i grunden (Denscombe, 2006). Under denna studie utfördes inga intervjuer, istället består empirin enbart av skriftliga källor som anses vara relevanta i relation till forskningsfrågorna. Alla typer av källor som skall användas i forskningssyfte behöver gå igenom en kvalitetsgranskning. Källor från internet saknar ofta starka restriktioner för vad som får placeras, vilket innebär att det är av ännu större vikt att granska källorna. Granskningen visar att källorna kommer från en myndighet, och kan därför betraktas vara auktoritativa (Denscombe, 2006).
1: a steget innebar att söka på Google efter handlingsplaner och då fick vi tag på några av handlingsplanerna som används i arbetet. Eftersom handlingsplanerna ska uppväga
intervjumaterial kvantitetsmässigt blev steg nummer 2 att ringa och mejla tre olika kommuner för att försöka få fram fler dokument, då alla kommuners handlingsplaner inte finns
tillgängliga på deras hemsidor. Några av kommunerna ville inte dela med sig av
handlingsplanerna då det kunde ses som en säkerhetsrisk för de anställda. Däremot fick vi svar av en kommuns socialjour som mejlade oss deras handlingsplan för hot och våld. Martyn Denscombe skriver i sin forskningshandbok om att det som lockar i att använda skriftliga källor är deras tillgänglighet, oberoendet av tillstånd i etiska principer, sparande av tid och kostnad (Denscombe, 2006). Denna förförståelse delade vi och gick in med attityden att informationen kan sökas fram bekvämt på datorn. Till en början samlades några
handlingsplaner in men snabbt insåg vi att det kan ta mer tid och arbete för att samla in tillräckligt många just på grund av att det inte gick att hitta många handlingsplaner på internet. Dessutom fanns det de som inte ville skicka handlingsplanerna till oss eftersom det ansågs vara en säkerhetsrisk i sig.
4.2 Metoddiskussion
Metoden för denna studie antar en kvalitativ form och tillämpar innehållsanalys som
tillvägagångssättet för att analysera det empiriska materialet. Studien syftar till att undersöka vilka förutsättningar socialsekreterare har för att hantera den hot och våldsbild som
uppkommer i samband med deras arbetsroll. Klienten och socialsekreteraren är
nyckelpersoner då handlingsplanerna vänder sig till situationer där båda parter är inblandade. Att använda intervju som metod hade kunnat ge ett djup för undersökningen eftersom
nyckelpersonerna kan ge djupgående information med sina personliga upplevelser och kunskap. Intervjuer kan öka arbetets validitet eftersom den information som ges kan kontrolleras på plats. Dessutom kan deras information eventuellt leda till fler nya moment som upptäcks och kan följas upp med följdfrågor under intervjun (Denscombe, 2006). Riktlinjerna för denna uppsats är att i första hand använda sig av textmaterial som vi valt att följa främst ur etiska skäl. Dessutom finns det både för och nackdelar med olika metoder. Om intervjuer hade tillämpats som metod så hade det funnits risk för att studiens tillförlitlighet missgynnas på grund av kontexten och intervjuarens påverkan. Däremot är textmaterialet för uppsatsen offentlig, vilket innebär att handlingsplanerna kan granskas offentligt och fungerar som en beständig källa. En annan fördel med skriftliga källor som empiriskt material är att det inte krävs mycket resurser för att få tillgång till källorna och innebär därför oftast också en låg kostnad i sökprocessen (ibid). Handlingsplanerna anses fungera utifrån omständigheterna som ett tillräckligt underlag för uppsatsens syfte. Trots det så är det av stor vikt att bedöma
källornas trovärdighet eftersom det kan ligga andra krafter bakom som påverkar; till exempel andras tolkningar samt att skriftliga källor är sekundära data (ibid). Uppsatsen grundar sig på
en förförståelse för problematiken som finns gällande socialsekreterarens säkerhet i samband med klientmöten på kontoret och vid hembesök. Uppfattningen om säkerhetsriskerna i
yrkesrollen baseras på tidigare forskningsstudier kring hot och våldsbilden och aktualiserar på så sätt denna studie som fokuserar på karaktären av olika handlingsplaner. Dock är det viktigt som författare att erkänna vikten av objektivitet i forskning och även vara medveten om jagets roll vid kvalitativ forskning. Jagets roll syftar till att beskriva hur forskarens egna värderingar och erfarenheter kan sätta en prägel i analysen av kvalitativa data, därför är det nyttigt att ha med en reflektion om författarnas roll som läsaren kan ha med sig (ibid). Författarna till denna studie är två studenter på socionomprogrammet och en allmän reflektion är att man som framtida socionom i första hand betraktar problematiken ur en socialsekreterares synvinkel. Däremot är författarna införstådda med vikten av objektivitet för att studien skall bli
tillförlitlig vilket betyder att forskningsinstrumenten kan användas vid andra tillfällen och generera samma slutresultat. Objektiviteten grundar sig i denna uppsats att den lyfter även klientens perspektiv i strävan för en helhetsbild (Denscombe, 2006).
4.3 Urval
Utefter studiens syfte som fokuserar på att undersöka vilka verktyg som socialsekreteraren har för att hantera hot och våld i sin arbetsroll, så var avsikten att utföra en kvalitativ studie med hjälp av intervjuer. Efter beslut om att studenter inte får göra fysiska intervjuer på grund av säkerhetsskäl bestämde vi att empirin istället kommer bestå av skriftliga dokument från socialförvaltningen inom olika kommuner. Denna undersökning består av 7 handlingsplaner som följer fyra kriterier för utvärdering av urvalet. Handlingsplanerna följer första kriteriet om att vara autentiskt, det vill säga dem är äkta och ursprungliga i detta fall från
socialförvaltningen. Innehållet i handlingsplanerna består av ett tydligt syfte; förebygga att socialsekreterare utsätts för hot och våld i sin yrkesroll med hjälp av säkerhetsrutiner. Det andra kriteriet är att innehållet skall vara trovärdigt vilket anses uppfyllas då en myndighet med trovärdigt status skrivit innehållet (Denscombe, 2006). Eftersom det fattas resurser och framförallt tid för att undersöka alla kommunernas handlingsplaner är det viktigt att urvalet blir representativt för populationen. För att urvalet skall bli representativt och försöka klargöra en helhetsbild så läggs det inte fokus på urvalets storlek utan vilka handlingsplaner som är relevanta att användas i studien (Fekjear, 2016). Med bakgrund till det tredje kriteriet som är representativitet så är de utvalda handlingsplanerna slumpmässigt från olika
geografiska delar av landet, de är kommunala, gäller socialtjänsten och är huvudsakligen framtagna utifrån myndighetens riktlinjer gällande hot och våld i yrkesrollen. Det fjärde och sista kriteriet vid urvalets utvärdering är att förstå innebörden av innehållet.
Handlingsplanerna är tydliga och gör det lätt att förstå hur säkerhetsarbetet fungerar. Arbetets fokus ligger just på att försöka tolka handlingsplanernas innebörd. Innehållet i
handlingsplanerna analyseras utifrån forskningsfrågorna vilket innebär att en del kommer exkluderas och falla bort från undersökningen (Fekjear, 2016). Det som exkluderas från att analyseras är organisationens ansvar vid säkerhetsrutinerna och begränsas till
socialsekreterarens ansvar eftersom intentionen med undersökningen är att lyfta socialsekreterarens roll.
Denna studie använder sig som sagt av ett slumpmässigt urval som anses vara lämpligt i kvalitativt förhållningssätt. En kvalitativ inriktning innebär i de flesta fall en strävan efter ett brett spektrum i urvalsfrågan som kan ge komplexa förklaringar i studien (Denscombe, 2006). I denna undersökning har urvalets konstruktion däremot visat sig ha inkluderat material som
är rätt likt vid analys. Eftersom handlingsplanerna grundar sig i socialförvaltningens riktlinjer så anses inte dessa liknelser vara problematiska för studien. Istället har det banat väg för en innehållsanalys med hjälp av ett kodningsschema.
4.4 Analys
När alla handlingsplaner valdes ut för studien studerades dem genom att systematiskt brytas ner och sedan kategoriserades delar av innehållet för att besvara forskningsfrågorna. Metoden för textanalysen kallas för innehållsanalys och grundar sig i kodning av materialet. Denna studie utgår ifrån en kvalitativ innehållsanalys eftersom fokus ligger på att studera innebörden av materialet och inte att mäta eller räkna något i texten som kvantitativ innehållsanalys gör. Forskningsfrågorna för denna studie har genererat huvudteman som en riktlinje för
innehållsanalysen men ansatsen har varit induktiv på så sätt att kategorier fått växa fram fritt under analysens gång (Boréues, Kohl, 2018). Processen för innehållsanalysen började med att finna relevant textmaterial som ansågs kunna analyseras i relation till uppsatsens syfte. Det finns två olika sätt att koda material som är nästa steg i en innehållsanalys; manuell eller datoriserad. Att koda material med hjälp av dator kan underlätta analysprocessen för forskaren eftersom ett omfattande och komplext material enkelt kan kodas utifrån att
forskaren bestämmer principerna för kodningen. Dessutom blir det lättare att upptäcka andra avvikande informationsbitar som kan gömma sig i materialet. En risk med att använda
datorstödd analys är att utrymmet för intuitiv tolkning från forskaren hålls tillbaka och blir en sorts mekanisk och ytlig tolkning. Dessutom är en datoriserad analys mer gynnsam vid större textmaterial (Denscombe, 2006). Kodningen utfördes manuellt med hjälp av ett
kodningsschema i denna studie för att kunna utföra en mer komplex och djup tolkning av innehållet. Dubbelkodning utfördes också för att försäkra en konsekvent bedömning i
synnerhet när fler än en person kodat materialet. Dessutom möjliggör dubbelkodning att andra forskare kan komma fram till samma resultat. Under kodningsarbetet användes blanketter för att fylla i relevanta meningsstrukturer och ord som beskriver innehållet (Boréues, Kohl, 2018).
En risk med en innehållsanalys är att enheter kan ryckas ur sitt sammanhang (Denscombe, 2006), samt att ett kodschema som analysverktyg innebär att fokus redan är förutbestämd vilket kan inskränka idén om att låta texten tala fritt. Med bakgrund till dessa risker och strävan efter kvantifiering av innehållet så påbörjades denna studie med att författarna öppensinnat skaffade sig en överblick över materialet i relation till dess sammanhang (Boréues, Kohl, 2018). Det är även viktigt att vara medveten om hur komplext det är att studera sociala fenomen, i detta fall riskerar en kvalitativ analys resultera i en alltför förenklad men även otydlig slutsats. Det beror på det aktiva försöket att identifiera teman i materialet som analyseras, vilket kan leda till att annan data förbises i processen (Denscombe, 2006). Som nämnt under rubriken urval så fokuserar inte denna studie på att lyfta upp
organisationens roll och att analysera den aspekten, dock kommer inte den inte att förbises i uppsatsen.
Huvudteman som vuxit fram under studien gång är följande: Socialsekreterarens roll i
handlingsplanerna. Huvudtema 1 har kategorierna: Säkerhetsansvar vid hembesök och Säkerhetsansvar på kontorstid. Det andra huvudtemat är Klientens roll i handlingsplanerna
som delades in i kategorin: Klienten som potentiell förövare.
De olika huvudteman har delvis utformats på förhand medan kategorierna har vuxit fram under analysens gång i relation till forskningsfrågorna.
4.5 Etiska överväganden
Att genomföra en studie innebär att olika kvalitetsaspekter behöver tas hänsyn till och forskaren skall ha en medvetenhet om sitt etiska ansvar som finns vid sociala studier (Vetenskapsrådet, 2017). Att använda sig av skriftliga källor jämfört med människor som informationskälla kan underlätta för forskaren då informationen kan sökas fram på ett bekvämt avstånd (Denscombe, 2006). Dessutom slipper forskaren tänka på etiska principer kring samtycke, anonymitet och frivilligt deltagande som krävs vid intervju som metod (Vetenskapsrådet, 2017). Däremot är inte alla skriftliga källor tillgängliga för det offentliga och kan vara sekretessbelagda för att bland annat skydda individens integritet. Vissa
forskningsstudier behöver information som har begränsat tillträde men i detta fall används kvalitativa data som är av offentlig typ och därför har inte någon typ av förhandling behövts för att få fram underlag (Denscombe, 2006). Trots att denna studie använder skriftliga källor är det alltid essentiellt att bedriva forskning som minimerar risken för att andra människor tar skada av den (Vetenskapsrådet, 2017). Av den orsaken skedde inga intervjuer med kontakt med människor i synnerhet för att undvika smittspridning av Covid-19. Med en rådande pandemi i världen så belastas de sociala skyddsnäten i samhället därför har uppsatsens
författare ur ett kritiskt etiskt tänkande valt att inte utföra telefonintervjuer heller. Vi har även tagit hänsyn till den forskningsetiska principen om anonymitet för att skydda verksamhetens konfidialitet. Därför nämns inte från vilka kommuner handlingsplanerna är hämtade från (Vetenskapsrådet, 2017).
4.6 Arbetsfördelning
Arbetet är till största del skrivet tillsammans av båda författarna. De uppdelningar som har skett har varit under kapitlet tidigare forskning samt vissa delar av resultatet. Den tidigare forskningen fördelades på så sätt att författarna läste hälften av artiklarna var, detta för att arbetet skulle gå så smidigt som möjligt samt ansågs det nödvändigt ur ett tidsperspektiv. Författarna har haft kontakt med varandra under skrivandets gång samt har arbetet skrivits på en gemensam plattform. Den gemensamma plattformen har bidragit till att författarna kunnat följa varandra under arbetet, kunnat ge varandra synpunkter samt analyserat texten.
Analyserna av handlingsplanerna skedde på ungefär samma vis som artiklarna där vi delade upp handlingsplanerna i hälften och varje författare läste sin del av handlingsplanerna och samtidigt markerade de viktiga delarna. Dessa dokument med handlingsplanerna inklusive markeringar delades sedan med varandra, i det gemensamma dokumentet, så att båda författarna kunde ta del av innehållet. Resterande delar i arbetet har skrivits tillsammans av båda författarna.
4.7 Kritiskt tänkande
Författarna är medvetna om att vi går in med en förförståelse som framtida socionomer om det som studien syftar till att undersöka. Vi är medvetna om att det finns olika perspektiv att tolka och analysera resultat som framkommer i arbetet. Handlingsplanerna som analyserats är gjorda för socialsekreterare och inte för klient, vilket i sin tur också tyder på att
klientperspektiv inte är i fokus till en början. Dessutom finns det en förförståelse hos den ena författaren inom hot och våld inom socialtjänsten då personen har upplevt obehag under sin praktik på en socialjour.
5.0 Resultat
Detta avsnitt kommer redovisa resultatet från det empiriska materialet som är olika
kommuners handlingsplaner mot hot och våld. Nedan kommer också en analys av resultatet att presenteras utifrån Lipskys organisationsteori tillsammans med tidigare forskning. Handlingsplanerna representerar det säkerhetsarbete som bedrivs i syfte att stötta
socialsekreteraren vid eventuella hotsituationer, samt rutiner och riktlinjer som kan förebygga uppkomsten av hotfulla incidenter. (Resultaten baseras på handlingsplaner utifrån 7 olika kommuner runtom i Sverige)
5.1 Handlingsplanernas riktlinjer
Denna kategori redogör för vilka riktlinjer socialförvaltningen i olika kommuner har framställt i sina handlingsplaner mot hot och våld
Som socialsekreterare finns det olika policies och riktlinjer att följa utifrån handlingsplanen och det är organisationens ansvar att skapa och upprätthålla dessa handlingsplaner för att motverka hot och våldsincidenter. En av de primära riktlinjerna som handlingsplanerna innehåller är att det är chefens ansvar att informera de anställda, alltså socialsekreterarna i detta fall, om säkerhetsrutinerna. Därefter är det socialsekreterarens ansvar att se till att riktlinjerna följs i arbetet. Arbetsgivaren ansvarar i första hand för att identifiera risker och åtgärder som krävs för en trygg arbetsmiljö, samt att handlingsplanens rutiner och riktlinjer diskuteras med de anställda socialsekreterarna regelbundet. Att det är arbetsgivarens ansvar att informera de anställda om säkerhetsrutinerna är något alla handlingsplaner har gemensamt, exempelvis står det i handlingsplan C:
“Arbetsgivaren ansvarar för att denna policy och handlingsplan följs, som anställd har jag skyldighet att följa detta dokument”
I Handlingsplan B står det:
“Chef är ansvarig för att informera varje nyanställd om rutinen liksom att regelbundet ta upp och diskutera rutinen med sina medarbetare”.
I liknande termer står det i Handlingsplan D:
“Som arbetsgivare har förvaltningen ansvar för att inventera risker, förebygga, ta hand om akuta händelser och följa upp och stödja personal efter en händelse. Arbetsgivaren har det yttersta ansvaret där det finns risk för hot- och våldssituationer. Vi har dock alla ett ansvar att medverka till att göra vår arbetssituation och arbetsplats säkrare.”
Spencer och Munch (2003) skriver i sin artikel om vikten av att organisationen gör allt i sin makt för att minimera risken för hot- och våldsincidenter på arbetsplatsen. Organisationen anses vara etiskt bunden till att utbilda de anställda inom säkerhet och som chef finns det ett moraliskt, etiskt och även lagligt ansvar att försöka se till att de anställda befinner sig i en trygg och säker arbetsmiljö. Det argumenteras också för att de anställda ska genomgå någon form av kurs gällande säkerhetsarbetet på arbetsplatsen men som inte enbart sker en gång. Istället ska säkerhetsarbetet jobbas kontinuerligt med bland annat genom att diskutera hot- och våldsincidenter regelbundet under till exempel personsalmöten. (Spencer, Munch, 2003).
En generell uppfattning som framkommer i handlingsplanerna är att det är viktigt med säkerhetstänk, strategier och prevention av hot och våld i arbetet. Men att yrkesrollen
samtidigt kännetecknas av denna typ av svårigheter. Det är inte acceptabelt med hot och våld men i förebyggande termer så går det inte i praktiken att eliminera risken helt och hållet för att hot- och våldsincidenter inträffar.
Handlingsplan A beskriver hot och våld som ett oundvikligt fenomen i denna typ av
arbetsmiljö och arbetsroll, men att handlingsplanerna är ett verktyg för att minimera risken att det äger rum;
“Problemet är dock att hur mycket man än förebygger att sådana här incidenter ska inträffa, så kan man inte helt undvika dem. Därför är det viktigt att man är väl förberedd för vad som ska göras om en våldsincident inträffar och att man vet vem som är ansvarig för att olika åtgärder vidtas”
Handlingsplan E skriver också om denna problematik;
“Det är oftast som symbol för myndigheten som man utsätts för hot och våld och oftast är det arbetstagaren i direkt kontakt med klienten/vårdtagaren som drabbas. Våld eller hot om våld kan dock också rikta sig mot andra grupper t.ex.
receptionspersonal eller annan administrativ personal
Att det är chefens ansvar att genomföra polisanmälningar efter hot- och våldsincidenter är också en riktlinje som alla handlingsplaner har gemensamt och även att chefen ska se till att utföra någon form av uppföljning efter sådana händelser. Återigen en gemensam riktlinje hos alla analyserade handlingsplaner är noggrannheten med att alla hot- och våldsincidenter måste polisanmälas och att socialsekreterare ska rapportera till sin chef varje gång de på något sätt blir utsatta av hot och/eller våld av en klient. Under pågående hot och våld och enhetschefen är närvarande så lyder ansvar och tillvägagångssätt så här:
“
Vid pågående hot eller våld, gör en bedömning kring huruvida ordningsvakt ska tillkallas eller larma polisen tel. 112.
Bedöm behovet av akut vård, ambulans, tel. 112.
Biträdande enhetschef, vid frånvaro närvarande biträdande enhetschef eller annan utsedd person, samtalar med medarbetaren kring händelsen och ser över om det finns ett akut behov av stöd.
Kontakta vid behov anhöriga. Anhöriguppgifter finns registrerade i LISA. .
Erbjud att någon följer med hem och/eller att taxiresa ordnas.
Berätta att du ringer hem för uppföljning under kvällen.
Kontakta Helsa Företagshälsovård om medarbetaren önskar.
Vid behov kallar närvarande chef till kort informationsmöte och reflektion samt skickar epost med information till enheten om det som hänt.”
Spencer och Munch (2003) skriver om en tystnadskultur som finns på vissa arbetsplatser, denna tystnadskultur innebär att socialsekreterare som blivit utsatta för hot och/eller våld väljer att inte rapportera det och i vissa fall inte ens berätta det för någon kollega (Spencer, Munch, 2003). Mer i den tidigare forskningen så redogörs det också för konsekvenserna som uppstår om hot- och våldsincidenter inte anmäls. Om socialsekreterare väljer att inte anmäla alla incidenter leder detta till att skapa ett mörkertal i statistiken. Det leder i sin tur till att omfattningen av problematiken inte går att legitimt undersöka. Mörkertalet försvårar för forskningen som driver frågan i att undersöka vilka effekter som kan uppstå till följd av hot och våld men även undersöka hur man kan hantera och utvärdera problematiken. (Littlechild, 2008)
Den tidigare forskningen belyser möjliga bakomliggande anledningar till varför
socialsekreterare väljer att inte anmäla hot- och våldsincidenter. Trots att våldsbilden riktar sig hotfullt mot socialsekreteraren så prioriterar de sina klienters behov framför sina egna vilket är en av anledningarna till varför anmälningar inte sker på naturligt sätt. Dessutom har socialsekreterare ofta en benägenhet till att förneka att de skulle kunna bli offer på grund av sina klienter. (Spencer, Munch 2003) Estrada et al. (2010) diskuterar också att en anledning till att socialsekreterare inte genomför polisanmälningar kan vara att man i rollen som socialsekreterare inte faktiskt uppfattar situationen och benämner våldet för vad det är, på grund av en uppfattning om att hot och våld är något man får acceptera kommer ingå ens yrkesroll. (Estrada et al. 2010). Ytterligare en anledning till varför socialsekreterare väljer att inte rapportera hot- och/eller våldsincidenter kan bero på att det finns en stereotypisk bild av en socialsekreterare som blir utsatt för hot och/eller våld. Denna stereotypiska bild
beskriver en socialsekreterare som blivit utsatt för hot och våld av en klient; någon som söker sig till mer riskfyllda situationer, någon som inte är helt flexibel i sitt arbete, som även har svårt att läsa av situationer och brister i kontroll av situationen när hotet väl är framme (Sarkisian, Portwood, 2008). Studien av Wikman (2016) presenterar relevant fakta som även den kan betraktas som ytterligare en anledning till varför inte socialsekreterare anmäler hot- och våldsincidenter. De som deltagit i studien och som anledningen grundar sig är att man i första hand vill att incidenter som inträffat ska försöka lösas internt på arbetsplatsen. En grund i detta resonemang är att deltagarna uttryckt ett missnöje i repressiva åtgärder från då polis och/eller rättsväsendet. (Wikman, 2016)
Det resultat som presenterats hittills kan diskuteras utifrån Lipskys (2010) organisationsteori som bygger på att frontlinjebyråkrater arbete sker utifrån en byråkratisk modell. Denna modell innebär att det på arbetsplatsen finns en tydlig struktur med uttalade positioner. Den byråkratiska modellen innebär även att det sker olika former av kontroll och regler för att kunna upprätthålla en rättssäkerhet inom arbetet. Detta leder till en förutsägbarhet hos organisationen som både har rättigheter och skyldigheter att följa (Lipsky, 2010). De handlingsplaner som är analyserade är framtagna av socialförvaltningen och kan på så sätt ingå i den byråkratiska modellen som Lipsky (2010) belyser, samt att socialsekreterarna ingår i kategorin frontlinjebyråkrater eftersom de via myndighetsjobb träffar medborgare som söker resurser från välfärdsstaten (ibid). Den tydliga strukturen visar sig utifrån att de anställda har olika positioner, exempelvis socialsekreterare och
verksamhetschef/organisationschef/enhetschef etc. Som tidigare nämnt finns det olika riktlinjer och regler i handlingsplanerna, exempelvis om hur organisationen och den person som blivit utsatt för hot och/eller våld ska gå tillväga efter en sådan incident. Till exempel att
