Syftet med det kognitiva testet 37 var att undersöka om det fanns några problem för testpersonerna att förstå och besvara de ställda
34 Se bilaga 1.
35 Se bilaga 2.
36 I referensgruppen fanns representanter för Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK), Uppsala universitet, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks), Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund (SKR) samt för den nationella samordnare för brott i nära relationer som utsetts av regeringen.
Uppdraget har i sin helhet även utformats i samråd med representanter för den nationella samordnaren.
37 Det kompletta kognitiva testet återfinns i bilaga 3.
frågorna samt att granska hur instruktioner och missivbrev upp
fattades.
SCB genomförde testet i form av sex intervjuer (fem besöksinter
vjuer och en telefonintervju). Testpersonerna fick intervjufrågorna upplästa för sig, och efter varje frågeområde ställdes fördjupnings
frågor om själva intervjufrågan. Samtliga testpersoner (fem kvin
nor och en man) hade erfarenhet av någon typ av våld i en nära relation. De hade dock olika erfarenheter av fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Efter som frågorna rörde känsliga händelser var det viktigt att undersöka hur testpersonerna kände sig under deltagan
det samt om frågorna tolkades på rätt sätt, så att de mätte det som varit avsett att mäta.
Generellt sett var testpersonerna positiva till hur frågorna i in
tervjun var formulerade. De upplevde att frågorna fångade deras upplevelser väl. De var däremot tveksamma till om personer som blivit utsatta verkligen skulle vilja besvara frågor av denna art, i synnerhet personer som blivit utsatta i en fortfarande aktuell rela
tion och personer som precis lämnat en våldsam relation. Testper
sonerna menade att en person som är rädd för repressalier från sin partner troligen väljer att inte medverka i denna typ av intervju
undersökning, av rädsla för att bli utfrågade efter samtalet, även om frågorna ställs så att ingen i respondentens närhet ska kunna förstå vad samtalet handlar om. En annan orsak till att utsatta personer inte vill medverka är känslor av skam och skuld; man skäms över att berätta om sina upplevelser. En av testpersonerna citeras här:
”Om man är i ett sådant förhållande och får sådana här frågor:
jag tror inte att man kommer svara. Och det spelar ingen roll hur man ställer frågorna. Man vågar inte och man skäms.”
Enligt testpersonerna fanns det dock även positiva konsekvenser av att dessa frågor ställs. Det kan öka medvetenheten hos vissa utsatta personer, som kanske inte förstår eller vill inse att det de utsätts för är brottsligt. Frågorna beskriver relativt konkreta situa
tioner som de utsatta kan identifiera sig med, samtidigt som sam
manhanget i undersökningen förmedlar att det handlar om något brottsligt. En annan testperson beskriver det så här:
”Jag tänker att mörkertalet kring de här grejerna alltid kommer vara gigantiskt, men det är viktigt ändå med ansatsen, att man försöker. Och det kanske är jättebra för en person att få frågan.
/.../ En person kan ju få upp bilden av vad våld kan vara, vad som inte är okej. För man uppfattar ju inte riktigt när man är i det. Man vänjer sig ju.”
De frågor som orsakade störst problem vid det kognitiva testet var uppföljningsfrågorna, där testpersonerna skulle uppskatta hur många gånger de varit utsatta för en viss typ av brott. Testperso
nerna menade att denna typ av fråga inte går att svara på, eftersom det inte är möjligt att räkna alla enskilda tillfällen som man blivit utsatt. När de fick hjälp genom att intervjuaren frågade om det till exempel handlade om en gång i månaden eller en gång i veckan, gick det lättare för testpersonerna att svara. Detta ledde till att dessa följdfrågor omformulerades till att handla om hur ofta man har blivit utsatt, i stället för att handla om hur många gånger man har blivit utstt.
Urval
NTU bygger på ett nationellt slumpmässigt urval av personer i åldrarna 16–79 år.38 Till NTU 2013 gjordes ett slumpmässigt ur
val ur Statistiska centralbyråns register över totalbefolkningen om 20 000 personer (se tabell 2 nedan).
I analyserna av materialet användes ett viktningsförfarande som tar hänsyn till överrepresentationer i urvalet och även korrigerar för bortfallet, så att resultaten ska bli så representativa som möj
ligt för befolkningen (16–79 år). Alla resultat som presenteras i denna kartläggning är beräknade på befolkningsnivå. Urvalsun
dersökningar av samma typ som NTU antas generellt sett repre
sentera normal befolkningen väl (Brå 2000).39
Tabell 2. Urval och bortfall i NTU 2013.
Antal Procent
Bruttourval 20 000
– övertäckning
(avlidna/utlandsflytt) 260
Nettourval 19 740 100,0
Svarande 12 671 64,2
därav via enkäter 1 648 8,3
Bortfall 35,8
därav
förhindrad att medverka 465 2,4
ej anträffad 3 545 18,0
avböjt att medverka 3 059 15,5
Av de 12 671 personer som medverkat i NTU har 137 personer exkluderats från samtliga analyser, eftersom de valt att svara Vet ej eller Vill ej svara på frågan om de har, eller har haft, en parrela
tion som varat minst en månad (se tabell 3 nedan). Detta medför att urvalet för frågeavsnittet om brott i nära relationer utgörs av
38 Urvalet består av personer som är födda mellan 1933 och 1997. De som är födda 1997 fyllde 16 år undersökningsåret 2013. Därmed ingår även personer som vid undersökningstillfället var 15 år gamla.
39 För en mer ingående beskrivning av hur NTU genomförs, se den tekniska rapporten till NTU 2013 (Brå 2014b).
12 534 individer. Drygt 83 procent svarade att de har eller har haft en parrelation som varade minst en månad, medan drygt 16 pro
cent uppgav att de aldrig haft en sådan parrelation. Analyserna har inkluderat även de personer som aldrig haft en sådan parrelation, för att det ska vara möjligt att beräkna utsattheten i befolkningen (16–79 år).
Tabell 3. Antal personer i NTU 2013 som besvarat den inledande frågan om parrelation, antingen via intervju eller via enkät.
Antal Procent
Har eller har haft en parrelation som varat
minst en månad 10 487 82,8
Har inte, och har aldrig haft, en parrelation
som varat minst en månad 2 047 16,2
Vet ej/vill ej svara 137 1,1
Totalt 12 671 100,0
Datainsamling
Efter att det kognitiva testet genomförts av SCB omarbetades vissa frågor utifrån testpersonernas synpunkter. Därefter genomfördes datainsamlingen av SCB genom telefonintervjuer och postenkäter.
För de respondenter som önskade, kunde intervjun genomföras på engelska och enkäten fanns tillgänglig på fyra olika språk.40
Materialet samlades in under perioden januari till maj 2013. Ett informationsbrev skickades ut till urvalspersonerna några veckor innan SCB:s intervjuare tog kontakt via telefon. Innan intervjun påbörjades säkerställdes att den utvalda personen hade tagit del av informationen och samtyckte till att delta i undersökningen.
Utöver intervjudata samlades även vissa registeruppgifter in om bland annat intervjupersonens ålder, kommuntillhörighet, civil
stånd, högsta utbildning, födelseland samt föräldrarnas födelseland.