SKR och Roks är Sveriges två riksorganisationer för kvinnojourer.
De samlar årligen in verksamhetsstatistik från sina respektive jour
er. Bortfallet är dock relativt stort på grund av att många jourer inte rapporterar in statistik. Detta, i kombination med att de två riksorganisationerna till viss del använder olika mått, medför att man inte kan jämföra dem på något enkelt sätt. Det är också vik
tigt att ha i åtanke att jourernas verksamhet är starkt bunden till vilka resurser de har, vilket direkt påverkar deras kapacitet att ta emot kvinnor. I budgetpropositionen för 2014 69 föreslog reger
69 Prop. 2013/14:1.
Övergrepp av partner, 0,3 % Övergrepp av annan
person, 98,1 % Övergrepp av familjemedlem eller bekant, 1,5 %
ingen att permanent öka de statliga verksamhetsbidragen till or
ganisationer som arbetar med våldsutsatta kvinnor, eftersom man sett att kvinnojourerna ute i landet behöver mer resurser, både för det lokala och för det nationella arbetet.
Två centrala uppgifter som redovisas av både SKR och Roks är genomsnittligt antal boende kvinnor per år samt genomsnittligt antal dygn kvinnorna bor på jourerna. Som framgår i tabell 22 nedan ligger både antalet boende kvinnor på jourerna och det ge
nomsnittliga antalet boendedygn per kvinna och jour på en relativt jämn nivå över åren. Det går alltså inte att utläsa några direkta trender som visar att antalet kvinnor boende på jourerna har ökat eller minskat. Detta vittnar dock kanske snarare om hur jourer
nas resurser har utvecklats, snarare än om utvecklingen av antalet kvinnor som har behov av skyddat boende.
Tabell 22. Genomsnittligt antal boende kvinnor per jour samt genomsnittligt antal boendedygn per kvinna och jour 2008–2012. Källa: SKR och Roks.
År
Genomsnittligt antal boende
kvinnor per jour Genomsnittligt antal boendedygn per kvinna och jour
SKR Roks SKR Roks
2008 22 16 38 50
2009 19 14 35 38
2010 21 14 37 40
2011 23 14 41 41
2012 20 15 40 36
SKR och Roks för även statistik över andra stödkontakter, men organisationerna rapporterar på två olika sätt. SKR mäter antalet kontakter de har haft under ett specifikt år (både nya kontakter och flergångskontakter), medan Roks mäter antalet stödåtgärder de har tillämpat. De två organisationerna är alltså inte jämförbara i detta avseende, men det är ändå intressant att följa utvecklingen av kontakter och stödåtgärder över tid.
Tabell 23. Antal kontakter med jourer inom SKR respektive stödåtgärder inom Roks 2008–2012. Genomsnitt per jour. Källa: SKR och Roks.
År SKR (kontakter) Roks (stödåtgärder)
2008 765 1 143
2009 756 1 143
2010 866 1 298
2011 824 1 253
2012 740 1 217
Antalet kontakter inom SKR, liksom antalet stödåtgärder inom Roks, ligger på en stabil nivå över tid (se tabell 23 ovan). Statis
tiken från de bägge organisationerna visar med andra ord inte på några större förändringar i omfattningen av stödinsatser för kvin
nor som utsatts för brott av en nuvarande eller tidigare partner under perioden 2008–2012.
BOJ
Brottsofferjourernas riksförbund (BOJ) samlar årligen in verksam
hetsstatistik från de aktiva jourer som finns spridda i Sverige.70 Majoriteten av de kontakter som tas med BOJ sker via polisen i samband med anmälningsupptagning, efter att den utsatta perso
nen tackat ja till att kontakt med BOJ tas. Så gott som samtliga personer som tar kontakt med BOJ uppger att brottet även har polisanmälts (BOJ 2012).
Fram till och med verksamhetsåret 2011 var det inte obligato
riskt för polisen att fråga varje målsägare om de ville ha kontakt med någon stödorganisation. Från och med 2012 ändrades dock rutinerna, och denna fråga blev då obligatorisk. Polisen ska även förmedla kontakt med en stödorganisation för de målsägare som vill ha denna hjälp.
Vid statistikföringen har jourerna möjlighet att ange om någon särskild omständighet förekommit vid det brott som den hjälp
sökande har drabbats av.71 Statistikföringen av särskilda omstän
digheter är dock inte lika fullständig som resten av statistiken, eftersom man fram till och med verksamhetsåret 2012 kunde undvika att registrera om någon särskild omständighet förekom
mit, vilket innebär att man inte kan särskilja de fall där det inte förekommit någon särskild omständighet från de fall där en sådan omständighet förekommit utan att ha registrerats. Från och med verksamhetsåret 2013 är dock registrering av denna uppgift obli
gatorisk.
I de fall där brott i en nära relation angetts som en särskild omständighet visar statistiken att kvinnor utgör majoriteten (87–90 procent) av de utsatta personer som haft kontakt med BOJ under åren 2009–2012 (tabell 24). De vanligaste typerna av brott i nära relationer är enligt BOJ:s statistik misshandel, grov kvinnofrids kränkning, olaga hot och ofredande (BOJ 2012).
Tabell 24. Fördelning av andel kvinnor respektive män bland dem som haft kontakt med BOJ under 2009–2012 med anledning av utsatthet för brott i en nära relation. Källa: BOJ.
År Kvinnor Män
2009 90 10
2010 88 12
2011 88 12
2012 87 13
70 Antalet aktiva jourer skiljer sig något mellan olika år.
71 De särskilda omständigheterna är hatbrott, hedersrelaterat brott, internetrelaterat brott, brott i en nära relation, yrkesrelaterat brott samt skolrelaterat brott.
Kvinnofridslinjen
Kvinnofridslinjen startade 2007 och drivs av Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK). Under 2011 fick NCK i uppdrag av reger
ingen att utveckla Kvinnofridslinjen under en fyraårsperiod.72 Syf
tet med uppdraget är att kvalitetssäkra det stöd som Kvinnofrids
linjen ger till dem som utsatts för våld i en nära relation, samt att nå ut till fler utsatta personer. Som ett led i detta uppdrag görs bland annat en översyn av den information som hämtas in om samtalens innehåll.
Den nationella stödtelefonen är öppen dygnet runt alla dagar på året, och medarbetarna som svarar i telefon är socionomer, sjuksköterskor eller barnmorskor med lång erfarenhet av att möta människor i kris (NCK 2014b). Kvinnofridslinjen vänder sig till alla kvinnor som blivit utsatta för någon form av våld samt till deras närstående. Det händer även att yrkesverksamma personer ringer för att få svar på frågor om våld i nära relationer.
Under åren 2009–2012 har Kvinnofridslinjen tagit emot 60–70 samtal per dag. De flesta samtalen kommer under dagtid eller ti
digt på vardagskvällar. Det är högst tryck på stödtelefonen under storhelger och semesterperioder. Medarbetarna på Kvinnofridslin
jen besvarar i genomsnitt drygt 24 000 samtal per år, vilket mot
svarar ungefär 75 procent av de inkommande samtalen (resterande 25 procent av samtalen består till stor del av personer som ringer till Kvinnofridslinjen men sedan avbryter samtalet innan någon av de anställda hinner svara). Personer som ringer till Kvinnofridslin
jen kan välja att vara anonyma. Samtalet är gratis och syns inte på telefonräkningen.
Majoriteten av dem som ringer till Kvinnofridslinjen är kvinnor som själva är eller har varit utsatta för någon form av våld eller hot. Mellan 70 och 80 procent av kvinnorna har utsatts för psy
kiskt våld, medan 60 och 70 procent har utsatts för fysiskt våld.
Mellan 10–20 procent berättar att de har varit med om sexuellt våld. Det är vanligt att den som ringer har utsatts för både fysiskt och psykiskt våld. De som ringer får stöd och bekräftelse, men också information om var de kan få ytterligare stöd och hjälp uti
från deras individuella behov.
Kvinnofridslinjen har även en webbplats som i första hand vän
der sig till utsatta kvinnor och deras anhöriga. Webbplatsen är ett viktigt komplement till stödtelefonen, och innehåller bland annat information om hur stödtelefonen fungerar samt vanliga frågor och svar. Här kan även yrkesverksamma personer beställa informations material utan kostnad. Under perioden 2009–2012 hade webbplatsen mer än 800 000 besök (NCK 2014b).
72 U2011/3939/JÄM.