När jag och Lisbeth gick igenom minnesanteckningarna från det första årets skolledardialoger blev det tydligt att skolledarna hade ägnat mycket tid åt att diskutera vad som fungerat för lärarna på deras respektive skolor. Däremot saknades dialoger om vad konstruktiv länkning som förhållningssätt innebar för deras egna ledarpraktiker och hur de kunde lära av varandras erfarenheter om arbetet på skolledarnivå. (Maria)
Skolledarna träffades en gång i månaden för dialoger om kvalitet samt inriktning och innehåll i projekt. Utgångpunkten för samtalen var lärares och elevers behov samt internationell forskning om konstruktiv länkning (Biggs & Tang, 2011), bedömning (Stobart, 2012), validitet (Kane, 2013) och skolledarens roll vid utveckling av skolan (Fullan, 2006). Parallellt ledde skolledarna det kollegiala lärandet på sina skolor.
Minnesanteckningarna från dialogerna synliggjorde att länken till läst teori och egen ledarpraktik stundtals var svag. Samtalen kom till övervägande del att handla om kvalitetsaspekter för andra områden än konstruktiv länkning. Det fanns en övervikt av uttalande om samarbetet mellan elev och lärare i undervisningssituationen. Dessa utgick från en genomgång av lärarnas planeringar. Skolledarna upplevde att det var svårt att hitta utvärderingsmetoder som synliggjorde lärarnas undervisningspraktiker och hur utvecklingsaktiviteterna som skolledarna arrangerat påverkat dessa.
En slutsats av analysen var att den konstruktiva länkningen på skolledarnivå tappats bort under samtalen. I läsårets avslutande skolledardialog fokuserades återigen frågorna om vad konstruktiv länkning och formativt förhållningssätt innebar på skolledarnivå. Skolledarna uttryckte att de behövde föregå med gott exempel och modellera den konstruktiva länkningen genom att ”arbeta med lärarna som att de vore vår klass”. De diskuterade hur de kunde tydliggöra länkningen genom att skapa relevanta utvecklingsaktiviteter utifrån kvalitetsmålen och använda feedback för att ge lärarna återkoppling på arbetet (minnesanteckning).
Att organisera för kollegialt lärande
Analysen tydliggjorde behovet av en struktur som kopplade samman det som pågick (1) i det gemensamma projektet, (2) på respektive skola och (3) i skolledargruppen. För att länka samman teori med praktik och analys med framtida handlingar, beslöt vi att arrangera skolledardialogerna som dialogkonferenser. (Lisbeth)
Det fanns behov av att etablera en lärande gemenskap i skolledargruppen (jfr Scherp, 2013; Timperley, 2011). Skolledarnas hade positiva erfarenheter av dialogkonferensmodellen, som användes vid de skolövergripande träffarna (figur 1). Skolledardialogerna kom därför att organiseras efter den modellen (figur 2). Enligt Lund (2008) är dialogkonferenser forum där nätverkslärandet har en central plats och där dialog används som verktyg för utvecklings- och förändringsarbete. I en dialogkonferens skapas kunskap genom ett samspel mellan (1) teori och praktik, (2) text och kontext, (3) olika praktiker samt (4) dåtid och framtid.
Figur 2. Dialogkonferens (Lund, 2008)
Skolledardialogerna varade cirka tre timmar. Dialogerna utgick från ett givet tema och inleddes med en nulägesanalys som kopplades samman med projektets mål (nedre vänstra rummet, här på övergripande nivå). Därefter följde en presentation av teori, begrepp och modeller (övre högra rummet). Teorier och metoder presenterades av Maria eller Lisbeth alternativt fördes in
via artiklar. Texter bearbetats inför träffarna med hjälp av en läslogg (Wennergren, 2007). Syftet var att utifrån generaliseringar och begrepp skapa gemensam förståelse och begreppsbildning om olika aspekter i det övergripande projektet. Skolledarna lyfte exempel från sina respektive skolor (nedre högra rummet). I tvärgruppssamtalen (övre vänstra rummet) var skolledarna indelade i tre grupper med sex deltagare. I dessa samtal kopplades teori, begrepp och modeller samman med erfarenheter från praktiken.
Dialogerna har gett mig tid att diskutera pedagogiska och ledarskapsfrågor med mina närmaste kolleger på skolan. Samsynen har ökat över skolorna men också på vår egen skola. Arbetet har inneburit att vi identifierat våra fokusområden, arbetat vidare med dessa, blivit bättre på att analysera resultat och processer samt gett mig trygghet i att kunna välja bort oväsentligheter utan att ‘skämmas’ för det. (Enkät)
Citatet belyser hur dialogerna bidrog till både personlig och professionell utveckling. Dialoger i skolornas respektive ledningsgrupper (nedre vänstra hörnet) hade som mål att utifrån en nulägesanalys, ta tillvara gemensamma idéer och lärdomar för att på så vis komma vidare i utvecklingsarbetet. Dessa dialoger skedd främst på hemmaplan mellan skolledardialogerna.
Tanken bakom de återkommande skolledardialogerna var att skolledarna skulle få ett forum för skolövergripande kollegialt lärande. En genomgång av mötesanteckningar visar att skolledarna med hjälp av strukturer och kontinuitet börjat bygga en lärande gemenskap. Ett nätverk av detta slag förutsätter tid och rum för gemensam reflektion och utveckling av idéer.
Från kollegialt lärande till organisering av lärande
På Nicolaiskolan har konstruktiv länkning genomsyrat utvecklingsarbetet och legat till grund för organiseringen av verksamheten sedan 2014/2015. (Cecilia)
Under det första året hade vi arbetat mycket med att etablera basen i den konstruktiva länkningen – att förstå kvalitetsmålen. När kvalitetsmålen var kommunicerade och accepterade blev nästa steg att engagera lärarna i relevanta utvecklingsaktiviteter. Vi använde utvecklingsdialoger som forum. Utvecklingsdialogerna följde en struktur hämtad från Biggs and Tang (2011). De organiserades med hjälp av Lisbeth. Årets utvecklingsfokus valdes genom en analys av attitydundersökningen. Fokus blev att öka elevdelaktigheten i den
konstruktiva länkningens tre delar: planering, genomförande och utvärdering. För att skapa delaktighet och mening för lärarna i lärprocessen var det viktigt för mig som skolledare att skapa relevanta aktiviteter. Dessa genomfördes till största delen som ett kollegialt lärande, vilket uppskattades av lärarna.
Kollegialt lärande är viktigt! Ingen lärare ska sitta i sin egen vrå och fundera utan vi behöver bolla pedagogiska tankar med varandra. Så lär vi och eleverna bäst. (Lärare)
Utvecklingsdialogerna inleddes med ett erfarenhetsutbyte inom arbetslag eller ämneslag då samtliga lärare utifrån sin egen verksamhet fick besvara frågan: Hur gör vi nu? Därefter följde en dialog kring frågeställningen: Hur kan vi öka elevdelaktigheten i planeringsfasen, genomförandet och utvärderingen? Arbets- eller ämneslagen utgick antingen från en medtagen planering eller också skapades en planering på plats. Planeringen bearbetades utifrån givna frågeställningar kring fokusområdet. Varje tillfälle avslutades med en personlig utmaning: Det här ska jag prova till nästa gång! En av lärarna skrev efter ett tillfälle:
Jag vill försöka få eleverna engagerade i olika inlärningssätt genom att lyfta fram och visa på hur deras samlade insatser bidrar till ökad kunskap för alla. Vilka vinster kan det bli? Vilka hinder finns? (Lärare)
Mellan varje fortbildningstillfälle arbetade lärarna med sina respektive utmaningar som följdes upp vid nästkommande träff. All dokumentation från dessa fortbildningsinsatser lades på skolans lärplattform för att alla skulle kunna få nya idéer och uppslag till sin egen verksamhet.
Vid en analys kunde vi se att eleverna gav ett högre omdöme inom påståendet Skolarbetet gör mig intresserad och får mig att vilja lära mer än föregående år. Detta tolkade vi som att utvecklingsaktiviteterna påverkat lärarnas sätt att organisera undervisnings- och läraktiviteter. Vi kunde även se att våra största utvecklingsområden fortsatt handlade om elevinflytande, meningsfullhet, uppföljning mot målen samt feedback. Medarbetarundersökningen visade att feedback från skolledarna till lärarna var ett utvecklingsområde. Vi förstod detta som att den konstruktiva länkningen mellan kvalitetsmål och utvärderingsaktiviteter var svag och behövde stärkas. Vi lade därför in detta som ett mål i skolans styrkort.