I slutet av intervjun fick lärarna beskriva sin syn på kollegiala samtal kring läroplans- och bedömningsfrågor, och hur dessa samtal kan se ut på respektive skola. Dessa frågor innefattas i studiens tredje frågeställning.
Alla lärare hade en mycket positiv inställning till kollegiala samtal kring frågor angående läroplan och bedömning. Att samtala med sina kollegor i dessa frågor är viktigt då det skapar en samsyn på hur man tolkar läroplanen och centrala begrepp och hur man ska tänka vid bedömning av eleverna.
Man samtalar i arbetslaget kring bedömning och det är viktigt att man tycker samma, eller
kommer fram till en gemensam samsyn på vart eleverna är och ska. Vad som är viktigt tycker jag, är att vi lärare bestämmer sig vad är, vad är delta. För annars blir man ju inte bedömd på samma sätt, därför är det jätteviktigt.
Betyder ALLT! Mycket viktigt, ger en samsyn inte bara hur man tänker och tolkar läroplan och hur elever ska bedömas utan också vilket förhållningssätt man ska ha till eleverna.
Olika perspektiv och nya infallsvinklar diskuteras, och man medvetandegörs om sitt eget tänkande.
…det är ju inget som säger att den ene har rätt och den andre har fel, men det är nog viktigt att bli medveten om sitt sätt att tänka kring det hela och det kan man ju få genom kollegial handledning.
Två av lärarna delar på en klass och de ser enbart fördelar med att samarbeta. Tillsammans diskuterar lärarna situationer som uppstår i undervisningen och de samarbetar kring bedömning av eleverna. En lärare var av åsikten att det är av stor vikt att ha kollegiala samtal för att diskutera fram en gemensam plattform för bedömning. I slutändan är det dock den enskilda
lärarens subjektiva tolkning som avgör hur en elev blir bedömd. Läraren poängterar att man måste känna sig trygg och säker i sin profession
På nåt sätt måste jag vara stolt som lärare, som profession och va trygg i det. Och säg till mig själv att jag kan göra dom här bedömningarna som förväntas av min…och va trygg i min profession.
Läraren menar vidare att synen på och tankar kring kunskapsbedömning rör sig i olika riktningar genom samtal man har med andra lärare och genom läst litteratur, det är en föränderlig och pågående process.
Under en intervju betonade läraren att det dock är viktigt att alla som deltar i kollegiala samtal också har ett intresse för det och att det finns en öppenhet för att diskutera på ett konstruktivt sätt. Läraren menar att vissa kollegor kan ha svårt att diskutera sin egen profession med andra, utan att ta det som personlig kritik.
…man måste på nåt vis gilla att analysera för annars tror jag man inte kommer så långt, om man känner att andra kritiserar och då blir det fel, då sitter man och bara strutsar upp sig. Då blir det helt plötsligt en bedömning av varandra som kollegor.
Läraren hade vidare en teori om att det främst är lärare med en nyare utbildning som har större intresse av att diskutera frågor kring undervisning och bedömning och att det kan vara svårare om man arbetat som lärare under många år.
De former för kollegiala samtal lärarna berättar om är i första hand lärarkonferenser och arbetslagsträffar då även elevassistenter är med. Båda formerna sker en gång i veckan och den sammanlagda tiden varierar mellan 2 1/2 timmar och 3 1/2 timmar.
Övriga former för kollegialt samarbete som nämns är studiedagar och framförallt alla informella samtal som förs mellan lärare i arbetsrum och personalrum, särskilt under perioder när elevomdömen ska skrivas.
Det är när man sitter på sin kammare och skriver omdömen så frågar nån och börjar prata och diskutera. Det är spontana samtal som man tar initiativ till själv, när man behöver nån och bolla med.
På en skola arbetar man med kollegialt lärande genom att lärarna besöker varandras klassrum.
… vi besöker varandra och man går in i klasser där man tidigare inte varit, liksom lite över gränserna och sen att vi har tid för att bearbeta och gå igenom.
Under lärarkonferenserna diskuteras olika verksamhetsfrågor och vid tiden för intervjuerna var fokus lagt på de frågor denna studien berör, dvs bedömning och läroplan. På
skolan som arbetar med att filma undervisningssituationer, lägger naturligtvis ner en hel del tid på att analysera filmerna tillsammans i lärarlaget. Då kommer de in på diskussioner angående lärprocesser, olika ämnesområden och hur de tolkar det centrala innehållet. Andra frågor som är aktuella är lokala pedagogiska planer.
Arbetslagsträffarna berör oftast frågor angående den dagliga verksamheten, som att hur arbetar man med elever med problemskapande beteende. Om det förs diskussioner kring bedömningsfrågor handlar dessa oftast om den formativa bedömningen.
Mycket av den formativa bedömningen sker ju i arbetslaget.
Alla lärare utom en säger att det skulle behövas mer tid till diskussioner angående läroplan och bedömningsfrågor. Som en lärare uttrycker det:
Man kan ju aldrig prata för mycket om det.
Problemet, som flera lärare anger är att den disponibla tiden tyvärr inte räcker till, det är allt för många frågor som ska täckas in på den tid lärarna har gemensamt. Stort fokus ligger på undervisning och förberedelser för denna, bland annat att ta fram undervisningsmaterial.
Nu är det ju inte så att vi har 4 timmar i veckan att diskutera bara detta här utan det är ju den tiden vi har tillsammans, det diskuteras ju annat också. Det är klart att man hade önskat men tiden finns inte till riktigt.
En lärare framhåller att det det är rektorns uppdrag att sätta av tid för strukturerade kollegiala samtal. Flera av lärarna nämner nätverk mellan olika skolor som ett önskvärt forum för utbyte av tankar och erfarenheter. En lärare från en mindre kommun önskade nätverksträffar med lärare från andra kommuner.