Per: … Hon fick mig till att fatta vad det var till sist, jag fick ju upp ögonen då… och sen blev det så att vi
läste en bok tillsammans, eller vi läste aldrig ut den faktiskt men… den här, Kvinnor är från Venus och män är från Mars, den tyckte vi var väldigt rolig, så vi har kommentarer från den ibland än idag…
När man får barn finns en risk att mannen känner sig utanför och avvisad. Detta kan ge svå- righeter i relationen (Ahlborg m fl, 2008; Ahlborg & Strandmark, 2001), vilket några här be- skriver. Flera återkommer till att det är viktigt att anstränga sig för varandra och kunna ge den andre lite extra:
Josefin: … Man måste anstränga sig givetvis…[…]… då ger man det en chans att kela lite grand, så man kan
få lite mer lust, man ger det en chans liksom… om X hade lust och jag känner att nej, jag vill nog mest sova, så kan man ju, man kan säga så här, att den som har lust är dens uppgift att förföra den andre, om man inte är helt trött eller jätteförkyld, att där finns något litet litet, och så känner man kanske varandra väl också, för då vet man ändå på varandras signaler att… är det helt kört så är det inte lönt att försöka och då ska man inte göra det för då blir man sårad…
Man menar att det är viktigt att se att förhållandet inte kan tas för givet utan att det är ett kon- stant arbete att hålla relationen igång. Här är humorn ett viktigt vapen för att ta hand om relat- ionen:
Gunilla: … Sen har vi jättemycket humor, och det gör också att vi har roligt, vi kan skratta och skoja och
flamsa till det, så att det gör säkert sitt till att det ser ut som det gör efter de här åren och att det, jag tror att det hjälper jättemycket att man ändå har roligt ihopa, och att man kan både skratta och prata…
Här talar man om vikten av att försöka ta hand om relationen, att arbeta med den, prata med varandra och undvika separation. Det finns en rädsla för att förhållandet ska ta slut och att partnern ska träffa någon annan. Det har i forskning visat sig att par som bildar familj i Sve- rige idag styrs av två motsägelsefulla föreställningar, den ena är idealet om att ha och fostra barn i kärnfamilj, den andra är föreställningen om intima relationer som tar slut (Bergnéhr, 2007). Detta skapar dilemman och oro vilket också kan anas i detta material. Här kan relateras till både Giddens (1992) och Beck och Beck-Gernsheim (1990; 1998), vilka beskriver en mo- dern kärleksrelation som endast håller så länge de ömsesidiga känslorna finns kvar. Relation- en bygger på känslor, andra traditionella faktorer som släktens önskemål, ekonomiska band och gemensamt arbete spelar inte längre lika stor roll. Ett sätt att ta hand om uppkomna svå- righeter är att tillsammans kommunicera, förhandla och ta hjälp av t ex självhjälpslitteratur (Giddens, 1992). Många menar att ett sätt att värna relationen och lösa problem är att fullt ut acceptera att man blivit förälder och att livet är annorlunda för alltid.
Acceptans av föräldrarollen
När det gäller att acceptera att man blivit förälder med allt vad detta innebär, visar tidigare forskning att en av faktorerna som påverkar nyblivna föräldrars intima relation är just hur man klarar att anpassa sig till föräldrarollen (Ahlborg & Strandmark, 2006). Detta menar man handlar om ömsesidig respekt och hänsyn, samt en lojal ansvarsfördelning. Det underlättar om man släpper på prestige, och har distans och humor. När anpassningen är ömsesidig med ett gemensamt fokus på barnet så stärker den relationen. Men för vissa blir det en konflikt- fylld anpassning utan ömsesidigt stöd, och en brist på ömsesidigt intresse och förståelse. En
traditionell manlig roll kan ge en ensidig rollförändring hos kvinnan och en obalans i ansvaret för hem och barn, vilket kan försvåra relationen och få mannen att känna sig känslomässigt avvisad (a a; Ahlborg & Strandmark, 2001). En annan studie visar på att utmaningarna för föräldrapar handlar om de tre områdena; att vara kärlekspartner, att kunna kommunicera samt föräldrarollen och hemarbetet (Ahlborg m fl, 2009), och äktenskaplig tillfredsställelse mins- kar efter födelsen på grund av rollkonflikter och begränsning av friheten (Twenge m fl, 2003). Det gäller att hitta något nytt som innefattar livet med barnen, där man måste arbeta med för- hållandet för att få det att hålla. Livet har olika faser, och nu är det barnen som i mycket styr livet:
Pernilla: … Ja, men det tror jag, jag tänker att om man accepterar den då inser man ju också att nu är det
som det är, att livet har olika faser, och att man kan inte längre disponera sin tid precis som man själv vill, utan det finns så många andra saker man måste ta hänsyn till…
Att acceptera att man blivit förälder betyder för de flesta att man som förälder fått fler att ta hänsyn till och att livet är förändrat för alltid:
Markus: … Jag tror det har oerhört stor betydelse i många olika aspekter… att få barn innebär ju inte bara att
ens möjligheter till sex begränsas eller kan begränsas, utan innebär ju att mycket annat begränsas… jag har inte råd och tid att göra vad jag vill och vad jag känner för, och när som helst och så och folk som får barn som känner sig missnöjda med än det ena än det andra… såna finns ju… de har det nog svårare, alltså om man blickar tillbaka att allting var så bra innan och… alltså jag känner mig väldigt nöjd, jag är väldigt nöjd med mina olika faser i livet och de här barnen var ju välplanerade och vi tyckte vi hade liksom gjort allting vi förmåddes göra innan dem, utan dem nu hade ju varit gräsligt meningslöst, jag hade inte velat leva vidare min ungdom liksom, utan var tid har sin charm liksom, jag tycker verkligen det…
När man har barn så måste fokus försvinna lite från en själv och man har inte längre råd eller tid att göra vad man vill och det är inte bara möjligheterna till sex som begränsas utan det gäller annat i livet med:
Gunilla: … En del har lättare och andra svårare för att acceptera… och där tror jag generellt…[…]… accep-
terar man föräldrarollen så vet man också att det går ju inte att sätta sitt ego främst, det kommer ju sist på lis- tan, och därav också det här med sex och lust och det hör ihop med en själv, och jag tror att accepterar man det, vilket vi har gjort, så ser man också att vissa veckor är bonus och andra, det kan gå flera veckor och vi har inte sex överhuvudtaget… det tycker ju klart min man är, då är det surt, och det tror jag man kan säga att män reagerar mer negativt då… blir lite surare i sinnet där…
Intervjupersonerna i denna studie har träffat sin partner när de var ganska unga, och att sedan utvecklas tillsammans och skaffa gemensamma vanor kan möjligtvis också bidra till att en relation kan vara längre:
Lisa: … Vi känner varandra väl och ja, har haft ungefär samma sexualitet genom hela livet och det har varit
lätt att komma tillbaka till det i och med att vi har haft samma relation hela tiden, så det har inte förändrats så mycket mellan oss tror jag ändå fast vi fått barn, jag var ju rätt ung …[…]… när jag fick första barnet, så det har väl också, det sägs ofta att man är lite mer anpassningsbar, vi hade ju inte börjat ruta in vårt liv, utan… så det har inte varit så jobbigt…
Detta avsnitt har behandlat det faktum att intervjupersonerna har erfarenhet av långa förhål- landen och har kunnat beskriva hur livet har sett ut på vägen, genom olika faser med barnen och partnern. Flera intervjupersoner har erfarenheter av att ha upplevt svårigheter och kriser i relationen, men de har så här långt tagit sig igenom dem, ibland med professionell hjälp eller självhjälpslitteratur. Att acceptera föräldrarollen menar flera kan vara ett sätt att vårda relat- ionen och därmed sexualiteten, vilket stämmer bra med forskning. Att tillsammans kunna komma överens om hur livet med barnen ska levas, att förhandla med varandra där kommuni- kationen fungerar väl, gärna med humorns hjälp, tycks vara en framkomlig väg för en hållbar
relation. Detta stämmer väl med både Giddens´(1992) och Beck och Beck-Gernsheims (1990; 1998) tankar om den moderna parkärleken och familjen. Det är tydligt att här också finns en rädsla för separation, även om flera av mina intervjupersoner ger intryck av att vara ganska trygga i sina relationer. Man är medveten om att det inte är självklart att en relation idag håller av sig själv, utan man måste arbeta på den. Att kunna kommunicera sina önskningar och be- hov, och lyssna på varandra, och tillsammans förhandla fram hur livet och sexualiteten ska levas, tycks, precis som Giddens (1992) menar, vara en grundbult för en hållbar relation.