Kommodifieringen har fullbordats: konsumenten i centrum

I början av 2016 föddes den första IVF-bebisen av kambodjansk surrogat och till följd av ökade förbud i bl.a Thailand, tvingades New Life och New Genetics Global flytta sin bioteknologiska produktion till Kambodja (Sineat et. al 2018). Även om New Life och New Genetics Global normaliserar sin kapitalackumulation med hänvisning till att den kambodjanska surrogaten berikar familjer genom att ”giving the gift of life”, kan denna ”gåva” endast produceras via kommodifiering av surrogaten, där hennes mänskliga väsen inskränks (Newgeneticsglobal 2018f; Vora 2009:276). Vad som karaktäriserar kommodifieringen av kvinnans biologiska material, handlar inte enbart om att blivande föräldrar betalar för tjänsten. Livmodern och den blivande bebisen, har uppnått en varustatus till följd av att marknadsnormerna kommit att styra

produktionen, utbytet och konsumtionen (Andersen 1993:156 i Uhde 2016:396). Att New Life och New Genetics Global agerar utifrån kapitalistiska marknadsnormer, tydliggörs när de använder specialpriser och paketlösningar i reklamen för surrogaterna. I citatet nedan följer ett exempel på hur New Lifes säljstrategi kan se ut.

Having two surrogate mothers is very much advisable for the parents as it significantly maximize the chances of

success. However the parents need to take into account that while having two surrogate mothers they are having

slight ( less than 5 percent ) possibility that they may end up with having 4 children if both of the surrogate mothers are pregnant on twins (Newlifeasia 2018c, min kursivering).

Om du har extra mycket pengar sparade, har du via New Life, möjligheten att betala för två surrogater i syfte att garantera största möjliga chans för vinst. Att New Life framställer det som helt oproblematiskt att användningen av två surrogater kan resultera i att föräldrarna kan komma att mottaga 4 barn, tydliggör än mer hur havandeskap blivit ett föremål för kapitalistiska marknadsprinciper. Potentiellt sett möjliggör bio- teknologin och medicin att företagen kan effektivisera antalet gravida kvinnor och nyfödda bebisar. Så länge kundens efterfrågan tillfredsställs kan företaget tjäna pengar och därför är New Life likgiltiga till om utfallet blir 1 eller 4 människoliv (Nadimpally & Venkatachalam 2016:94-95).

När en kvinnas livmoder används för att ackumulera biokapital, är det läkarna, surrogatföretaget och de blivande föräldrarna som äger och kontrollerar surrogatens biologiska material (Gupta och Richters 2008:247). Begreppet biokapital kan därför belysa att New Lifes erbjudande nedan, framställer surrogaten som passiv, samtidigt som all makt och handlingskraft placeras mellan företaget och de blivande föräldrarna. Återigen är det konsumentens intresse som privilegieras och det är de blivande föräldrarna som får avgöra om surrogaten ska bli gravid med tvillingar eller inte.

New Life Global Network accepts no liability for the decisions of the Intended Parent. For example if the intended parent agrees to transfer more than one embryo, resulting in the surrogate mother pregnant with twins, no selective reduction is performed (unless medically indicated) […] In the interests of the surrogate’s wellbeing

and the additional risks a multiple pregnancy poses, New Life does not permit more than 3 embryos to be

transferred at a time.(Newlifeasia 2015a, min kursivering).

Bortsett från att ovanstående policy illustrerar att kvinnan fråntas kontroll över sin egna kropp under surrogatarbetet, reflekterar stycket att det är marknadsnormerna, karaktäriserade av egoism och

opersonlighet, som reglerar relationen mellan blivande föräldrar, företaget och surrogatmodern (Andersen 1993:144-145 i Uhde 2016:396). Exempelvis erbjuder New Life föräldrar att överföra mer än ett embryo vid samma tidpunkt, trots att de erkänner att tvillinggraviditet utsätter surrogaten för mer hälsorisker. Stycket reflekterar egoismen hos surrogatföretagen, där New Life gör allting för att tillfredsställa konsumenten i syfte att öka chansen för profit. Stycket illustrerar även vad som utmärker en marknadsrelation respektive en intim, personlig relation samt vilket handlande som betraktas legitimt eller inte (Vora 2012:695).

Vetskapen om att blivande föräldrar kan komma att besluta om att 3 embryos ska överföras, trots ökad risk för bl.a havandeskapsförgiftning, illustrerar att marknadstransaktionen tillåter kunden att handla utifrån egoism och egenintresse (Vårdguiden 2016). De blivande föräldrarna inträder på marknaden med motivet att återvända med en nyfödd bebis (Rudrappa 2017:9). Någon vilja att skapa en långvarig relation med surrogatmodern är inte primärt och eftersom surrogatmodern uppnått en varustatus, är det legitimt att förhålla sig opersonligt till hennes individ. Att de blivande föräldrarna maximerar chansen för att få en nyfödd bebis och samtidigt förhåller sig likgiltiga till att surrogaten kan utsättas för mer komplikationer,

innebär endast att de spelar enligt spelets regler (Vora 2012:687-688; Andersen 1993:144-145 i Uhde 2016:396).

Den opersonliga, egoistiska och kontraktsbaserade relation som problematiserats ovan, tydliggörs i ett annat avtal som New Life upprättar mellan blivande föräldrar och surrogaten. I två paragrafer illustreras hur en kvinnokropps organ och biologiska material explicit fått en prislapp.

2.3.11. In case of loss of uterus to agree to pay the Surrogate 2000 USD.

2.3.12. In case of Ectopic pregnancy to agree to pay 2000 USD (1500 USD for Surgery and medical services and 500 USD as compensation to Surrogate) (Newlifeasia 2015b).

Bortsett från att ovanstående paragrafer illustrerar kommodifieringens konsekvenser i sin mest extrema form, synliggörs även hur surrogatarbetet är exploaterande. Trots att de kambodjanska kvinnorna mottar en summa som motsvarar ca 6 gånger så mycket än vad en fabriksarbetare skulle tjäna årligen, har det

rapporterats att kvinnorna efter surrogatarrangemanget, befinner sig i samma socio-ekonomiska marginalisering som innan (Meta & Maza 2016; Sineat & Handley 2017; Pande 2010 i Peet 2016:182; Rudrappa 2017:9). Surrogatmodern Ta Vey är en av de kvinnor som fortfarande var skuldsatt efter att hon burit och fött ett barn till ett amerikanskt par. För Ta Vey resulterade surrogatarrangemanget i extra kostnader, där Ta var tvungen att köpa mjölkersättning till sin 20 månaders bebis eftersom

surrogatgraviditeten förhindrade henne att amma sitt eget barn. Om Ta inte hade exploaterats och om hon inte mottagit en mindre del av det värde som ackumulerats, hade hon innehaft bättre förutsättningar att ta sig ur fattigdomen. Trots att Ta tillägnat sig ett 24 timmars kliniskt arbete under en 9 månaders period var det läkare och surrogatföretagen som behöll majoriteten av pengarna och samtidigt kvarstod Tas svårighet att försörja sig självt och sin familj (Sineat & Handely 2017; Sineat et al. 2018; Rudrappa 2017:8-9; Audi & Chang 2010 i Peet 2016:181).

Ifall att surrogatmodern förlorar sin livmoder eller drabbas av utomkvedshavandeskap skulle kvinnan dessutom berövas på sin reproduktiva funktion och sitt biologiska material. Återigen, det är

marknadsprincipernas dominans som tillåter surrogatföretag och blivande föräldrar att agera utifrån egoistiska intressen och att förhålla sig likgiltigt till den skada som kan drabba surrogaten. Däremot är 18000 svenska kronor respektive 4500 kronor inte jämbördigt med att surrogaten utsätts för livshotande komplikationer eller att hon fråntas möjligheten att skapa en familj (Vårdguiden 2017b). En livmoder eller ett liv är fysiskt omöjligt att ersätta och trots en liten ekonomisk kompensation exploateras surrogaten genom att mervärdet, i form av liv och biologiska material, faller till bebisen som tillhör de blivande föräldrarna (Vora 2012:684).