Konsekvenserna av en in/formell bioekonom

Inte nog med att kommodifieringen av surrogatmödrarna innebär att kvinnan överlämnar makten över sin kropp till läkare där hon samtidigt utsätts för fysiska och psykiska komplikationer, har antalet

osäkerhetsfaktorer för kvinnorna ökat efter att Kambodja förbjudit den kommersiella surrogatpraktiken (Gupta & Richters 2008:247; Slavnic 2010). Även om den kommersiella praktiken fram till oktober 2016, kunnat klassificerats som varken laglig eller illegal, innebar förbudet en ökad informalisering av

surrogaternas kroppar. Intervjun med surrogaterna Bopha och Sean Keo illustrerar de ytterligare

konsekvenser som drabbat kvinnor som blev gravida innan förbudet och under tiden då arbetet skiftade från delvis formellt, till informellt. Som nämnts tidigare, har surrogatföretaget New Life aktivt utnyttjat att Kambodja saknar någon lag som reglerar surrogatarrangemang (Newlifeasia 2018d). Bopha var däremot

omedveten om att arbetsgivaren New Life skulle välja att upprätthålla sin praktik efter förbudet, trots att hon kunde riskera fängelstraff upp till fem år. Som en informell arbetare, hade Bopha ingen att kontakta om hon skulle må fysiskt eller psykiskt dåligt. Även om Bophas barn efterfrågades och att hon hade turen att ta emot fullständig betalning, vittande hon om att flera surrogater upplevt panik efter att de fött barn till föräldrarna som inte dykt upp (Maza & Meta 2017; Sineat et. al 2018). Surrogaten Sean Keos erfarenhet är viktig att lyfta fram eftersom den exemplifierar hur den informella statusen i Kambodja öppnar upp för att

surrogatföretagen kan exploatera kvinnorna än mer. Istället för att tilldelas $8500 amerikanska dollar mottog Sean endast $5,500 och till följd av att hennes arbetsgivare flytt landet fanns ingen möjlighet att kontakta dem (Sineat & Handley 2017).

Sett till företagens verksamhet markerar 25 oktober 2016 ett skifte när surrogatföretag New Life och New Genetics Global kom att bli verksamma inom en informell bioekonomi. Trots att grundaren av Fertility Solutions PGD, Tammy Davis-Charles gripits i november, illustrerar tidigare stycke att det är surrogaterna som drabbas hårdast just eftersom att de saknar det förhandlingsutrymme som företagen innehar (Sarom 2017; Sineat & Handley 2017). Det som är unikt med fallet Kambodja och som är relevant att nämna här, handlar om att informaliseringen som berörts ovan, intersektionerar med att surrogatföretagen skapat nya in/ formella produktionsnätverk som delats upp mellan flera länder i regionen. Surrogater, organisationer och kambodjanska politiker har vittnat om denna utveckling, men innan det går att belysa farorna av att kvinnor skickas runt över nationsgränser, är det avgörande att problematisera den kapitalistiska logik som legitimerar och möjliggör den gränsöverskridande surrogathandeln (Sineat et. al 2018).

Begreppet biokapital ger förståelse till varför förflyttningen av surrogatmödrarna betraktas legitimt utifrån ett marknadsperspektiv. När kvinnokroppen förvandlas till biokapital reduceras hennes kropp till små beståndsdelar som celler, ägg och livmödrar. Enheterna är ett råmaterial som med hjälp av bioteknologin går att manipulera och styra. Det innebär att biologiskt material kan flyttas kroppar emellan och att kropparna som är bärare av materialet, blir anonyma varor som kan flyttas platser emellan (Rose 2008:45-46). Hur globaliseringen av biokapitalet och förflyttningen av surrogaterna tar sitt uttryck i verkligheten, illustreras i de tjänster som New Life tillhandahåller i Sydostasien idag.

Thai Surrogates travel to Laos for embryo transfer. Pregnancy care is undertaken in Bangkok and at 28 weeks, surrogate travels to Singapore. Delivery takes place in Singapore (Familiesthrusurrogacy 2015a).

När New Life är så explicita med deras gränsöverskridande produktionsnätverk, tydliggörs att den grönsöverskridande produktionen endast kunnat möjliggöras genom att de inblandade aktörernas (stater, företag, läkare, kliniker, blivande föräldrar, surrogatmödrarna) idévärld utvidgats (Gupta 2006:29-30). Det till följd av att medicinsk forskning och bioteknologi ersatt den holistiska föreställningen av kroppen, med

en fragmenterad förståelse vilken framhåller dess enskilda biologiska delar, som utgjort grunden till att nya geografiska, finansiella och sociala omlopp kunnat växa fram (Rose 2008:45-46). Framväxten av dessa omlopp är å ena sidan en kombination av ett idémässigt och ett materiellt skifte, där det senare uppstått till följd av globaliseringen. Utan den ekonomiska globaliseringen hade företagen inte kunnat vara flexibla och sprida ut produktionen, råmaterialet och kapitalet mellan suveräna statsgränser (Elmhorn 2013:19-21). Fragmentering av kvinnokroppen är kompatibelt med fragmenteringen av statsgränser och eftersom New Life tvingats bort från tre länder innan de förbjöds i Kambodja, återstod inger annat alternativ än att sprida ut produktionen mellan Thailand, Laos och Singapore.

Begreppet in/formell bioekonomi ringar in det komplexa produktionsnätverk som surrogatföretagen i Kambodja tvingats ingå. Det är genom att utnyttja globaliseringens avreglerande effekter, använda sig av underleverantörer i form av sjukhus samt fördela produktionen utifrån en global värdekedja, som New Lifes ”cross-border programmes” kan betraktas mer formellt än informellt (Gereffi & Fernandez-Stark 2016:6-7; Maza & Meta 2016; Newlifeasia 2018e). De konsekvenser som uppstår till följd av att surrogatföretagen skapat en in/formell värdekedja, är att surrogaten berövas socialt stöd och fråntas möjligheten att

upprätthålla en trygg miljö när hon riskerar att hamna i fängelse. Erfarenheten från surrogaten Chhum exemplifierar de ytterligare påfrestningar som kombinationen av informaliteten och den gränsöverskridande handeln medför. Under sin surrogatgraviditet flyttades Chhum från Kambodja till Thailand. Enligt

surrogatföretaget var sjukvården bättre i Bangkok och Chhum hann spendera en vecka ensam i en lägenhet tills den tidpunkt då språkbarriärer fick henne att återvända till Kambodja (Sineat & Handley 2017). Även om det är svårt att uppskatta hur många kvinnor som skickas runt, har Sam Everingham bekräftat att det är vanligt att föräldrar flyttar över surrogaterna till grannländer som Thailand, för födsel (Sineat et. al 2018).

Som ovanstående stycke illustrerar, pådriver den gränsöverskridande och in/formella marknaden liknande fysiska och psykiska påfrestningar som nämnts tidigare (alienation, sorg, livshotande hälsotillstånd, isolering), men att de samtidigt innehar en större av skada i jämförelse med om marknaden var formell och verksam i ett land. Om exempelvis Bopha kände sig isolerad i Kambodja när New Life vägrade att ta kontakt på nästan två månaders tid, var Chhum ännu mer ensam och utsatt till följd av att hon hade färre kontaktmöjligheter när hon befann sig i Thailand (Maza & Meta 2017; Sineat & Handley 2017). Att kambodjanska surrogater levde i ”surrogacy-houses” när praktiken fortfarande inte förbjudits, innebär att surrogaterna är ännu mer avskild från deras familj efter förbudet och under det gränsöverskridande

informella tillståndet. Eftersom det finns en chans att surrogaten blir gripen kan hon bli tvungen att gömma sig och eftersom att bl.a New Life använder ”cross-border programmes”, kan hon bli tvungen att bo

Sammanfattningsvis, den gränsöverskridande handeln inom den in/formella bioekonomin adderar stress och rädslor, dels eftersom surrogaten riskerar att bli gripen och dels eftersom hon tvingas leva åtskiljt från sin familj. Den fysiska påfrestningen ökar eftersom kvinnan tvingas flytta runt, trots att hon är gravid och trots att hennes fysiska tillstånd består av trötthet, illamående och ätsvårigheter (Maza & Meta 2017).

Utlandsvistelsen kan dessutom förvärra utfallet om en akut situation skulle uppstå, då språkbarriärer och brist på information begränsar surrogatens möjligheter till att efterfråga hjälp.

Sammanfattning av studiens genomförande och resultat presenteras i följande slutsatskapitel. I slutsatsen redogör jag för hur jag besvarat mina operationaliserande frågeställningar och den övergripande forskningsfrågan. Avslutningsvis diskuteras studiens giltighet, dess begränsningar och dess värde för framtida forskning.

7. Slutsats