Betydelsen av beräkningsperiod
Bestämmelserna om beräkningsperiod regleras inte enligt SoL. Dock har socialstyrelsen utfärdat allmänna råd om ekonomiskt bistånd (SoS, 2003) samt ett komplement till dessa (SoS, 2004) som skall fungera som stöd vid rättstillämpning och handläggning av ekonomiskt bistånd. Som framgår av tabell 6:3 har kommunerna i urvalet antingen räknat en, två eller tre månader bakåt i beräkningarna. Enligt socialstyrelsen (2003; 2004) bör de inkomster som hushållet haft kalendermånaden före ansökningsmånaden räknas med. Inkomster tidigare än så bör i regel inte påverka beräkningen. Ändå kan resultatet påvisa att längre beräkningsperioder har använts.
Av de nio kommuner som valt att räkna mer än en månad bakåt har sex kommuner gjort detta med stöd av individens planeringsansvar för sin framtida ekonomi samt utifrån individens kännedom om kommunens riktlinjer (jmf SoS, 2004). De kommuner som motiverar sitt beslut utifrån individens planeringsansvar menar att kvinnan i typfallet borde har planerat sin ekonomi eftersom hon känt till att hon inte skulle få arbeta mer då hon erhöll sin sista lön. Detta argument stöds av socialstyrelsens (2004) råd om att det som bör vara avgörande för bedömningen om planeringsansvar är individens kännedom om sin framtida ekonomi. Detta medför att dessa kommuner har gjort beräkningar två månader bakåt i tiden eftersom det var då kvinnan erhöll den sista lönen.
De kommuner som å andra sidan motiverar sin beräkningsperiod utifrån kvinnans kännedom om kommunens riktlinjer, menar att hon borde ha planerat sin ekonomi. Detta då hon varit aktuell för ekonomiskt bistånd tre år tidigare och borde i och med detta ha känt till vilka regler som gäller. Även detta argument stöds av socialstyrelsen (2003; 2004) då högre krav kan ställas på personer som anses ha kännedom om kommunens normer och regler. Dock anges inte hur höga krav som kan ställas eller hur en sådan kännedom bör påverka beräkningsperioderna. Kommunerna som har använt sig av detta argument har räknat både två och tre månader bakåt, vilket är ett bevis på det stora tolkningsutrymmet (Holmberg, 1995; Sjöberg, 1996 refererat i Byberg, 2002) som SoL ger möjlighet till. Trots att socialstyrelsens allmänna råd efterlevs uppstår därför ändå variationer i beräkningsperioderna.
De resterande tre kommunerna som har en beräkningsperiod om tre månader har motiverat detta utifrån att de betraktar kvinnan som ett nybesök. Det är alltså med stöd av dessa kommuners lokala riktlinjer som beräkningsperioden fastställts, då samtliga nybesök i dessa kommuner beräknas tre månader bakåt. Som ovan nämnts bör inte inkomster tidigare än
28
undantag från denna regel i socialstyrelsens stöd för rättstillämpning och handläggning av ekonomiskt bistånd. Huruvida dessa kan ha haft inverkan på kommunernas beräkningsperioder är dock oklart då vidare motiveringar till val av beräkningsperiod saknas.
Enligt socialstyrelsens (2004) riktlinjer om beräkningsperioder framhålls även att inkomster som den enskilde haft över försörjningsstödsnivå under de perioder då biståndsbehov ej föreligger, i regel bör accepteras. Detta eftersom försörjningsstödets syfte är att täcka tillfälliga försörjningsproblem och därför måste den sökande ha möjlighet att leva på en högre ekonomiskt nivå både före och efter biståndsperioden. Därmed är det svårt att motivera en beräkningsperiod om tre månader utifrån typfallet, då kvinnan vid den tidpunkten inte hade någon kännedom om sin framtida situation. I de fall då detta ändå gjorts torde den enda rimliga förklaring vara att beloppen bedömts vara mycket höga och därför påverkat beräkningarna (jmf SoS, 2004). Vid beräkning två månader bakåt framkommer dock av typfallet att kvinnan hade kännedom om sin framtida ekonomi, varför två månaders beräkningsperioder kan motiveras utifrån detta.
De sju kommuner som endast har gjort en beräkning av inkomster och utgifter månaden före den aktuella ansökningsmånaden har motiverat detta olika. En del kommuner anser att kvinnan är att betrakta som nybesök varför inga beräkningar bakåt har gjorts. Några andra motiverar sina beräkningsperioder utifrån att det har gått för lång tid sedan kvinnan varit aktuell för ekonomiskt bistånd, för att hon skall förväntas känna till kommunens riktlinjer. En kommun gör dessutom bedömningen att de inkomster kvinnan haft bakåt i tiden ej är att betrakta som mycket stora varför de ej har beaktats i beräkningen. Samtliga av dessa argument stöds av socialstyrelsens allmänna råd (2003) och stöd för rättstillämpning och handläggning av ekonomiskt bistånd (2004).
Trots att kommunerna använder sig av olika beräkningsperioder finner alla motiveringar till dessa stöd i lag och allmänna råd. Detta kan ses som ett uttryck för kommunernas möjlighet att precisera handläggningsrutiner och riktlinjer utefter lokala förutsättningar och behov (Holmberg, 1995; Sjöberg, 1996 refererat i Byberg, 2002).
Betydelsen av aktivt arbetssökande
Socialtjänstlagen bygger på principen om människans eget ansvar vilken också genomsyrar rätten till bistånd (SoS, 2004). Enligt SoL 4:1 föreligger endast rätt till bistånd i de fall då individen inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt. Två kommuner har gjort bedömningen att kvinnan i typfallet ej kan betraktas som aktivt arbetssökande då hon ansetts sökt för få arbeten. Däremot anser sju kommuner att hon har gjort vad hon har kunnat för att bli självförsörjande, vilket kan ses som ett uttryck för att de anser att behoven inte kan tillgodoses på annat sätt. Dessa kommuner betraktar kvinnan som aktivt arbetssökande utan förbehåll. Vad som anses vara aktivt arbetssökande är dock inte preciserat enligt lag. Även om begreppet aktivt arbetssökande förtydligas av socialstyrelsen (2004) finns fortfarande stora utrymmen för egna tolkningar. Socialstyrelsen (2004) menar att den enskilde skall vara anmäld som arbetssökande på Arbetsförmedlingen samt vara beredd att ta lämpligt anvisat arbete, även utanför det yrkesområde man tidigare arbetat, för att aktivt arbetssökande skall anses föreligga. De stora variationer som framkommit i resultatet, angående aktivt arbetssökande, torde vara ett bevis på detta tolkningsutrymme.
Sju kommuner ställer sig tveksamma till om kvinnan kan anses vara aktivt arbetssökande, men godkänner henne ändå i dagsläget. Dock hade de velat utreda vidare om kvinnan haft möjlighet att börja söka arbete innan hon blev arbetslös, om hon har sökt de arbeten som finns att söka både inom och utanför sitt yrkesområde, om hon sökt arbete inom skäligt pendlingsavstånd samt om arbetssökandet har fördelats över tid. Då dessa frågor ej kan besvaras utifrån varken lag, förarbeten, allmänna råd eller tidigare rättsfall, lämnar dessa ytterligare utrymme för tolkningar. Även om det finns ett rättfall (RÅ 1991 not 326) angående
29
arbetssökande utanför sitt yrkesområde säger det ingenting om hur många arbeten som skall sökas, inom hur lång tid samt inom hur stort geografiskt område. Därmed är det upp till handläggaren/kommunen att avgöra vad som anses vara aktivt arbetssökande vilket kan förklara de variationer som uppstått i resultatet.
Betydelsen av tillgångar
Vid utredning om rätt till ekonomiskt bistånd undersöks även om behovet kan tillgodoses genom eventuella tillgångar som den enskilde har (SoS, 2004). Kvinnan i typfallet har endast tillgångar i form av bil. Huruvida bilinnehav skall påverka biståndbedömningen bör, enligt socialstyrelsen (2004), bedömas från fall till fall. Som resultatet visar skiljer sig bedömningarna om huruvida bilinnehavet bör påverka besluten i det aktuella fallet. Vissa kommuner har gjort en individuell behovsbedömning av bilen utifrån kvinnans situation vilket resulterat i att bilen ej behöver avyttras. Detta tyder på att dessa kommuner har ett långsiktigt perspektiv då de bedömer att kvinnan har bättre chanser till att bli självförsörjande om bilen får behållas (jmf SoS, 2004). Således uppfyller kommunerna den grundläggande principen om att biståndet skall syfta till att hjälpa den enskilde att leva ett självständigt liv och bidra till att hitta långsiktiga lösningar på försörjningsproblemen (jmf SoS, 2004).
I kontrast till detta har två kommuner gjort bedömningen att kvinnans biståndsbehov kan tillgodoses genom en omedelbar avyttring av bilen. Då kvinnan i typfallet saknar arbete och annan sysselsättning anses behov av bil ej föreligga. Då socialstyrelsen (2003) ger exempel på situationer då bilinnehav ej bör påverka bedömningen, och inga sådana situationer föreligger i typfallet, torde kommunerna grunda sina bedömningar utifrån detta. Således finner även dessa kommuner stöd i socialstyrelsens allmänna råd (2003) trots att bedömningarna står i kontrast till varandra.
Även om det finns vissa riktlinjer (SoS, 2003) om i vilka fall bilinnehav inte bör påverka bedömningarna, har socialstyrelsen ej tagit ställning till vilket värde en bil kan få ha utan att räknas som en realiserbar tillgång. En del av de svarande kommunerna har därför upprättat egna riktlinjer kring detta. I dessa fall har kvinnans bil ej överstigit de kommunala normbeloppen, varpå hon därför får behålla bilen.